Glasvegas - "Glasvegas"

Storbritannien är ett land hårt präglat av sociala missförhållanden. Arbetslöshet, alkohol- och drogmissbruk, skilsmässor, fattigdom och på senare år eskalerande knivvåld som närmast framställts som epidemiskt till sin karaktär. Jag känner igen bilden som det skotska bandet från Glasgow målar upp av det brittiska samhället. Jag sätter på plattan, sluter ögonen och reser inombords tillbaka till Skottland och minns ett samhälle jag en gång var en del av i lite drygt ett år.

 Miljöer präglade av sociala problem och uppgivenhet har genom historien ofta fött många bra band. Glasgow med Primal Scream, Jesus and Mary Chain, Belle and Sebastian och Mogwai på sitt samvete, är ett bra exempel på det. I ett samhälle präglat av missmod och uppgivenhet uppstår ofta ett behov av att uttrycka sig och berätta om verkligheten. Glasvegas har genom sitt självbetitlade debutalbum och sina socialrealistiska texter om ett land i djup svacka gjort ett soundtrack om tillvaron på hela den brittiska kontinenten.

 Glasvegas lyckas förena starka melodier med angelägna samhällsskildringar, något som jag inte tycker är alltför vanligt idag. Resultatet är oemotståndligt och makalöst medryckande. Likt en protestsång knyter jag näven och rycks med igen och igen och igen. Svärtan, ensamheten och sorgen som är påtaglig i Glasvegas musik åtföljs av en stark empati och värme vilket gör det hela väldigt stämningsfullt. Sångaren James Allan sjunger på sin grötiska skotska och ibland är det nästan omöjligt att hänga med.

 Det är inte ofta (längre) som jag uppslukas så pass mycket som jag gör av Glasvegas. Senaste gången det hände var när det danska bandet Mew släppte ”And The Glass Handed Kites” 2006. För mig är ”Glasvegas” ett av de där riktigt klassiska debutalbumen som kommer allt mer sällan nuförtiden. Årets för mig tveklöst största musikupplevelse.

 Kort sammanfattning av låtarna på Glasvegas självbetitlade debutalbum:

Flowers and Football Tops
Inledningsspår och berättelsen om femtonåriga Kriss Donald, brutalt knivmördad 2004 i en förort till Glasgow. Här får vi den tragiska historien om sonen som inte kommer hem något mer berättad ur mammans perspektiv. Inleds lugnt men exploderar efter 1 minut och 17 sekunder i en fullständig knock-out som träffar rakt i hjärtat.

Geraldine
Harmonisk övergång till en låt om socialarbetaren Geraldine som också är den singel svenska lyssnare bekantat sig med på radion på senare tid.

It's My Own Cheating Heart Thatmakes Me Cry
En oerhört stark och medryckande rocklåt med lite Manic Street Preachers-vibbar.

Lonesome Swan
Tempot sänks något till en lite vemodig och finstämd sak.

Go Square Go
Låter som en allsångsliknande kampsång för engelska fotbollshuliganer. Budskapet i låten handlar dock om hur våldet socialiseras in hos var och en av oss genom uppmaningen att inte vara en mes på skolgården.

Polmont On My Mind
Tempot sänks ånyo till en låt med mycket ångest i. Växer och slutet känns som ett extranummer på Coldplay-konsert.

Daddy’s Gone
Kanske den mest troliga andra singeln i Sverige. Och den enda låten som jag hör och häpna faktiskt får Boppers-vibbar av men ändå tycker är fruktansvärt bra. Som titeln säger handlar låten om att växa upp med en icke närvarande pappa.

Stabbed
Har man dålig koll på grötig skotska är det läge att ta fram texthäftet nu…

S.A.D. Light
Bandet bjuder på en (underskattad?) pärla i slutet som man gärna vill ska fortsätta och fortsätta och fortsätta…

Ice Cream Van
Finalen på plattan. Vid det här laget är jag så slut och omtöcknad att jag har svårt att ta in så mycket mer. När kände jag så här senast?

Fotnot.
Glasvegas består av James Allan (sång och gitarr), Rab Allan (gitarr), Paul Donoghue (bas), och Caroline McKay (trummor). Bandet släppte i början av december även EP:n A snowflake fell (And It Felt Like A Kiss) som spelades in i Transsylvanien. EP:n är ett julalbum och innehåller sammanlagt sex spår och rekommenderas starkt av undertecknad. Tilläggas kan att det f.n. ryktas om ett Sverige-besök i mars 2009.

 

Stefan Lydén