23 mars 2013


Fusk på Wembley

Sommaren 1966 hässjar vi hö på ett litet stycke mark som vi arrenderar. När vi hjälps åt där tänker jag bara på fotboll. Har på TV just sett öppningsmatchen i fotbolls-VM mellan England och Uruguay som slutade 0-0. Uruguay? Det landet hade jag inte hört talas om. Någon säger att det är en amerikansk stat och då får jag för mig att det är en av Amerikas Förenta Stater, vilket det förstås inte är. Långt senare lär jag mig att detta för mig okända land var ett av pionjärländerna när det gällde fotbolls-VM. De arrangerade det första VM:et 1930 som de också vann. Även 1950 blev Uruguay världsmästare. 

Medan sommaren torkar höet ser jag ännu fler matcher från VM i England. Jag minns förstås Englands lyckosamma framfart men också överraskningen Portugal som har den "Svarta pärlan" i sitt lag, Eusebio. Matcherna kommenteras förstås av Putte Kock med sin grötiga röst. Han som sedan flera år varit stryktipsexpert på TV och garderat med "etta, kryschh, tvåa". Putte var gammal landslagsspelare och ledare som rökte cigarr, spelade piano och bridge. Någonstans har jag en bok om honom där han berättar om sitt liv och där det på omslaget finns en porträtteckning där hans runda huvud ser ut som det har en snörad läderfotboll som hjässa, istället för kammat hår.

Rudolf "Putte" Kocks självbiografi.

Detta var på denna tid då man inte fick göra några byten av spelare. Om någon blev skadad under en match, fick laget spela med 10 man. En av förhandsfavoriterna, Brasilien (som vunnit VM både 1958 och 1962), blev offer för detta då de fick några av sina spelare nersparkade. Även Pelé blev skadad, vilket var ett stort avbräck för Brasilien. 

TV:n var ju relativt ny på den här tiden och som 8-åring förstod man inte riktigt hur det fungerade. I en av matcherna fick ett av lagen en frispark. Domaren sprang fram och pekade på en punkt på gräsplanen där frisparken skulle läggas. Medan domaren sprang därifrån för att få bättre överblick visades i TV i närbild hur frisparksläggaren flyttade fram bollen en hel decimeter. Det såg inte domaren, men JAG såg det. Jag var länge övertygad om att jag var den ende åskådaren i hela världen som sett detta fusk. Var inte medveten om att denna match sändes även till andra hem än till vårt. 

Vår TV-apparat sommaren 1966 var förresten nyinköpt. Det kunde jag alldeles nyligen konstatera när jag gick igenom min fars gamla räkenskapsböcker från tiden och såg att han inhandlat en splitterny TV just före fotbolls-VM det året. Vi hade haft TV tidigare, men nu hade det bytts till en ny.

Portugal tog brons. England och Västtyskland spelade final, där det blev förlängning. Ett omdiskuterat ribbainmål hjälpte England att vinna med 4-2 till slut. Jag minns världens bäste målvakt Gordon Banks (tillsammans med sovjetiske Jasjin), lagkaptenen Bobby Moore, bröderna Bobby och Jackie Charlton, fuskmålaren Geoff Hurst och den tandlöse Nobby Stiles.

Då var det snörade läderbollar, elvamannalag som verkligen var elvamannalag, TV-sändningar var ännu några år endast i svartvitt, repriser i ultrarapid med ett stort blinkande R i ett av TV-rutans hörn och ett tempo i spelet som gjorde att även Putte Kock hann med att kommentera. I ishockey var man tvungen att ha den snabbpratande Hyland i radion som kommentator för att det skulle hinnas med att skildra puckens väg mellan Tumba-Johansson, Sterner, Rolle Stoltz, Lill-Stöveln och Surra-Pelle.

VM i fotboll i England 1966 var mitt första stora idrottsevenemang som jag följde på TV och engagerade mig i. Jag lärde mig att Uruguay ligger i Sydamerika, att matcherna inte sändes exklusivt till oss, att fusk inte alltid beivras, samt att sport är ett skådespel som kan uppskattas även om inte Sverige är med. 

Lagkaptenerna Uwe Seeler och Bobby Moore utbyter vimplar inför VM-finalen 1966 på Wembley.

Hela VM-finalen 1966, som spelades den 30 juni, finns faktiskt att se på Youtube, om ni som inte var med då vill uppleva den i sin helhet. Ni får klara er utan Putte Kock men får istället engelsk kommentator.

Mats Klasson