Jan Lööf - Bildmakaren
Vernissage på Kristinehamns konstmuseum en vårlördag 2013.


Ä
nda sedan jag var liten har jag varit mycket förtjust i och fascinerad av duktiga tecknare. I synnerhet då belgiske Hergé och vår svenske tusenkonstnär Jan Lööf.

Därför blev jag mycket glad då det en måndag för några veckor sedan låg en inbjudan i brevlådan till vernissagen till årets stora sommarutställning på Kristinehamns konstmuseum. 

Det är nämligen nämnde Jan Lööf och hans skapelser som spelar huvudrollen.

Det är faktiskt första gången det gjorts en utställning av denna storlek med hans alster. Kanske beror det på att han själv inte vill kalla sig konstnär. ”Jag är en entertainer, det är showbiz jag håller på med, underhållning.” Har han sagt i en nylig intervju.

Konstnär eller inte så var det med stor glädje jag en gråkall vårlördag klev in på Kristinehamns konstmuseum och i vestibulen möttes av ett myller av människor samtidigt som en jazztrio stod i hörnet och lirade. Man kände sig genast välkommen.

Väggarna i museet var klädda med stora målningar i Lööfs omisskännliga stil med sin otroliga detaljrikedom och humor i dova, lite smutsiga färger.



På en bänk i lokalen satt Jan Lööf själv omringad av besökare och beundrare.

Besökarna ja, jag kan tänka mig att det var en avsevärt större blandning av människor än vad det skulle varit på en vanlig vernissage.

Här trängdes de sedvanliga blåhåriga uppnäsade lite fiinare konstkonnäsörerna med snoriga ungar, svårmodiga, svarthåriga, hålögda, snedluggade konststudenter och helt vanliga svenssons som passade på tillfället att besöka vårt fina konstmuseum för första gången. Alla stillsamt övervakade av Bertil Enstöring som blickade ut över folkmängden från sin veranda på sin helt egna planet uppe efter takåsarna. 

Denna blandning visade väl om något hur oerhört älskad Jan Lööf är, och hur många som har nån form av relation till hans skapelser.

Gick man vidare in i lokalen fanns där en typisk gatuscen innehållande några kända ansikten. Men tittade man närmre fann man där några titthål borrade i husväggarna och när man gav vika för nyfikenheten och kikade in i något av hålen fick man se både det ena och det andra. Skisser och färdiga verk från i stort sett alla hans böcker och serier prydde väggarna, det var väl egentligen den sköne pilsnerhinkande söderkisen ”Bellman” jag saknade. Men jag kan ha missat honom i vimlet. Jag skall naturligtvis besöka utställningen fler gånger och se efter när trängseln inte är så stor.

En monter tog upp seriefiguren ”Ville” och det rabalder som kom av kungens och Olof Palmes medverkande i den serien. Intressant läsning minsann. På en annan vägg hängde några av de skivomslag han på senare tid också gjort. 

I nästa rum hade det byggts upp två små bås där man kunde bänka sig och titta på hans två tv-serier Tårtan och Skrotnisses äventyr. Här fanns även medskaparen till Skrotnisses äventyr, Lars-Åke Kylén dagen till ära och han berättade historier om seriens tillkomst och skapandeprocessen. 


Lars-Åke Kylén

I bakgrunden stod några av de kvarvarande fantastiska kulisserna till dockserien. Ett helt fantastiskt detaljrikt konsthantverk som man kunde stå och beundra i timmar minsann.

På det hela taget är det en mycket sevärd utställning som lockar fram många leenden för alla med barnasinnet i behåll, och jag rekommenderar varm ett besök på vårt fina konstmuseum i sommar.


Foto & text: Andersson