Schlagerfestivalsjournalistikens slagord

Jo visst – detta är ett forum för kultur – vad det nu innefattar.
Och visst är väl ändå musik ett stycke av vår kultur.
Även om den innefattar tävlingsmoment a la schlagerfestivaler…
F. Ö. är väl även festivaler väl representerade här ;-)
Journalistik torde ju också passa bra på sajten eftersom vi håller oss med ett visst mått av journalistik i de olika trådarna och avdelningsrummen på Kafé K.
Man kan lägga många aspekter och känslor i ordet kultur – men sammanfattningsvis innebär det faktiskt det mesta som gör att människan skiljer sig från de övriga djuren.
Detta gör mig modig nog att göra en liten krönika i detta känsliga ämne, som av vissa anses vara allt för folkligt för kulturen.
Personligen vill jag tycka att den som ser ner på folkligheten, ser ju i och med det ner på hela folket – där ju den enskilde ingår. Alltså finns det en risk att vissa kulturknuttar ser ner på sig själva. Själv tillhör jag folket…

Men visst.
Jag håller med dig om du tänker att detta redan från början låter som ett försvarstal.
Kanske är det så att jag själv ”ser ner” på detta spektakel – hur folkligt/kulturellt det än är.
Men jag tittar ju ändå på det – varje år – i smyg.
Jag erkänner det dock. Jag erkänner också att jag tycker det är kul – precis som en rekordpublik i televisionen.

Vad jag däremot tycker är mindre kul, är att detta I-landsnöje får ta sådana proportioner som det faktiskt gör.
Jag kan inte låta bli att (fortfarande) förvånas och (åter igen)häpna över att denna musikaliska lek får fortsätta vara förstasidestoff och löpsedelsrubrikfet. Krig, svält och oljekatastrofer kommer först senare…
Å andra sidan kan jag kliva åt sidan och förstå att tabloidpressen tjänar pengar på lösnummersförsäljning vilken tenderar att stiga om vi skriver om ”viktiga” TV-program före ”oviktiga” krig i världen.
Men om de stora dagstidningarna i vårt land vill fortsätta gå under epitetet ”tredje statsmakten”, borde väl ändå borga för en seriös journalistik, skulle man åtminstone kunna hoppas.
Men när man i Aftonbladets papperstidning liknar ”schlagerfestivalfiaskot” vid andra ”tidigare fiaskon” så som slaget vid Lützen och förlusten av Norge vid unionsupplösningen – så börjar man undra över vilka perspektiv dessa ”journalister” besitter.
Dessutom gör man en ”opinionsundersökning” på hemsidan och publicerar resultatet med orden: ”Tittarna eniga – lägg ner skiten”.
En enig åsikt trodde jag bestod av 100% överenskomna. I detta fall kunde jag raskt konstatera att det var drygt 60% som stödde tesen. Det låter inte som en enighet för mig.
Hur många av de tillfrågade som fortfarande hade haft samma åsikt om så Sverige hade gått vidare eller till och med vunnit – ja se det förtäljer inte historien.
Nej – för då kan man ju inte skriva feta skvallerrubriker och påstå massa osanningar.
Man vill ju osökt citera Lars Demian: ”Men nu skriver jag ju inte i Expressen – och måste faktiskt säga som det är”.


Heja söta Anna

Övrigt i ämnet kan jag ju bara säga att det var synd att inte Anna gick vidare. Vi trodde ju alla på det. Men jag tror ju att vi alla är lite färgade och nationalistiska i detta ämne.
Dessutom tror jag att majoriteten fortfarande har kvar bilden av Annas första audition i Idol på näthinnan. Det har ju även jag – och det är väl därför jag/vi gillar henne. Hoppas verkligen hon hittar tillbaka till den ostylade, rufsiga, charmiga och egna tjejen som hon har innerst inne.
Om alla även i år tycker att fel låt vann hela ”skiten” kan jag ju inte veta – men jag gillade stuket på den. Sedan kan jag ju inte yttra mig om alla låtar eftersom jag tycker att texten är en viktig del av en sång. Jag kan ju därför inte yttra mig alls om de låtar som sjöngs på andra språk än de jag förstår.

Men att säga att vi ska ”lägga ner” bara för att vi gjorde ett ”fiasko” är ju att samtidigt säga att vi skiter i att försöka nå fotbolls-VM mer eftersom det sket sig nu senast.

 

/mazken