Det kom ett regn...
Visst gillar jag sol
och värme - speciellt så här års, dvs april/maj. Och visst har
jag hunnit få min hittillsvarande beskärda del av cykelturer och
uteserveringar - i allt dammet.
Det kom lite välbehövligt vårregn över min stad ikväll när jag
var på jobbet och senare på stampuben för att kolla lite på
fotboll som sändes på kanaler som jag inte unnat mig än. I en
regnpaus drog jag mig mot tunnelbanan och de två stationerna hem.
Direkt när jag kom upp ur rulltrappan slog doften emot mig med en
sällan skådad överrumpling - doften av "efter-regn" och
hägg!
Redan hägg? i början av maj? Jaha - tydligen. Jag höll ju
nästan på att gå omkull av häpnad och hänryckelse - men höll
mig på benen. Och visst såg jag se färska nyutsprungna blommorna
mitt i all våryra medan jag funderade på om detta smugit sig på
utan att jag sett det eller om det plötsliga milda regnet fått
våren att accelerera.
Där fann jag mig nu
på gångvägen på väg emot hemmet för att i slentrian bli
förnedrad av tidens TV-producenter som tydligen fått för sig att
vi som hittar fjärrkontrollen alla är idioter utan egna tankar och
drömmar. Bolagsstyrelser i mediabranschen som mer än gärna
hjälper till att fördumma sin publik genom att hela tiden öka
skräpet och se till att vi vänjer oss vid det - bara för att då
kunna sända ännu mer reklam utan att vi säger ifrån, vilket
ytterligare fördummar och avtrubbar - allt för att tjäna ännu
lite extra mer på sin väg mot stressymptom, hjärtinfarkt och
psykolog.
I helgen hade häggen ännu inte börjat dofta, så jag gick hem
till eländet. Jag såg amerikanskproducerade dokumentärer och
svenska dokusåpor där man hela tiden får reda på vad som ska
hända seden - om en stund - efter reklamavbrottet. Ett halvtimmes
program som egentligen är ca tio minuter långt eftersom 20 minuter
går åt till reklam, resuméer och information om vad vi snart ska
få se.
Då var det en fröjd att byta kanal och upptäcka att den
icke-kommersiella TV:n sände en repris av gamla hederliga
Hedebyborna. Ingen reklam - inga sekundsnabba klipp - inga balla
attityder - inga tankebefriande slapstick - inte en
intelligensbefriad dialog - intet fördummande...
Kalla mig bakåtsträvare om ni vill - men då känner ni mig icke.
Jag vill ha utveckling och förnyelse. Jag bejakar utveckling. Men
jag vill ha en utveckling och ett framåtskridande där vi uppmanas
att använda hjärnan och vår kreativitet - vår fantasi. En
utveckling där vi kan påverka och styra - inte en där vi bara
blir passiva medresenärer utan minsta lust eller möjlighet att
påverka resans riktning eller mål.
Visst gick jag hem i
det kvarvarande fåaktiga dugget - men bara för att ställa ifrån
mig min väska i hallen och byta till en slappare jacka och skönare
skor. Jag gick ut igen och andades in vårens liv och dofter. Jag
njöt av varenda vårkylig regndroppe som smekte min panna - av
varje knoppande buske som spretade vid vägkanten. Jag bejakade
varje vattenpöl med mina gympadojjor - gladdes åt var vindpust som
skakade ned sina blomblad och vattendroppar över mig i skogen.
Och inte en enda
käft tjänade pengar på det.
/mazken