Det kom ett regn...

Visst gillar jag sol och värme - speciellt så här års, dvs april/maj. Och visst har jag hunnit få min hittillsvarande beskärda del av cykelturer och uteserveringar - i allt dammet.
Det kom lite välbehövligt vårregn över min stad ikväll när jag var på jobbet och senare på stampuben för att kolla lite på fotboll som sändes på kanaler som jag inte unnat mig än. I en regnpaus drog jag mig mot tunnelbanan och de två stationerna hem. Direkt när jag kom upp ur rulltrappan slog doften emot mig med en sällan skådad överrumpling - doften av "efter-regn" och hägg!
Redan hägg? i början av maj? Jaha - tydligen. Jag höll ju nästan på att gå omkull av häpnad och hänryckelse - men höll mig på benen. Och visst såg jag se färska nyutsprungna blommorna mitt i all våryra medan jag funderade på om detta smugit sig på utan att jag sett det eller om det plötsliga milda regnet fått våren att accelerera.

Där fann jag mig nu på gångvägen på väg emot hemmet för att i slentrian bli förnedrad av tidens TV-producenter som tydligen fått för sig att vi som hittar fjärrkontrollen alla är idioter utan egna tankar och drömmar. Bolagsstyrelser i mediabranschen som mer än gärna hjälper till att fördumma sin publik genom att hela tiden öka skräpet och se till att vi vänjer oss vid det - bara för att då kunna sända ännu mer reklam utan att vi säger ifrån, vilket ytterligare fördummar och avtrubbar - allt för att tjäna ännu lite extra mer på sin väg mot stressymptom, hjärtinfarkt och psykolog.
I helgen hade häggen ännu inte börjat dofta, så jag gick hem till eländet. Jag såg amerikanskproducerade dokumentärer och svenska dokusåpor där man hela tiden får reda på vad som ska hända seden - om en stund - efter reklamavbrottet. Ett halvtimmes program som egentligen är ca tio minuter långt eftersom 20 minuter går åt till reklam, resuméer och information om vad vi snart ska få se.
Då var det en fröjd att byta kanal och upptäcka att den icke-kommersiella TV:n sände en repris av gamla hederliga Hedebyborna. Ingen reklam - inga sekundsnabba klipp - inga balla attityder - inga tankebefriande slapstick - inte en intelligensbefriad dialog - intet fördummande...
Kalla mig bakåtsträvare om ni vill - men då känner ni mig icke. Jag vill ha utveckling och förnyelse. Jag bejakar utveckling. Men jag vill ha en utveckling och ett framåtskridande där vi uppmanas att använda hjärnan och vår kreativitet - vår fantasi. En utveckling där vi kan påverka och styra - inte en där vi bara blir passiva medresenärer utan minsta lust eller möjlighet att påverka resans riktning eller mål.

Visst gick jag hem i det kvarvarande fåaktiga dugget - men bara för att ställa ifrån mig min väska i hallen och byta till en slappare jacka och skönare skor. Jag gick ut igen och andades in vårens liv och dofter. Jag njöt av varenda vårkylig regndroppe som smekte min panna - av varje knoppande buske som spretade vid vägkanten. Jag bejakade varje vattenpöl med mina gympadojjor - gladdes åt var vindpust som skakade ned sina blomblad och vattendroppar över mig i skogen.

Och inte en enda käft tjänade pengar på det.

 

 

 

/mazken