Vår på Kafé K – Mats Klasson

Vår på Kafé K_Mats Klasson0
Fredagen den 8 maj 2015

Sköna maj – Mats K

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Jag tar själv ton och hälsar sköna maj välkommen. Maj, den finaste av alla månader. Den månad då ljuset och det ljusgröna anger tonen. Den månad då det är behagligt varmt utan att vara för svettigt hett. Nu låter jag Cantuskören försköna mitt majvälkomnande.

Sköna maj – Cantuskören i Vadstena

 

Våren är förstås en tid av både uppvaknande och förnyelse. På Valborgsmässoafton tänds en brasa, när vintern rasat ut och våren ska lockas fram. En vår någon gång i det sena 70-talet, eller möjligen i det tidiga 80-talet, fick jag höra den här låten av perstorpsbandet Noise. Aldrig tidigare hade någon sjungit på en dialekt så nära min egen. Förutom Inget ljus innehåller klippet också en intervju med det unga bandet och låten Hon är allt jag har.

Inget ljus – Noise
(klippet innehåller även en intervju med Noise och låten Hon är allt jag har)

 

En lördag i april i år hade vi 20 grader varmt och strålande solsken. Två dagar senare, på måndagen, snöade det och en decimeter snö låg kvar nästan hela dagen. Det är dessa skiftningar i vädret som kallas aprilväder. Om väderleken sjunger också Gunnar Källström och De Praktiska Husgeråden, som nyligen kom ut med skivan Vintergäck. Men det är nog inte bara om vårväder man sjunger utan om mörka moln och isande vindar som man känner. Om att brunt och svart är på väg att ta över igen, i arbetslöshetens och de vidgade klassklyftornas spår, när inbillning får ersätta bildning, när solidaritet och öppenhet byts ut mot rädsla och stängda dörrar. Svart och brunt istället för det mångfärgade, regnbågskulörta och nyanserade.

Angående väderleken – Gunnar Källström & De Praktiska Husgeråden

 

För drygt en månad sen gick Tomas Tranströmer bort. En poet som hade förmågan att formulera det som vi andra tidigare famlat efter orden efter. Skivaktuelle Staffan Hellstrand beskriver hur han ser på poeternas roll i låten Poeterna är helgonen. ”Dom säger på ett ögonblick vad jag tänker på en dag” Poeterna är de som sträcker ”fram nycklarna till en lite större dröm” och lägger ”sin hand på dig så du får somna sött”.

Poeterna är helgonen – Staffan Hellstrand

 

I min ungdom på 70-talet gjorde jag ofta blandband med favoritlåtar som jag spelade in från radion. Det var på den tiden alla hade en kassettbandspelare och när man förvarade sin musik på kassettband. Våren 2004 återupptog jag detta, men nu gjorde jag cd-skivor istället och nu utformade jag omslagen själv också. Jag gjorde en cd varje månad som en slags sammanfattning av den månadens musik- och ljudupplevelser. Detta höll jag på med till juni 2008, sen räckte tiden inte till längre och det blev mer ett tvång än ett nöje. Men på en av de första ”blandcd-arna”, maj 2004, fanns Souad Massi med. Henne hade jag upptäckt på världsmusikkanalen, den som idag heter P2 Världen. En förträfflig radiokanal för alla som vill bredda sitt musiklyssnande. Man kan lyssna på webben dygnet runt. Nu nyligen fördjupade jag mitt lyssnande på Souad Massi genom att skaffa flera av hennes skivor och först i efterhand kom jag på att hon faktiskt ju fanns med på min maj-cd från 2004.

Matebkiche – Souad Massi

 

I december brukar jag hålla i allmänbildningstävlingen Röda Jultråden på Kafé K. I den senaste omgången hade jag som svar på en av frågorna färgen röd. När jag letade rött bland olika låtar på Spotify hittade jag låten Rouge av jazztrion Franska Trion och blev tagen av deras personliga ton. Lyssnade vidare och kvaliteten på låtarna låg på samma höga nivå. Originella och personliga texter skrivna på ett poetiskt språk. Dessutom tog jag till mig deras sätt att spela jazz. Äntligen några som kan spela jazz med rockdriv och fart. Det hade jag saknat länge, så länge så att jazz för mig nästan hade blivit liktydigt med tillbakalutad musik som knappt rör sig framåt i rökiga lokaler. Nu hade Franska Trion öppnat fönstret, vädrat och satt fart på jazzen, men ändå behållit dess intensitet. Låten Kakor är mer Franska Trion-typisk, med Matti Ollikainens karaktäristiska sång och pianospel.

Rouge – Franska Trion

Kakor – Franska Trion

 

Ibland gör man omvärderingar, ibland efter lång tid, långsamt och motvilligt. Så var det med Annika Norlin. Tyckte hennes sätt att sjunga var en aning fyrkantigt och vasst. Men särskilt med skivan The fox, the hunter and Hello Saferide kom vändningen. Vet inte vad det beror på. Kanske för att hon sockrat låtarna med en extra tesked och gjort dem melodiösare. Kanske för att jag vant mig vid hennes kantighet. Kanske för att jorden under mig rört sig och jag bara har följt med.

I was Jesus – Hello Saferide

 

Förra årets mest lyssnade skiva alla kategorier var för mig Triakels album Thyra. Där finns en gammal favoritlåt som håller än.

Tusen tankar – Triakel

 

En av DET HÄR ÅRETS mest lyssnade och uppskattade album är Ebba Forsbergs Tom Waits-skiva. En rad utmärkta Waitstolkningar med bra svenska texter av Mikael Wiehe. Kanske blir Ebba Forsberg en spång till Tom Waits värld, för många som tidigare inte lyckats ta sig förbi hans röst?

Jag ska helst inte alls bli kär i dig – Ebba Forsberg

 

En duo som minst sagt motsvarade förväntningarna nu i år var Siri Karlsson (Cecilia Österholm på nyckelharpa och Maria Arnqvist på saxofon) som med skivan The lost colony, bryter ny mark och gör gränslandet mellan folkmusik och jazz gränslöst.

Långt där ute – Siri Karlsson

 

Ännu mera jazzinspirerat. Jag är förvånad att jag numera med behållning kan lyssna på så mycket musik som är jazzinspirerad. Kanske för att den är så omväxlande och inte håller sig inom sin genre. Är också imponerad av att Edda Magnason, som lätt kunnat bli en Z-fånge på livstid, lyckats komma tillbaks med en så egen skiva efter filmäventyret. Kanske beror det på att hon hade en så pass stark röst även före äventyret. Klädd i gult sjunger hon här ”change blue to red” i Cocoamber.

Cocoamber – Edda Magnason

 

I samband med att jag såg den utmärkta dokumentären om Emil Jensen på SVT, hittade jag ett gammalt klipp där han sjunger duett med ovan just nämnda Edda. Den här låten är en riktig pärla.

Inte vackrast i världen – Emil Jensen & Edda Magnason

 

Vågar vi blicka framåt mot sommaren redan? Jag gör ett försök genom att titta tillbaks. Hade förmånen att få besöka Stockholm Folk Festival på Hesselby Slott i somras. Bland mycket annat filmade jag där Quilty, en svensk trio som ibland är en kvartett, som spelar irländsk folkmusik. Första halvan av klippet är instrumentalt och den andra vokalt. Gillar särskilt a capella-sången. Quilty kommer i slutet av maj till den 20-årsjubilerande Hagstadsstämman, som jag åter hoppas kunna besöka.

Quilty från Stockholm Folk Festival 2014

 

En annan konsert i sommar som jag ser fram emot är Sofie Livebrants på Kullens fyr. Hotell är redan bokat, väntar bara på att få tag i biljetter. I samband med släppet av albumet Lighthouse stories, gör hon en ”fyrturné” med konserter i Storbritannien och Skandinavien i Lighthouse Stories North Sea Tour 2015. Men redan på Stockholm Folk Festival förra sommaren fick vi en liten försmak på vad som kommer. Klippet nedan är filmat av Kafé K-medarbetaren Raffael Otte.

Tristan & Isolde – Sofie Livebrant från Stockholm Folk Festival 2014

 

Till slut öppnar jag balkongdörren mot sommaren. På 70-talet var det ett säkert tecken att sommaren var på väg när vi åt lunch ute på balkongen. Ofta hörde man då i radion inifrån lägenheten denna Mungo Jerry-klassiker.

In the summertime – Mungo Jerry

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>