Vår på Kafé K – Lena Mattsson

Vår på Kafé K_Lena Mattsson0
Fredagen den 13 mars 2015

Vi tar det på en gång; jag är inte med i vårens fanclub. Jag ska förklara varför;
Våren är ingen enkel årstid, den är så känslofylld, det bokstavligen droppar, plaskar, och forsar. Sedan kan allt över en natt frysa till för att på eftermiddagen åter forsa, plaska och droppa.  Sådan ombytlighet kostar på!
Särskilt känslofylld är den här årstiden numera för mig som inte längre kan kalla våren vår utan bara min…
Med mitt musikval vill jag försöka spegla denna dubbelhet; glädjen, trots allt, över att något nytt kommer, och sorgen över att något är borta och aldrig kommer tillbaka.

Få musikstycken har så ofta som Lars-Erik Larssons Pastoralsvit fått sätta toner till just våren i naturprogram och dokumentärer. Bäckar porlar, knoppar brister och stråkarna smäktar. I en dokumentär med tonsättaren fick han frågan om vad han själv såg för sin inre syn när han hörde sin musik. Intervjuarens förväntningar gick igenom rutan; bokskogarnas lövsprickning, nyfödda fågelungar, droppar, plask, forsar, vad skulle han svara!? När jag hör min musik så ser jag noter på ett papper. Sa Lars-Erik Larsson.

Nej, våren är inte enkel. Den är svårfångad, mystisk och faktiskt lika mörk som ljus. För förändring, om än hett efterlängtad, tar kraft. Så tänker jag. När solen kommer så kryper den in i hörn och skrymslen, både i de yttre och inre rummen, där den inte varit på länge. Det är oundvikligt och helt som det ska. Men det gör ont.

En vårmorgon på gränsen till sommaren för tre år sedan flyttade min man hem till himlen. Det var den vårens vackraste dag; fåglarna sjöng och solen tröstade, för det kan den också så klart. Hans barn och jag spelade musik för honom. Den här bland annat, hans favoritmusiker Paul Simon live från min mans barndomskontinent Afrika.

Jag som skulle kunna bilda Facebookgruppen Våren? Nja… heter alltså Lena Mattsson och är journalist i Gävle sedan drygt 30 år. Förutom detta med ord är toner det som ger mig mest livsglädje. Jag sjunger i kör, spelar fiol och firar i år 15 år med teater- och musikgruppen SML.
Ingen humor utan allvar heter den blogg jag haft sedan 2009, den är mitt kreativa utlopp utan formatbegränsningar och pålagda ämnesval. Välkommen dit!

Men åter till våren, den oundvikliga, den svårfångade, den lekfulla, den ödesmättade. Dess förutsättning är vinterns död, det är kanske det som gör den så kraftfull. Så adjö vintern!

 

Det går inte att skriva om den stigande saven och de bultande knopparna utan att skriva om den mänskliga kärleken. Varför svallar känslorna som mest på våren, eller gör de det? Är det bara en litterär bild av lyckan detta att vi vill att solen ska skina när vi mår som bäst? I Norden ger solen liv, i andra länder bringar den död. Och kärleken, den kan vara mycket annat än lycklig också. Lyssna här på en blott 19-årig Ella Fitzgerald:

Jag vill dock åtminstone försöka sluta glatt: lycka till med årets vår, må den verkligen bli er och som ni vill ha den!
Själv ska jag försöka ge våren en verklig chans den här gången och gå i barndom med vattenpusshopp, sipplockning och fågelskådning och verkligen njuta av den första torra cykelturen. Kanske blir våren i år en sådan där kort som bara bildar en spång mellan vinter och sommar eller så får den kämpa länge innan den kan lämna över årstidsstafettpinnen. Det visar sig. Snart.

1 kommentar till Vår på Kafé K – Lena Mattsson

  • Mats Klasson  säger:

    Tack så mycket för ditt vårprogram, Lena.
    En bra och tänkvärd text där du får fram de delade känslorna inför våren och med ett varierat musikval, där både känt och okänt fick plats, från flera olika genrer.

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>