Under eken – Norrifrån

Under eken-logga_600

 

Norrifrån på räls och efter häst
(med tåg och hästskjuts)

-Jag är min själ en fågel. Precis som alla andra fåglar har jag ingen aning om vad människorna kallar mig. Nu följer jag nyfiket paret som träffas på järnvägsstationen i Tågljunga. När hästskjutsen kommer hittar jag en plats bakpå vagnen där jag vilar mina vingar. Under färden söderut flyger jag ibland fram och retas med hästen.

Anita Blå, med halmhatt, blåbärsblå läppar och blåbärsfläckar på det vita förklädet är dotter till Blåbärskungen i Tågljunga. Hon hjälper pappa att plocka och trampa blåbär varje sensommar och höst. Bären fryses in under vintern och säljs till Dalarna för att serveras till vasaloppsåkarna som varm soppa första söndagen i mars.

Nu står hon på Tågljunga järnvägsstation och väntar på stockholmståget. Hon har ställt ner sin bärkorg bakom sig på perrongen. Den magre, bleke, men store skådespelaren Bengt Rot från Stockholm ska komma med tåget. Anita och Bengt har båda träd i sig och ska därför åka till eken någon mil bort.

Anita får knappt syn på Bengt, men Anita hittas lätt av Bengt. Så det är han som sträcker fram näven och lyfter på kepsen för att hälsa. Hennes blå läppar är ett kännetecken som är svårt att missta sig på.

-Fröken Blå, gissar jag?
Hon niger.
-Ja, herr Rot.
-Bengt heter jag.
-Anita.

Anita:
-Resan gick bra?
-Tåget stannade till i Urshult några minuter. Jag vet inte varför. Annars bara på de vanliga stationerna.

Det blir pinsamt tyst en stund så Bengt drar fram en av sina klassiska teaterrepliker och lyfter än en gång på kepsen.
-Jag är ödet! Jag har kommit för att drabba dig.
-För all del, niger Anita.

-Hur är det att vara skådespelare i Stockholm? frågar Anita Blå.
-Det är mycket omväxlande och man får ikläda sig så många olika roller. När man gör det ökar ens förståelse för olika slags människor, från olika miljöer och med olika förutsättningar. Ens empati mår bra av att spela teater.
Bengt Rot talar sen med Anita Blå om Bellman och hur han brukar deklamera Bellmans sånger, utan att sjunga dem, för hans sångröst är inget vidare. Han kommer sen också på en lustig Bellmanpastisch som han lagt på minnet, skriven av en författare som skrivit flera böcker i 1700-talsmiljö. Författaren heter M.Azkén, är född i Stockholm men flyttade på ålderns höst till lugnet i Småland för att skriva. Så här låter en av hans mer kritiska och miljöaktivistiska pastischer som går på melodin till Fjäriln vingad:


Eken naken står på Haga
Mellan dieselångors stank
Inga ollon den tillaga
Fjärran den som pryder var Swebank
Minsta kräk av giftig syra
Nyss av dessa gifter dött
Även mänskorna bli yra
Utav allt som blivit förött

Haga i ditt sköte röjes
Gräsets död på bruna plan
Surt i dina rännlar höjes
Gungande den döda svan
Längst ur skogens glesa kamra
Höras skarpa motorvrål
Än där skogsmaskinen slamrar
Än från månget slutförvaringshål

Se Brunnsvikens små kajaker
Höja paddlarna mot skyn
Ur dess stinkande kloaker
Och den förorenade dyn
Under skygd av döda stammar
På den motorväg man ser
Bilar yvs och asfalt dammar
Bonden finns på Haga aldrig mer

I en stund av inspiration och hybris över att kunna originaltexten till den fjärde och ”bortglömda” versen glömmer Bengt Rot bort sin oförmåga att sjunga – snart kraxar han hjälpligt fram den alternativa texten på en melodi som nästan kan jämföras med sång – i alla fall om han vore en hes kråka i målbrottet.

Vad förfärlig syn att röna
Inom en så skövlad park
Då man hälsad av sin sköna
Ögnar en så skadad mark
Minsta blick ens öga skickar
Lockar ledsamhetens tår
Allt är dött vart än man blickar
Snart den glade trumpen går


-Oj vad bra att du kunde alltihop. Du sade ju att du inte kunde sjunga?
-Kalla det vad du vill.
-Vilket sammanträffande att Eken fanns med i den där texten också.
-Ja, en mycket underfundig och bra bellmansk text om förstöringen av miljön.

Norrifrån_600

Symaskinsagenten August som arrenderar på godset, kommer med häst och vagn för att hämta Anita och Bengt. Inte den allra bekvämaste vagnen kanske, men det är inte så långt och naturen runtomkring på färdvägen behagar.

-Det är drygt en mil dit, informerar August, men vi får ta korta pauser på vägen.

Anita:
-Då åker vi då, bakom hästen. Söderut, mot eken!
-Glöm inte bärkorgen, påminner Bengt henne.

Inne i Tågljunga by passerar man specerihandlaren och cykelreparatören på vänster sida.
-Många tar tåget hit, köper cykel och cyklar sen hem för att liksom testa att velocypeden håller för en längre färd.
-I Stockholm cyklar jag nästan alltid till teatern. Men vid Slussen får man inte ha bråttom. Mycket trafik.
Strax efter, på en höjd på höger sida, en lärarinnebostad, därefter syns Tågljungasjön som visar sin vackraste vy. Med brygga och hopptorn och liten sandstrand.
-Här tar vi kvällsdoppet hela sommaren, säger Anita drömmande.
-Jag morgondoppar mig i Eriksdalsbadets bassänger, returnerar Bengt.

Efter att ha lämnat Tågljunga by, är man strax framme vid godsets skola. Kusken August agerar som om han vore guide och pekar till vänster:
-Här går många av mina ungar i skolan.
Han är stolt att de får göra det och kanske skapa sig en bättre framtid än han själv hade möjligheter att göra. August jobbade i gruvan i många år, men kroppen tog stryk och en dag övertalade han hustrun Ida (kommen från en trädgårdsmästarfamilj i Urshult, Småland) att de skulle ta alla sina många barn med tåg och hästskjuts hit för att överta ett arrende på godset. Sen blev han också symaskinsagent och hela tiden hade han folkbildningsidealet i sig. Att skaffa sig kunskap och sprida den är ett sätt för arbetar- och bondeklassen att få det bättre, resonerade han och många med honom.

Mittemot godsets gamla skola pekas det åt höger.
-Här är blåbär, ska vi plocka lite? retas Bengt.
-Jag är så trött på blåbär och jag har ju redan några sådana i korgen. Låt oss hålla utkik efter smultron istället – eller hallon, det finns ett ställe här uppe till höger efter sjön, vid möllan, kontrar Anita Blå.
-Hustru Ida är en jävel på att odla röda och svarta vinbär, infogar August för att fylla på i samtalets bärkorg.

Den imponerande godssjön blänker till höger om vägen. Inget hopptorn här, men väl en brygga och en simskola. Till vänster ligger godsets rättarbostad.
-Carl Linnaeus (efter 1757 von Linné) skaffade sig kunskaper härinne om vargfällor hos godsherren på sin skånska resa 1749, informerar August och pekar på rättarhuset.
-Det är minsann inte vilken väg som helst ni får äran att färdas på, tillägger han.
-Och sjön här är faktiskt större än Tågljungasjön. Det finns en lillesjö också, därborta bortom en skiljeväg, säger han och visar med hela armen över sjön.
Bengt mumlar halvtyst:
-Blåbär, vinbär, smultron, hallon.

Vid vägen till möllan säger August:
-Ni får en kvart på er, sen måste vi vidare.

August går av, sträcker på benen och klappar om hästen, medan de andra två försvinner in till smultron- och hallonställena vid vattenmöllan.
En knapp kvart senare är de tillbaks.
Anita har flera strån fulla med smultron och dessutom några röda bärfläckar på sitt vita förkläde, tillsammans med de blå.
Bengt har kavajfickorna fulla med hallon.
-De här kan man bygga båtar av, sägs det, hallonbåtar.
-Kanske det, ler Anita.
-Därinne låg unga Bibi och äldre herr Sjöström i snåren och spelade in film, skryter Anita.

Visst är Bengt en aning röd om läpparna? tänker Anita.

Alla bären samlas i bärkorgen.
-Blir säkert uppskattat av de andra när vi kommer fram, gissar Bengt.
Men Anita tar en handfull bär och bjuder August på, som ett extra tack för skjutsen.

Efter att ha passerat Toffelbygget är de snart framme i Bäljane by. Vagnen smyger sig genom byn utan att väcka särskilt uppseende, fast hästens hovar klapprar mot kullerstenarna.
-Här hyr en av mina söner frysfack, inflikar August helt oväntat.

-Här bodde familjerna Persson, Bill, Sandén, Rosengren. Nere vid badet, Svenssons. Vid bryggan gick sondotterns barn i simskola, fortsätter August, glidande in i guiderollen igen.
-På vintern tog lärare Hedlund ut sina elever på Bäljanesjön för skridskoåkning, sägs det, fortsätter han.

Hästen gnäggar. De tre på vagnen bakom hästen ser en kvinna ro i land med sin eka vid bryggan. Hon lägger årorna i båten och drar upp den en aning mödosamt på stranden. Sätter sig sen på bryggan, tar av sig skorna och låter fötterna svalkas i Bäljanesjöns vatten.

Anita Blå och Bengt Rot har tystnat på vagnen. Vilar sina röster och njuter av omgivningen.

-Vi ska ta den nya vägen till eken, inte den gamla, pekar August framåt.

När de just ska svänga av vid Zanders hus, berättar August att den gamla badplatsen låg längre fram på vägen, vid Albacka. Ännu längre fram låg skolan. Men nu måste de svänga av vägen och ta samma väg som vandrarna söderifrån tog sista biten. En stadig, ganska brant stigning blir det, men det är ingen match för en stark häst. Något obekväm för passagerarna eftersom det finns ojämnheter i vägen och vagnen saknar både fjädring och stötdämpning.

-Ni får promenera den sista biten, upp till höger här, säger August när han stannat ekipaget i korsningen.
-Jag kan inte stanna, för jag har inget träd i mig. Dessutom måste jag hem för att sköta om djuren.

Anita Blå och Bengt Rot som suttit tysta sen Bäljane by, får mål i mun och tackar så mycket för skjutsen och den utmärkta guidningen. August svänger till vänster för han tänker ta den gamla vägen hem, för omväxlingens skull.

Efter ett hundratal meter är de framme vid den öppna ängen. Det finns några öar av människor som redan anlänt. Sidovagnsparet från öst till vänster, vandrarparet från syd rakt fram, busstrion från väst som nu slagit sig ner till höger, på lagom avstånd från Kalles kokande grytor. Anita Blå pekar mot ekens krona:
-Titta, det hänger en tjej i trädet! Hon måste ha landat fel med fallskärmen.
Bengt skrattar och hör hur Avatar-Agnetha sjunger.
-Bra röst hon har, bedömer han.

Fascinerade av den oväntade synen, går de förbi eken och sen upp till höger för att hitta en skuggig plats under några träd. Där sätter de sig på stengärdet som är lagom högt för att de ska sitta bekvämt. Täckt av grön mossa blir den lagom mjuk.

Mats Klasson
(med bidrag av M. Azkén)


Fortsättning följer…

 

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>