TV & Film i Veckan – 18 maj 2019

tvochfilm

                                       den 18 maj 2019

Higglety pigglety pop
En underbar liten bok som Mats gav mig i julklapp i fjol, när vi var i Stockholm i decemberns vinterdröm började med en fråga: ”Om du fick välja mellan att vara en gata eller ett hus (….) vad skulle du välja ?”
Jag läste fel och tänkte:
”Jag skulle väl vilja vara en gåta tror jag, för mig själv och alla andra. Just som vår livsdröm verkar vara en mystisk gåta eller hur?”.

Mats gav mig Oskar Rickardssons fina book Mina selfies blir bara bra under earth hour i ett mysigt hotellrum lite ovanför Sveavägen. Hur hade jag (hur hade vi) kommit dit?

Den svenska delen av min pilgrimsresa började, när jag av slump och till min överraskning fick in Radio Swedens svaga signal i min gamla radiowalkman här i sydvästra Tyskland. Det fascinerade mig och jag – som hade växt upp med all härlig musik från 60- och 70-talet, med irländsk folkmusik också – så småningom, på radion och senare på youtube, upptäckte den härliga svenska folkmusikskatten, som var ny för mig. Jag visste inte att det fanns folkmusik i Sverige, i Norge och Danmark överhuvudtaget.

Så konstigt. Vi hade just begravt min älskade far – en konstnärssjäl, en musiker och radioman, saknad av oss alla och med en känsla av förtvivlan. Han var i Sverige flera gånger, spelade där, producerade radioprogram med fina svenska radio- och konstnärsvänner och trivdes mycket bra där.

Jag själv hade för mycket att göra med mitt eget liv, mina sorgliga kroniska sjukdomar också, och nu, efter han gått bort, visade livet mig plötslig min egen väg till Sverige. Oväntat och nästan otroligt var jag på väg nu.

Snart upptäckte jag – och tyckte mycket om, med en gång – den fantastiska musik som Sofia Karlsson, Sofie Livebrant och deras vänner skapar. Precis som i min egen familj verkade det som om de var fascinerad av Zen och av de djupare frågor som livet ställer. Mats och jag kom i kontakt på Facebook och han var, tror jag, road och fascinerad av hur någon från Tyskland intresserade sig för svensk kultur och musik, och så hamnade vi i det lilla mysiga hotellrummet vid Sveavägen i juletid.

Ett underbart kort ögonblick, men var är det nu? Finns vi överhuvudtaget? Vi andas och växer allihop. Även växter växer ur ett litet frö till en färgrik och doftande blomma, eller blir till ett gammalt stort träd. Våra hjärtan slår, och vem är det som smälter all mat vi äter just nu i vår mage och tarm? Är det vi? Jag tror inte det. Vem håller oss vid liv medan vi sover. Finns vi? Är vi bara en dröm den stora, mystiska gudomliga själen drömmer? Kanske bara som en kollektiv arketypisk illusion som i Bibeln, när Adam och Eva kastats ut från paradiset, när de plötsligt lurats av illusionen att de finns och de får se varandra?

Och nu verkar det som om vi har förlorats i en karmisk dröm, där alla orsaker skapar någon verkan, där vi vandrar igenom himmelska och helvetiska världar och ögonblick, där vi ser alla själars fasor, alla himlars ljus som Dan Andersson diktade. En värld som är verklig och illusion på samma gång. I ett universum som till synes rör sig i tid och rum. Men stämmer det? Eller beror det på hur stor man är? För en bakterie i mitt kropp är jag större än något universum. En Zenkoan säger att universumet är bara stort som ett ärta. Och att vi själv håller i gång våra drömmar, alla världar som vi ser, att vi själv rör oss i drömlika världar. I stället för att upptäcka vårt eviga ”här nu” som rör sig orört genom alla tider och illusioner. I stället för att vara modig och sitta lite ”här nu” varje dag, och göra ingenting och se våren komma, gräset växa av sig själv (som Zen säger). Att vara modig nog till att vakna upp, som de gjorde som har gått vägen före oss. Jesus till exempel, Buddha, Bodhidharma, Rumi, det finns många fler om man gör sig lite möda och söker lite.

Och så kom dagen – det var Earth hour-dagen 2019, verkligen, men det var jag inte medveten om, jag lovar – när jag började läsa Oskar Rickardssons fina bok Mina selfies blir bara bra under Earth Hour. En ung svensk författares inspirerande, sökande, kärleksfulla, varma betraktelser mellan livets mörkret och ljus. Med en fin svartvit teckning på bokomslaget som jag genast tyckte om. En annan teckning inne i boken. Jag älskar det säkert mödosamma sättet att skapa en bild med många enskilda små pennstreck. ”Var har jag sett samma teknik förut?” frågade jag mig själv. Och sen kom jag ihåg en av mina mest uppskattade barnböcker.

När min syster var en liten flicka bodde mina farföräldrar ganska långt från oss. Så min farmor brukade skicka lite pengar och min käre far köpte något för att ge min syster som födelsedagspresent från henne.

En gång hittade han Maurice Sendaks underbara bok Higglety pigglety pop. En bok som kan betraktas som en nästan spirituell resa för den lilla hundflickan Jenny.
Jenny bor i ett fint hus med snälla människor, hon har en väska med allt som är värdefullt för henne, allt som en hundflicka behöver. Men hon är en väldigt klok hundflicka och känner inom sig att det måste finnas mer än det som finns.
Så en vacker dag lämnar hon allt för att ge sig i väg till det som hon inte själv vet om eller var det finns.
Nästan i förbigående, och efter att jag har skrivit en massa nödvändigt spirituellt nonsens här, avbryts vi av en fin youtubevideo – egentligen bara en audio – som jag vill presentera för er. En godnattsaga för små och stora barn som oss. Ni förstår väl åtminstone en aning engelska, gissar jag? Maurice Sendaks underbara, väldigt charmiga bok om lilla Jennys spännande spirituella resa. Precis som vi, är Jenny väldigt hungrig och trött ibland, men hon har tror på sitt sökande. Jag säger inte mer, för då förlorar sagan sin spänning.
Om ni tycker om det ni hör, eller tycker Maurice Sendak , som är ju känd för många andra böcker och härliga teckningar, verkar intressant (vet inte om Higglety pigglety pop finns i en svensk utgåva), är det möjligt att beställa boken på engelska eller tyska.
(Om någon av er vill ha en tysk version, kontakta mig så försöker jag hitta den tyska versionen till er här i Stuttgarts bokhandel).

När jag tittade på omslaget på Oskar Rickardsson fina bok, och sen upptäckte den där teckningen inne i boken tänkte jag: ”Vilken underbar och inspirerad ung tecknartalang på väg här. Vem är det?” Jag öppnade boken för att hitta tecknarens namn, och log när jag såg namnet. Hon heter ”Jenny”, precis som den lilla modiga hundflickan i Maurice Sendaks saga. Jenny Ragnar Hyltén-Cavallius. Vilket underbart poetiskt namn! Jag tittade på hennes fina teckningar igen och frågade mig: Har hon hört talas om Maurice Sendak? Känner hon till boken redan? Spontant fick jag idén att Oskar kanske kunde ge Maurice Sendaks bok till henne som present om han vill. Jag tror att hennes teckningar är väldigt vackra och hon – som den lilla hundflickan – är på väg till något fint.
Vi är alla pilgrimer, precis som hundflickan Jenny – var och en på sitt eget sätt och vis, genom både stöd och prövningar. Jag önskar oss alla kärlek och det allra bästa. Hoppas att ni tycker om Jennys lilla saga som Tammy Grimes läser för er. Här kommer den.

Klicka på bilden nedan för att se och höra videon!

TV & Film i Veckan_Higglety pigglety pop av Maurice Sendak_600

 

Raffael Otte

 

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>