TV & Film i Veckan – 16 april 2019

tvochfilm

                                       den 16 april 2019

Astrid Lindgrens Pippi, Ronja Rövardotter och Madicken
Min tillgivenhet och kärleksfulla tacksamhet som läsare av barnboksförfattaren och människan Astrid Lindgren började sent egentligen.
Vi tyska barn som växte upp på 60-talet hade ingen aning hur lycklig vår barndom var, jämfört med våra föräldrar och farföräldrar som växte upp och upplevde kriget. Krig som fortfarande är närvarande i andra delar av världen.

Efter andra världskriget började samhället (och barnpsykologerna) förstå att man skulle uppfostra barn med mycket mer kärlek och förståelse. Så vi som var barn i Bremen kände oss redan tämligen fria, älskade, lite vilda, nyfikna och lyckliga, även om våra förldrar ibland fick visa oss vissa gränser utan att vara auktoritära eller brutala.

En av de filmer vi såg på teven var Pippi Långstrump förstås. Men vi såg Pippi med barnögon. Och för oss var det roligt att Pippi var så otroligt stark. Även om vi tyckte om och beundrade henne, tycktes Pippis värld overklig och konstig. Tommy och Annika däremot verkade nästan blygare än vi själva var, och vi tyckte det var lite tråkigt att de inte lärde sig mycket mer av Pippis konster.

Idag, med vuxna ögon, ser jag vilken viktig och härlig figur och flickförebild Pippi är, men som barn tyckte vi att det fanns ännu mer spännande filmer på teve så vi tappade snart interesset.

Många år senare, omkring 1990 ungefär, besökte jag en familj. Jag var vän till den äldsta dottern. Den yngsta dottern var på skolresa och familjen erbjöd mig hennes lediga säng för att sova över. Hon älskade att samla på alla sorters barnböcker, och hennes bokhyllor var fulla av dem.
På måfå tog jag ut Astrid Lindgrens Ronja Räubertochter ur bokhyllan över sängen för att läsa några sidor för att jag lättare skulle kunna somna.
När morgonljuset började skina genom fönsterrutan stängde jag sista sidan av boken. Jag kunde inte lägga ner boken, den var för spännande, fantastisk och poetiskt skriven barnlitteratur. Jag kände mig helt förtrollad.
När familjens yngsta dotter kom hem, log hon när hon hörde att jag hade läst Ronja hela natten.
När vi tittade i dagstidningen såg vi att Ronjafilmen visades på byns bio, och vi bestämde oss för att se den tillsammans på eftermiddagens barnföreställning.
Bion var nästan tom, med undantag av de första fyra raderna. De var fulla av små förskolebarn. De flesta av dem förstod inte riktigt att det bara var en film de såg. De trodde att det som hände Ronja och Birk på filmduken var verklighet. De skrek högt, skrattade vilt, kommenterade, försökte – fulla av skräck – att varna Ronja, när någon fara närmade sig. Vi hade svårt att följa med vad som hände på filmduken ibland, men det var roligt också.

Lite senare såg jag ett Astrid Lindgren-porträtt på teven och blev djupt berörd av den härliga människa hon var. Astrid var fortfarande i livet då.

Omkring 2005 läste jag i vår tevetidning att en Astrid Lindgren-serie som hette Madita (Madicken på svenska) skulle visas på teve. Goda vänner till mig hade fått barn några år tidigare så jag tyckte att det vore en bra idé spela in Madita för dem på min videobandspelare.
För att se om filmen var lämplig för mina vänners barn, tittade jag lite själv och blev nästan förtrollad av hur kärleksfull den var gjord.
Fantastiska skådespelare. Jag beundrade hur fint alla barn klarade att spela sina säkert svåra roller realistiskt och fulla av uttryck, men även de vuxna (och inte bara underbare Allan Edwall) spelade väldigt fint. En härligt lantlig inspelningsplats, underbara gamla kläder, allt var så omsorgsfullt gjort, och dessutom med varm humor.
Och sen alla underbara historier. Som vuxen jag njöt av alla fina sociala kommentarer som Astrid vävde in i handlingen.

Vet inte varför, men Madicken gav mig mer än Pippi, för att allt var mer realistiskt, och även om filmen inte utspelades i nutid, var många situationer sådana att de skulle kunna hända nuförtiden också.
Det kanske inte var Astrids första intention, men när man tittar på filmen som barn, ser man till exempel hur Mia är elak emot Madicken i skolan. Madickens far förklarar för henne att Mia kanske inte har det så bra som Madicken och är tvungen att klara en betydligt svårare barndom. Jag tyckte om alla dessa sätt att hjälpa barnen öppna sig för lite djupare tankar och att kunna känna medlidande med dem som inte har det så lätt….

De flesta av er känner nog till Madicken från er egen barndom. Men jag föreslår att titta på Madicken igen, med vuxna ögon. Den berörde mig djupt och det var en av de kulturella yttringar som satte spår hos mig på min upptäcksresa in i svenska miljöer.

Hela Madicken-serien på SVTPlay och Öppet arkiv (som ENDAST är tillgängligt i Sverige)
TV&FilmiVeckan_Raffael Otte_Madicken på SVTPlay_600

 

Ett av de vackraste avsnitten av serien (Junibackens jul) på Youtube (som INTE är tillgängligt i Sverige av upphovsrättliga skäl).
TV&FilmiVeckan_Raffael Otte_Madicken på Youtube_600

 

Raffael Otte

 

2 kommentarer till TV & Film i Veckan – 16 april 2019

  • Ethel  säger:

    Tack för tipset om Madicken! Har faktiskt inte sett eller läst, konstigt nog. Alla andra Astrid Lindgren-böcker har jag läst.

  • Raffael  säger:

    Ethel, Madicken är nästan okänd i Tyskland också. Det har med att göra att Madicken och Lisabet dansar omkring naken vid tva tillfällen i filmet. När jag sag serien for första gangen, jag nästan inte realiserade det, för serien var sa härlig gjort och spännande och väldig bra spelat av alla stora och sma skadespelare. Men sen dess visades Madicken inte mer pa Tyska teven. Varför inte ? Antagligen askadare ringde teve-stationen och fragade om det här var inte barn pornografi. Om du verkligen tittar på alla delar av Madicken, det låter sorglig och tämligen löjligt. Jag tror att Astrid Lindgren sällskapet skulle försvara den härliga serien och kämpa för att serien visas på teven igen.

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>