Tidlös kärlek

Jag har ingen tro på ett högre väsen. Tror snarare på det goda i människan men det jag nu nedtecknar bevisar att det finns mer mellan himmel och jord än blotta ögat kan se.
Allt började en dag:
Efter att ha gått förbi många gånger har jag äntligen tagit mig tid att besöka Galleri Kraftverk i centrala Mjölby. Med stor behållning ser jag en utställning med gamla fotografier på temat ”Ögonblicksbilder från en stad i förvandling”. En av bilderna berör mig mer än de andra. Motivet är en ung vacker kvinna som med sorgsen blick och en knappt synbar tår på kinden väntar vid en busshållplats. Det är en varm sommardag och av skuggorna att döma står solen högt på himlen. Under fotot står det ”Mjölby 1964”. Trots att jag inte vet vem hon är känner jag ett band mellan oss och att vi hör ihop. Den följande veckan besöker jag utställningen flitigt och trots att ett vemod kommer över mig varje gång kan jag inte låta bli.

I samma veva börjar jag leta ny bostad. Den jag har på Järnvägsgatan är ok men hallen delas av två lägenheter och det har fungerat bra så länge min granne sporadiskt använt sin etta för övernattning. Nu har hon flyttat och ett ungt par flyttat in. Varje gång de ska in och ut låter det som om någon stegar in hos mig och ljudet får mig att ramla ur soffan. Ungdomarna är jättetrevliga. Det är inte deras fel att det blivit ohållbart för mig att bo kvar men jag säger genast upp min lägenhet och börjar leta efter en ny. På Stora Torget kommer en liten lägenhet att bli ledig och när jag kommer in i hallen får jag en oförklarlig känsla av déjà vu.
Med hjälp av mamma, hennes sambo och två goda vänner tar det inte lång tid att flytta bohaget och då möblerna kommit på plats känns det redan hemma på ett sätt som det aldrig gjorde i den tidigare lägenheten. Det enda som inte går helt enligt planerna är att min vita bokhylla går sönder. Vi måste ha lyft den snett och i kombination med rätt dålig kvalité blev det en spricka i den. Eftersom det var lördag och Hjärta till Hjärta hade öppet stuvade vi in den flyttskadade bokhyllan i hyrsläpet. Efter lite övertalning får vi lämpa av bokhyllan bland deras andra varor som klassats som skräp och med förväntan går vi på jakt efter en ny.
Det räckte med ett snabbt ögonkast inne i lokalen för att den lilla expeditionen skulle sluta lyckligt. Längst in mot väggen stod en möbel som genast påkallade min uppmärksamhet.
Var det meningen att den vita bokhyllan skulle gå sönder och jag skulle ha den här istället?
När jag fått tag på utmärkt boende är det ett bra tillfälle att ta tag i andra eftersatta saker. Har märkt att jag blivit förslappad och botaniserar i stråken i närområdet. Genast fastnar jag för Skogssjön och tar mig runt i det vackra naturreservatet med raska steg.

 

– Hur gick det? Blåslagen men lättad konstaterar jag att jag inte brutit något på min promenad. Det kunde gått mycket värre när jag föll ner bland träd och blottlagda rotsystem.
– Jag måste ha snubblat, svarar jag. Omtöcknad ser jag upp längs slänten. Förnimmer en gestalt bredvid mig och då jag ser vem det är går det som en stöt genom mig. Kvinnan på bilden från 1964 sitter på huk och tittar leende på mig. Är jag avsvimmad, driver hjärnan med mig? Kanske är hon som lutar sig över mig en släkting till kvinnan från utställningen?
Innan jag hunnit säga något mer fortsätter hon:
– Man måste vara försiktig när man går det här spåret, lutningen gör att det är lätt att ramla om man trampar lite fel. Jag reser mig upp på ostadiga ben och hon hjälper mig att hålla balansen.
– Går det bra, fortsätter hon. Ska vi gå till restaurangen och ta en fika?
– Gärna, svarar jag och då vi går i solgasset på väg upp till serveringen slås jag av att det inte ser ut som det brukar. Innan vi kommer fram stannar kvinnan och samtidigt som hon vänder sig mot mig säger hon att hon heter Annelie.
– Mikael, svarar jag och tar hennes utsträckta hand i min. Tack för hjälpen, jag har gått spåren här många gånger men aldrig ramlat förut.
– Då var det tur att du gjorde det idag, svarar Annelie med en blinkning.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev glad för hennes lilla flirt. En transistorradio står på en hylla precis utanför köket och till min förtjusning spelar de ”I Call Your Name” med Beatles. Vi slår oss ner vid ett bord med utsikt över badplatsen. Att få vara nära Annelie och känslan av välbehag får mig nästan att glömma funderingarna på att jag kanske inte hör hemma här. Då jag samlat mod till mig ställer jag frågan jag grunnat på och förbereder mig på det värsta:
– Vilket år är det?
Istället för att behandla mig som om jag inte vore klok säger hon bara lugnt:
– 1964, det tror jag du anat en stund.
Fördämningen känns brusten och jag kan inte stoppa mig själv:
– Jag kommer från framtiden! Jag föll 2017.
Till min stora förvåning ryggar hon inte tillbaka utan svarar bara lugnt:
– Jag vet.
Det var den sista reaktion jag väntat mig och med öppen mun hör jag hur hon fortsätter:
– Många nätter har jag drömt om dig och undrat om du fanns.
När skymningen faller över Skogssjön tar vi en långpromenad in mot Mjölby Centrum.
Hon bor i det hus som jag kommer att flytta till 2015 och att gå in i en autentisk sextiotalslägenhet får mig att bli helt varm inombords. Förbluffat ser jag att bokhyllan i vardagsrummet är den som jag senare kommer att köpa begagnad. Hon har den på exakt samma ställe som jag. Utan att ens fundera på det är det självklart att jag stannar hos henne. Våra romantiska sommardagar fylls av promenader hand i hand och vi finner även stor glädje i att svalka oss med bad och glass vid Skogssjön. Många kvällar sitter vi under samma filt och ser hur den nedåtgående solen får himlen att stå som i brand med färger från purpur till rosa. När jag känner hennes närhet och värmen från hennes kropp kysser jag henne ömt och konstaterar att vad som än framtiden bär med sig har detta varit värt det.
En morgon vaknar jag tidigare än vanligt och en föraning säger mig att allt inte står rätt till.
Är tiden kommen för vår romans att ta slut?
Vänder mig mot Annelie och ser hur hon sover fridfullt med lätta andetag.
Jag beundrar henne där hon ligger och lägger min arm om henne.
Misstanken att något är på tok förstärks när Annelie så småningom vaknar och inte heller hon är på sitt vanliga sprudlande humör. Kanske känner hon detsamma som jag.
Det är inget vi pratar om, det verkar som ord är överflödiga. Efter en tyst frukost gör vi oss klara för dagens äventyr. Vi packar badkläder och matsäck och går ut till hållplatsen på Kungsvägen. Då vi sitter och väntar på bussen som ska ta oss till Skogssjön vänder Annelie sig plötsligt mot mig och ögonen är fyllda av tårar.
– Här slutar vår tid tillsammans och du måste tillbaka till din egen tid, säger hon snyftande.
Jag kommer inte att finnas där, så letar du efter mig kommer det att vara förgäves.
Sträcker ut min hand för att torka hennes kind men innan jag når hennes ansikte svartnar det för mina ögon.
Jag öppnar dem försiktigt igen och min kropp är tillbaka vid platsen där jag ramlade vid spåret. En blick på mina 60-talskläder avslöjar att det inte varit en dröm. Huvudet fylls av motstridiga känslor, samtidigt som jag är glad att vara hemma i min tid igen, saknar jag den sanna kärlek jag fått uppleva under en fantastisk sommar.
För att tillgodose min lust att höra på ”I Call Your Name” köper jag skivan The Beatles’ Second Album som jag alltid gillat. Jag hör igenom skivan ett par gånger och låter blicken längtansfullt flyta över torget och bort mot kyrkan. Mina cd-skivor ligger i en av bokhyllans lådor och jag lägger den nya Beatlesplattan överst. Det går inte att skjuta in lådan och då jag tittar efter ser jag att det är ett fasttejpat brev som är i vägen. Tar loss det, öppnar det och ett foto ramlar ut på golvet. Med förvåning ser jag att motivet är Annelie och jag. Vi ler förälskat i det strålande solskenet med Skogssjöns vatten i bakgrunden.
Brevet är från henne och det hon skriver fyller mig med både hopp och förväntan:
– Jag älskar dig. Glöm mig inte.
Vi ses igen!

Skånske Arne

1 kommentar till Tidlös kärlek

  • Ethel  säger:

    Vilket äventyr!

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>