Tallrik & Glas – 7 oktober 2017

TallrikGlas400

 

För 51 år sen
Det är ju lördag idag. Låt oss därför gå tillbaks till lördagarna hösten 1966. Jag och min syster får åka skolskjuts till skolan. Vi går i samma klassrum även om vi går i olika klasser, hon i ettan, jag i tvåan. Vår fröken heter Gunnel Svärd. Jag vet att vi har matbespisning i skolan, för i ett rullande schema får vi turas om att gå med matrestspannen in till grannarna (eller ”naboarna” som min syster säger) för de har grisar som gärna äter upp det vi har slängt.

TG_Mats Klasson_7 oktober 2017a

På den här tiden går vi i skolan på lördagar också, men bara på förmiddagen. På lördagar finns det ingen matbespisning, därför får vi själva ha med oss något mellanmål. Jag kommer ihåg att i min skolbag ligger det oftast ett äpple. Skolbagen som har ett H-klistermärke. Klistermärket har vi fått i skolan vid den ovanligt intensiva trafikundervisningen det här läsåret, för i september 1967 ska vi ju gå över till högertrafik. Så alla hjälps åt att påminna alla att det är till höger vi ska hålla då, såvida man inte går, för då ska man gå på vänster sida för att kunna se och möta trafiken.

Som sagt slutar vi skolan tidigare på lördagar så att vi ska hinna hem lagom till middagen (det som idag kallas lunch) mitt på dagen. Eftersom vi bor på landet är kött, köttfärs, fläsk och i viss mån fisk det man oftast äter till middag. Däremot är korv en exklusivitet, för det är ”köpemat”. Att vi fick korv så sällan bidrog säkert också till att vi barn tyckte det var extra gott. Därför hade familjen kommit överens om att till lördagsmiddagen efter skolan, skulle vi alltid ha korv, och då menar jag VARJE lördag. Kan inte komma ihåg något undantag. Till den tjocka korven blir det förstås alltid potatismos (”päremos”), lingon och senap. Denna rätt var så mäktig att det oftast bara blev en portion, sen var man proppmätt. (Lördagen fulländades sen med Hylands Hörna på TV på kvällen.)

På den här tiden fanns det förstås minst en korvkiosk i varje tätort, men dit var det mer än en halvmil, så dit kom vi inte så ofta. Men vid festliga tillfällen åkte vi ner till ”byn” och köpte korv med mos i korvkiosken. Sen satt vi i bilen och njöt allihop. Ibland hände det att man blev mätt så fort att man inte orkade äta upp alltihop, men då tog man med sig resterna hem och kunde äta korven och mosen kall dagen efter. Inte lika gott, men gott nog som en påminnelse om festkorvätandet i bilen kvällen innan.

TG_Mats Klasson_7 oktober 2017b

Nu finns inte lika många korvkiosker längre, om några. Senast jag kunde få en korv med mos ute senast var i Göteborg i augusti 2014. Passade på att fotografera rätten, för man vet ju aldrig vilken som blir den sista ”korv med mos” man äter i livet.

 

Mats Klasson

4 kommentarer till Tallrik & Glas – 7 oktober 2017

  • Mats Klasson  säger:

    Lagom till höstdagsfrosten,
    sprids doften och osen
    Vi håller på husmanskosten,
    med korven och mosen

  • Raffael Otte  säger:

    När jag var liten, och min far och jag hade varit ”i stan” tillsammans, han ibland bjudade mig på korv i en av de små korvkiosker i Bremens innerstaden. Det alltid känndes skönt, speciellt. Några av denna korvkiosker finns fortfarande idag. Vi aldrig hade någon riktig matbespisning i skolan (pa grundskolan undervisningar gick bara till lunchtid, och där fick vi gå hem där våra mammor redan vänade med maten.

    Men senare på gymnasiet fick vi ta bussen till Universitetet, som var inte långt alls från gymnasiet. Och när vi visade skolans legitimation där, fick vi ett speciellt tillåtelse, som gjorde det möjligt att få self-service bespisning i universitätsrestaurangn billigare, tillsammans med alla vanliga studenter. En vän och jag älskade äta vad kallas grötris kanske (eller risgrynsgröt ?). Ris kokad i mjölk med tillsats av socker och kanel. Vi tog hur mycket som helst. Härlig men inte särskilt sund.

    Jag minns att i 1978 en konstig typ förgiftade apelsiner med lite kvicksilver i Tyskland. De mesta studenter lämnade sina apelsiner på bordet. Vi trodde att det var ju väldig synd om denna härliga, saftiga, söta, sommarmogna frukter. Jag tog minnst 5 eller 6 apelsiner med mig, skalade dom langsamt och försiktigare än vänligt, men hittade ingen spår av kvicksilver alls i dom och så vi njutade av dom…

    • Mats Klasson  säger:

      Risgrynsgröt heter det på svenska. Men det äter vi nästan bara vid jul.

  • Raffael Otte  säger:

    Här i Tyskland Milchreis/Risgrynsgröt är egentligen mat för barn, och det finns nästan aldrig i restaurangerna. Det var överraskande att det fanns i universitätsrestaurangen. Kanske dom tänkte att många studenter skulle älska ett lite barndomsminne :)

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>