Tallrik & Glas – 2 september 2017

TallrikGlas400

Lunch på hög nivå
Min svärmor, Britt, dog i vintras, 91 år gammal. Hon var inte en svärmor enligt schablonen. Hon var fysiker (astronomi), jobbade som lärare och rektor under hela sitt liv och var feminist långt innan ordet uppfanns. Vi hade roligt ihop. När hon var 55 år kom hon på att hon behövde förkovra sig i engelska (det behövde hon), och beställde en kurs på åtta veckor i Cambridge. Hon undrade om inte jag kunde komma och hälsa på en vecka, och visst ville jag det.

Vi hade trevliga dagar och kvällar där i den vackra universitetsstaden. Medan min svärmor var på sina lektioner strosade jag runt i den medeltida stadskärnan, stakade i båtar på floden Cam, tittade förundrat på cricket eller smög in på Trinity College’s innergård. Man kände sig som mitt i en engelsk TV-serie i universitetsmiljö. Mitt allra starkaste minne från Cambridge är dock en lunch.

Vi försökte hitta nya lunchställen varje dag. Maten är ju inte engelsmännens starka sida, så vi blev förvånade när vi på en port hittade en handskriven meny, läckra saker, och dessutom till lågt pris. Wow! Restaurangen låg på fjärde våningen, nästan folktomt, vackra ljusa rum med vita linnedukar och blommor på borden. Genast blev vi anvisade ett sexmannabord av en vänlig servitris.
Vi beställde mat, fick in utsökta gratinerade pilgrimsmusslor och medan vi väntade på sirloinsteken, släntrade fler hungriga matgäster in, och vid vårt bord slog sig fyra trevliga herrar ner. Det uppstod ett trivsamt sorl i lokalen och vi njöt av både maten och miljön. Männen frågade var vi kom ifrån, de ville veta massor om Sverige, de var verkligen genuint nyfikna. Då kom frågan: ”Vilken fakultet arbetar ni på?” Britt och jag tittade på varandra i samförstånd, det var några långa tysta sekunder där, innan jag till slut kläckte ur mig ”Institute of Astronomy”. De nickade och samtalet fortgick medan tankarna sprang runt i våra huvuden.

Nåväl, vi beställde ganska snabbt in notan, betalade, det var alldeles för billigt, och gick därifrån. Vi gapskrattade så fort vi kommit utom hörhåll, och väl nere på gatan, läste vi åter på menyn, och då ….då såg vi texten längst ner på sidan ”Bara för professorer”. Vi hade alltså hamnat i Cambridge-professorernas subventionerade restaurang, och jag har undrat ända sedan dess om de där männen hela tiden visste att vi var förvirrade turister. Det här kanske hände lite då och då, vi hade kanske bara varit deras ”Joke of the Week”.

Karin Sandgren

1 kommentar till Tallrik & Glas – 2 september 2017

  • Mats Klasson  säger:

    Stakande båtar i Cam.
    Lunchen var billig och god.
    Så småningom kom det fram,
    ej behörig, vi förstod

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>