Paisley taggat inlägg

Den 4 september 2019 avled Pia Karlsson, 50 år gammal, efter en tids sjukdom.

Under pseudonymen Paisley medarbetade Pia på Kafé K så gott som från starten 2008.
Vi på Kafé K vill hylla Pia och minnas henne genom att göra denna lista på alla hennes artiklar och annat som hon bidrog med under de här åren. Genom att göra artiklarna lätt tillgängliga så här, kan vi på något sätt ändå göra Pia närvarande hos oss och ta del av hennes texter och foton även framledes.

Så här presenterade Pia sig själv på Kafé K
Paisley är ett mönstrat tyg från Orienten som kom till Europa ...

Handarbete har varit min hobby, så länge jag kan minnas. Intresset har följt mig genom livet, från barndomens skolslöjd och hemmapyssel fram till idag. 1980-talets stickboom resulterade i att garderoben fylldes med ett antal stickade tröjor. En period broderade jag en del, gärna sådant som påminner om äldre broderier, både yllebroderier inspirerade av gamla allmogebroderier och sådant som hämtat sin formspråk från jugendtiden och det tidiga 1900-talet, en period då industrialiseringen gjorde det möjligt för att fler att handarbeta för nöjes skull...

(klicka på bilden för att se högupplöst bild)

Lingon och äpplen
Vi besökte en skördemarknad i en av byarna i närheten. Den har arrangerats under ett par års tid i början av oktober, men det har inte blivit av att vi besökt den tidigare. Vi parkerade bilen vid en ladugård och gick bygatan förbi det gamla tingshuset mot marknadsplatsen. Besökarna vi mötte rullade magasinskärror fyllda med potatissäckar och lådor med äpplen mot sina bilar (landsbygdsbor är så otroligt praktiska av sig). På marknadsborden fanns hembakta bullar och limpor till salu...

Vid något tillfälle läste jag Lydia Davis bok Jag har det rätt bekvämt, men skulle kunna ha det lite bekvämare. Hon är inspirerande, men svåröverträffad och det är lätt att ta till sig hennes iakttagelser. I en av sina betraktelser skriver hon:
”Sista gången jag åt ute ensam var på en restaurang, som jag hamnat på för att det inte fanns några alternativ.”

Det är något fängslande med Lydia Davies tankevärld. Berättarjaget äter en spjutfiskkotlett och redan där är jag förlorad. Spjutfisk har jag aldrig någonsin hört talas om...