Lina Arvidsson taggat inlägg

Kom just att tänka på den sommaren när jag var liten och vi på landet helt oförhappandes fick översvämning på tomten. Orsaken var en tilltäppt rörsnutt som gick under vägen för att leda krondikets vatten vidare. Kombinerat med hällregn blev det så att vi vaknade upp med ”strandtomt” en morgon. Pappa byggde oss en flotte av en gammal resårsängbotten och tomma dunkar. Hela dagen paddlade vi runt i vår ”sjö” innan någon drog ur proppen och vår fotbollsplan åter blev synlig. (mazken)

Mina somrar på 60-talet med mormor och morfar i Hyllinge minns jag gärna...

Torsdagen den 1 december 2016

Djupblå
Diskar och sjunger med i Oasis. ”Nobody ever seems to remember / life is a game we play”. Det är konstigt hur jag aldrig tröttnar på den låten. Utan att märka det har jag blivit som pappa, som enträget spelar samma låtar om och om igen. Kyrkklockorna ringer. Det är regnigt, grått. Jag har inget problem med det egentligen men just nu har jag skrivpaus. Då är allt lite mer påtagligt. Regnet kryper inpå istället för att befinna sig en bit utanför.
Förra romanmanuset betraktar jag som det bästa jag någonsin skrivit...