Spretiga fingrar – Del 5

spretigafingrar

 

DEL 5

TUMMEN – norrifrån
Författare: Paisley

 

Holländarens torp
Den svarta Citroën B11 lägger mil efter mil bakom sig på väg norrut. Wilmer förvånas över att det inte finns några säkerhetsbälten i bilen. Amanda berättar att det är en gammal bil och säkerhetsbältet inte var uppfunnet på den tiden. De mötande bilarna bildar ett suddigt färgspel. Bil efter bil, människoöde efter människoöde, flimrar förbi mot bakgrunden av fält, skogar, samhällen och bondgårdar.
-Kijken naar! utropar holländaren och lyfter foten från gaspedalen. Het ist geweldig!
Bilen saktar farten. Den bakomvarande Audin touchar nästan den bakre stötfångaren. Föraren gör en obscen gest och hänger sig på signalhornet. Holländaren släpper ratten och slår ut med båda armarna.
-Ik wil een foto te maken. Het is so exotisch. Sweden is zoet.

Amanda ser ut genom bilrutan. En bonde kliver med bestämda steg genom leran i en kohage.  Bondmoran är gråklädd och stryker längs med taggtrådsstaket. Bonden har en svart plasthink i famnen. Efter honom springer hundra köttkor, kalvar och vuxna om vartannat. De är så långsamma att de måste galoppera för att hinna med i bondens takt.
-Titta, ropar Wilmer. Längst bort på åkern springer en ensam ko med svansen i vädret. Den är nog tjurig, eftersom den är ensam.

Det börjar bli kväll när de kommer fram till holländarens torp. Uppfartsvägen är inte knappt mer än en stig. Citroënen rör sig mjukt som en islandshäst i passgång över tjälskott och stenar på grusvägen. Bilen verkar trivas lika bra i skogen som ute på landsvägen. I en korsning där vägen delar sig som ett T har någon målat Vilse i Värmland. Westerberg was here. Den vita målarfärgen har runnit efter bergssidan.
-Ik vraag me af wie is Westerberg.
-Staffan, säger Amanda utan att tänka sig för. Staffan Westerberg. Han gjorde barnprogram på TV på 1970-talet, tillägger hon på engelska. Vilse i pannkakan. Det var inga barn som förstod dem.

Gräset växer högt mellan ladugård och bostadshus på holländarens torp. Spretiga tuvor av ogräs och mållor täcker grusgångarna. Brännässlorna räcker nästan upp till det svankande ladugårdstaket. Ett bildäck där gummit grånat och spruckit av ålder står lutat mot ytterdörren på stugan. Den klargula fälgen skvallrar om att det tillhört holländarens bil.
-Vad är det? frågar Wilmer.
-De overblifselen van een beruchte Nederlandse punctie, svarar holländaren. Ik heb het als beschmering tegen diefstal.
Wilmer ser på Amanda som rycker på axlarna.
Holländaren lyfter upp däcket och hivar iväg det. Hjulet roterar ett par varv i luften innan det landar i ett snår med brännässlor borta vid stenmuren.
-Oeps, mijn soep groenten.

Stugan luktar död råtta. Amandas ögon tåras. Wilmer tar henne i handen och undrar om de verkligen måste gå in.
-Bara i natt, säger Amanda.
Holländaren bjuder dem på vita bönor direkt från konservburken. De äter med sked. Efter kvällsmaten rullar holländaren ut en madrass på golvet i vardagsrummet. Träplankorna är breda som A4-papper. Vinterfukten har fått dem att bukta sig åt alla håll och kanter. Råttorna har byggt bo i filten, så en handduk för duga som täcke åt Amanda och Wilmer. Holländaren försvinner ut i värmlandsnatten.
-Jag är rädd, viskar Wilmer. Tror du att han är en varulv?
-Nej, svarar Amanda. Det är inte fullmåne i natt. Varulvar behöver vi inte vara rädda för.

Både Amanda och Wilmer vaknar tidigt. Amanda frågar om Wilmer vill stanna kvar i stugan och han skakar på huvudet. Hon viker ihop handduken och lägger den ovanpå den gula skumgummimadrassen på golvet.
-Vi sticker, viskar hon. Jag ska bara säga till holländaren och tacka för skjutsen.
Holländaren ligger på rygg på kökssoffan och sover. Han snarkar med öppen mun och har dragit ner en svart slokhatt över ansiktet. De tomma burkarna med vita bönor står kvar på köksbordet. Han reagerar inte när Amanda pratar med honom. Hon hittar en blyertspenna som fungerat som blompinne åt en pelargon som mött torkdöden för åtskilliga år sedan och skriver ett meddelande på baksidan av ett gammalt kvitto från Willys, som hon har i plånboken.

Hejdå och tack för skjutsen. Vi reser vidare för att hitta Wilmers mamma. Hälsningar Amanda och Wilmer.

Nere vid landsvägen träffar de på en äldre man som sprutar ogräsmedel på en bar jordfläck runt ett knotigt päronträd. När Amanda frågar efter närmaste busshållplats kliar sig mannen i huvudet och säger att den sista bussen till Grangärdets festplats gick någon gång på 1950-talet. De fortsätter att gå längs vägen och kommer till Lanthandeln. Dottern sitter utanför med en lap-top i knät. Uppkopplingen är så långsam att internet tar all hennes tid. Det som i normala fall tar 5 minuter att uträtta tar minst en timme för lanthandlardottern. Illvilliga tungor på bygden säger att hon är lat, men så är det inte. Det är datorn som är långsam och tar tid på sig. Hon håller på med den hela tiden så lat kan hon inte vara. Närmsta busshållplats finns i stan säger hon. Bilen är sönder, så hon kan inte köra dem någonstans, däremot kan de få låna flakmoppen och köra till stan om de stannar till på vägen och lämnar varor till systrarna Ensamma Sara och Hemma-Emma. Amanda tittar på Wilmer, som skakar på huvudet.
-Vi måste, säger Amanda. Här kan vi inte stanna.

Lanthandlardottern visar Amanda hur mopeden fungerar och ger henne en papperskasse med varor. Systrarna har beställt två ringar falukorv, en påse vetemjöl, ett paket makaroner och en påse med hårda karameller. Mjölk och potatis har de själva.

När Amanda och Wilmer kommer fram till systrarnas stuga står holländarens bil utanför. Amanda ställer påsen med specerier på trappan och vänder mopeden.

 

Tumme_syd

 

Har du missat tidigare delar?
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4

2 kommentarer till Spretiga fingrar – Del 5

  • Mats Klasson  säger:

    Miljöskildring är så mustig att man inte behöver dricka något till. De udda figurerna ger dessutom denna del lagom krydda.

  • Ethel  säger:

    Spännande sommaräventyr. Undrar vem holländaren är, egentligen? Och vad gör han hos systrarna? Hur vet Amanda och Wilmer att det är lanthandlardottern som sitter utanför? Intressant!

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>