Spretiga fingrar – Del 4

spretigafingrar

 

DEL 4

TUMMEN – norrifrån
Författare: Paisley

Lift med holländaren
Avgaserna flimrar som konstgjorda regnbågar över asfaltplanen vid bensinstationen. Wilmers tålamod sjunker i takt med att glasskassan minskar. Amanda tiger. Att få lift till Närke där hon lovat att lämna barnbarnet till sin mamma verkar vara stört omöjligt.
-Tre bilar till, tänker hon. Jag frågar tre förare till om de kan ta oss med. Om inte, kommer jag att  ta med Wilmer hem och stanna med honom i den sommarstuga hans mamma gjort om till permantbostad genom att måla allting, både väggar och möbler vita. Hans mamma får komma när det passar, oavsett om hon hittat sig själv på ett torp i Närke tillsammans med en trubadur som verkar vara en parodi på sig själv eller inte.

Amanda ratar två blanksvarta Audibilar, en rostig Sierrakombi med tjocka stötfångare av gummi och tre gamla Volvo-bilar som verkar tillhöra lokalbefolkningen. Hade den eleganta svarta bilen med gula fälgar och utanpåliggande skärmar inte haft holländska skyltar hade hon trott att det var en veteranbil på årets utflykt. Registreringsskyltarna får henne att gå fram till bilen. Föraren har spärrat pumphandtaget och ser leende på hur bensintanken fylls. Han liknar en övervintrad hippie. Hans långa gråsprängda hår har trasslat ihop sig med skägget. Åtskilliga tvättar har blekt den psykedeliskt mönstrade hawaiiskjortan till något som påminner om en sandstrand i Bohuslän fylld med snäckor, musselskal och drivved. Ett par solbrända ben sticker fram ur de fransiga shortsen. Han är barfota. Amanda går fram till honom och börjar prata tyska med honom. Från sina egna gamla liftarturer genom Europa så vet hon att holländska är på gränsen till obegripligt. Jodå, han ska upp till Värmland och träffa några vänner som har ett torp där. De kan följa med.

Amanda ropar på Wilmer och han ser skeptiskt på den gamla svarta bilen.
-Vad händer om den går sönder? frågar han Amanda som översätter hans fråga.
Holländaren kisar åt Wilmer.
-Där har jag verktyg och där har jag reservdelar, säger han och pekar mot bagageutrymmet. Gamla bilar går alltid att laga.
Wilmer hittar en buckla på skärmen och trummar med tummen mot den.
-Vår tillvaro och allt annat som finns är en buckla i ingentinget. Ingentinget är det normala, bucklan är olyckshändelsen, svarar holländaren.

Holländaren stuvar om bilen och bjuder Amanda och Wilmer att slå sig ner.
-Det här är en filmstjärnebil. En riktig gangsterbil, säger han. När man lyckats blanda de tre färgerna idé, perspektiv och dekoration i rätt proportioner har målet nåtts, säger han. Det finns gamla Citroën och så finns det alla andra sorters bilar. Var försiktigt med dörrarna, grabben. De öppnas bakåt och jag vill inte att du flyger ut.

Amanda sätter sig i framsätet. Den ljusa manchesterklädseln på sätena är måttligt ren. Under instrumentbrädan ligger en salig röra av föremål. Amanda urskiljer en sekatör, en I-pod med öronsnäckor och repigt glas, en jojo och en härva läsglasögon som av lapparna på skalmarna verkar ha olika styrkor. På golvet bakom förarsätet står en gammal skrivmaskin där A och S-tangenterna låst sig fast i varandra. Ett munspel har lagt sig till rätta mot färgbandet.

Efter en bekväm, men händelselös resa så kommer de fram till Värmland. Amanda får erbjudande om att fortsätta med holländaren eller försöka hitta en ny lift som tar dem närmare Wilmers mamma.

 

Tumme_syd

 

Har du missat tidigare delar?
Del 1
Del 2
Del 3

2 kommentarer till Spretiga fingrar – Del 4

  • Ethel  säger:

    Kanske följer den övervintrade holländaren med Amanda och Wilmer vidare på deras resa?

  • Mats Klasson  säger:

    Den gamla franska bilen och den övervintrade hippien vidgar nuet, nästan till 60-talet. Detaljrikedomen i beskrivningarna av sakerna förstorar fantasin.

Lämna en replik Stäng svar

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>