Spretiga fingrar – Del 11

spretigafingrar

 

DEL 11

LÅNGFINGRET – Grafitti på Kalmar slott
Författare: Mats Klasson

 

Kalmar slott.
-Som det ser ut!
-Det var som fan!
-Nu har det slått slint hos någon.

Ögonen öppnas. Allt är i blått. Himlen, Östersjön, slottet.

Maggan har bestämt sig. Det blir en ny union. Inget har ändrats sedan 1592, men nu är det dags. Det gäller att rädda liv. Pappans målarfirma är kidnappad och kommer under några timmar att utföra jobbet.

Magnus Dyrkelås förbereder allt och hjälper dem att komma in på slottet.

Från och med nu är Maggan inte bara Maggan. Hon är Margareta Regina (efter inspiration av Margareta II) – eller sammandraget Magina. Som ickevåldsmonark tycker hon att tillnamnet Yxlös är tilltalande, mycket bättre än kalmarunionens Margareta som nedsättande kallades Kung Byxlös.

En gammal träskorv i Östersjön med solblekt nött däck. Ett slags minnesplats över döda. Fotografier på avlidna. Som en kyrkogård till sjöss. Maginas morfar var fiskare. Hennes mormor finns också med på ett fotografi här, i glasad ram. En ilsken hund har hyrts in för att spela rollen som makarna Fisks schäfer Mack. Den har försetts med en speciell munkorg för att skona besökare. På munkorgen har man satt en tejp. På tejpen har det målats en jämn tandrad med svart tusch, som för att måla över hundens farlighet. Men det var enda sättet för att kunna ge den här hunden rollen, som den egentligen inte passade i alls.

Det konstgjorda ljuset över skorven. Det är något konstgjort över hunden som spelar rollen, något provisoriskt och temporärt. Kortsiktigt precis som den miljö- och fiskepolitik som resulterat i utfiskningen och miljöförstöringen av Östersjön. Den blå himlen speglar sig i Östersjön, och ger den sin blåa färg, men egentligen är den trött grå. Genom att måla slottet blått, försöker Magina få upp ögonen på smålänningarna, ölänningarna, svenskarna, balterna, polackerna, tyskarna, danskarna, ryssarna. Få upp ögonen på dem som så länge blundat.

-Som det ser ut!
-Det var som fan!
-Det ser professionellt ut.
-Inte sedan 1592.
-Äntligen!
-Kalmar slott, i flott blått.

Magina Yxlös och Magnus Dyrkelås åker hem och sover, medan världen i övrigt försöker begripa och komma ifatt dem.

När Magina framåt eftermiddagen vaknar och på Facebook ska se vilka konsekvenser blåmålandet fått, ser hon bland negativa och positiva reaktioner ett inlägg som hon småler åt.

”Du som vågar bekämpa Östersjöns bakterier och destruktiv kortsiktighet. Till dig som nu blivit drottning Magina Yxlös har jag ett valspråk att föreslå: Du ska vara resistent! Du ska vara miljönär! Hälsningar från en som målar i rostrött men som i detta fall tycker blått är flott. Amanda O.”

 

 

Långfingret

Har du missat tidigare delar?
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10

3 kommentarer till Spretiga fingrar – Del 11

  • En på kontoret med ögonen öppnade.  säger:

    ”Den blåa kulören är slut. Behöver mer. Mycket mer.
    Pappa Yxlös.” (I slutet av målarfirmans order till färgfabriken.)

  • Ethel  säger:

    Roligt, påhittigt och underhållande, jag ler.

  • Mats Klasson  säger:

    Tack Ethel!

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>