Det är över 40 år sen jag avslutade min skolgång, strax före jul 1977. Efter att ha gått på tvåårig social linje blev jag erbjuden att också läsa in kompetens för treårig ekonomisk linje genom att gå tre extra terminer på KomVux. Det gjorde jag, även om jag egentligen inte var särskilt ekonomiskt intresserad. Var mycket mer inriktad på t ex språk och litteratur. Därför minns jag tydligast vår svensklärare som jag brevväxlade med under sommaren 1977. Hon hette Pia och bodde i Lund om jag inte minns fel. Jag hade nämligen till mitt specialarbete valt Franz Kafka. Läste så gott som alla hans böcker och även Max Brods Kafkabiografi. Under arbetet med detta hade jag alltså brevkontakt där jag fick råd och hänvisningar.
Till julen 1977 var jag hursomhelst utbildad gymasieekonom.
Min gymnasietid (hösten 1974-julen 1977) var på annan ort och vi fick åka buss dit. Ett par kompisar, som hade bil, körde dock dit med bil större delen av tiden när vi gick på KomVux, så jag åkte oftast med dem under de tre sista terminerna. När jag nu tänker efter har jag faktiskt inte besökt gymnasieorten sen dess, fast den inte alls ligger särskilt långt bort. Dags för ett återbesök.
I samma ort som jag gick i gymnasiet inträffade en tragisk trafikolycka en vecka före jul 1959, alltså för nästan 60 år sen. Det pratades inte så mycket om den när jag växte upp, men den nämndes då och då. Vid ett arvsskifte för några år sen kom jag över en del kvarlämnade papper och hittade både tidningurklipp och detaljerade dokument från utredningen av olyckan. Dessa dokument beskrev olyckan så detaljerat att det nästan var som om jag fick den uppspelad som en film inne i huvudet. En märklig detalj, som kopplade ihop olyckan med min gymnasietid (men som jag inte hade en aning om då), var att olyckan inträffade bara ca 150 meter från där vi stod och väntade på bussen hem varje dag, på en angränsande gata.
Klicka på bilden för att få se högupplöst bild
Vid tillfället, torsdagen den 17 december 1959, höll man på med vägarbeten på den närliggande Storgatan och Lbc (lastbilschauffören) körde bort grus från detta vägarbete med sin lastbil (en Volvo L389 årsmodell 1954). Gruset som han hade på flaket skulle han senare köra till en by utanför tätorten. Vädret var molnigt och något disigt p g a lätt duggregn, temperaturen plus 4 grader och svaga vindar. Båda vägbanorna var fuktiga, men inte hala. Kollisionen mellan lastbil och moped (Wasa Bogie årsmodell 1959) inträffade kl 13.22 i korsningen Apoteksgatan-Bruksgatan. Lbc körde västerut på Apoteksgatan och mopedisten (en 42-årig elektriker) kom söderifrån (från vänster, ur lastbilschaufförens synvinkel) på Bruksgatan. Lastbilen kördes i ca 25 km i timmen, i tredje växeln (lastbilen var femväxlad). Båda fordonen bromsade och man kunde se ett 4,20 meter långt bromsspår efter lastbilen och ett 3,70 m långt spår efter mopeden. Efter kollisionen, då mopedisten föll av mopeden och krossade bakhuvudet i gatan, fördes han och mopeden framför lastbilen i ca 4 meter innan den stannade. Inga andra vittnen fanns till olyckan. Mopedisten som efter olyckan var medvetslös och med kraftig blödning från huvudet fördes med ambulans till sjukhuset, där han avled fyra dagar senare.
Man bör ha i åtanke att det då var vänstertrafik och att mopedisten inte bar någon hjälm. Detta var många decennier innan det blev hjälmtvång.
Mopeden Wasa Bogie (fast här i årsmodell 1957 och inte 1959)
Ungefär så här såg lastbilen ut, även om detta är en annan modell och en något modernare.
Vid förhöret efteråt berättade Lbc att han haft vanligt bilkörkort sedan 1955 och trafikkort sedan 1957. Han har dagligen kört bil sedan han fått körkort. Den 1 september 1959 startade han sitt åkeri (övertog det efter sin far) och kört denna lastbil sedan våren 1959. Under ett par månaders tid har han kört inne i den aktuella tätorten. Han hade ett ca 3,5 kubikmeter stort lass grus och sten på flaket. Han hade en 7-8-årig pojke som passagerare. Lbc tittade till vänster men såg ingen komma från Bruksgatan. Strax därefter när han ska korsa Bruksgatan ser han mopedisten och bromsar ögonblickligen. Han ser inte hur det gått för mopedisten eftersom lastbilskylaren skymmer honom. När Lbc stigit ur lastbilen ser han mopedisten ligga raklång framför mopeden, i lastbilens färdriktning, med fötterna vid mopeden. Lbc tittar sig sen omkring och får se en man i intilliggande hus som han vinkar till sig. Han kom ut och sade att det bodde en doktor ett par hus längre bort. Lbc sprang mot detta hus, sprang först fel, men kom sedan rätt. En sjuksyster informerades om vad som hänt och Lbc bad om att doktorn skulle komma. När Lbc återvänt till olycksplatsen kommer doktorn strax efter och undersöker den skadade. Lbc såg då att det fanns en blodpöl på gatan där den skadade legat med huvudet. Kort därefter kom ambulans och polis till platsen. Den skadade fördes till lasarett.
Klicka på bilden för att få se högupplöst bild
En orsak till att Lbc först inte sett mopedisten från lastbilen kan bero på att denne just var skymd av vänstra stolpen vid bilens vindruta. Lbc erkänner delaktighet i olyckan men anser att mopedföraren, som måste ha haft bättre sikt, tidigare kunde ha vänt åt vänster och därigenom undvikit en olycka.
Klicka på bilden för att få se högupplöst bild
I ett tidningsklipp från 1960 som publiceras i samband med rättegången, skrivs om att häradsrättens ledamöter fick vara med om en rekonstruktion av dödskrocken på plats. I texten i artikeln framkommer att det vid olyckstillfället var duggregn. Lastbilsföraren hade vindrutetorkarna på men däremot hade på insidan av vänster sidoruta bildats lite imma vilket eventuellt kunde ha nedsatt sikten för föraren. Dessutom nämns att mopedisten hade mycket dålig syn och att han ständigt bar glasögon och möjligt är att detta faktum kan ha bidragit till olyckan. Regnväder medför ju alltid en del obehag för glasögonbärande personer.
Domen meddelades torsdagen den 16 juni 1960. Lbc dömdes till dagsböter för vållande till annans död och vårdslöshet i trafik, men en förmildrande omständighet var att även mopedistens bristande uppsikt kan ha varit del av orsaken till olyckan. Körkort och trafikkort skulle också återkallas.
Sedan domen fallit tar Lbc hjälp av advokat för att bestämt bestrida återkallandet av körkort och trafikkort. Enligt advokatens sammanfattning av bestridandet i augusti 1960, kan man läsa vad invändningarna mot denna del av domen består av:
Av domen framgår att Lbc inte ensam ansågs vara vållande till olyckan, utan även mopedisten. Flera förmildrande omständigheter för Lbc finns, enligt advokaten. Lastbilens fart var inte hög och den bromsades på en mycket kort sträcka. Det tyder också den ringa skada som uppstått på mopeden; endast en buckla på mopedtanken. Mopedisten borde också ha sett lastbilen tidigare, än lastbilsföraren honom. Dessutom anförs hur beroende Lbc är av sitt körkort och trafikkort eftersom han är den ende chauffören i sitt åkeri och att han får fortsätta köra har avgörande betydelse för familjens försörjning.
Hur det gick med detta bestridande vet jag inte, men knappt 5 år senare, i juli 1964, såldes i alla fall olyckslastbilen för 13000 kr till en annan lastbilschaufför. Jag vet att Lbc efter försäljningen av lastbilen först under en period var jordbrukare. I början av 70-talet började han åter köra lastbil, först som anställd hos den chaufför han sålt lastbilen till och senare i eget åkeri igen. Han fortsatte sen att köra lastbil ända fram till sin förtida pensionering på 90-talet.
Lbc var 25 år och mopedisten 42 år vid olyckan. Lbc var gift på annan ort och hade två barn, knappt 2 år respektive nästan 2 månader gamla.
Mopedisten var också gift, på olycksorten, och hade två barn, i tidig skolålder.
Så man förstår att olyckan fick betydande följder för båda familjerna.
En solig septembertorsdag 2018 återvänder jag alltså till denna ort som jag inte besökt på över 40 år. En märklig slump att det blev en torsdag för trafikolyckan inträffade också en torsdag, liksom domen i rättegången. Det skulle inte förvåna mig om jag slutade skolan en torsdag i december 1977 också.
Det är lätt att hitta för de platser jag vill besöka ligger på ett begränsat område. Inte mycket har förändrats sedan 1977, det är förvånansvärt likt det jag mindes från den tiden.
Jag promenerar på mopedistens troliga färdväg från hans bostad, fram till olycksplatsen och vidare sen bort till gymnasieskolan. Byggnaderna ser precis ut som förr. Det har kommit upp en ställning med postlådor invid vägen där vi väntade på bussen, för den stora röda tegelbyggnaden närmast vägen ser ut att ha blivit bostadshus.
Sen tar jag en av byns större vägar ut halvannan kilometer till kyrkogården, där enligt en några år gammal uppgift, mopedisten ska vara begravd. Hur jag än letar hittar jag ingen gravsten med hans namn. Letandet försvåras också av att det inte finns några nummer på gravarna; det fanns nämligen ett nummer på graven i de uppgifter jag hade. För fullständighetens skull går jag runt på hela kyrkogården, fast graven skulle ligga i området till vänster om kapellet, men hittar inget. Det fanns några gravar som inte hade någon sten och bara blommor och några där stenen troligen var bortplockad, för kvar finns bara en fyrkant belagd med singelgrus. Jag utgår från att en av dessa namnlösa gravar är mopedistens. På kyrkogården hittar jag däremot en grav med ett för mig välkänt namn. Han var rektor på gymasieskolan när jag gick där på 70-talet, född 1929 död 1994. På så sätt knyts 1977 och 2018 ihop.
Hemma gör jag en sökning på skolrektorns namn och kommer in på en amerikansk site som heter BillionGraves och får se ett foto på hans grav och jag känner igen den. Eftersom mopedistens grav ska finnas på samma kyrkogård söker jag också på hans namn. Till min förvåning får jag efter lite letande fram hans grav och t o m en bild på gravstenen (men de har tytt dödsåret fel, det står 1939 i dokumentet även om det står 1959 på gravstenen).
Det hade alltså funnits en gravsten, men den måste ha tagits bort senare, av någon anledning. Kanske fanns inga anhöriga kvar som skötte den. Såg på den här siten att fotot var taget och registrerat 2013, så gravstenen fanns för inte alls så längesen. Det fanns t o m en satellitfotokartbild med den exakta platsen för graven utsatt. Så nu vet jag var han ligger begravd, även om det numera inte finns någon gravsten.
På så sätt knyts också 1959 och 2018 ihop.
Mats Klasson
PS. På tidningsurklipp och några bilder har det gjorts retuscheringar för att dölja namn och ortsnamn. Det viktiga i reportaget är inte vem de enskilda personerna var eller exakt var det hände, utan reportaget ska i första hand ge en allmänmänsklig vinkling på händelserna och dess konsekvenser. Reportaget är också ett slags konkretisering av händelserna, för att ge de gamla dokumenten gestalt, utan att gå in på de privata förhållandena. DS.
Lämna en replik