Sex decennier

Prolog
Året är 2046.

På nyårsaftonen hade teaterns grand old lady, Frida Hallgren, som nu med marginal passerat de 70, framfört Tennysons nyårsdikt.
Några dagar senare sitter en 88-åring på ett äldreboende. Glömskan äter sig allt längre bakåt i tiden. Ur fickan drar han fram en skrynklig papperslapp. På den står det
P
Å
L
V
Efter varje bokstav står ett telefonnummer.

6d_PÅLV_liggande_400

-Min bror har fyra telefoner, en hemma, en i lastbilen och en i varje öra. Pålv heter han. Vet inte varför han stavar sitt namn så konstigt, säger gubben.
En kvinna och en man ur personalen ler. De känner igen den där telefonlistan och vet vad det är dags för nu.
-Bror min har just ställt lastbilen, han ska visst också gå i pension, berättar gubben.

-Nej, så är det nog inte riktigt, säger hon som brukar komma med maten.

Gubben vill ju alltid ha maten på rummet, för sig själv. Vill inte äta ihop med de andra i matsalen. Tycker det är för stökigt och stojigt där. Han föredrar fortfarande lugnet och ron.

-Inte? Tror jag börjar bli gaggig. Jag skulle ha skrivit ner mina minnen innan jag fyllde 60, för då hade jag haft dem kvar nu, men nu är allt bara suddigt….
-Jo, men det var ju precis vad du gjorde. Läs i pärmen här, där finns dina minnen, med bilder och allt.

Gubben lyser upp.

Den är sliten den där pärmen, så många gånger som han glömt bort sina minnen, och behövt en påminnelse.

Gubben börjar läsa.

 

50-talet
Tält och talgoxe

6D_Tält_sned2_300

Jag var med och tältade sommaren -57 i Gustavs backe, ett knappt halvår innan jag föddes.

Efter att jag bländats av dagsljuset i januari -58, har jag bara ett par tidiga minnen från 50-talet, direkt kopplade till sinnesintryck. Det första: ligger ute i en barnvagn och hör vårfågelsång, talgoxen. Tittitaa, tittitaa, tittitaa. Ett av de tidigaste musikminnena var när Melina Mercouri sjöng en sång från filmen Aldrig på en söndag, men då är vi inne på 60-talet.
Det andra: doften från en folkvagnsbubbla och fascinationen av bilens alldeles speciella form. Den mjuka kupiga formen, den vackert formade framluckan, det tudelade bakfönstret, den lilla rundade knoppen på bakluckan, som ju egentligen var motorhuv eftersom motorn satt bak.

6D_VWbakifrån_400

Var för liten för fotbolls-VM i Sverige -58, men fick läsa om det tio år senare. När vi bodde hos mormor och morfar 1968-69 gick jag en dag upp på deras vind. Till min glädje hittade jag där en hel hög med dagstidningar från VM-sommaren -58 som jag kunde läsa. Troligen hade de sparats av min fotbollsintresserade morbror. Tyckte då att tio år tillbaks i tiden var länge, det var ju lika långt som hela mitt liv. Tio år numera förflyter på ett par-tre eftermiddagar ungefär.

I oktober -59 får jag en syster. Den lilla spinkiga, som åt dåligt i början. Hon hade ”näsa me´”, precis som alla andra. Vi bor lite utanför TätÖrten, hyr på ovanvåningen hos Ada och Malte. Grannflickan i en gård lite längre bort förargar sig över och tycker synd om mig för att jag vid mitt dop fått Tefat som ett av mina namn. Otacksamt plockar jag bort alla blommor från hennes mammas fönsterträd och kissar i hennes skor. Hennes far är nästkusin till min pappa. De tre barnen kallar sina föräldrar vid förnamn, säger aldrig mor/far eller mamma/pappa.

6D_Talgoxe_sned_2ram_300

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60-talet
Från farfar till månen

6D_Farfar_sned_300

Julen -60. Två tomtar, en stor och en liten. Faster och grannpojken, mammas kusin? Farfar ligger sjuk i magkräfta. Till vardags brukar jag gå från köket och in i det stora rummet där han ligger i sängen, med katten Gamlamor (som egentligen hette Lisa) liggande på sängen vid hans fötter. Han ser mig och kallar mig ”lille lurken”. I februari -61 dör farfar, men jag har inga minnen av det.

Växte upp i Bälandet, efter farfars död, då pappa köpte gården.

En syster till i juli -62. Den dumdristiga. Hon som tvättade håret i mjölkkannan och fastnade med huvudet. Hon som ramlade ner på det rensopade loggolvet när hon backade med en säckkärra. Överlevde detta. På 70-talet smet hon iväg på Kiviks marknad och plötsligt vinkade hon från någon åkattraktion högt uppe. På zoo i Köpenhamn tar hon sig ut i ett vändkors (där man inte kan komma in igen) när vi bara sett hälften av djuren. Ilska för att vi inte fått se illrar och isbjörnar.

En bror i oktober -64. Den lille fotbollsspelaren. Äntligen någon att spela fotboll med. Men jag tröttnade fortare än han. Han springer fortfarande efter bollen.

På 60-talet sugs kunskapen upp, som vatten av en tvättsvamp. Nyfiken på huvudstäder. Nyfiken på bokstäverna. Frågade mamma om och om igen i köket hur bokstäverna såg ut och hur de lät. Kunde läsa när jag började skolan hösten -65. Ulla hette fröken som körde en liten röd, fransk bil. Skolstarten blev kaotisk med så många skolbarn (var ju mest van att leka ensam hemma) på rasterna som lekte rymmare och fasttagare. De fasttagna hölls fångna i barrskogen, mellan några träd, vaktade av några av fasttagarna. Fotboll på gräsplanen bakom skolan, eller på grusplanen på andra sidan vägen, på storskolan. Fullt med mätarmaskar från träden bakom ena målet, gjort av hönsnät.

6D_1 klass_400

Sommaren -66 fotbolls-VM från England på TV. Pappa hade köpt ny TV. Första match: England-Uruguay 0-0. Hösten -66 andra klass. Gamla småskolan hade lagts ner så vi fick åka till en annan skola. Systern började ettan där också. Gunnel hette fröken. Hep Stars var idolerna. Jag och Per diskuterade om de hade The framför sitt namn eller inte. Kusin Maritha hade några Hep Stars-singlar som hon spelade på sin lilla plastskivspelare med inbyggda högtalare.

På TV ser vi Hylands hörna, Hemsöborna, Husbergs hamster (tant Maud med Chico), Anitas Televinken. Anita var inte släkt med Nisse på Korsnäsgården i Just nu. Ria vinkade in oss i köket, Erik Bergstens trekantiga kugghjul rullade i Tekniskt Magasin. De i Skåne inspelade Kullamannen och Bombi Bitt & jag var båda spännande och hemlighetsfulla.

Läsåret 1967-68 gick jag i tredje klass i en gammal skola ute på landet. Vi fick åka skolskjuts (en svart taxi-Mercedez) varje dag. Med åkte också ett par systrar, Bodil (tre år äldre än jag) och Ann-Sofi (ett år äldre, men som jag delade klassrum med). Systrarna sjöng alltid Olins Jag tror på sommaren på vägen hem. Om de inte gjorde det, påminde alltid taxichauffören dem och bad dem sjunga den. Jag sjöng inte.

Hemma lekte jag oftast idrottsevenemang. Fotbollsmatcher och tennismatcher mot logväggen. Skridskotävlingar och ishockeymatcher med bandyklubba och puck på Floen eller pölen nere vid Kattaföbackarna. Löpningar eller skidlopp på grusvägarna närmast gården. Eftersom ingen annan kommenterade tävlingarna, fick jag göra det själv. Skrev ner alla resultaten. Bordtennisen hade jag ännu inte upptäckt.

Jag står i köket och studsar med en tennisboll och undrar vad som är på gång när mamma packar ihop en massa saker. Sista juli -68 packar mamma bilen (ljusgul Opel Rekord) full med grejor och åker med oss till mormor och morfar. Skilsmässa. Under 10 månader bor vi där och börjar annan skola. Har faktiskt samma lärare, Alarik, som mamma hade när hon gick i skolan.

Juni -69 flyttar vi till TätÖrten. Trerummare i nybyggt hus. Stort kök, WC för första gången i vårt liv. Stort badrum. Två sovrum, varav jag får det ena alldeles själv, till en början. Men ingen TV. Missar månlandningen, innan vi får en Arena som ser ut som ett barskåp, med två luckor att öppna. Ny skola. Elektrikerns Elisabeth är fröken. Alariks fru i musik.

6D_månen_sned_300

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

70-talet
Mellan Stellan och fabriken

6D_bordtennis_sned_300

Sjuk i mässling våren -71. Persiennerna nerdragna, ögonen känsliga för ljus. Tittar på TV. Bordtennis-VM från Nagoya. En 17-åring från Falkenberg överraskar match efter match och blir världsmästare. Får två racketar, en boll och ett nät. Spelar mot väggen. Tillsammans med några kompisar får vi hobbyrum i källaren. Spelar där på ett mycket litet soffbord, tills Fröbom kommer med ett stort, riktigt bordtennisbord. Lärare Broqvist startar med bordtennis som Fritt Valt Arbete i skolan, fem terminer är jag med. Sen blir jag medlem i klubben och spelar i tjugo år. 104 A-lagsmatcher, klubbmästare en gång, trea i kommunmästerskapet två gånger, sekreterare, tränare, ledare. Skol-DM-mästare en gång, endast två deltagare i min klass, den andre kom aldrig till spel, men jag fick plaketten och mästartiteln ändå.

Mamma träffade sjömannen i början av 70-talet. Han flyttade in med akvarium innehållande guppysar och neontetror, zebrafinkar i rumshög bur som tystnade först när man släckte ljuset, Elvis Presley-skivor, dragspel och köttfärssås fattig på ketchup.

70-talet betydde mycket musik. Först progg med Nationalteatern, Hoola Bandola, Samla Mammas Manna, Nynningen, Blå Tåget m fl. Sen punk med Sex Pistols, KSMB och Ebba Grön. Hårdrock med Black Sabbath, Led Zeppelin och Deep Purple blev det också, samt Frank Zappa. Peps Persson blev något av en idol, med blues och reggae på skånska. Redan tidigt detta decennium skaffade jag en kassettbandspelare som jag spelade in låtar med, från radion. Inte sällan från Randers, Klintevalls, Wermelins eller Kjell Alinges program. Minns första låten på första kassettbandet: Hang down your head, Tom Dooly med Kingston Trio (början av 70-talet). Första köpekassetten Come taste the band med Deep Purple (-75). Första cd-skivan (-87) var Islands med Mike Oldfield. Mikis Theodorakis musik, framförd på svenska av bl a Arja Saijonmaa och Sven-Bertil Taube, gillade jag också. Teaterns idol var Ernst-Hugo Järegård.

6D_Peps&EHJ_sned_ca400

Konfirmation i juli -73. Vi hade f d ärkebiskopen KGs far som präst. Han slog i bibelkunskaperna som spikar i oss. Dessförinnan konfirmationsläger i Hästveda på försommaren. Sömn varannan natt, bus varannan.

6D_konfirmation_400

Hela tonårstiden inföll på 70-talet och då var förstås kompisarna viktigast. Hasse, Böna, Paul, Christina, Inger, Lillian, Niko, Nollan, Ron Å och Rolf C, bröderna Källarsson, bröderna Horvath, Dolle, tvillingarna Inge och Kent, Miroslava och Milena. Fastighetsskötare Segerpalm fick man se upp med, men han var också snäll nog att fixa hobbyrum åt oss. Startade fotbollskvarterslaget KBK, spelade hemmamatcher i vår egen arena, Tefatsbacken. Där hade vi även ett tält uppslaget hela sommaren i vilket vi satt och snackade skit och lyssnade på musik. Luftgevärsskytte. På vintrarna var det skridskoåkning på fiskedammen eller landis. Spelspelande och kortspel. Och förstås mycket bordtennis september-maj.

Slutar grundskolan -74. Sommarjobbar på snickerifabrik. Fotbolls-VM i Västtyskland. Vår svartvita TV går sönder efter Bulgarien-matchen. Ser flera av de övriga matcherna på mormor och morfars färg-TV.

Vi hade en mattelärare som hette Hans K. Kan fortfarande se honom lite lätt viftande med räknestickan när vi stod upp vid våra bänkar. Då sade han alltid ”Varsågod……och sitt!” med en kort konstpaus i mitten. Detta var så längesen så man på den tiden måste ha lärarens välsignelse för att få sätta sig ner. Hans K kunde bli arg också. Då smällde han räknestickan med full kraft i bänken eller katedern. Om vi går fram några år fick vi för första gången använda miniräknare i sista terminen på gymnasiet och då fick vi bara ha dem till låns på matematiklektionerna, Texas Instruments var märket. Läraren då hette Per Dahl. Men de första åren på gymnasiet hade vi en annan originell mattelärare, Arne Georgsson. Han var väldigt gammal, vithårig och var inte långt från pensioneringen. Han hade insett värdet av att kunna klara sig utan miniräknare, eftersom han gjort det hela sitt liv. Alltid i slutet av hans lektioner när det blev några få minuter över sade han: ”Ja, då tar vi lite huvudräkning.” Därför fick vi alltid en omgång hjärngymnastik hos honom. På tal om utantillkunnande, är det kanske framför allt tre saker jag lärde mig i skolan som jag haft mest nytta av under resten av livet. För det första att kunna alfabetet (vilket snabbar upp vilken sökning som helst i ett alfabetiskt register eller en uppslagsbok). För det andra att kunna fingersättningen på skrivmaskin (vilket gör det lättare och snabbare att skriva på datorn). Och för det tredje multiplikationstabellen, som gör att man liksom har en egen miniräknare i huvudet. Av lärarna på högstadiet gillade jag nog mest Broqvist (svenska och samhällskunskap), Mjörnheden (historia), Leif Svensson och Mässgård (SO-ämnena).

Tvåårig social linje på gymnasiet, sen tre terminer på KomVux för att bli gymnasieekonom. Men det ekonomiska intresserade föga och ledde inte till något jobb. KomVux slut julen -77. Verkade som sportjournalist i ett halvår på lokal nivå. Det var mest att göra på veckosluten med volleyboll, bandy, fotboll, bordtennis, tennis, badminton m m. Bevakade en badmintontävling där Solstolle-Ström med förnamnet Ola vann huvudklassen. Ringde in (läste in) artiklarna till huvudkontoret i Helsingborg, fick betalt per rad. På vardagarna var jag ensam hemma eftersom mamma jobbade och syskonen gick i skolan. Mamma befann sig förresten då mitt mellan sjömannen och symaskinsagenten. Jag fick hedersuppdraget att stå för diskandet. Diskvåren -78 fick jag allt lenare händer för varje dag, medan jag lyssnade på Kal P Dal och Jean Michel Jarre.

Oktober -78 inryckning på P2. Nästan lika omtumlande omställning som när jag började skolan. Började med att jag såg fel i busstidtabellen och insåg nästan för sent att den buss jag skulle åkt med inte gick den dagen. Som tur var hade faster C möjlighet att skjutsa mig till regementet. Många nya bekantskaper på luckan. Kände ingen sen tidigare. Men vi blev snart som en liten familj. Hansen, Hellberg, Lennartsson, Sjölinder, jag och Svensson. Vi var telefonister (ej att förväxla med telegrafister) vars uppgift var att upprätta telefonförbindelse till de tältläger som kompaniet satte upp i skogen. Det innebar linjebyggnad från närmaste telestation, ofta mitt i natten, pulsande i djup snö, genom skog, över fält (om det fanns något att hänga upp tråden på), under eller över vägar, ända fram till lägret. Och sen förstås bryta linjen igen när förbandet skulle förflyttas. Tre man ingick i linjebyggarlaget: En som läste kartan och bestämde var vi skulle gå, en som med en lång stång lade upp tråden på trädgrenar och en som bar på mesen med trådrullen på (veva ut vid upprättande av linjen och veva in tråden igen vid brytning av linjen). Oftast hade jag rullen. Man fick ibland också sitta telefonvakt eller åka med stabsbil och ha hand om telefonkommunikationerna från bilen. Muck den 23 maj -79.

Började i plastfabriken juni -79, midsommarveckan. Jobbade först två veckor, sen fyra veckors obetald semester, sen jobb igen. Blev kvar i drygt 38 år, till sista november -17.

Hösten/julen -79 flyttade vi från lägenheten till eget hus. Vi två bröder fick egna rum ovanpå garaget, med egen telefon, men inget WC eller badrum. Symaskinsagenten hade gjort i ordning rummen till oss, eftersom han kunde lite av varje, även snickra, måla och tapetsera. Två signaler från telefonen betydde mat. Kom det en tredje signal var man tvungen att lyfta på luren.

6D_fabrik_sned_300

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80-talet
Mellan musiken och filmen

6D_80-talsmusik_vit_sned_300

På 80-talet kom new wave, en mjukare och brokigare våg efter punken. Pretenders, Talking Heads, Blondie, B52s, Devo, Gang of Four, T C Matic, Joy Division. I Sverige Commando M Pigg, Lolita Pop, Dag Vag, Mörbyligan, Lädernunnan, Kai Martin & Stick, Reeperbahn och Ratata. Prenumererade på rocktidningen Schlager. Senare mer experimentell (The Residents) och bullrig musik (Pere Ubu). Läste Beckett-pjäser till Talking Heads album Remain in light.

Morfar firar 70-årsdagen på bygdegård. Jag bär den färgglada skjortan för första gången, i officiella sammanhang.

6D_skjortangruppbild_400

Sommaren -80 skulle jag och pappa åkt på bussresa till Finland. För få anmälda betydde att vi istället tog bilen och åkte till Norge. Både Bockstensman på fästningen och cyklar på museum i Varberg. Regnigt i Trollhättan. Övernattning i Tanumshede. Genom Oslo och upp på Dovrefjället I Trondheim stannade bilen (en senapsgul Volvo 343). Pappa fick inte igång den. Långt om länge startade den. Raka vägen till verkstad. Lös kabel till startmotorn konstaterades. Hemväg via Sälen i Dalarna där fastrar med familjer hyrt stuga. Övernattning i bilen som under hela resan, med toalettpapper blockerande myggen i den delvis öppnade sidorutan. Mora, Kolmården och Apladalen på hemvägen.

Två repövningar, september -81 och maj -89. Samlas i Panteryd respektive Ravlunda. Båda övningarna försiggår mestadels på Ravlunda.

Mamma gifter sig hemligt i juli -82 med symaskinsagenten, i Perstorps kyrka. Fest i garaget. Fyra styvsyskon får vi, på andra orter, i nordost.

Första datorn ZX 81 och andra datorn ZX Spectrum. BASIC-programmering. Grace Jones på skivspelaren.

Vår halvbror föds i februari -83. Lastbilschauffören med bangolfklubban. Pappa och halvbrors mamma gifter sig. Tre äldre halvsyskon har halvbror.

Första egna lägenheten oktober -86, etta med kokskåp, 27 kvadrat. Köper stor videokamera (att ha på axeln) för massor med pengar, sommaren -87.

Amstrad-dator med monokrom grön skärm, sen PC.

Två syskonbarn föds i snabb följd, systerson i december -87, systerdotter i januari -88. Är fadder på systersonens dop i början av -88. Jag bär den färgglada skjortan för andra gången, i officiella sammanhang. Mitt videofilmande börjar på allvar. Födelsedagar, födelsedagar, födelsedagar och kanske något dop ibland. Intervjuar farmor, mormor och morfar. Filmar deras gamla fotografier. Åker ofta med mormor och morfar ut på lördagar och somrar när de besöker släktingar och vänner i deras barndoms- och ungdomstrakter och filmar åt dem. Resmålen blir oftast Förslöv där mormor växte upp och Kullabygden där morfar jobbade som ung.

6D_videofilmaren_sned_300

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

90-talet
Mellan Berlin och Rio

6D_Berlin_sned_300

90-talet är resornas årtionde. Första besöket i Stockholm i november -90 med flyg. Berlin och Holland -92. Warszawa -93. Berlin igen -95. Gdynia-Sopot-Gdansk den mycket varma sommaren -97. Rio de Janeiro -99.

I Rio de Janeiro 1999 skulle vi förutom att få en guidning på den gamla Maracanã-stadion (som användes till fotbolls-VM 1950) av en kille som kunde norska, åka linbana mellan sockertopparna, besöka favelan Mangueira, cykla genom stadsdelarna Flamengo och Botafogo och doppa fötterna i Atlanten på Copacabana, också förstås ta oss upp till Kristusstatyn som ligger på det 710 meter höga Corcovado. Det blev en mycket brant färd i några spårbundna vagnar, där stora spindlar hängde i sina vävda trådar vid en av dörrarna. När vi satt där i en av vagnarna tilltalade en man som satt mittemot oss min kompis och pekade på hans t-shirt. På den stod bl a ordet Göteborg.
-Is that Göteborg in Sweden?
När vi bekräftat det, berättade mannen att han en period bott i Sverige och jobbat på Hasselblad i Göteborg. På tal om Sverige i Rio, tog ju Sverige brons 1950, Rio-Kalle Svensson fick sitt smeknamn där och fundamentet till Kristusstatyn är gjutet i betong som tagits från Limhamn.

Det musikbullriga slutet av 80-talet krävde ett tyst 90-tal. Så blev det. Därför missade jag i tystnaden också ett par skivdebutanter som senare skulle bli mycket betydelsefulla för mig, Lisa -94 och Lasse -96.

Efter ungefär 20 år slutar jag med bordtennisen. Svårt att kombinera med skiftarbete. Dessutom platsade jag inte längre i A-laget. Började också få andra intressen som krävde tid: videofilmandet, läsandet, resandet och senare musiken.

Syskonbarnen blir fler. Systerdotter i april -91, brorson i februari -92, två systersöner i februari -93, framfödda av två olika systrar, samt en brorson till i april -98.

6D_farmor_400

Farmor dör den 11 maj -96 (samma datum 1935 hade hennes far dött), 87 år gammal. Begravning i O-ljunga.

6D_Rio_sned_300

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

00-talet
Mellan Lisa och Lasse

6D_Lisa Ekdahl_sned_300

Mars -00 flyttar jag in i större lägenhet, två rum och kök på 65 kvadrat, i andra ändan av samma hus.

Senaste (sista) utlandsresan till Danmark i juli -00, Själland, Langeland, Fyn och Jylland. Redan pingsten -00 hade vi varit med på invigningen av Öresundsbron genom att promenera till första pontonen och sen tillbaks igen (för att hinna med tåget hem).

Tidigt detta årtionde lyckas jag locka ut pappa på cykeltur till hans barndoms hemtrakter. Det var nog i sista momangen, för sen fick han problem med balansen och övriga krämpor började komma.

Under detta decennium fick vi också ta farväl av några nära släktingar som dog. Halvbrors mamma sommaren -02, faster S make april -03, mormor september -05, morfar augusti -08, styvfar symaskinsagenten november -09.

Efter återhämtandet och det tysta 90-talet, börjar musiken låta igen. Jag tog tag i två gamla trådar. Det första jag hör är Hedningarna, en bro mellan rocken och folkmusiken. Folkmusiken blir också en katapult ut i världen till världsmusiken, dvs folkmusik i många olika stilar från olika delar av världen. Det gav mig arabisk musik, som Diab och Atlas, indisk bollywoodmusik, irländskt och latinamerikanskt och mycket annat.
Den andra jag hör är Lisa Ekdahl, som slagit igenom -94, då min musiktystnad rådde. Nu beslutade jag mig för att ge henne en chans. Köpte samlingsskivan och insåg att hon hade mycket mer än Vem vet.

6D_dr&kafek&musicstage_400

Via en konsert-DVD, som jag köpte i början av 2004, för att Lisa Ekdahl medverkade på två låtar, drogs jag in i Winnerbäckvärlden. Bara något halvår senare var jag med och startade och drev Winnerbäckfansiten Dunkla Rum, som var minst sagt livaktig under fyra intensiva år (2004-2008). Vi hade på DR ett forum där man dagligen hade kontakt med Winnerbäckfans från hela Sverige (och Norge). När LW skulle fylla 30 år i oktober 2005 skulle han ha en stor födelsedagskonsert i Linköping. I februari samma år kom jag med idén att vi på DR skulle göra en hyllnings-cd och ge honom som present. Efter lite tvekan var det fler och fler som ville vara med. De flesta sjöng in någon Winnerbäck-cover, andra hade skrivit egna låtar. En tjej utformade omslaget, en kille mixade och mastrade skivan, några stycken var i Linköping och överlämnade presenten (tyvärr inte personligen) osv. Efter mycket jobb under 8 månader, där jag var den som höll ihop projektet, kunde vi den 19 oktober 2005 lägga vår hyllnings-cd på födelsedagspresentbordet i Linköping. I sitt tackbrev på sin hemsida efter konserten var det bara Dunkla Rum han nämnde vid namn, vilket bör betyda att han uppskattade presenten.
Under sommarturnén 2006 var vi de enda som hade en riktig turnésida där vi publicerade recensioner, låtlistor, foton osv. Jag var också ansvarig för en fototävling om turnéns bästa foto den sommaren. En kille i Skelleftehamn vann. Som pris fick han sitt eget vinnarfoto förstorat, signerat av Winnerbäck själv och inramat. En annan höjdpunkt var när nästan 25 dunklarummare träffades på Blå Dörren i Stockholm innan Winnerbäckkonserten på Zinkensdamm i augusti 2006. Vi hade flera andra fanträffar, men inte så stor som denna.
DR ledde till att jag började lyssna på mycket annan musik också, fick förstås en massa nya vänner från hela landet. Några av dem var sedan med och startade Kafé K och några av dem är fortfarande kvar här. Så utan Lisa Ekdahl hade det inte blivit Lars Winnerbäck. Utan Lasse hade det inte blivit något Dunkla Rum. Utan DR hade inte Kafé K funnits. Utan Kafé K hade ni inte kunnat läsa denna text här.
Tiden på DR gav också några trevliga träffar endast för DR-medarbetarna. November -05 och december -06 (båda i Jönköping), mars -07 (Sundbyberg) och april -08 (Ringvägen, Stockholm).

Tack vare DR, där jag nästan omgående fick en egen spalt att skriva i och bjuda in personer att intervjua (bl a den polska operasångerskan Karolina Pasierbska, verksam i Tyskland), kom mitt musikrecenserande och skrivande igång på allvar. När DR var på väg att upphöra, startade jag tillsammans med ett tiotal vänner från DR, den egna kultursiten Kafé K den 14 juni 2008. Teresa som också var en de ansvariga för DR, startade 2008 Musicstage, där jag också blev en av medarbetarna.

6D_LW_sned_300

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10-talet
Mellan kaféet och friheten

6D_kafeet_sned_300

Sommaren -11 lyckas jag locka ut mamma på cykeltur till hennes barndoms hemtrakter.

Pappa dör den 14 juli -11, efter några år med sjukdomar av flera olika slag. Vi syskon får ta hand om hans hus och skog. Huset säljs så småningom. 2014 sker arvsskiftet vilket innebär att vi fem syskon blir ägare till skogen. Detta år avlider också mammas kusin M och vår yngste morbror (augusti).

September -13 fyller mamma 75. Jag bjuder henne i oktober på överraskningsresa till Helsingborg med middag och konsert med Winnerbäck i Helsingborg Arena.

6D_Wingegäck_ram_400

Någonstans i sydvästra Tyskland råkade Raffael lyssna på Laleh sjungande på svenska på radion när han delade ut dagstidningar tidigt på morgonen. Det födde en nyfikenhet på den nutida svenska musiken. Hösten -11 läste han min recension om Sofia Karlsson och kontaktade mig på Facebook. Jag bjuder in honom i december -12 till Jul i folkton i Malmö. Därefter har det blivit sommarresor tillsammans i Sverige varje år:
-13 Sofiero-First Aid Kit & Mando Diao, Backafestivalen i Baskemölla, Stockholm
-14 (Göteborg-Ulf Lundell; Värmland-Packmopedturnén, bara jag), Stockholm Folk Festival på Hesselby slott, Cornelisdagen på Mosebacketerrassen.
-15 Stockholm, Åtvidaberg/Adelsnäs Sofia Karlsson & Martin Hederos, Flen/Mellösa Hazelius Hedin, Mölle/Kullens fyr Sofie Livebrant
-16 Sofiero-Winnerbäck, Amanda Bergman, Miriam Bryant, Melissa Horn, Borås, Stockholm-Kymmendö, Lidingö kyrka-Rydvall & Mjelva
-17 Stockholm-Laleh, Sousou Cissoko, Furusund

Efter ett par års nedräkning slutar jag att jobba i fabriken den 30 november -17.

Jag är en fri man.
Nu börjar livet.
Min bästa tid är nu.

6D_friheten_sned_500

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Epilog
Fram till år 2046 igen.

På den gamla telefonlistan står det något mer, något smått som man måste ha förstoringsglas för att läsa, mellan bokstaven och numret. Efter P står ia, efter Å står sa, efter L står ars, efter V står alentin och ett telefonnummer på varje rad. En bror har blivit en till, ingen syster har blivit två.

6D_syskonen_500

-Att vi var så många syskon hade jag glömt. Men jag ska försöka komma ihåg det nu.
Kan man få lite brunkål och köttbullar?
-Jamen julen är slut nu.
-Det hade jag glömt. Men julgranen står kvar.
-Ja till tjugonda’ Knut.
-Då får vi dansa julen ut.
-Men det finns mer tårta kvar. Du fyller ju 88 år idag.
-Gör jag? Ska försöka komma ihåg det. Säg till när jag fyller 90 så att vi inte missar det.
-Det ska vi göra.

Mats Klasson

4 kommentarer till Sex decennier

  • Anita  säger:

    Stort grattis på din sex decenniersdag!Tackar för denna mycket intressanta läsning!
    Hoppas du får en fin dag!
    Mvh Anita

    • Mats Klasson  säger:

      Tack Anita!

  • mazken  säger:

    Eftersom vi är ungeför lika gamla så känner jag ju igen mig i mycket av det du skriver även om jag gällande musiken inte alls lyssnade på samma som du.
    Men intressant och rolig läsning och välkommen till livet – det fria livet.

    • Mats Klasson  säger:

      Ja, det blev också en beskrivning av en tid, så de som var med då kan nog känna igen sig, mer eller mindre. Tack för välkomnandet,nu när jag också hoppat över staketet till frihetens oändligt gröna fält.

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>