En recension av Sofie Livebrants album Lighthouse stories.
Jag erkänner. Jag har inte läst boken och inte ens sett filmen (som man brukar säga). Men jag har lyssnat på albumet, albumet Lighthouse stories som lyser upp Jeanette Wintersons bok Lighthousekeeping (Fyrväktaren) så att man dras in mot land där fyren står, när man guppar boklös och årlös i sin båt medan havet fräser och skvalpar.
En av de första gångerna jag såg Sofie Livebrant live var när hon i Sofia Karlssons band gav utomhuskonsert på Stålboms i Falkenberg sommaren 2008. Jag minns att solen strålade när jag kom dit, men innan konserten börjat hade vi överfallits av ett skyfall så att vi var tämligen blöta och frusna när bandet kom upp på scen. Då satte sig Sofie vid en tramporgel och på den stod en kandelaber med levande ljus som flämtade medan västanvinden andades in och ut. Hon liksom skyddade lågornas liv och var någonslags ljusväktare redan då. Därför är jag alls inte förvånad att hon nu gör musik till texter och historier från en bok som på svenska har titeln Fyrväktaren.
En annan sak jag lade märke till den där kvällen i Falkenberg var dessa musikers förmåga att i sitt framträdande glida från skämtsamma lättsamheter till att varligt vidröra allvaret. De lyckades med det svåra att omfatta hela livet under den här konserten. Samma känsla har jag fått när jag sett och hört Sofie live i andra sammanhang, så jag tror hon hade stor del i detta.
Lighthouse stories är proppfull med meningsfulla meningar och tänkvärda formuleringar. Ur Wintersons havsvatten utvinner Livebrant dess salt. I saltet ser jag kristallerna och översätter dess reflektioner till svenska. Se vad jag samlat i mitt saltkar, låt för låt:
The sun
Solen gav dagen rytm.
Varför är du rädd? Vad du än gör, kommer du ändå att dö.
His heart was beating like light
Var fjärde sekund lyste fyren, var fjärde sekund slog hans hjärta.
Han ville andas den kalla kvällsluften, men det var saltvatten han andades in. Hans kropp fylldes med havsvattnets sälta. ”He had a seahorse in his pocket”
This is not a love story
Kärleken finns utanför och väntar bara på ett sätt bryta sig in.
Captain Scott
Den blinde Pew berättar historier för den föräldralösa tioåriga Silver. En av dem är den om kapten Scott som ligger i snön, en ocean bort. På en plats mycket kallare, snöigare och olikare än den här. En varghund ylar mot månen. Ingen vet vad som hände i slutet på den resan. Ingen vet var de döda tar vägen.
Breathe in, breathe out
Din kropp är inte min. Din kropp är olik min. Hennes kropp känns i en dykning av en fiskmås. Andas in, andas ut. Din rytm olik min. Jag var för blyg för att tordas kyssa dig.
Enligt Sofie själv har hon i denna låt dristat sig att samla ihop flera olika kärlekshistorier från Wintersons bok, till en enda. Ett koncentrat av kärlek, om man så vill. Kanske min favoritlåt på skivan. Det finns en glöd och dramatik här och jag gillar den uttrycksfulla sångduetten mellan Hal Parfitt-Murray och Sofie Livebrant. Det finns även en mycket vacker video, gjord av Peter Wirén, med den här låten. Ta gärna en titt på den.
Tristan and Isolde
Världen skapades endast för att du och jag skulle kunna hitta varandra i den.
Även den klassiska keltiska sagan om Tristan och Isolde berättas och iscensätts. Den där han, hon och en kärleksdryck spelar huvudrollerna.
These were my stories
Vänta inte med att dela med dig av dina berättelser, livet är så kort. Spåren i sanden där vi gick i ebb, suddas snart ut av nästa flod.
Den melodiösa sammanfattningen av alla berättelser kommer mitt i skivan. Det finns en lätthet och luftighet i instrumenteringen som ger en andhämtning och paus. Tid också för en uppmaning att vi ska dela med oss av våra berättelser.
Då passar jag på nu, innan det är för sent, att berätta MIN fyrberättelse. På försommaren 1979 låg jag i lumpen som radiotelefonist. En grupp där jag ingick, från vår pluton, hade åkt 9 mil från vårt regemente för att på en högt belägen plats sätta upp vår nästan 20 meter höga radiomast och försöka få radiokontakt med vårt regemente. Den högt belägna platsen var Kullens fyr, som åtminstone funnits sen 1500-talet, och som är den högst belägna fyren i Sverige och dessutom den ljusstarkaste.
Ett nytt sätt att kommunicera över långa avstånd och land mötte här ett gammalt sätt att kommunicera över långa avstånd och hav. Jo, vi lyckades få radiokontakt. Nu planerar jag att åter komma till Kullens fyr i sommar, den 14 juli, till Sofie Livebrants konsert. Ett bättre återseende med Kullens fyr skulle jag inte kunna tänka mig.
Silver
Min far kom från havet och återvände dit. Mitt liv har lutat mot havet ända sen dess. Min mor föll. ”She’s gone.”
Den föräldralösa flickan Silver gestaltas av Sofie med vuxen röst, men med ett barns tonfall. Silver berättar om den olycksaliga dagen då modern förolyckas och hon själv med nöd, näppe och moderns offervilja räddas till livet.
We are here, there
Det här är heller ingen kärlekshistoria, utan kärleken finns utanför och letar efter ett sätt att bryta sig in.
Jag dejavuar mig tjugofem minuter tillbaks på skivan. Försöker föreställa mig fyrtio minuter i ett modernt biktarbås utan präst och formulerar ord jag ska säga på min dödsbädd.
Love is an unarmed intruder
Ett instrumentalt mellansspel som låter obeväpnat.
The pot of full strength Samson was finished
Strängaspel med gåtfull titel.
Sofie, du får berätta varför låten har denna titel! Det finns säkert en berättelse bakom den också.
Tell me a story, Pew
Ett kort vokal bön om fler historier. Men det finns inga lyckliga slut, och det finns inga slut.
Berättelserna kan leva vidare hur länge som helst. Sista meningen var min egen tolkning.
Part broken, part whole
Med en silvernyckel till köket öppnar hon dörren. Pew ses i en fågel blå, pjuuu, pjuu, pjuuu. Elden slocknade och havet höll andan. Silver, som delvis gått sönder, delvis klarat sig, börjar om med resten av sitt liv.
My silver and gold
Hon släpper med en hand ner solen i havet
och lyfter månen mot himlen med den andra
Förutom ovan nämnda Hal Parfitt-Murray på fiol, gitarr och sång, medverkar även Nikolaj Busk på dragspel, orgel, piano och Johan Lindström ”på lite allt möjligt” på albumet. Lisa Eriksson Långbacka spelar dragspel på This is not a love story och på My silver and gold samt körar på Silver. Josefin Vannérus körar på We are here, there. Göran Petersson har producerat på skivbolaget Brus & Knaster.
När jag tidigare har hört låtarna live, på EPn och i videoklipp har det varit skärvor som blänkt i solen. Något sönderslaget som berättar om ett sorgset och händelserikt förflutet som man bara kan ana detaljerna från. I och med albumet Lighthouse stories får allt sammanhang, allt hänger samman, med en början, en mitt och ett slut. Så som anständigheten kräver att man berättar en historia, enligt Jeanette Winterson. Men med vissa ”oanständigheter” signerade Sofie Livebrants konstnärliga frihet.
Det är som om hon ur havets hiskeligt många liter utvinner saltet. Från Wintersons vida hav utvinner Sofie Livebrant dess salt och när vi smakar på det saltet kan vi i vårt inre ändå uppleva bokens hela hav. Kanske i ett något annorlunda fyrljus än Wintersons, men vi kan ändå på ett livebrantskt vis uppleva bokens människor och historier utan att läsa den. Jag har som sagt inte läst boken, men jag har upplevt den, tack vare Sofie Livebrant.
Lämna en replik