Recension: Reflex av Rosa Ljung

Den här boken tycker jag är underhållande och tänkvärd, med en lågmäld lakonisk humor. Jag kommer på mig själv med att läsa med ett leende på läpparna. Kvickt och raskt börjar jag hänga med i hur Doroteas liv ser ut. Jag känner för Tea, som hon kallar sig. Hon är en sympatisk äldre kvinna som söker mer spänning i tillvaron, ibland dricker lite för mycket och som inte kan låta bli att tänka på den spanske unge mannen, lekkamraten, på WordFeud. Tea kan ibland bli nedstämd, men inte särskilt länge i taget, får jag en känsla av. Tea är intresserad av språk, speciellt är hon fascinerad av franska och spanska. Ord och uttryck på båda språken figurerar titt som tätt i berättelsen.

Reflex_Rosa Ljung_600

Sedan många år har hon en äkta man = en mycket svensk man. Jag får intryck av att de fortfarande älskar varandra. De bor inte längre tillsammans, men bjuder varandra på middag då och då.

Ett mord på en flicka i Spanien upptar en väsentlig del av Teas tid och tankar. Hon följer det noga genom media. Hon funderar och försöker reda ut hur mordet kan ha gått till. Om man bortser från trovärdigheten i att polisen i verkligheten skulle gå ut i media och avslöja allt in i minsta detalj om en utredning kring ett ouppklarat mord, tycker jag att det är intressant att följa hennes detektivarbete.

För mig är det här en riktig feel good-roman, fast helt utan den sedvanliga yngre kvinnan som lever storstadsliv och letar efter drömprinsen. Det här är en må-bra-roman som handlar om en dam i pensionsåldern som existerar för sin egen skull. Fram för fler sådana!

Ethel Hedström

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>