Recension av Rivjärnet i Taberg

Recension av Rivjärnet i Taberg av Gunnar Källström

Fick novellsamlingen Rivjärnet i Taberg mig tillsänd med handskriven varm dedikation redan för ett år sen, i mars 2021. Men eftersom jag då var inne i en längre period av brist på läslust och inga böcker blivit lästa alls, har det dröjt tills jag öppnat en bok igen.

Varför blev det just denna bok, av alla olästa jag har i mina bokhyllor, som gav mig lusten att läsa tillbaks?
Kanske för att den var lagom stor, med kortare noveller som kunde läsas var för sig. Och kanske för att jag tyckt så mycket om Gunnars tidigare böcker.

Rivjärnet i Taberg

De femton novellerna hänger ändå ihop, med tunna trådar som gör att man känner att man vågar sig på nästa novell när en är färdigläst, utan att bli alldeles vilse. Gemensamt är också att fjorton av novellernas titlar innehåller en ortbestämmelse som börjar med T. Den femtonde hör hemma i Skensta.
Tammerfors, Torneträsk, Töreboda, Tollered, Tösse, Tystrup, Tystrup igen, Tranås, Tralee, Toyon Bay, Taberg, Tallmogården, Tromsö och Tenhult.

Boken börjar, som jag upplever det, som en serie drömmar, ja i flera fall av mardrömmar.
Osannolika berättelser med personer som handlar ologiskt och utmanande. Personer som drabbas av något otäckt, skrämmande. Osannolika berättelser som blir osannolika när man vaknat, men som mitt inne i drömmen känts rimligare. Många av novellerna i början avlutas också abrupt och oväntat, precis som en dröm.

Men sen kände jag mig tryggare, när jag bekantat sig med stafettformen och blev medveten om att oväntade händelser och tvära kast skulle komma. Istället förvandlas mardrömmarna, det oväntade och okända istället till en tillgång. Det blir en mycket rik bok, omväxlande på många sätt. Många äventyr efter varandra, ihopbundna av en tunn sammanbindande tråd.

Man hittar spår av bibliotekarien Källström i flera av novellerna som inte sällan har anknytning till bibliotek på ett eller annat vis, men ibland tas jaget över av helt andra personer, med helt andra bakgrunder och erfarenheter, vilket också bidrar till äventyrligheten och den stimulerande variationen.

De sista novellerna binds ihop till ett välinslaget paket och levereras till slut av en lantbrevbärare på sin sista tur med bil, före pensionen och nedläggningen. Adressaten är både framtiden och dåtiden.
På ett egendomligt sätt cyklar, i mitt minne, en lantbrevbärare med gul postcykel och i postverkets uniform från tidigt 1960-tal från min tidiga barndom, in på gården och kliver av cykeln. Farmor bjuder in honom på gul äggtoddy och en kopp kaffe.
I smyg öppnar jag postamannens paket och gömmer det i bakhuvudet, för framtiden.

Mats Klasson

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>