Politiskt inkorrekt

PIK
– en betraktelse över evolutionen

Man känner hurusom man är gammal när det som var en naturlig del av ens historiska vardag, helt plötsligt blivit omöjligt. Trots att världen i ungdomstiden var mer okunnig och kanske även mer intolerant, så blev det folk av oss ändå. Fan vet hur det gick till eftersom man idag knappt vågar öppna munnen innan någon känner sig kränkt eller förorättad. Missförstå mig inte – jag tycker det är bra att saker förbättrats och att människor nu tillåts vara olika eftersom vi alla är det på sitt sätt. Men det är ändå fascinerande, att inte ens en livstid bort, var det helt tillåtet att uttrycka sig på ett sätt som skulle vara omöjligt idag. Omöjligt om du inte ville få hela PK-maffian (ett uttryck som säkert är politiskt inkorrekt) över dig. Jag berättigar inte någonstans att folk blir dömda som konstiga bara för att de inte är som jag själv, tvärtom. Men det är intressant att se hur fort det gått. Därför tänkte jag här ta upp några exempel på sådant som förekom (och ej ifrågasattes) under min barn- och ungdom, kanske till och med senare.

Vi kan ju börja med det man fick lära sig i skolan. Då sjöngs det om Familjen krokodil i Niggerland och om gamle niggerdoktor Pillerman. Det har man idag ändrat i min nyköpta utgåva av Nu ska vi sjunga till Afrikaland och djungeldoktor Pillerman. Det är väl bra att det ändrats, men den sången undgick samma mediala debatt som Tintin i Kongo. Det som Tintindebatten gällde var väl mest en bild där han bars i bärstol av ett gäng svarta män som levde i en helt annan sorts kultur. Att han på sidan 56 borrade ett hål i en levande noshörning varuti han stoppade dynamit och sedermera sprängde den i bitar – det hördes det intet om. Ej heller mycket om det foto som var extremt likt teckningen där prins William syns i sin bärstol. Vi vet alla att de båda bilderna är förnedrande för svarta – allt förtryck är förnedrande, också för förtryckarna även om de inte förstår det. Huruvida vi ska censurera historiska dokument eller inte – det är en helt annan fråga som inte avhandlas här. Här bara påvisas utvecklingen i samhället.

PIK2_Nu ska vi sjunga

Andra barnsånger som aldrig skulle bli publicerade idag är God dag min fru, jag ser min fru. En visa som jag sjöng i klassen som barn, där det är helt i sin ordning med barnaga. … ett sånt besvär man har att smälla och smälla och smälla lillan sin. Inte vet jag om det blev fler barnmisshandlare av den sången – men idag skulle den aldrig fått ett förlag bakom sig.
Sedan blev man då lite äldre och började lyssna på radion även de 23 timmarna och 45 minuterna om dagen då det inte var småbarnskvarten. Både Sven-Bertil och Hootenanny Singers sjöng Svarte Rudolf – eller pedofilvalsen som jag kallar den – där svajiga karlar bara har ögon för en trettonårig prinsessa som enligt textförfattaren (Erik Axel Karlfeldt) är både bedårad, förlorad och förledd – i negerbyn för övrigt. Den spelas nog i och för sig fortfarande på radion då och då – men eftersom många idag inte bryr sig om att lyssna till texter utan bara ser lyriken som fonetiskt passande ljud till musiken – så kanske det gått de flesta förbi.

Att flickan är ung och karln äldre – det sägs det sällan något om, men om det är tvärtom är det av någon outgrundlig anledning väldigt märkligt och säkert är han bara ute efter hennes pengar. Men en av våra med älskade visor handlar om kärleken mellan en (snart) 17-årig flicka och en 47-årig man. Det framgår kanske i i vistexten att så är fallet – men på skivkonvolutets baksida får man reda på det och jag undrar om det skulle vara möjligt att påtala det idag om man ville ge ut den. Visst är det som det sägs i texten att kärlek är blind, men jag undrar om gemene man vet att det är det som vistexten handlar om. Jag menar givetvis Cornelis Vreeswijks vackra Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind. Kanske jag skjuter bredvid målet nu – så jag går istället direkt på en annan sång av samme nationalskald där han genom att lägga skulden på nyss nämnda åkare, får möjlighet att ifrågasätta kvinnors val av underkläder i den alldeles riktigt benämnda Shåvinistblues som ni kan lyssna på via länken eftersom den kanske inte är så känd. Så här mycket kan jag säga i alla fall – den sången skulle aldrig kunna fått förekomma på ett nytt album nu för tiden. Inte om man hade velat slippa en folkstorm. Men vem av oss som var med på den tiden, kan glömma den uttalat självbiografiska Balladen och hurusom Don Quijote gick på en blåsning – även den skriven av rikshomofoben Cornelis. Jag är ett stort fan av Cornelis – men att han var homofob och tog till våld alldeles för ofta är en sanning. Den hade definitivt inte funkat under prideveckan – men den blev populär på 80-talet. Däremot är den verkligen en ballad – till skillnad mot de som kallas ballader idag då man endast menar lugna låtar. Ballad är nämligen en visa med berättande karaktär och med ett omkväde – jag ville bara flika in det så här i all hast och hoppas ingen tar illa vid sig eller blir kränkt.

Sedan känner jag mig tvungen att till sist peka på Bengt Sändhs Visa till Lisa. Vilket förlag skulle våga sig på att ge ut den idag? Skulle något förlag över huvud taget ens snegla åt honom om han var nykomling idag? Jag tror inte det.
Ja – det var några exempel på att evolutionen alltjämt pågår.

Tack för idag
/mazken

 

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>