OBS. Texten

OBS. Texten

Titeln på denna lilla krönika är lånad från en LP som Bengt Sändh och Finn Zetterholm gav ut på det glada 70-talet. Egentligen hette den OBS. Täxten och texterna var väl mer roliga eller provocerande än bra litteratur. Säkert var ändå att det var texterna som var det viktiga. Det är just detta som jag nu tänkte skriva lite om – texterna.

En låttext måste enlig mig ha en viss kvalitet i lyriken för att passera min inre kritik. Man väljer ju att inte göra en instrumental låt och då bör man väl ställa samma krav på texten som på det musikaliska – annars kan man ju låta bli. Visst kan en mänsklig röst nyttjas som ett instrument, men om man inte lägger sig vinn om att skriva en kvalitativ text kan man ju lika gärna sjunga bara nonsensord och ibland undrar jag om det inte är det man egentligen gör…

Här vill jag nu därför delge er en samling sånger som jag tycker fyller de krav jag ställer på en bra sångtext. Att rätt melodi, arrangemang och framförande kan lyfta fram texten är väl allom känt. Tillsammans utgör de en helhet och är beroende av varandra. Men eftersom texten nu för tiden ofta blivit underordnad så vill jag här fokusera på just texterna även om melodierna i de flesta av fallen håller nog så god kvalitet.

Så – var ska jag börja?

Käftsmällarna

Var tid har ju sina normer och oskrivna regler och man får ju sätta textinnehållet i relation till när den skrevs. Det som var provokativt för 200 år sedan är det knappast idag. Därför vill jag här börja med min gamle vän Carl Michaël Bellman (1740-1795). I Fredmans sånger hittar vi sång n:o 21 MÅLTIDSSÅNG. Här är det fler som får en släng av sleven och käftsmällarna är tydliga. Tyvärr saknas det i Fred Åkerströms (1937-1985) tolkning en vers – hela texten hittar ni här.

Även Evert Taube (1890-1976) kunde dela ut snytingar även om han mest kanske är känd för sina mer ”städade” visor. Så vitt jag vet trycktes SJUTTONDE BALLADEN aldrig och Evert själv framförde den aldrig då han kanske var rädd at stöta sig med vissa som kunde känna sig träffade. Cornelis var väl den som gjorde låten känd och många kanske tror att det är han som skrivit den då han var mer provokativ och rättfram i sina skrifter.

En ung Lars Winnerbäck uppskattade tydligen den Sjuttonde balladen varpå han gjorde en ”uppföljare” som heter 18:E BALLADEN och visst känns temat igen så nog har inte tiderna förändrats så mycket man kan tro från Taubes dagar – med skillnaden att Lars vågade spela in sin ballad.

Även Gustaf Fröding (1860-1911) kunde vara nog så vass i sina texter. Han hade inte mycket till övers för skenhelighet och i synnerhet inte för de frikyrkliga som hade en stor plats i samhället under hans livstid. Hans satiriska text I BÖNHUSET är ett gott exempel på detta – här framförd av Göran Fristorp.

Nu tillbaka till Taube – jo, han gjorde fler saker som han inte är så känd för. Hans VINTERBALLAD som handlar om den franske poeten Villon (1431-1463) och hans dikt ”De Hängdas Ballad” är en spark i skrevet på både kyrkan och de burgna – men i synnerhet på dödsstraffet som företeelse ”att döda en männska är alltid ett mord”. Villons dikt är ett bevis på att poesi kan vara starkare än lagarna (ibland). Mikael Samuelson får här framföra Taubes underbara visa.

Givetvis finns det många fler som delat ut välriktade kängor genom åren, men just idag valde jag dessa som exempel.

Empatin

Apropå dödstraff: Ibland krävs det en särskild text för att få oss att förstå känslor. Hur känns det egentligen att stå på schavotten eller med snaran runt halsen och vänta på att luckan ska falla? Det är nog inte alltid som på film där ”hjälten” stoiskt tar sitt straff med några kloka sista ord – kanske förlitande sig på sin gud om upprättelse hinsides. Shel Silverstein skrev originaltexten till och översattes av Evert Ljusberg som också sjunger på denna version av 25 MINUTER KVAR.

Själv tror jag ju inte på gudar och andra sagoväsen, men om jag varit född i en annan tid kanske det varit annorlunda. Vanligt folk var inte belästa och det var lätt att lura i folket att bibelns innehåll var det enda sanna. En text som jag verkligen tycker åskådliggör den ångest en människa kunde känna när tvivlet på tron satte in, hittar vi i musikalen Kristina från Duvemåla. För Kristina var gud verklig och hon hade lagt hela sitt väsen i gudens händer, så när tvivlet kom förstår den empatiske att det kunde bli verkligt kaos i ens inre. Det har ju tvistats en del om texternas upphov, men nu är det en gång för alla så att Björn Ulvaeus är den som står som textförfattare på CD:n – och en fantastisk text är det. Helen Sjöholm sjunger här DU MÅSTE FINNAS.

Ibland får även sångtexter vilka inte är så ”seriösa” en djupare innebörd, beroende på vem man är. Själv har jag tre döttrar och nog måste jag säga att innehållet i följande låt appellerade till mig på ett sätt som jag inte var beredd på. Givetvis är det Claes Eriksson som står för texten och jag tror nog att fler än jag känner igen sig i den känsla som SVÄRFÖRÄLDRARNA här ger uttryck för i GAS revy Grisen i säcken. Sjunger gör Knut Agnred.

Politik & Protest

Sedan finns det ju förstås också politiska texter. Jag anser inte att man prompt måste dela åsikterna för att kunna uppskatta en text som är politisk (även om de jag här ger exempel på faller mig på läppen). Vi stannar kvar hos Galenskaparna och After Shave och Claes Erikssons texter. Jag hörde en gång att någon sa att GAS inte var alls var politiska. Detta uttalande kan jag inte alls hålla med om – titta bara på nyss nämnda revy där man häcklar det icke så långlivade partiet Ny Demokrati med Ian och Bert i spetsen. Men nu ska jag istället länka till ytterligare en av Claes texter – DEN OFFENTLIGA SEKTORNS RAP – som framförs av Knut Agnred – den som inte tycker denna är politisk vet nog inte vad politik är.

Cornelis Vreeswijk (1937-1987) skrev många politiska sånger och att han låg till vänster på den politiska skalan är väl ingen hemlighet. Här finns det ett hav att ösa ur, men jag väljer för dagen THE BANANREPUBLIKEN SÅNG. Jag låter texten tala för sig själv.

Nu över till en nobelpristagare – Bob Dylan. Även han har väl gjort mycken politik i sina texter. Förr fanns ju begreppet ”protestsånger” men nu har jag inte hört det på många herrans år. En av Bobs bästa tycker jag ändå är WITH GOD ON OUR SIDE, men jag låter här Neville Brothers framföra den eftersom jag tycker om den versionen.

En annan protestsång som jag älskar är Universal Soldier av Buffy Sainte-Marie. Redan som liten hade jag den på singel med Glen Campbell (1936-2017). Men eftersom jag oftast (och helst) lyssnar på svensk text låter jag här Lena Endre (och Dogge) framföra den svenska texten (SOLDAT I UNIVERSUM) som är skriven av Björn Börjesson.

Kärleken (förstås)

Antar att kärleken är det vanligaste temat i både låttexter och poesi. Det är dock lätt att det blir lite banalt och för mycket hjärta och smärta. Det finns nog högklassiga texter på temat så det hade räckt till en egen krönika, men jag får väl ändå försöka ge några exempel på vad jag själv tycker är bra kärlekspoesi.

Vi börjar med den olyckliga kärleken. Även om denna skrevs för 250 år sedan så är känslorna tidlösa. Tror att jag länkat till den i andra sammanhang här på Kaféet – men det struntar jag i eftersom den är fantastisk. Thord Lindé tolkar Bellmans mästerverk FREDMANS EPISTEL N:o 35 – ANGÅENDE SIN SKÖNA OCH HÄNNES OBESTÄNDIGHET.

Sedan kan man ju dikta om sinnlig kärlek också. Cornelis gör det här på två skilda sätt men från samma platta och båda tillägnade sångmön Linnéa.

Först kommer EN VACKER VISA TILL LINNÉA

Sedan följer LINNÉAS MORGONPSALM

De är väldigt olika, men samtidigt tycker jag de är bra båda två – på sitt sätt.

En (i jämförelse med annat på min lista) modern sångtext handlar väl om en mer själslig kärlek. Tidigare i denna krönika hörde vi ju Fred Åkerström. Nu är det hans dotters tur och här framför hon en text av Åsa Jinder – vår eminenta riksspeleman. Texten innehåller både hjärta och smärta, men beroende på hur det görs tycker jag att det fungerar bra här. AV LÄNGTAN TILL DIG

Pastoralen

En text behöver ju inte ha en vass egg eller ett kontroversiellt budskap för att vara kvalitativ. Pastoral kan vara väl så njutbara och nu ska vi ägna oss åt vackra ordflätor med naturen i fokus.

Vi fortsätter där vi började – med Bellman. Han var en mästare att måla med ord istället för med pensel. Tyvärr finns inte Fredmans sång N.o 32  – Aftonkväde på Youtube – inte den version jag vill spela – den med Jeanette Lindström. Därför kommer den nedan som en video för er som vill lyssna på hela. Hon sjunger nämligen alla femton (15) verserna på ett magiskt sätt och jag hoppas ni orkar lyssna i dryga elva minuter för det är det värt. Nu för tiden är det mer sällan folk orkar lyssna koncentrerat längre än någon minut – om ens det. Jag tycker det är synd att man oftast bara väljer ut vissa verser i en lång sångtext. Har vi verkligen så himla bråttom? Man vingklipper lyriken.

Birger Sjöberg (1885-1929) var även han en duglig rimsmed. Inte den mest kontroversielle, men ack så skicklig i sin diktning och sitt komponerande. Många sånger om Frida finns det – men min absoluta favorit är BESKRIVNING ÖVER NÄCKENS ROSOR OCH VATTNET – en fantastisk lyrik enligt mig. Bara titeln anses nog för lång i dagens ”skynda-vidare-samhälle”. Åter dags för CajsaStina Åkerström – var så god.

Taube gjorde också vackra pastoral. Om denna låt räknas som sådant vet jag inte, men jag själv anser det. Sven-Bertil Taube får här framföra den vackert diktade INBJUDAN TILL BOHUSLÄN.

Rim & Reson

Nu blir det svårt att inte nämna Ola Magnell (1946-2020). Olas förmåga att rimma på ett naturligt sätt anser jag vara oöverträffad i svensk diktning. Sällan (eller aldrig) behövde han ta till omvänd ordföljd. Rimmen faller så naturligt på plats att det lika gärna hade kunnat vara prosa. Ett bra exempel på detta är SITTANDE FÅGLAR från albumet Neurotikas motell (1989).

Det får bli ytterligare en fantastisk text av Ola Magnell. Denna gång får den dock framföras av Maria Pihl. NARCISSERNAS TID är en text som också den har ett naturligt rimmande – sticket som följer efter vers två skrev Ola speciellt för Maria, men texten faller skickligt på plats i den ursprungliga lyriken.

Även Lars Winnerbäck har ett sätt att rimma som gör att man inte alls tänker på det. Sången jag nu vill spela innehåller kanske mer reson än just rim. Men det bevisar att man kan dikta – och sjunga – utan påtagliga rim. Winnerbäck gör det på ett fantastiskt sätt i SÖNDERMARKEN. Winnerbäck staplar tidstypiska företeelser och saker på varandra och skapar som en tidskapsel – snyggt.

En bra text står för sig själv, men den kan få olika innebörd beroende på vem som framför den och under vilka omständigheter. Jag vill avsluta min lilla krönika med ett sådant exempel och det är Gabriellas sång som stå modell för denna tanke.

I filmen ”Såsom i himmelen” är det ju rollkaraktären Gabriella som sjunger den efter att hon frigjort sig från sin våldsamme make. HELEN SJÖHOLM gör rollen som Gabriella och intet öga var torrt på biograferna.

I TV-programmet ”så mycket bättre” gjorde JAKOB HELLMAN sin tolkning av låten och när man känner till lite om hans liv får denna text här en annan innebörd på ett väldigt tydligt sätt – anser i alla fall jag.

Jag skulle egentligen kunna på hur länge som helst och lista bra texter men någonstans får även jag lov att begränsa mig. Kanske du som orkat lyssna på allt märker att det är väldigt få texter som innehåller refränger. Det beror på att jag tror att lyssnarna är så pass kloka att de förstår textinnehållet redan första gången varpå upprepning känns överflödigt. Givetvis finns det undantag. Vissa moderna låtar har egentligen bara några få textrader som upprepas i oändlighet – det har jag lite svårt för. Kan inte texten stå självständigt anser jag inte att den är värd att sjungas.

/mazken