Musikstafetten 2018 – november-december

musikstafetten600

Musikstafetten 2018   finns nu som spellista på Spotify.

DECEMBER
Gud är det sant – Mikael Wiehe
Mikael Wiehe_Ta det tillbaka_300
Youtube-version

En annan skåning är ju Mikael Wiehe. Ända sedan tiden med Hoola Bandoola har han retat och irriterat etablissemanget på ett sätt som appellerat till undertecknad. Han och hans parhäst Björn Afzelius kallades ju många gånger för ”Sveriges Simon and Garfunkel” – en liknelse som jag inte riktigt förlikat mig med. Efter Björns sorgliga bortgång kändes det litet som Wiehe famlade i mörkret och plattan Sånger från en inställd skilsmässa som kom 2009, känns i mina öron rätt deprimerande. Men redan 2010 kom plattan Ta det tillbaka! som känns mer som jag vill ha Wiehe. Här finns också en av de bästa sånger som han någonsin skrivit – allt enligt mig. Att den inte blivit mer känd är en gåta för mig. Kanske den nu får ett uppsving i och med att Kafé K uppmärksammar den. Hoppas kan man ju alltid.

/mazken


NOVEMBER

Falsk matematik – Peps Blodsband
Peps Blodsband_Peps Blodsband_300
Youtube-version

Hög standard – Peps Blodsband
Peps Blodsband_Hög standard_300
Youtube-version

Emil Jensen som Mats associerar till i Musikstafetten för september/oktober är ju skåning. Jag spinner vidare till andra skånska artister. En som jag genast kommer att tänka på är Peps Persson.

Han var en av de första, kanske var han till och med pionjär, som sjöng blues och reggae på skånska. Från början spelade han mest covers på blueslåtar. 1973 ändrade man gruppens namn från Peps Bluesband till Peps Blodsband. På albumet, som hette just Blodsband (1974), finns bl.a. Falsk matematik som väl de flesta kan sjunga med i:
Ska det vara så svårt att fatta att det är falsk matematik? Noll och noll är noll.

Sen kom Hög standard (1975). ”Va fan är hög standard?” Hans texter tycker jag är geniala, skrivna med humor och med fraser som är lätt att komma ihåg och blir på något sätt sångvänliga även för oss som sjunger hellre än bra.

Det finns massor av andra låtar förstås, men Falsk matematik och Hög standard är speciella för mig och säkert för många fler.

Ethel Hedström


OKTOBER

Inte vackrast i världen – Emil Jensen
snabbomslag.indd
Youtube-version (där Emil Jensen sjunger duett med Edda Magnason)

Från Jens till Jensen. Fortfarande finstämt. Favoritlåt som hyllar den lilla människan, den fula, den avsigkomna, den förtrampade, den föraktade, den galna, den snea, den långtifrån perfekta. Den lilla människan som speglar den övriga världen i ett förunderligt ljus, människan som inte är vackrast i världen, men som världen är vackrast i. Den lilla människan som just för att hon är liten och defekt är full av solidaritet och medmänsklighet. Den lilla människan som vet att en mur bara är en bro på högkant. Att det är möjligt att förändra till det bättre.

Låten finns inspelad i två versioner. Dels på albumet Orka då från 2006 och dels på en EP som följde med DVD:n 300 eMIL som skildrar Emils sommarturné 2007, genomförd på cykel.
Emil Jensen är humanisten som med humor i hisnande ordvändningar och oväntade rim sätter ljuset på orättvisor, ojämlikhet, girighet, egoism, brist på empati, miljöförstöring och slöseri med jordens resurser. Jag kan bara känna sympati för en sådan sympatisk människa och artist.

Mats Klasson


SEPTEMBER

Gabriellas sång – Jens Kommnick

Jens Kommnick_Redwood_300
Youtube-version

Helen Sjöholm fångade mig först och kanske mest i Kay Pollaks härliga film Så som i himmelen. Hon var Gabriella och spelade sin roll så himla bra att jag hade tårar i ögonen. Filmen visades här i Tyskland på teven och var en stor framgång.

Därför bestämde jag mig för att ta Musikstafetten med mig till Tyskland den här gången. En som älskade filmen som jag själv gjorde, var den underbara tyskirländska folkgitarristen Jens Kommnick. Han blev känd för en stor publik när han började spela med Reinhard Mey som nog är Tysklands mest älskade och bästa vispoet.

På Kommnicks nya CD Redwood finns en instrumental tolkning av Gabriellas sång som jag tycker är fantastisk.

Om ni tycker om Jens härliga melodier, finns ju möjlighet att upptäcka honom (och kanske Reinhard Mey ? ) på Youtube eller Facebook. Jag nämnde Jens samarbete med Reinhard Mey, så varför inte…..här kommer en liten bonus till er. Reinhard Mey med Jens Kommnick So viele Sommer på tysk teve. Önskar er alla en härlig september.

Raffael Otte


AUGUSTI

Du måste finnas – Helen Sjöholm

Kristina från Duvemåla_300_med ram

Youtube-version

Filmerna som Ethel nämnde har gått mig förbi, men så är jag i ärlighetens namn heller inte någon cineast. Låten Walk on by gav mig heller inte några referenser eller en känsla – men det är väl tur att smaken är olika. Jag får helt enkelt associera vidare utifrån texten och visst finns det en massa bra filmmusik. Spontant kommer jag ju att tänka på musikaler och det är en stor sjö att ösa ur – till och med ett hav. Jag tänker på musikaler som Hair (Manchester England EnglandMy ConvictionI got lifeWhere do I go? – m fl), Evita, Phantom of the Opera, Dancer in the dark och många fler. Sedan finns det ju förstås även musik i andra filer. Varför inte Duelling banjos från Den sista färden.
Ändå fastnade jag inte för någon av dessa just nu – jag fick lov att tänka längre innan jag hittade en klar favorit. Jag fastnade till slut för en musikal som tyvärr aldrig filmats och det håller jag Björn och Benny ansvariga för – det borde ha varit en baggis att göra en filmproduktion av scenuppsättningen som jag i alla fall hade klokheten att besöka: Kristina från Duvemåla.

Tänk er in i Kristinas från Duvemåla liv. Uppvuxen under 1800-talets första hälft då kyrkan var stark och alla fick sig ”Guds budskap” inbankat i skallen från första början. Guds existens var på den tiden mer ett faktum än en tro för den enkla människan (antagligen hade jag själv också trott på Gud om jag varit född samtidigt – hemska tanke). Hur som helst – hon är kommen till ett okänt land, långt ifrån sin hembygd, sina släktingar och vänner. Nu när det är som värst ifrågasätter hon Guds existens och självklart rasar hennes världsbild i spillror.
Helen Sjöholm som, i denna uppsättning, gestaltar Kristina gör det på ett sätt som jag har svårt att tro skulle kunna överträffas. Håll till godo, gråt och lid med Kristina.

/mazken


JULI

Walk on by – Isaac Hayes

Isaac Hayes_Hot buttered soul_300
Youtube-version

Musikstafetten i Juni. Mats associerar till Ulf Lundell och låten Högtryck. Ett högsommarvarmt Stockholm. Hettan dallrar. Fly till havet eller till biosalongen.

Jag tänker vidare med utgångspunkt från orden hetta, bio, film.

En av mina favoritfilmer är In The Heat Of The Night från 1967 med Sydney Poitier. Jag är inte helt säker, men ser det som högst troligt att den filmen är den första med en afroamerikan i den centrala rollen. Den som är huvudperson, hjälten. Poitier spelar en högt uppsatt polis som ska utreda ett brott i en landsortshåla i amerikanska södern, full av rasistiska invånare.
Problemet med bra huvudroller för afroamerikaner i filmer är ju ett problem än i dag. Har inte hänt jättemycket sen 1960-talet, tyvärr. För att inte tala om att det fattas kvinnor i annat är offerroller, av alla sorter.

En annan film som jag minns tydligt är Mitt namn är Shaft från 1971 med Richard Roundtree. Gillade jag skarpt. Handlar om en privatdetektiv (afroamerikan). En tung, hård film. Roundtree var tuffare än Poitier som var mer av en elegant krimmare. Jag köpte Lp:n med musik från filmen. Filmens soundtrack skrevs av Isaac Hayes.

Isaac Hayes är speciell. Här är en inspelning med honom. En annorlunda version av klassikern Walk On By med Dionne Warwick.

Ethel Hedström

P.S.
Det finns en nyinspelning av Shaft med Samuel L Jackson men den har jag inte sett.
D.S.


JUNI

Högtryck – Ulf Lundell

Ulf Lundell_Högtryck_300

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

En annan billåt är Ulf Lundells Öppen väg, öppen bil från albumet Högtryck som släpptes sommaren 2005. Låten där han rimmar Peps på keps. Men jag har inget körkort och ingen bil så jag associerar vidare ett steg och ett spår till och väljer istället titellåten från albumet. Kanske är jag påverkad av den här sommarens värme. Under över 11 minuter beskriver Lundell, pratande, ett högsommarvarmt Stockholm där minsta lilla svalka lindrar. Man kan känna hettan dallra mellan husväggarna. Vitt, vitt, vitt, schas, schas, schas. Kallt, kallt vatten i ett glas. Alla som kan har flytt till havet eller in i biosalongerna. Hit, hit, hit. Trial and error. Baby går genom lägenheten utan en enda tråd på kroppen. Alla fönster öppna och vindarna böljar genom rummen. Hur ska vi få det här att stanna kvar? Allvarligt talat, jag har ingen aning….om någonting alls längre. Titta, titta, titta. Ser ni alla rynkorna i det här facet? Läs ansiktet som en bok. Finner kanske något till sist.

Mats Klasson


MAJ

Vi åkte aldrig ut till havet – Lars Winnerbäck

Lars Winnerbäck_Hosianna_300
Youtube-version

Verkar som om Lars Winnerbäck – precis som Ola Magnell – åker ut till havet själv nuförtiden. Trogna Lassefans vet ju att han nyligen har köpt sig en bil…. till slut. Ändå tycker jag fortfarande om den underbara, lugna, eftertänksamma sången som inleder albumet Hosianna.

Havet som en symbol för allt som är osäkert, omedveten, mystiskt i livet, för allt vi är tvungna att klara ensamma. Havet …som är mycket äldre än vi, mycket större och farligare , men också livets hemliga källa?

Rastlösheten. Vilka är vi i egentligen? Alla drömmar vi fäster oss vid. Vi känner alla detta ansikte i mörkret som frågar oss hur det blev. Lasse känner bra folk i Oslo. Jag känner bra folk på Facebook. Bara om vi kommer ut ur städerna och situationer och kärleksrelationer där våra tankar och känslor uppenbart förändrar sig snabbt. Livets alla växlingar, som har många olika ansikten, som Janus, som vädret, som förståndets dualism. Och i slutändan sjunker graderna ju så fort överallt.

Vad gör vi med livet? Lasse tar en halv potatis från den rikaste buffén, han ser djupare. Lite som kungason Gautama Buddha, livet har varit gott för honom, men han anar andå att allt är som i en väldigt konstig och skrämmande dröm där allt förändrar sig snabbt ibland, och där tusentals människor inte ens har en halv potatis att överleva på.

Buddha satte sig ner för att samla sina tankar från sina vandringar till här och nu, om och om igen. Han lät sitt ”här och nu” titta på det virvlande livsmysteriet som ett lugnt vittne, tills han blev ett med härhet, med nuhet, och väcktes till de sista spirituella sanningarna och erfarenheterna.

Kanske även Napoleon hade det bra på Santa Helena. Kanske ön blev hans bodhiträd på sätt och vis, där han satt och tänkte tillbaks på sitt liv. Ett liv som hade gått från stora framgångar till stora katastrofer nästan i ett huj.

Vi dömer ju allt (och det är för mycket) med våra små ytliga förstånd. Kanske våra smärtor, våra löjligheter, svagheter och katastrofer, och allt vi brukar tacka nej till, är nödvändigt för att vi ska mogna, som ett åskväder som väcker blommorna som växer dagen efter. Och för att låta oss se var den verkliga lycksaligheten bor. I oss själva, i härnuhet, och inte i allt förgängligt.
Människor som Buddha eller Jesus, som lyckades få djupare insikter, säger att det är viktigt att leva i medvetenhet i allt vi gör, här och nu, vad vi än gör, hur vi än lever, vilka stämmningar eller livssituationer vi än går igenom.

Jag brukar ta en halv potatis från buffén på de vegetariska restaurangerna, för att jag är sjuklig, löjligt svag, trött och tvungen att leva gluten- och laktosfritt, ända sen barndomen. Jag klarar mig igenom dessa svårigheter, därfor att jag förstår att andra människor eller djur har det mycket, mycket sämre just nu. Ni vet ju. Bara titta runt i världen eller på nyheterna. Man måste vara tacksam för alla välsignelser också…

Jag är ledsen för alla härliga poeter, målare, musiker och andra människor som tog sitt liv utan att få tröst , hopp eller hjälp. Jo ibland är det en längtan hos mig också, men jag känner att en större livsenergi växer i mig, får mitt hjärta att bulta, mitt hår att växa och min kropp att smälta den mat jag ätit och druckit. Samma livsenergi som gör att ett litet frö växer till ett stort träd. Så ur en karmisk och spirituell insikt kanske vi skulle försöka omfamna det som är svårt och hjälpa varandra.

Jag tror att jag ser mitt liv, hur det än är eller blir, som en chans att meditera, att be, att söka, att vara här nu så ofta jag kan, för kanske jag förstår mer och mer med tiden, förstår att jag redan varit här nu i alla livssituationer jag fäste mig vid. Och för att få lyssna lite djupare när jag själv står framför vågorna och klipporna igen och blickar ut mot horisonten.

Raffael Otte


APRIL

Sorgsna seglatsen – Ola Magnell

Ola Magnell_Rolös_300

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Association är för mig att välja det jag först kommer att tänka på. Eftersom vi nu redan är ute på vattnet och talar relationer och grubbel – vilket jag anser att First Aid Kit gör – så fortsätter jag på det spåret. På albumet Rolös finns detta spår och det är en av många favoritlåtar av skalden Ola Magnell. Jag har alltid gillat Ola – han och jag har liksom åldrats ihop, även om han är något äldre än jag. Den här låten har dessutom en ovanlig men skön rytm för att vara magnellsk och texten är som vanligt välskriven och poetisk. Hans röst har ju förändrats över åren och jag tycker att den röst han här (2010) sjunger med är otroligt behaglig att lyssna till. Rolös är Olas senaste album och jag är bara en av många som hoppas på fler. Att Ola betytt mycket för musiksverige är inte svårt att förstå. Inte alla artister får en hyllningsplatta inspelad av svenska artister till sin 60-årsdag. Men Ola fick det.

mazken


MARS

Fireworks – First Aid Kit

First Aid Kit_Ruins_300
Youtube-version

Sofia Karlsson sjunger om vindar och lekande hav och Ebba Forsberg om vatten hav och klippor. Mats skriver att Ebba Forsberg har tolkat Dylan, Cohen och Tom Waits.

Jag associerar till First Aid Kit som har tolkat Leonard Cohen på Dramatens scen. Tillsammans med sjungande artistkollegor gjorde de en hyllning till Cohen. First Aid Kit skriver underbara sånger och precis som Sofia och Ebba är känslan poetisk och melodisk. I låten Fireworks från albumet Ruins sjunger First Aid Kit om ett jag som gör en resa över en frusen sjö och att den sköljer över kroppen. Om det är sjön eller något annat som sköljer över kroppen får var och en säga.

I took a trip out to the frozen lake
And you felt so far away
But I could feel it washing over me

Artisterna själva säger att låten handlar om hopp, drömmar och förväntningar. När de skrev den inspirerades de av 1950-talsballader som t.ex. All I Have to Do Is Dream med Everly Brothers och The End of the World med Skeeter Davis. Jag tycker att jag hör influenserna tydligt.

Ethel Hedström


FEBRUARI

Shanti – Ebba Forsberg

Ebba Forsberg_Falling folding flipping feeling_300
Youtube-version

I Dan Anderssons översättning av Baudelaires dikt sjungs det om vindar och läkande hav. En av mina favoritlåtar där vatten, hav och klippor också nämns är Ebba Forsbergs låt Shanti, som finns på albumet Falling Folding Flipping Feeling från 2011. För övrigt är Ebba Forsberg en favoritsångerska som är både sval och het på samma gång i sitt uttryck. Hennes tolkningar av Dylan, Cohen och kanske framför allt Tom Waits ligger mig också nära hjärtat.

Mats Klasson


JANUARI

Moesta et errabunda – Sofia Karlsson

Sofia Karlsson_Visor från vinden_300
Youtube-version

Att upptäcka svensk folkmusik var helt överraskande. Jag växte upp i Tyskland och jag visste inte alls att det fanns någon fin musik förutom Abba och Roxette i Sverige överhuvudtaget. En vän lyckade hämta Sofia Karlssons Visor från vinden-album till mig, när hon var i Malmö på en dagstur.
Jag tog CDn långsamt och försiktigt ut ur den silvriga Åhlénsplastpåsen och började lyssna. Jag förstod inte mycket svenska då men blev genast berörd av all härlig musik, av Sofias underbara, lysande, ojämförliga röst.

Moesta et errabunda är sista låten på albumet. En dikt av Charles Baudelaire i en svensk översättning gjord av Sveriges älskade poet Dan Andersson. Sofie Livebrant skrev den ojämförliga, underbara melodien och spelar pianot på ett sakta, känslorikt, lätt och djupt sätt. Esbjörn Hazelius spelade viola och fiol och Peter Lysell kontrabas.

Vad jag fick höra var nästan otroligt, lite som Joni Mitchell på svenska, en höjdpunkt på ett album fullt av höjdpunkter. Senare, när jag lärde mig att förstå mycket mer svenska, blev jag berörd av den härliga dikten, som ställer grundläggande frågor om manniskors liv. Varför är det här inte redan paradiset ? Varför är allt bara som en dröm…?

En av de mest älskade visor för mig överhuvudtaget…

Raffael Otte

2 kommentarer till Musikstafetten 2018 – november-december

  • Mats Klasson  säger:

    Tack mazken för Wiehelåten med en tänkvärd text. Men det är ju ett vanligt beteende av makthavare att försöka ändra fokus när de viktigaste frågorna hotar deras makt och inflytande. Det gäller ju såväl politiker, kapitalister som religiösa ledare. Wiehe och Hoola Bandola Band var väl inte de största favoriterna under proggen för mig. Jag föredrog nog göteborgarna, t ex Nationalteatern och i viss mån de inom proggen som låg närmare visan och folkmusiken. Bland skåningarna lyssnade jag hellre till Peps.

    • mazken  säger:

      En ordalydelse i Wiehes låt har jag dock problem med: ”De utdöda djuren blir fler”. För mig låter detta som en motsättning. Det låter som om djuren blir fler vilket är en omöjlighet när de är utdöda. Det borde varit något i stil med – de utdöda arterna ökar eller blir fler.

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>