Musikstafetten 2018 – juni-juli

musikstafetten600

JULI

Walk on by – Isaac Hayes

Isaac Hayes_Hot buttered soul_300
Youtube-version

Musikstafetten i Juni. Mats associerar till Ulf Lundell och låten Högtryck. Ett högsommarvarmt Stockholm. Hettan dallrar. Fly till havet eller till biosalongen.

Jag tänker vidare med utgångspunkt från orden hetta, bio, film.

En av mina favoritfilmer är In The Heat Of The Night från 1967 med Sydney Poitier. Jag är inte helt säker, men ser det som högst troligt att den filmen är den första med en afroamerikan i den centrala rollen. Den som är huvudperson, hjälten. Poitier spelar en högt uppsatt polis som ska utreda ett brott i en landsortshåla i amerikanska södern, full av rasistiska invånare.
Problemet med bra huvudroller för afroamerikaner i filmer är ju ett problem än i dag. Har inte hänt jättemycket sen 1960-talet, tyvärr. För att inte tala om att det fattas kvinnor i annat är offerroller, av alla sorter.

En annan film som jag minns tydligt är Mitt namn är Shaft från 1971 med Richard Roundtree. Gillade jag skarpt. Handlar om en privatdetektiv (afroamerikan). En tung, hård film. Roundtree var tuffare än Poitier som var mer av en elegant krimmare. Jag köpte Lp:n med musik från filmen. Filmens soundtrack skrevs av Isaac Hayes.

Isaac Hayes är speciell. Här är en inspelning med honom. En annorlunda version av klassikern Walk On By med Dionne Warwick.

Ethel Hedström

P.S.
Det finns en nyinspelning av Shaft med Samuel L Jackson men den har jag inte sett.
D.S.


JUNI

Högtryck – Ulf Lundell

Ulf Lundell_Högtryck_300

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

En annan billåt är Ulf Lundells Öppen väg, öppen bil från albumet Högtryck som släpptes sommaren 2005. Låten där han rimmar Peps på keps. Men jag har inget körkort och ingen bil så jag associerar vidare ett steg och ett spår till och väljer istället titellåten från albumet. Kanske är jag påverkad av den här sommarens värme. Under över 11 minuter beskriver Lundell, pratande, ett högsommarvarmt Stockholm där minsta lilla svalka lindrar. Man kan känna hettan dallra mellan husväggarna. Vitt, vitt, vitt, schas, schas, schas. Kallt, kallt vatten i ett glas. Alla som kan har flytt till havet eller in i biosalongerna. Hit, hit, hit. Trial and error. Baby går genom lägenheten utan en enda tråd på kroppen. Alla fönster öppna och vindarna böljar genom rummen. Hur ska vi få det här att stanna kvar? Allvarligt talat, jag har ingen aning….om någonting alls längre. Titta, titta, titta. Ser ni alla rynkorna i det här facet? Läs ansiktet som en bok. Finner kanske något till sist.

Mats Klasson


MAJ

Vi åkte aldrig ut till havet – Lars Winnerbäck

Lars Winnerbäck_Hosianna_300
Youtube-version

Verkar som om Lars Winnerbäck – precis som Ola Magnell – åker ut till havet själv nuförtiden. Trogna Lassefans vet ju att han nyligen har köpt sig en bil…. till slut. Ändå tycker jag fortfarande om den underbara, lugna, eftertänksamma sången som inleder albumet Hosianna.

Havet som en symbol för allt som är osäkert, omedveten, mystiskt i livet, för allt vi är tvungna att klara ensamma. Havet …som är mycket äldre än vi, mycket större och farligare , men också livets hemliga källa?

Rastlösheten. Vilka är vi i egentligen? Alla drömmar vi fäster oss vid. Vi känner alla detta ansikte i mörkret som frågar oss hur det blev. Lasse känner bra folk i Oslo. Jag känner bra folk på Facebook. Bara om vi kommer ut ur städerna och situationer och kärleksrelationer där våra tankar och känslor uppenbart förändrar sig snabbt. Livets alla växlingar, som har många olika ansikten, som Janus, som vädret, som förståndets dualism. Och i slutändan sjunker graderna ju så fort överallt.

Vad gör vi med livet? Lasse tar en halv potatis från den rikaste buffén, han ser djupare. Lite som kungason Gautama Buddha, livet har varit gott för honom, men han anar andå att allt är som i en väldigt konstig och skrämmande dröm där allt förändrar sig snabbt ibland, och där tusentals människor inte ens har en halv potatis att överleva på.

Buddha satte sig ner för att samla sina tankar från sina vandringar till här och nu, om och om igen. Han lät sitt ”här och nu” titta på det virvlande livsmysteriet som ett lugnt vittne, tills han blev ett med härhet, med nuhet, och väcktes till de sista spirituella sanningarna och erfarenheterna.

Kanske även Napoleon hade det bra på Santa Helena. Kanske ön blev hans bodhiträd på sätt och vis, där han satt och tänkte tillbaks på sitt liv. Ett liv som hade gått från stora framgångar till stora katastrofer nästan i ett huj.

Vi dömer ju allt (och det är för mycket) med våra små ytliga förstånd. Kanske våra smärtor, våra löjligheter, svagheter och katastrofer, och allt vi brukar tacka nej till, är nödvändigt för att vi ska mogna, som ett åskväder som väcker blommorna som växer dagen efter. Och för att låta oss se var den verkliga lycksaligheten bor. I oss själva, i härnuhet, och inte i allt förgängligt.
Människor som Buddha eller Jesus, som lyckades få djupare insikter, säger att det är viktigt att leva i medvetenhet i allt vi gör, här och nu, vad vi än gör, hur vi än lever, vilka stämmningar eller livssituationer vi än går igenom.

Jag brukar ta en halv potatis från buffén på de vegetariska restaurangerna, för att jag är sjuklig, löjligt svag, trött och tvungen att leva gluten- och laktosfritt, ända sen barndomen. Jag klarar mig igenom dessa svårigheter, därfor att jag förstår att andra människor eller djur har det mycket, mycket sämre just nu. Ni vet ju. Bara titta runt i världen eller på nyheterna. Man måste vara tacksam för alla välsignelser också…

Jag är ledsen för alla härliga poeter, målare, musiker och andra människor som tog sitt liv utan att få tröst , hopp eller hjälp. Jo ibland är det en längtan hos mig också, men jag känner att en större livsenergi växer i mig, får mitt hjärta att bulta, mitt hår att växa och min kropp att smälta den mat jag ätit och druckit. Samma livsenergi som gör att ett litet frö växer till ett stort träd. Så ur en karmisk och spirituell insikt kanske vi skulle försöka omfamna det som är svårt och hjälpa varandra.

Jag tror att jag ser mitt liv, hur det än är eller blir, som en chans att meditera, att be, att söka, att vara här nu så ofta jag kan, för kanske jag förstår mer och mer med tiden, förstår att jag redan varit här nu i alla livssituationer jag fäste mig vid. Och för att få lyssna lite djupare när jag själv står framför vågorna och klipporna igen och blickar ut mot horisonten.

Raffael Otte


APRIL

Sorgsna seglatsen – Ola Magnell

Ola Magnell_Rolös_300

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Association är för mig att välja det jag först kommer att tänka på. Eftersom vi nu redan är ute på vattnet och talar relationer och grubbel – vilket jag anser att First Aid Kit gör – så fortsätter jag på det spåret. På albumet Rolös finns detta spår och det är en av många favoritlåtar av skalden Ola Magnell. Jag har alltid gillat Ola – han och jag har liksom åldrats ihop, även om han är något äldre än jag. Den här låten har dessutom en ovanlig men skön rytm för att vara magnellsk och texten är som vanligt välskriven och poetisk. Hans röst har ju förändrats över åren och jag tycker att den röst han här (2010) sjunger med är otroligt behaglig att lyssna till. Rolös är Olas senaste album och jag är bara en av många som hoppas på fler. Att Ola betytt mycket för musiksverige är inte svårt att förstå. Inte alla artister får en hyllningsplatta inspelad av svenska artister till sin 60-årsdag. Men Ola fick det.

mazken


MARS

Fireworks – First Aid Kit

First Aid Kit_Ruins_300
Youtube-version

Sofia Karlsson sjunger om vindar och lekande hav och Ebba Forsberg om vatten hav och klippor. Mats skriver att Ebba Forsberg har tolkat Dylan, Cohen och Tom Waits.

Jag associerar till First Aid Kit som har tolkat Leonard Cohen på Dramatens scen. Tillsammans med sjungande artistkollegor gjorde de en hyllning till Cohen. First Aid Kit skriver underbara sånger och precis som Sofia och Ebba är känslan poetisk och melodisk. I låten Fireworks från albumet Ruins sjunger First Aid Kit om ett jag som gör en resa över en frusen sjö och att den sköljer över kroppen. Om det är sjön eller något annat som sköljer över kroppen får var och en säga.

I took a trip out to the frozen lake
And you felt so far away
But I could feel it washing over me

Artisterna själva säger att låten handlar om hopp, drömmar och förväntningar. När de skrev den inspirerades de av 1950-talsballader som t.ex. All I Have to Do Is Dream med Everly Brothers och The End of the World med Skeeter Davis. Jag tycker att jag hör influenserna tydligt.

Ethel Hedström


FEBRUARI

Shanti – Ebba Forsberg

Ebba Forsberg_Falling folding flipping feeling_300
Youtube-version

I Dan Anderssons översättning av Baudelaires dikt sjungs det om vindar och läkande hav. En av mina favoritlåtar där vatten, hav och klippor också nämns är Ebba Forsbergs låt Shanti, som finns på albumet Falling Folding Flipping Feeling från 2011. För övrigt är Ebba Forsberg en favoritsångerska som är både sval och het på samma gång i sitt uttryck. Hennes tolkningar av Dylan, Cohen och kanske framför allt Tom Waits ligger mig också nära hjärtat.

Mats Klasson


JANUARI

Moesta et errabunda – Sofia Karlsson

Sofia Karlsson_Visor från vinden_300
Youtube-version

Att upptäcka svensk folkmusik var helt överraskande. Jag växte upp i Tyskland och jag visste inte alls att det fanns någon fin musik förutom Abba och Roxette i Sverige överhuvudtaget. En vän lyckade hämta Sofia Karlssons Visor från vinden-album till mig, när hon var i Malmö på en dagstur.
Jag tog CDn långsamt och försiktigt ut ur den silvriga Åhlénsplastpåsen och började lyssna. Jag förstod inte mycket svenska då men blev genast berörd av all härlig musik, av Sofias underbara, lysande, ojämförliga röst.

Moesta et errabunda är sista låten på albumet. En dikt av Charles Baudelaire i en svensk översättning gjord av Sveriges älskade poet Dan Andersson. Sofie Livebrant skrev den ojämförliga, underbara melodien och spelar pianot på ett sakta, känslorikt, lätt och djupt sätt. Esbjörn Hazelius spelade viola och fiol och Peter Lysell kontrabas.

Vad jag fick höra var nästan otroligt, lite som Joni Mitchell på svenska, en höjdpunkt på ett album fullt av höjdpunkter. Senare, när jag lärde mig att förstå mycket mer svenska, blev jag berörd av den härliga dikten, som ställer grundläggande frågor om manniskors liv. Varför är det här inte redan paradiset ? Varför är allt bara som en dröm…?

En av de mest älskade visor för mig överhuvudtaget…

Raffael Otte

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>