Min kulturella bakgrund – mazken

Logga_kulturbakgrund_600
Inför denna uppgift tog jag mig en funderare på vad kultur är. Jag insåg att jag kanske skulle börja med mitt kulturella arv – alltså vilka kulturpersonligheter det fanns i släkten. Förr var man rätt stolt över om det fanns sådana kända personer i släkten – kanske folk är stolta över det fortfarande – men eftersom de två jag nu kommer nämna är människor som jag aldrig träffat så kan de knappast ha påverkat mig. Möjligtvis via generna, men jag är skeptisk.

Mormor kom ursprungligen från Sundsvall och var född Ahlin. Hon (och jag med alltså) var släkt med författaren Lars Ahlin – kanske kusin eller så – och detta faktum fick jag ofta höra när jag var liten. Skam till sägandes har jag aldrig läst något av min avlägsna släkting och när jag var liten så fanns han bara som ett namn. På pappas sida var vi släkt med Ulla Sjöblom – hur släktförhållandet såg ut har jag dock ingen aning om, men henne hade jag mer reda på. Hon var skådespelerska och sångerska och hon sjöng sånger som man inte hörde på svensktoppen. Jag minns särskilt De fattigas piano (Ferré/Forssell), Jag står här på ett torg (Vian/Forssell), Sjörövar-Jennys visa (Weill/Brecht/Berg) och Säg vad ni vill (Ferré/Forssell/Rådström). De sångerna talade till mig redan som liten. I övrigt var mitt musikaliska liv på den tiden knappast finkultur om man bortser från Hootananny Singers som sjöng en del av Taube, Bellman och Dan Andersson. Det skulle dock ändras med åren.

Mamma hade en gammal skrivbok i bokhyllan – den verkade uråldrig och var i ett konstigt format, kanske 10 cm bred och 30cm hög och i den fanns handskrivna dikter i skrivstil nedpräntade med blyertspenna. Någon släkting till mamma hade skrivit dessa för längesedan – vem kan jag inte minnas, men eftersom den säkert var från 1800-talet så fascinerade den. Tyvärr minns jag heller inte någon av dikterna. Hemma var nog inte kulturen den mest framträdande saken – men pappa målade en del i olja och jag tycker att en del saker var riktigt bra. Hans målande var säkerligen en av anledningarna till att jag började måla själv. Sedan arbetade han ju på en reprofirma som hjälpte Yngve Gamlin en del med sina produktioner till Intima Teatern vilket gjorde att vi under stundom fick fribiljetter till någon föreställning där han varit scenograf. Speciellt minns jag föreställningen Gröna hissen som var en fars som jag skrattade omåttligt åt. Dessutom fick vi en del litografier av honom föreställande Hjolbänningar – exemplet på bilden minns jag särskilt tydligt. Vi fick även en del tryck signerade Ardy Strüwer – ni vet Lasse Åbergs lekkamrat i de stumfilmslika kortfilmerna. De bilderna var i färg och mest var det tuttar, hur många som helst. De var nästan förbjudna och tilltalade mig oerhört. I kvarteret fanns dessutom Galleri Karlsson som kom att bli världskänt efter att polisen varit där och beslagtagit Carl Johan de Geers litografier som skändade den amerikanske flaggan – den svenska också har jag för mig. Statlig censur alltså. Ofta stod jag och glodde i fönstret på Galleri Karlsson – det var spännande, nästan som undergroundverksamhet.

mazken_bakgrundibilderthumb
(klicka på bilden för högupplöst bild)

Kultur av ett annat slag fick vi del av när mina föräldrar köpte ett soldattorp från 1700-talet. Stampat jordgolv och väggar tapetserade med gamla tidningar, enorm öppen spis och en järnspis i köket. Säkert hade den öppna spisen använts som kökshärd innan järnspisen uppfanns. Det var lågt till tak och pappa fick ducka under takbjälkarna i köket. Det moderniserades och det kulturella arvet blev väl med åren mer och mer dolt – men det fanns ju där under ytan.

I de övre tonåren då mitt intresse för skalderna och den svenska visa väcktes så försökte jag nog nästla mig in i trubadursvängen genom att gå på Gyldene Freden och lite lyckades jag väl hänga med de stora grabbarna som Cornelis, Fred, Sändh med flera. Jag sjöng till och med en egen vistext på Visfestivalen i Västervik – även om det var oförberett och improviserat. Jag målade även mer senare i livet och hade ett par utställningar på ett galleri i Gamla stan.
Så nog har det varit mer kultur i livet än jag först trodde när jag började fundera på uppgiften.

 

/mazken

1 kommentar till Min kulturella bakgrund – mazken

  • Mats Klasson  säger:

    Trevligt att läsa. Många referenser som tar en tillbaks till 60- och 70-talen. Visste inte att du sjungit egen vistext på visfestivalen i Västervik. Gamlin minns jag bl a från Hylands hörna. Han var väl president i republiken Jämtland en period också. Kul kuriosa med släktskapen till Ahlin (kommer ihåg ”Tåbb med manifestet”) och Sjöblom (minns henne från TV-teaterpjäser, Forssellåtar och filmen Rötmånad). När det gäller släktskap får jag väl kontra med Johannes Brost. Farfar var syssling eller brylling med hans mamma skådespelerskan Gudrun Brost. Intressant också med soldattorpet, var låg det någonstans?

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>