Min hobby – mazken

Logga_hobby_600
Min hobby är ett svårhanterat uttryck eftersom jag haft så många olika – jag får väl helt enkelt beskriva de som varit viktigast i sin tid.

Min bror som var (är) tre år äldre än jag, samlade på frimärken så det låg väl nära till hands att även jag gjorde det. När kan det ha varit? Kanske jag var i 9- 10-årsåldern eller var jag äldre? Vi gick till filatelisten på Norrtullsgatan och köpte kuvert med gamla märken i och enligt brorsan visste man aldrig vilka dyrgripar som kunde finnas inuti. Den som gjort förpackningarna visste nog att det inte fanns rariteter – men de var gamla och såg dyra ut vid första anblicken. Vi stod vid handfatet på toaletten och la de avklippta kuverthörnen i blöt för att få frimärket att lossna och sedan klistrades de in i frimärksalbumet med speciella frimärkshållarklistermojänger. Bror som var mer strukturerad och som antagligen läste på om frimärkena kategoriserade in dem i ålder, land och värde. Själv ville jag ha de vackra och färggranna och som tur var så hade jag en ingift farbror som vistades en del i Kina. Han skickade mig frimärken på Mao som var både stora och vackra.

När jag blev lite äldre fick jag Ricky Bruch som idol och jag skaffade/fick en egen diskus. På landet kastade jag diskus dagarna i ända och satte ständigt nya (världs)rekord. Vill minnas att jag genom detta intresse och idoga träning även vann skolans mästerskap i både diskus och kula – i min åldersgrupp – trots att jag var spinkig som en harkrank, men i teknikgrenar är tekniken det viktigaste.

mazken_hobbythumb
(klicka på bilden för högupplöst bild)

Redan som liten skit började mitt intresse för fotografering och i början var kameran enkel och lätthanterlig, men med åren blev kamerorna bättre och mer avancerade. Detta var ju på den analoga kamerans tid och jag skaffade mörkrumsutrustning som jag inredde badrummet med och där stod jag sedan med framkallningsdosa, vätskor, glansplåt och förstoringsapparat och kände dofterna av fixativ och framkallningsvätskor. Än idag är fotografering något som jag har som hobby och jag uppskattar nu den digitala tekniken där man aldrig behöver vara orolig över att filmrullen tar slut – det är bara att använda avtryckaren hej vilt.

Rita och måla har också alltid intresserat mig. I början var det väl som barn gör mest, men jag fick så småningom min första låda med oljefärg och jag blev besviken över att det inte var så lätt som jag trott. I skolan var jag usel på nästan allt, men när jag i högstadiet fick en teckningslärare som hette Harald – då förändrades allt. Han uppmuntrade istället för att komma med pekpinnar och han sa att det jag gjorde var bra vilket fick självförtroendet att växa och när man dessutom får bra betyg helt plötsligt i ett ämne så blir det också roligare. Jag tog åter fram oljefärgerna och gjorde nu på mitt sätt istället för att försöka härma andra och så gör jag än idag. Dessutom hittade jag ju andra tekniker där jag i synnerhet uppskattar ritkolet och torrpastellerna.

Skrev gjorde jag också. Mitt betyg i svenska hade nog utan uppsatserna varit uselt, men jag fick bra omdömen på dessa så i slutändan blev det nog ändå en trea i betyget. Jag fortsatte skriva efter skolan. I ungdomen blev det förstås en hel hoper kärleksdikter till de olyckliga kärlekar som passerade revy. Det var en bra ventil och ett sätt att bearbeta känslorna. När jag blev äldre skrev jag ofta andra typer av dikter och kåserier men mitt tålamod räckte sällan till längre skrifter. Penna eller skrivmaskin var då verktyget. Nu vill jag inte längre kalla mitt skrivande för en hobby eftersom jag ger ut böckerna – nu är det snarare ett måste. Mina fritidsintressen som jag har idag är nog ändå fortfarande fotograferingen och bildskapandet.

 

/mazken

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>