Liten & berömd

tvochfilm

                                              den 2o september 2014

 

Att bli stjärna nästan innan man kan uttala sche-ljudet i stjärna och bli översköljd av uppmärksamhet redan som barn, hur var det? Det är den huvudsakliga frågeställningen i Michaela Brådhe Hennigs och Rex Brådhes dokumentär. Rex Brådhe medverkar förresten som en av de intervjuade i filmen. Han berättar och kommenterar hur han ser på sig själv som barnskådespelare över 50 år efteråt. Han spelade Anders i Gäst hos verkligheten 1961.

tv&film_20september2014
Klicka på bilden för att se programmet på SVTPlay.

För oss som var med på 60-, 70- och 80-talet, blir det också en nostalgisk resa till vår barndom. Vi växte ju upp med Hugo och Josefin, Pippi Långstrump, Den vita stenen, Pojken med guldbyxorna. När sen Fanny och Alexander kom i början av 80-talet hade vi blivit lika vuxna som den filmen, men kanske fortfarande med Bertil Guves barnglimtande Alexanderögon. En annan vuxenfilm var Bo Widerbergs Ådalen 31 där Peter Schildt hade en huvudroll. Den såg jag i tonåren. Peter har förresten ytterligare en infallsvinkel på barnskådespeleri, eftersom han själv regisserat barn i flera TV-serier.

Några av barnen sökte mer eller mindre helhjärtat rollerna. Andra, som t ex, Julia Hede fick någon syn på och blev lite mer slumpartat Fideli i Den vita stenen.

Ett par skådespelare som började i barnroller redan på 30- och 40-talet var Anders Nyström och Lasse Sarri. Den sistnämnde kan jag inte komma ihåg att jag sett på film, men jag kände igen namnet. Anders Nyström däremot har man sett i många gamla filmer, kanske minns man främst Barnen från Frostmofjället.

Märkliga sammanträffanden blir det också i den här dokumentären. Anders Nyström spelade nämligen också pappan i Pojken med guldbyxorna. Nu när han nått mogen ålder får vi dessutom se honom i scenföreställningen av Fanny och Alexander.

Några av regissörernas arbetsmetoder får vi också ta del av i de här intervjuerna. Ingmar Bergmans enda raseriuttbrott mot Bertil Guve, Olle Hellboms instruktioner till Inger Nilsson, Kjell Gredes metod att improvisera fram scener, hur Rex Brådhe fick lära sig småländska hos en talpedagog.

De intervjuade ser nu med vuxna ögon på hur det var att bli berömd så tidigt i livet. De berättar om både det roliga och det läskiga. En del fick nog och tog andra banor i livet, en del fortsatte med film, TV eller artisteri.

På tal om ögon formulerade Harald Hamrell (från Pojken med guldbyxorna) det så bra om känslouttryck på film. Det räcker att skådespelaren kan suggerera sig själv att känna, så syns det i ögonen och når publiken på det sättet. Känslan behöver och ska aldrig spelas. Känslan syns i ögonen.


Mats Klasson

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>