Idag fyller Kafé K 14 år.
Dagen och kafét till ära, har jag i fantasin bjudit in övriga medarbetare till en fika i fantasin. De har alla fått önska sig precis vad de vill ha att dricka och äta.
Först på plats är mazken. Han kommer från Småland, men tuggar stockholmska. Han har många historier i huvudet som han vill ha nerskrivna och förvandlade till böcker, ofta med gestalter från 1700-talet. En aning disträ beställer han både svart kaffe och irländskt (”Irish Coffey”). Till det svarta kaffe tar han gärna en Jägermeister (just idag, och bara idag, har Kafé K fullständiga rättigheter) och en dammsugare. De där med grön marsipan och brun choklad i ändarna – som också kallas för säkring. Eftersom fikandet drar ut på tiden denna födelsedag beställde han också en bit mandeltårta från 1700-talet. Mats farmor Alma (1909-1996), som älskade kakor, hade redan skickats i tidsmaskin tillbaks i tiden för att hämta denna mandeltårta, som mazken sen mumsar på efter kaffet och Jägermeistern.
Raffael kommer ända från Baden-Württemberg för att delta i firandet och fikandet. Han har tagit sig ledigt från tidningsutdelandet. På tåget och båten har han läst svenska böcker och lyssnat på svensk musik hela resan norrut. Trots att han inte bor i Sverige, talar han en imponerande god svenska. Han sätter sig ner vid fönstret så att han kan följa det svenska gatulivet. Kaffe latte och en blåbärsmuffin får han sig serverat. Till efterrätt blir det vaniljglass och ett glas apelsinjuice.
Anita från Uppsala, som i sinnet nyss varit på besök i sin barndoms Skåne och Danmark, har blivit sugen på äkta danskt smørrebrød. Till det dricker hon citronvand. Hon tänker på färjeturerna mellan Hälsingborg och Helsingør, besökena på Tivoli och zoo i København. I sina drömmar nickar hon också till en fotboll på Olympia i hemstaden.
Ethel som, tillsammans med sin man, tillbringat vinterhalvåret på sydligare breddgrader, kom under våren hem till Sverige och Bohuslän igen. Hon skriver också böcker och noveller. Ibland rena släktberättelser med verklighetsbakgrund men med författarens rätt, ansad till fiktion. Säkert har hon något nytt på gång nu också. Precis som Anita vill hon också ha smørrebrød. Sen vill hon ha en puckstång med päronsmak till efterrätt. Avslutar med svart bryggkaffe, av märket Zoégas.
Skånske Arne, med Lillen på armen, blir den näste att anlända. Givetvis var Lillen också välkommen. Barnvakt är ju svårt att fixa så här mitt i veckan. Skånske Arne uppträder ofta för den äldre generationen med sin ukulele och sång. Ibland får även Lillen följa med. Arne beställer en kopp svart kaffe och en macka med ett kokt, skivat ägg och ansjovis.
Lillen tjatar bara om Bridgeblandning, och det får han förstås.
-Han är väldigt svag för Bridgeblandning. Vet inte varför han fastnat för pensionärsgodis, kommenterar ”pappa”. Båda låter sig väl smaka.
Själv sätter jag mig ner vid ett runt kafébord med en mugg starkt, svart kaffe (utan vare sig socker eller mjölk). Likt Anita och Ethel får jag ett rejält danskt smørrebrød serverat. För min del ska det vara med rödspätta och remouladsås på. Orkar nog en skagentoast också, som sköljs ner med ett glas apelsinjuice kylt med isbitar. Till efterrätt i en glasskål, en specialbeställd vaniljglass med hela hallon i vänsterhalvan och hela blåbär i högerhalvan.
Alla undrar var Oskar blir av. Det ryktades att han varit i Stockholm. Har han missat tåget hem? Kanske han full av huvudstadsintryck glömt högtidsdagen? Blivit tvungen att jobba?
Med andan halft i halsen kommer han, hejar på alla, och efter att ha tittat på alla de andras, med godsaker fyllda kafébord, beställer han in det han vill ha, som inte alls liknar de andras:
-Först en varm kopp choklad med grädde och bitar av marshmallows i. Morotskaka till. Sen en glass, gärna med smaken brynt smör. Mycket kolasås över.
Vi sitter vid skilda småbord, men ändå så pass nära att vi utan att skrika kan konversera i lagom samtalston. Alla, utom Lillen som är fullt upptagen att mumsa på sina godisbitar ur bridgeblandningspåsen, deltar i samtalen. Frågor och svar korsar varandra huller om buller inne det något skuggiga kafét. Solen skiner utanför. Flera tänker för sig själva: ”’Är det inte hög tid att öppna uteserveringen?”
-Den bohusländska ostkakan var god, tack för receptet, säger Anita till Ethel.
-Har ni någon miljöförstöring att tala om på den småländska landsbygden? frågar Oskar mazken.
-Kanske inte i större skala, men när de gräver upp jorden för att gräva ner luftburna elledningar blir det ett slags irriterande avbrott i landsbygdsidyllen, om än tillfälligt, svarar mazken.
-Blir det sommarturnérande för Lillen och dig? frågar Raffael.
Skånske Arne låter Lillen svara:
-Ja, ett uppträdande i Lergökastan blir det i alla fall.
-Det måste vara perfekt att ha sitt fullvuxna liv på västkusten, och sin barndom, sina föräldrar och minnen på ostkusten, tror Mats vänd mot Oskar.
-Jo, då får man det bästa av två olika miljöer, utan att behöva välja, instämmer Oskar.
-Hur blir det med sommarsemestern, Raffael? undrar Ethel.
-Nej, det blir tidningsutbärning hela sommaren, tidiga morgnar med kvittrande fåglar som musik. Sparar min semester till december.
Anita och Mats samtalar om Skåne där båda har sina rötter. Anita hoppas på en rogivande roddtur på en skånesjö i sommar. Mats berättar att han någon kommande sommar skulle vilja köpa ett sommarkort på Skånetrafiken och åka runt i Skåne med buss och tåg en hel sommar. Men i år nöjer han sig med lokala promenader.
Skånske Arne är nyfiken på Ethels sommar och vinter.
-Sommar hela året runt, kan det vara bra det? Sommar i södern på vintern och svensk sommar på sommaren. Omväxlingen går väl förlorad då?
-Kanske det, men vi har inget emot varmt, ljust och soligt väder, min man och jag. Hellre det än snöslask och vintermörker.
När mazken berättar om idéer till kommande böcker lyssnar vi alla intresserat. Men vi lovar att inte sprida detta vidare, förrän böckerna har blivit publicerade.
Mätta och uppiggade hurrar vi alla för Kafé K på fjortonårsdagen och släpper ut ”henne” eller ”honom” på gatuserveringen så att det kan serveras gott i solen till andra också under denna ljusa årstid. Lillen viftar med en specialtillverkad Kafé K-flagga.
Alla sju Kafé K-medarbetare släpar sig sen sakta ut i varsitt sommaräventyr, nöjda och glada, för att uppleva årstidens dofter, smaker, ljud, syner och känna en svalkande vind på huden, rufsande upp håret, en het sommardag. Kanske också få sig en avkopplande lässtund med vidhängande tupplur under en ek eller ett parasoll då och då. Med en bok i handen som så småningom faller över ansiktet, döljande en dov snarkning.
Mats Klasson
Lämna en replik