K-märkta ord 15/11

K-logoLo

Välkommen till (Kafé) K- märkta ord.

Här ska vi försöka skapa en ordlista med utrotningshotade ord som är användbara men som av någon anledning verkar ha glömts bort. Ord som kanske tillför en nyans som saknas i det vardagliga ordförrådet som vi nyttjar. Kanske man kan se det som ett sätt att försöka bevara nyanserna i vårt rika språk.

Skicka gärna förslag på ord som du tycker är bortglömda och som borde bevaras eller få en renässans. Förklara gärna varför och vilken nyans det ordet tillför – ordet som används oftast nu för tiden kanske har en annan nyans. En mening som exemplifierar användningen vore också trevligt.

Jag går då och då igenom insända ord och ser till att relevanta ord får sin k-märkta plats här på fiket. Skicka in ditt bidrag till mazken@kafe-k.se


 

dagensord

Källarhals
Nedgången till källaren. Minns ordet från min barndom där vi hade källarhalsen just nedanför ett av våra köksfönster. I vårt fall fanns källarhalsen utomhus. Vet inte om man kan benämna en nedgång till källaren inomhus på samma sätt.
(Mats Klasson)


arkiv

Annorstädes

På annat ställe och annanstans är synonymer till detta ord. Men synonymer är alltid bra att samla på sig så att man slipper upprepningar.

(mazken)


Bankbok

För de unga vill jag nu förklara vad en bankbok är (var). Det var en liten bok eller ett häfte där det noterades insättningar och uttag på banken. Jag minns när man gick med mor till postsparbanken för att sätta in en liten summa. Det klistrades in märken – väldigt lika frimärken – som angav insättningen och sedan räknades saldot om och skrevs längst ner. Hur det gick till vid uttag minns jag inte riktigt. Kanske märkena då stämplades eller kryssades över. Skriv gärna en kommentar om det nedan. Bankboken är härmed K-märkt, både som ord och som företeelse.

(mazken)


Besiktiga

Man besiktigar bilen – man besiktar den inte. Att ett bilbesiktningsföretag tar sig namnet Besikta har jag inga alls problem med – företag har så märkliga namn. Att påstå att man besiktar något är dock en förflackning av språket – enligt min åsikt. Personligen så besiktigar jag min bil varje gång det är dags – det är det faktiskt lag på.

(mazken)


Bildrör

De som är födda efter att tekniken för bildskärmar gjorde framsteg via LCD och LED vet inte vad ett bildrör är. Men alla gamla TV-apparater – även datamonitorer – hade ett bildrör. Det spelade ingen roll hur stor bildskärmen var, bildröret var alltid lika tjockt/djupt. Nu för tiden existerar inte ens företeelsen mer än på antikrundan.

(mazken)


Bilstall
I min barndom på 1960-talet vår benämning på vårt garage. Pappa hade både person- och lastbil. Trodde först att bara vi använde ordet, men mina efterforskningar har visat att man använt ordet även i finlandssvenskan. Vi bodde i Skåne, så jag ser ingen direkt koppling, men det kan ju ha varit några finlandssvensktalande som bott i trakterna och som spritt ordet.

(Mats Klasson)


Bläddrig

Full av blåsor och blemmor. Kanske vanligare förekommande förr då sjukdomarna var mer svårbotliga och fattigt folk inte hade råd med medicinsk konsultation.

Exempel: ”Bläddriger tunga av brännvin och vin, känn där far min, känn där hans anda” (CM Bellman)

(mazken)


Bo och bostad
Är så trött på svengelskan som väller in, även i våra hus. Numera verkar alla leva i sitt hus eller sin lägenhet, ingen bor någonstans längre. Samma gäller begreppet bostad. Om någon t ex söker bostad i Stockholm, söker denne numera boende, inte bostad. För mig är boende de människor som redan bor i sina bostäder. Därför är det mycket lätt att hitta boende i Stockholm, det finns över miljonen, men bostäder (som är lediga) är det värre med.

(Mats Klasson)


Brandgult
Ett ord för en färg som låter mer svenskspråkigt än det fransk-engelska orange. Är inte heller säker på om det är exakt samma kulör. Hursomhelst är det värt att bevara. Brandgult användes mycket flitigt i min barndom och mitt minne klistrar sig särskilt vid en brandgul ballong.

(Mats Klasson)


Bums

Ett kort behändigt ord som betyder att man ska göra något med det samma, genast. ”Bums i säng!” hörde man ofta på 60-talet både hemma och på TV. Men redan på 70-talet tror jag det försvann. Dagens ungdom som läser ordet tror det handlar om luffare.

(Mats Klasson)


Båta

Eftersom vi var inne på Frödings dikt ’ett gammalt bergtroll’, vill jag lägga till båta. Trollet säger på slutet ”men lite lär det väl båta”, dvs ”hjälpa”.
Jag har tonsatt den dikten och brukar sjunga den ibland, men ingen under 60 år förstår ordet båta.

(Ingegärd Sundell)


Citationstecken

(eller citattecken alternativt anföringstecken). Folk försöker sig på att använda ett ord som de tydligen inte vet vad det betyder – de säger av någon oförklarlig anledning ”sitiuationstecken”. Något sådant tecken existerar dock inte. En situation går bra att beskriva utan speciella tecken. Citationstecken däremot bör användas vid citat, repliker eller särskilda begrepp och finns i olika varianter, enkla eller dubbla och som ”typografiska (sneda) citationstecken” eller som >>vinkelcitationstecken<<.

(mazken)


Desto
Är trött på det där jujujandet som sprider sig på destos bekostnad. Snart är det väl någon som säger desto-desto också, vilket skulle vara ännu värre. Exempel:
En jujujare skulle väl säga så här: Ju fler som säger ju och ju, ju bättre är det. 
Så här bör det vara: Ju fler som säger ju och desto, desto bättre är det. 

(Mats Klasson)


Diskett
Ett sätt att lagra datafiler, innan CD-ROM-skivan och USB-minnet kom. Den vanligaste var 3,5-tumsdisketten som innehöll 1,44 Mb, vilket var oerhört mycket för mig som på min gamla ZX Sinclair Spectrum-dator endast hade 48 Kb minne och bara ljudkassetter som lagringmedium.

(Mats Klasson)


Dito
Det är egentligen ett latinskt ord, men det användes flitigt av bl a sportjournalister i dagspressen i min barndom. Främst kom det till användning när man skulle räkna upp laguppställningen för Tre Kronor i ishockey. Sent 1960-tal och tidigt 70-tal hade Brynäs IF många landslagsspelare och för att slippa upprepa ordet ”Brynäs” efter varje spelare skrev man dito (eller förkortningen ”d:o”). Så här kunde det se ut:
”Nummer 9 Stefan ”Lill-Prosten” Karlsson, Brynäs, nr 10 Håkan Wickberg, dito, nr 11 Tord Lundström, d:o……”
(Inom parantes kan tilläggas att Brynäs även hade Lars-Göran Nilsson, Hans ”Virus” Lindberg och målvakten Hans Dahllöf i laget. Lite senare också Inge Hammarström, bröderna Salming m fl. Däremot vägrade brynäsaren Jan-Erik Lyck konsekvent att spela i Tre Kronor.)

(Mats Klasson)

Tillägg av mazken:

”Tycker du at grafven är för djup,
Nå välan så tag dig då en sup,
Tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
Så dör du nöjdare.”

(ur Fredmans sång n:o 21 av CM Bellman)


Doppa

Att doppa (verbet) är det nog ingen fara med. Men jag skulle vilja slå ett slag för substantivformen av ordet doppa.

Farmor sa alltid att ”Nu skulle det bli kaffe och doppa”. Alltid ställdes det fram kaffe och doppa när vi kom och hälsade på. Nu säger man på sin höjd kaffe och bulle eller kaffe och kaka.

Min farbror doppade alltid kakorna på ett speciellt sätt. Han la den i kaffekoppen och just när de sjönk fiskade han upp doppat med skeden och stoppade in den i munnen. Om den inte sjönk ratades den som oätlig och hamnade på kaffefatet.

Jag vill K-märka doppat i sin påtagliga form. Ett bra uttryck anser jag.

(mazken)


Dragkedja
Detsamma som blixtlås. Vet inte dess utbredning, men vi sade alltid dragkedja i min barndom, i Skåne. Tror detta ord har en viss förekomst i finlandssvenskan.

(Mats Klasson)


Drickablandning
Svagdricka blandad med mjölk. I mina hemtrakter i Skåne dracks detta oftast till rätten bottegröd (gråärtor som kokas ihop med potatis och mosas). Till detta serverades oftast lättrökt, kokt fläsk.

(Mats Klasson)


Däka

Dialektalt från södra Sverige med betydelsen flicka, tös, jänta, gräbba. Jag kallar mina dotterdöttrar stundom för däkor och de tittar inte ens undrande på mig. Kanske de vant sig vid att deras morfar håller sig med ”märkliga” ord.

(mazken)


Eljest

Betyder väl egentligen annorlunda, lite egen eller speciell; (lite) udda eller avvikande; inte som andra. Idag skulle man nog diagnostisera folk som är eljest med en speciell bokstavskombination. Personligen tycker jag eljest är ett bra begrepp – det låter varmt.

(mazken)


Enkannerligen

Särskilt eller speciellt.

Exempel: ”Denna ordförklaring är tillägnad alla på Kafé K – enkannerligen till Mats Klasson”

(mazken)


Filbunke
Eller ”filibunk” som vi sade. Fil eller filmjölk, dvs syrad fet mjölk som används som frukosträtt. På sommaren äter jag filibunk mest, med strösocker och kanel på och en tomatsmörgås till.

(Mats Klasson)


Flicksnärta

Egentligen kanske inte ett ord man vill ha tillbaka i språkbruket, eftersom det har en lite nedsättande klang.

Men jag kan sakna det ändå, det har sin charm.

En flicksnärta är en ung flicka som är lite för kavat, uppnosig och självsäker för den äldre generationens smak

(Bosse Freij)


Fordom

Förr i tiden / för längesedan / i forna tider. Fordom är ett fint ord tycker jag och definitivt kortare att både säga eller skriva än de förklaringar jag ovan exemplifierat. Härmed K-märks ordet fordom.

(mazken)


Framgent

Från och med nu och framåt. Så kan man väl sammanfatta ordet framgent. Sällan hör man de ordet som verkligen borde ha en given plats i det dagliga samtalet.

(mazken)


Framkallning
Innan de digitala kamerorna kom, använde man filmrullar i kameran. På dessa rullar lagrades bilderna som negativ (eller diapositiv). Med hjälp av kemikalier gör man i ett mörkrum dessa bilder ljusbeständiga. Negativen blir positiva när de överförs till fotopapper med hjälp av en förstoringsapparat. Diapositiven däremot används, efter framkallningen, som diapositivbilder i små ramar, att visas i en diabildsprojektor på en stor duk.

(Mats Klasson


Frände

Idag tror nog många att en frände betyder en vän beroende på att man relaterar till det engelska ordet friend. En frände är en släkting genom blodsband eller giftermål – den man känner sig själsligt besläktad med kallas således själsfrände.

(mazken)


Fränka

Samma betydelse som frände med skillnaden att det nu bara handlar om kvinnliga släktingar.

(mazken)


Fuffens

Jag tycker att ”fuffens” ska k-märkas. Förr i tiden betydde fuffens att ha något skumt för sig, typ kriminellt. Men idag tror jag fuffens är helt glömt i såna sammanhang. Det har nog blivit lite sött att ha något fuffens för sig, typ vänsterprassel. En glidning således i betydelse, om det används alls!

(Kjell Nilsson)


Färre (få)

”Idag var det mindre folk på tunnelbanan.”

”Vaddå? Var det bara dvärgar och barn?”

Mindre är en böjning av liten. Det borde heta att det var färre människor…

(mazken)


Gensare

Gensare sa man förr om tröjan ,koftan eller liknande plagg.Jag säger Gensare fortfarande.

(Pelle O)


Geschwint

Är väl egentligen ett tyskt låneord men det har ju varit vanligt förekommande i det svenska språket sedan lång tid. Jag tycker att det sammanfattar orden enkelt, lätt och snabbt samt uttrycket utan svårighet – i ett ord och har därför en alldeles egen nyans.

Exempel: Flytten gick förvånansvärt geschwint.

(mazken)


Gille
I betydelsen fest. Ett tag efter att gille försvann som festord, kom det att leva kvar i gillestuga, men sådana finns väl knappt kvar heller. Från början var ju gille en sammanslutning av hantverkare i ett skrå. Det var kanske för att de höll gille så ofta som gjorde att det senare i första hand fick betydelsen fest. Här i trakterna har vi en kakbagare som använder ordet i firmanamnet. Andra fest-ord genom åren: kalas, party, hippa.

(Mats Klasson)


Givit

Att det blir en blå markering under ord när man skriver i word och man får förklaringen att ordet kan verka gammaldags gör att jag inser att jag har ett rikt språk. Idag säger den största delen av medborgarna gett istället för givit. Personligen föredrar jag givit eftersom jag fått lära mig att det heter ge – gav – givit.

(mazken)


Glytt och glöttig

Glytt, sa min mormor också, eller snarare glött, när det handlade om barn eller småttingar.

Till exempel när hon kom på besök och undrade var vi barnbarn höll hus: ”Var är glöttarna”?

Peps Persson har med ordet i någon sångtext, har jag för mig.

Och från glytt/glött är steget inte långt till glyttig/glöttig.

Om man är glöttig beter man sig barnsligt, fånigt, omoget, eller kanske är uppspelt på ett sätt som inte passar i situationen.

Inom politiken efterlyser vissa idag fler vuxna i rummet.

Alltså: att de andra inte ska vara så glöttiga.

Visst skulle det vara charmigt att höra fler – politiker och andra – använda detta kanske snart bortglömda ord.

Det vore inte det minsta glöttigt! tycker jag.

Kusinen glättig har inte riktigt samma betydelse – och behöver nog ingen K-märkning ännu?

(Bosse Freij)


Goddagspilt

Dagdrivare eller till och med pappas pojke är betydelsen. Knappast ett positivt laddat ord utan mer kritiskt laddat.

(mazken)


Gredelin

Färgen gredelin hör man sällan talas om nu för tiden. Alla säger Lila (eller violett) och det är inte samma sak. Gredelin är egentligen en mycket blekare nyans av lila – som oblekt lingarn. Jfr franskan gridelin/gris de lin. Ta fram de gamla böckerna i mitt exempel och titta på kulören.

Exempel: Tant Brun, tant Grön och tant Gredelin…

(mazken)


Grina

Att grina illa vet ju alla vad det betyder. Samma när man visar upp ett fult grin. Det är ju mer som en grimas. När jag var liten var ordet grina synonymt med gråta. Vi sa dock aldrig att någon grät, vi sa att den grinade. Jag vet inte om det bara var vi eller om det kanske var dialektalt. Att grina var nog mer liktydigt med att gråta konvulsivt än att fälla en stilla tår. När jag frågar Carl Michaël Bellman huruvida han menade grimasera eller gråta får jag bara tvetydiga och undvikande svar. Poetskrälle!

Kära ta hit stopet, :||: grina;
Grina, svälj och drick, som jag.

(mazken)


Gunstig (Gunst)

Nådig, vänlig – välvilja visad från företrädesvis överordnad eller någon med högre status. Sällan hörs detta trevliga ord numera och kanske det beror på att det är politiskt korrekt att alla är lika mycket värda. Det är gott – men ordet gunstig (gunstlig) bör ändå K-märkas.

(mazken)


Gynnare

Senast jag hörde det ordet så var det inte i dess rätta betydelse. Ordet verkar mer användas som en synonym till filur eller busig person. En gynnare är ju egentligen precis som det låter – en person som gynnar någon annan. En välgörare helt enkelt.

(mazken)


Hinsides

Ett fint gammalt ord som sällan brukas längre. För den som inte vet kan jag berätta att det betyder på andra sidan, bortom, efter döden eller livet efter detta. Huruvida man tror på ett liv efter detta eller inte må vara varje människas val. Hinsides lär det visa sig…

(mazken)


Honom
Detta personliga pronomen som allt oftare ersätts av han. Den kvinnliga motsvarigheten henne verkar inte vara lika hotat, av någon anledning. Rolle Stoltz använde som bekant ett gammalt stockholmskt uttal, med ett uttalat O-ljud i första stavelsen, ”hOnåmm”. Jag använder det vanligare uttalet ”hånnåm”.

(Mats Klasson)


Hugsvala

Ordet hugsvala hör man inte ofta idag. Tröst är väl den vanligaste synonymen men enligt synonymordboken betyder det även vederkvicka, stärka och uppbygga.

Exempel: Det var en hugsvala att få vaggas av mor.

(mazken)


Håll

Då menar jag i bemärkelsen stanna. Ordet finns ju kvar i olika sammansatta former – tex hållplats eller uppehåll. Förr fanns det ju även skjutshåll där man höll upp för att byta hästar eller för att få något i sig. Man säger möjligtvis till en ryttare att hålla in hästen. Men om jag ropar ”håll” till någon som springer förbi är jag osäker på om budskapet når fram. Troligtvis är det därför det heter att man får håll (mjälthugg) om man springer eller stressar fram för fört. Man får håll som en kroppslig uppmaning att stanna ett tag och ta igen sig.

Jag tror jag skrev om följande någon annanstans på kaféet men den tål att upprepas. På den fullsatta bussen en dag hörde jag två unga tjejer samtala där de stod i trängseln och höll i sig i en stolpe. Den ena som tydligen funderat sa eftertänksamt: ”Nu vet jag varför det heter hållplats – det är för att man måste hålla i sig när bussen bromsar in.” Jag blev glad att hon i alla fall var kreativ nog att försöka – hur fel det än blev.

(mazken)


Hätter
I min barndom sade min farmor ”det hätter nog snart”, när hon menade att det under ett regn började klarna upp och var på väg att sluta regna. Trodde länge uttrycket bara hade använts i Skåne, men i radioprogrammet Språket hörde jag en gång att det tydligen hade använts både i Småland och Blekinge också.

(Mats Klasson)


Ijåns
Ordet som var vanligt förr men som man nästan aldrig hör numera. Kanske är det dialektalt, men i så fall inte bara i sydsverige, för även värmlänningen Gustaf Fröding använder uttrycket i Ett gammalt bergtroll (ur Stänk och flikar utgiven 1896)
”Och tänk den fagra prinsessan,
som gick förbi här i jåns
och hade lengult om hjässan,
hon vore allt mat för måns. ”

Ijåns betyder alltså nyss.

(Mats Klasson)


Kapsyl

Kanske inte helt bortglömt än, men jag tror kapsylen ligger i riskzonen då folk oftare säger kork idag – skruvkorkar på flaskor är väl vanligare än kapsyler som idag mest finns på ölflaskor. Vi äldre minns gärna de gamla ”blykapsylerna” som fanns på läskflaskorna och kunde öppnas så det uppstod en knall.

(mazken)


Kassett
I första hand ljudkassetter/kassettband (eller musikkassetter). Ljudkassetter var oinspelade kassetter som man kunde köpa och spela in på med mikrofon eller direkt från radion med sin kassettbandspelare. Musikkassetterna var färdiginspelade kassetter med musik. Musikkassetterna var ett format som var vanligt förekommande efter LP-skivan men före CD-skivan.
I andra hand videokassetten, främst för VHS. Även här fanns inspelningsbara VHS-kassetter på vilka man kunde spela in TV-program och färdiginspelade med filmer på.

(Mats Klasson)


Kavat

Troligtvis vet de flesta att ordet kavat betyder morsk, modig eller orädd. Dock hör man idag sällan ordet kavat användas, vilket jag tycker är tråkigt.

(mazken)


Knaprig

Knaprig är ett ord som på grund av det amerikanska i reklamen allt mer försvunnit. Nu sägs det alltid att saker istället är krispiga – ett ord jag har svårt för. Snön eller vintern kan möjligtvis vara krispig och det är något helt annat.

Exempel: Åh, så knapriga chipsen är.

(mazken)


Knatting
Även om jag själv inte nyttjar sprit kan detta vara ett ord att bevara. Ordet (som möjligen kan vara dialektal i viss utsträckning?) användes av min far som en synonym till 37:a. Det fanns två storlekar på flaskor för brännvin (renat), 75:an (innehållande 75 cl) och 37:an (innehållande 37,5 cl, dvs en halv 75:a). Den lilla flaskan, knattingen kan delvis vara synonymt med kvartingen som ju också är en mindre flaska. Gissningsvis bör kvartingen, av namnet att döma, ha innehållit runt 25 cl istället. Men precis som spriten, var säkert betydelserna här flytande i viss mån.

(Mats Klasson)


Knickedick

En knickedick (med betoning på sista stavelsen) är en benämning på person som i ens egna ögon uppför sig lite annorlunda, ibland lite bakvänt och oförutsägbart. En lite speciell person.

”Det är en riktig knickedick, det där”, kunde min far säga.

Man sa det nog mest OM någon, inte TILL någon; knickedicken visste nog inte att han kallades så.

Men det var inget direkt skällsord, det fanns även något kärleksfullt i uttrycket, kanske en motvillig beundran för en person som följde sin egen inre karta.

En knickedick var mer av ett original än en byfåne.

Jag skriver ”var”, för jag har inte hört någon använda uttrycket på säkert 30 år.

(Bosse Freij)


Konterfej

Betydelsen är porträtt eller avbild. Ibland används det även som synonym till ansikte. Förr kallade ofta porträttmålare sig för konterfejare. Är det kanske därav ordet fejs kommer eller är det från engelskans face? Kanske är de rentav besläktade.

(mazken)


Kvällsvard

Förr åt man middag vid middagstid – det vill säga mitt på dagen, det som i modern tid kallas lunch. Nu äter man middag på eftermiddagen/kvällen. Därför har liksom ordet kvällsvard kommit i kläm. Huvudmålet bör ju ur näringssynpunkt vara tidigt när man fortfarande behövde energin. Till kvällsvarden behövs inte lika mycket energi eftersom man ska sova snart. Kvällsvard är ett fint ord anser jag och jag vill således slå ett slag för det.

(mazken)


Käck

Numera verkar detta ha blivit ett dialektalt ord från västkusten, men i min barndom och förstås även innan dess var det ett ord som användes i hela Sverige. Framåt, trevlig, söt kan man väl översätta det med. På tal om käck har ungdomens ord för någon eller något som är bra och eftersträvansvärt förändrats genom åren. I mina tonår var det ”tuff” som gällde, sen kom ”flott” en kort period. Nu är inneordet ”cool”. Kanske ni kan komma på fler?

(Mats Klasson)


Kälke

Ingen säger numera ”Jag ska gå ut och åka kälke”. Nu för tiden åker man pulka, snowracer eller annat i backen. En kälke ska väl egentligen vara något att dra/åka på snön och är försedd med medar av trä eller järn. Nu har ju materialutvecklingen  gått framåt sedan ordet skapades – men nog tycker jag att man bör kunna använda kälke mer.

(mazken)


Källing
Ett dialektalt ord i Skåne för kattunge. Ej att förväxla med killing, som är getens eller rådjurets ungar.

(Mats Klasson)


Käril

… eller kärl som vi säger i idag. Jag tycket ordet käril är vackrare och dessutom rimmar det ju på fjäril som Birger Sjöberg så förtjänstfullt gjorde gällande Fridas vårstädning:

”Springa kring med vattenfyllda käril
Torka prismorna kring lampans rand
Ändå bära sken av blom och fjäril
Av en våg som glittrar vid sin strand”

(mazken)


Lappri

Ett ord som härstammar från uttrycket att lappa trasiga saker. Det har sedermera kommit att stå för saker som inte är värda att spara, det vill säga strunt och oviktigheter. Till detta kommer ord som sammansatt med lappri har likande betydelser. Lapprisdon (struntsaker), lappriaffärer (oviktiga göromål), lapprisprat (struntprat) etc.

(mazken)


Lasarett
En synonym till sjukhus som var vanligare i min barndom än det är nu. När farmor uttalade ordet hade hon ett långt första A, ”laaaasarettet” och då associerade jag genast till ”lasar”, dvs rivna tygstycken. I mitt huvud framträdde då bilder av sjuka och skadade lindade i långa vita ”lasar” så att bara ansiktet syntes. Lasarett var ursprungligen sjukhus för leprasjuka och ordet kommer förstås från Lasarus i bibeln.

(Mats Klasson)


Legio

Jag låter här Wikipedia hjälpa till med att förklara ordet:

Legio (från latinets legere, ’samla; välja’) betyder ”i mycket stort antal”. Det åsyftade ursprungligen en romersk legion på 4000–6000 man.

Som ord i svenska språket kommer det från Bibeln, Markusevangeliet 5:9 i äldre översättningar: ”Legio är mitt namn, förty vi äro många.” Något som Bellman travesterade redan i Fredmans första epistel men då gällande dryckesbrödernas antal: ”Huru många äro vi? Legio, ty vi äro många.”

Även en felaktig tolkning förekommer av uttrycket legio, med betydelsen att något är kutym eller praxis, men det är alltså felaktigt och bör undvikas.

(mazken)


Lemonad
Någon gång på 1990-talet var vi på födelsedagsfest. Min pappa bad sin dotterdotter att ”få en lemonad till”. Hon gapade oförstående och förstod inte vad det var han bad om. Det enda ord hon kunde var ”läsk”. På 60-talet när jag växte upp var lemonad det vanligaste ordet för läskedrycker.

(Mats Klasson)


Lusing
En synonym till örfil, hurring, hurril, lavett. Men jag tycker lusing svider mer än en örfil och ordet hörs allt mer sällsynt. En lusing får gärna sägas och höras men helst inte göras.

(Mats Klasson)


Jag tror inte att det är politiskt korrekt att kalla någon för nu för tiden eftersom det betecknar en kvinna som än inte gjort sin sexuella debut – en oskuld eller jungfru alltså (att jämföras med att en flicka mister sin dom). domshinnan är dock en myt som handlar om att försöka kontrollera den kvinnliga sexualiteten.

(mazken)


Nattygsbord

Idag verkar en majoritet tro att det heter ”nattduksbord”. Vad en nattduk är vet jag inte. Ordet tyg betyder i alla fall (i den här bemärkelsen) redskap (jämför med verktyg). Det är redskap för natten man bör lägga på nattygsbordet.

(mazken)


Nipper

Egentligen nipp i singularis, men nästan alltid i pluralformen nipper. Men nipper menas allsköns grannlåt i form av smycken och krimskrams av ringa värde. Förr hade nästan alla kvinnor och flickor nipper – i alla fall de som hade råd, men kanske inte de riktigt rika eftersom de istället hade dyrbara smycken. Nipperna förvarades oftast i ett nipperskrin. Mina dotterdöttrar har gott om nipper i form av hårspännen, armband och dylikt. Jag tycker att ordet är värt att K-märkas.

(mazken)


Nummerskiva

På de gamla bakelittelefonernas tid och ända in i plaståldern levde nummerskivan kvar som en naturlig del av telefonerandet. Till och med den designprisade ”kobran” hade nummerskiva. Hur var det Hans Alfredsson sa? ”Det roliga är inte att slå själva numret utan att följa med tillbaka – det är liksom som en resa.”

(mazken)


Näsvis

En mildare synonym till uppkäftig, som man nu hör ytterst sällan.

Kanske började ordet falla ur språkbruket redan när du-reformen infördes i slutet av 60-talet?

På något sätt känns det som att näsvis gör sig bäst i tilltal från den äldre generationen till den yngre:

”Nu ska fröken inte vara näsvis!”

Om jag skulle be min tonårsdotter att inte vara så näsvis skulle jag förmodligen få en oförstående blick tillbaka.

(Bosse Freij)


Materiel

Materiel är tillverkade av olika material, såsom järn, trä, plast etc. När jag googlar på konstnärsmateriel för att söka penslar, målarduk och annat som jag behöver så visas istället resultat för sökningen konstnärsmaterial. I och för sig hittar jag vad jag söker, men för mig är konstnärsmaterial en blivande konstnär – någon som har egenskaper och kvaliteter vilka gör att denne har förutsättningar att bli en duktig konstnär. Konstnärsmateriel är den utrustning konstnären nyttjar.

(mazken)


Oavgjort
När en ny generation sportjournalister tar över förändras bruket av vissa ord och fraser. Det sägs att sportjournalistspråket är fullt av schabloner och utslitna uttryck. Trots det vill jag behålla ett sådant ord eftersom det nya alternativet ”lika” låter oinitierat och okunnigt för mig. Nej, behåll ordet ”oavgjort”. På tal om sportjournalister som inte verkar vara lika kunniga längre, fick jag för en tid sen dra en sådan i örat. Han skrev på SVT:s sportsida och flera gånger upprepade han att en idrottare (jag avskyr det svengelska ordet atlet, eftersom jag då bara ser en tyngdlyftare, inte en idrottare i allmänhet) ”kastat kula”. Alla som har den minsta kunskap om friidrott vet att man kastar slägga, spjut och diskus, men man stöter en kula.

(Mats Klasson)


Ogärningsman

Ett ord som jag skrivit om förr och som jag adopterat på en sida för utrotningshotade ord. En livsgärning är ju vanligtvis något bra man utfört. Scouterna gör sina goda gärningar. Därför anser jag att en gärningsman prompt inte måste vara någon som gjort något illdåd. Men en ogärningsman är definitivt en som begår förbrytelser.

Exempel: Polisen jagar en ogärningsman i skogarna.

(mazken)


Ovedersägligen

Ovedersägligen är ett ord man inte hör ofta nu för tiden, det är ovedersägligen sant. Några synonymer är: onekligen, obestridligen, avgjort, absolut, otvivelaktigt, bevisligen. Jag K-märker gärna detta fina ord.

(mazken)


Pang

Nu syftar jag inte på det onomatopoetiska ord som beskriver en knall av olika slag. Jag tänker på det slangord som förr ofta nyttjades istället för den mer korrekta benämningen pensionat. Jag vet inte om det bara är på stockholmska man sa så, men man kunde alltså ta in på ett pang. Ordet användes dessutom för vissa näringsställen trots att de inte hade övernattningsmöjligheter. Exemplet är diktat av herr Vreeswijk:

”Saskia har ett namn med klang

hon jobbar på ett pilsnerpang”

(mazken)


Pennförlängare

Jag bildgooglade på ordet och fick upp en massa alternativ. Ändå undrar jag hur många som verkligen köper pennförlängare i dagens ”slit-o-släng-samhälle”. När jag var en liten skit var de vanligt förekommande i klassrummet så väl som i hemmet. Pennstumpar som blivit för korta att handhas korrekt stoppades i en sådan (se bildlänk). Jag har till och med en kvar som jag använder flitigt.

(mazken)


Petimeter

En petimeter är en snobb eller sprätt, någon som är pedantiskt noggrann med sin klädsel, och som utmärker sig genom ett struntviktigt beteende.

Några som passar bra in på beskrivningen är seriefiguren Fänrik Fjun i Knasen och major Frank Burns i TV-serien MASH.

Beteendet torde kunna påträffas även i det civila.

Det är nästan så att man går och längtar efter nästa tillfälle att få kalla någon för en petimeter.

(Bosse Freij)


Pilsnerkafé

Idag går ingen på pilsnerkafé. Nu för tiden går man på puben eller krogen. Det är dock inte riktigt samma sak. Pilsnerkaféet hade begränsade alkoholrättigheter och serverade bara öl – inte starkare än 3,5 volymprocent. Stundom i historien fanns det också krav på att mat skulle intas för att få servera pilsnerdricka – oftast räckte det med något lätt som en macka eller så. Jag växte upp i kvarteren runt Odenplan i Vasastan på Norrmalm i Stockholm och i kvarteret fanns Tranan som på den tiden var ett typiskt pilsnerkafé. Där hade man en torr brödbit med svettig ost på som serverades tillsammans med pilsnern, när nästa gäst kom flyttades assietten till hans bord. Det fanns alltså inget tvång att äta upp det som serverades till ölen så ”mackan” räckte nog en vecka. Pilsnerkaféerna är numera döda – möjligtvis finns det ölhallar – men jag vill K-märka ordet så att det inte glöms av. Cornelis får hjälpa till med att exemplifiera ordet.

”Det står en polis vid vart pilsnerkafé

och den som går dit för att svira

blir luktad i halsen och om han är sne

får han klara sig utan bira”

Ja, det här var på den tiden som polisen hade mössa och sabel med mässingsbeslag och jagade pilsnergubbar istället för gängkriminella. Det var bättre förr – ju förr desto bättre…

(mazken)


Plåt

Plåt (alltså inte i bemärkelsen plåtmaterial). Jag tänker på en plåt brännvin eller annat starkt. Förr dracks det ofta ur bleckmuggar och därav uttrycket att ta sin en plåt (och att ta sig en blecka). Nu dricker vi ju ur kärl gjorda av kiseloxid, natriumkarbonat och kalciumkarbonat och säger därför att vi tar oss ett glas. I framtiden kanske man tar sig en plast eller vad nu framtida dryckeskärl kommer tillverkas i för material. Jag tycker i alla fall att man fortfarande kan säga att man tar sig en plåt.

 (mazken)

Ovanstående ordförklaring är min egenhändigt gjorda teori och språkrådet säger inte emot, men de verifierar heller inte den. De finner den dock trolig. Plåt kan ju även betyda pengar (av metall eller sedlar tryckta med hjälp av en tryckplåt) eller till och med ansikte (han fick bollen mitt i plåten). Men när Carl Michael diktar; ”När jag har en plåt att dricka/nota bene/ Godt rhenskt vin” då vill jag tro att sagda förklaring är den gällande.


Pläga

Jag går som jag plägar. Vanligtvis betyder det brukar, ha som vana. Alltså: Jag går som jag brukar. Men det kan även vara synonymt med förse, undfägna eller förpläga. Hur som helst bör det K-märkas.

(mazken)


Pojkvasker

Eftersom vi nyligen K-märkte ordet flicksnärta så måste vi väl i jämställdheten namn även K-märka ordet pojkvasker. En pojk (eller pojke) vet ju alla vad det är, men med tillägget vasker betyder det liten eller obetydlig pojk. Ofta sagt i klandrade syfte – jämförbart med pojkspoling.

(mazken)


Projektor
En maskin för att visa bilder eller film i ett mörkt rum på en ljus duk. För stillbilder fanns diaprojektorn (för att visa diabilder/diapositivbilder) och för film, filmprojektorn, främst för smalfilm i typerna 8mm eller super8. På biografer fanns ännu större projektorer för att visa film i större format (vanligast 35mm), då oftast också med ljud.
(Mats Klasson)


Påver

Fattig, torftig – möjligtvis – enkel.

Exempel: De få ärter de fick, utgjorde en påver måltid.

(Observera att jag stavade ärter rätt och inte ärtor som det till och med står på konservburkarna.)

(mazken)


Rar

Från engelskans (kanske också andra språk) rare, vilket ju betyder sällsynt. Det används nog mest fortfarande för att beskriva ”rara” växter och djur. Det vardagliga ”rar” är väl lite mer positivt sött kanske.

Exempel: ”Åh – en så rar flicka”. Självklart menade man inte att hon var sällsynt – kanske sällsynt snäll, välartad och väluppfostrad. Själv har jag alltid föredragit obstinata flickor – ja, obstinata människor i gemen.

(mazken)


Ses

… som i ”vi ses nästa vecka”. Nuförtiden säger alla ”vi syns imorgon”. Då brukar jag svara ”Personligen syns jag jämt”. Troligtvis är det här oskicket något som kommer från TV:ns ungdom när programledaren sa ”Vi syns i rutan nästa vecka”. Detta är ju mer relevant efter de inte syntes i rutan förrän det var dags för nästa avsnitt. En programledare i TV kan ju inte säga ”vi ses” eftersom det bara är TV-tittaren som ser programledaren. Programledaren ser ju bara en TV-kamera.

(mazken)


Sinekur

En syssla som ger bra inkomst eller renommé utan att man egentligen behöver göra någon ansträngning alls. Latmanssyssla kan man säga.

(mazken)


Sira

Sira är synonymt med smycka – jämför utsirad och utsmyckad. Nu för tiden hör man oftare det sammansatta ordet utsirad än endast ordet sira. Sirlig är också det en vanligare böjningsform av ordet som därför bör K-märkas.

(Maude)


Skamvrå

Förr (även i min barndom) ställdes barn i skamvrån när de gjort något ofog. Huruvida detta sätt att uppfostra barn är politiskt korrekt eller inte, kan diskuteras – det anses säkert kränkande. Visst var det förenat med skam att stå vänd in mot ett hörn medan alla andra såg på. Skamvrån som företeelse kanske inte bör K-märkas, men väl ordet så att moderna människor förstår vad det betyder.

(mazken)


Skoflickare

Kanske redan helt utrotat. Skomakare är ju en som tillverkar skor, jfr engelskans shoemaker (make = göra/tillverka). Skoflickaren reparerar endast skor precis som kittelflickaren lagade kittlar. Gå in till en modern skomakare och fråga om de kan tillverka ett par skor åt dig så får vi se vad han svarar. Jag föreslår att de flesta skomakare byter texten på sin skylt till skoflickare.

(mazken)


Skrivmaskin

En maskin som man skrev på/med. Var man en flitig användare av skrivmaskinen fick man förhårdnader på fingertopparna – i alla fall innan de elektriska dök upp på marknaden.

(mazken)


Skruffs

”Vad är det för skruffs där borta i hörnet? Sopa upp det!”

Skruffs är odefinierbart småskräp, på platser där man inte vill ha det.

Exakt vad det är spelar mindre roll, det kan vara ludd, små gruskorn, kaksmulor eller liknande.

Den som upptäcker skruffs ser gärna att det försvinner – men nog förtjänar skruffs att få finnas kvar i språkbruket?

(Bosse Freij)


Skuffelse

Det liksom hörs på ordet vad det betyder (tycker jag). Jag tror att det är vanligare i Norge nu för tiden, men betydelsen är i alla fall besvikelse, missräkning, frustration, snopenhet eller desillusion. Tyvärr hör man sällan ordet skuffelse numera, därför vill jag K-märka detta utmärkta ord.

(mazken)


Skulor

När jag var liten trodde jag att skulor endast betydde potatisskal. Men skulor är ju allt matavfall som man inte tillreder (nu för tiden äter man potatisskal). Man gav skulorna till grisarna. I bondesamhället tog nog allt ätbart omhand men skulorna fick grisen eller hönsen. Vi ger våra skulor till hönsen – men bara de vegetariska. Matrester är något helt annat – de kan man ha i matlådan.

Exempel: Var snäll att gå ut med skulorna till grisarna.

(mazken)


Skär (färgen)

Numera säger man att färgen är rosa. När jag var liten sa vi alltid att något var skärt. Säger man ordet skär idag tänker nog folk mer på ett skär i skärgården eller det man gör när man skär med kniv. Nog tycker jag att färgen skär fortsatt ska få finnas.

(mazken)


Slamkrypare

Nu tänker jag varken på djuret eller tvetydiga frågor i frågesporter. Nej jag minns istället skodonen i tyg som hade blixtlås. Minns hur mor ”smorde” blixtlåsen med stearinljus för att få dem att inte kärva i vintervädret. Kanske egentligen det är själva skorna som borde K-märkas.

(mazken)


Slaskhink

Innan sopnedkastens tid sopsorterades det också. Blött köksavfall hamnade i slaskhinken och hamnade så småningom på komposten eller hos grisarna.

Exempel: Var snäll att ta ut slaskhinken och ge skulorna till grisarna.

(mazken)


Slattikor
Ett ord som troligen bara använts av en enda person, min farmor. Det var ett slags inneskor med öppen häl som ungefär lät ”slattika, slattika, slattika” när hon gick i dem på linoleumgolvet. Någon annan förklaring kan jag inte komma på. Uppåt landet skulle dessa kallas tofflor. Vi i vår familj kallade sådana för morgonskor eller morgontofflor. Tofflor för oss var alltid trätofflor, som norrutlänningarna kallade träskor. Men träskor för oss var sådana som INTE hade öppet för hälen. Skor=fotbeklädnad som omslöt även hälen. Tofflor=fotbeklädnad som INTE omslöt hälen. Slattikor=Morgontofflor som bars av min farmor.

(Mats Klasson)


Smälek

Skam, skymf, förödmjukelse, nesa, hån. Det är några av synonymerna till detta bortglömda ord som härmed K-märks.

(mazken)


Smärst

Minst i pluralformen.

Liten – mindre – minst. Små – smärre – smärst.

Exempel: ”Hej! gutår en sup ännu; Den var av de smärsta.” (Carl Michaël Bellman)

(mazken)


Smörkulor (smörkrusare)

Ordet smörkulor – precis som smörkulorna i sig – tycker jag är värda att K-märkas. Idag ser man väl sådana endast på finare restauranger eller hemma hos äldre människor. För den yngre generationen som aldrig upplevt smörkulor kan jag berätta att de var formade små kulor av smör. Detta gjordes medelst en smörkrusare (kanske även det ordet behöver en K-märkning) eftersom smöret på detta sätt smälte fortare och därmed blev lättare att bre på brödet. Idag använder väl folk sig av margarin av olika beskaffenhet och dessa är väl redan kylskåpskalla lättare att bre på även det mjukaste bröd.

(mazken)


Snudig

Rask, flink, nätt.

Här ett exempel från Fröding; Där var Kersti den trotsiga, vandrande, vilda, / … / och den snudiga Marja i Bäck.

(mazken)


Snöd

Numera simpel, usel, ömklig. Tidigare kunde det även betyda bar eller naken, men jag tänker mest på den första förklaringen.

Exempel: ”Du utnyttjar min vänskap för snöd vinnings skull.”

(mazken)


Snöförvänne
Ett skånskt ord man inte längre hör så ofta, ens i Skåne. Det beror nog inte bara på att snö inte är lika vanligt som norröver, utan att andra ord tagit över i dess ställe. Vill därför försöka bevara det på detta sätt. Betydelsen av ordet är ungefär: mycket snö som hindrar trafik och annat och snö som faller i sådana mängder att det är svårt att hinna med att få bort den.

(Mats Klasson)


Sparbössa

Kontanter blir ju mer och mer ovanligt och är väl inom kort ett minne blott. Personligen kommer jag inte sakna dem då jag alltid betalar med kort. De nyaste mynten och sedlarna känner jag inte alls igen då jag aldrig haft några. Sedlarna är ju mer tydliga, men om jag ser ett mynt måste jag ta på läsglasögonen för att se dess värde. Detta innebär väl att sparbössan – både som företeelse och ord – borde K-märkas. Barnen av idag får väl pengarna swishade till sig istället för i sparbössan.

(mazken)


Spelevink

Spelevinken är utrotningshotad. Både i språkbruket och i verkliga livet. Det känns som att det inte längre finns plats för den egensinnigt busige upptågsmakaren och slarvern. Den som tar vardagen med en klackspark och skämtar obekymrat med sin omgivning. Förr syntes denne figur ofta i svenska filmer och TV-serier. Möttes ibland med rynkade pannor och tillrättavisningar, men lika ofta med överseende och uppskattning. ”Det är allt en riktig spelevink, det där!” Kanske har vår tid blivit för allvarlig och för stressig för charmiga odågor?

(Bosse Freij)


Spisa

I dubbel bemärkelse. 1) Att spisa i betydelsen att äta. Ganska naturligt eftersom maten kommer ju tillreds på just spisen. Men det hör man sällan idag. 2) Att spisa skivor. De yngre kanske tror att det härvidlag menas korvskivor, men så är det ju inte. Vad som menas är att spisa grammofonskivor. Man kunde spisa jazz till exempel, om man idag spisar hiphop är väl mer osäkert, men ibland får ju orden en renässans.

Exempel: Vad vill du ha att spisa? Korv och jazz.

(mazken)


Spiskrok (eller spiselkrok)
Ett smitt redskap som är lätt krökt i ena ändan och är böjt som en krok i den andra. Ofta hade den mitt på en spiraltråd runt som gjorde det möjligt att hålla i spiskroken även när den i övrigt var för varm. Den användes till en vedspis att flytta spisringar samt att öppna och stänga spisluckor som var för varma att vidröra med händerna. Kommer väl ihåg den från min barndom där vi hade vår stora vedeldade spis mitt på kökets ena vägg. Det finns förresten en vals från förr med titeln Spiskroksvalsen.
här ser en spiskrok ut.

(Mats Klasson)


Spottkopp

Spottkoppen i sig är nästan utrotad och jag låter Wikipedia förklara fenomenet:

”En spottkopp är ett kärl avsett att spotta i. Spottkoppar var vanliga fram till 1940-talet, där framför allt män spottade ut överflödig saliv orsakat av snus och tuggtobak. Inuti kärlet placerades ofta granris. Spottkoppar i mässing blev en storsäljare i Sverige för Skultuna Messingsbruk AB när golven på mitten av 1800-talet började täckas av trasmattor.

Större spottkoppar med exempelvis granris eller grus i benämndes spottlådor.

Idag används spottkoppar främst i samband med vinprovning eller provning av andra alkoholhaltiga drycker.”

Synd att spotta ut de ädla dryckerna kan jag tycka.

(mazken)


Stygg

Kanske ordet är vanligare dialektalt någonstans, men här hos mig hör jag det aldrig. Ofta säger man dum eller elak. Dum tycker jag är mer dum i huvudet eller korkad. Elak är mer än läggning – en elak människa. Stygg däremot tycker jag hör mer ihop med en speciell händelse – man kan göra något styggt utan att vara en elak människa.

Exempel: Det var styggt att dig att ta bollen från honom.

(mazken)


Städsla

Ett fint gammalt ord som ju betyder anställa eller att ta i sin tjänst. Det sades väl oftast förr när man städslade en piga eller liknande – men nog tycker jag att det fungerar fortfarande. Speciellt som det nu i och med rutavdraget har blivit allt vanligare att städsla någon för städning i hemmet eller liknande. Att kalla en sådan person piga är nog väldigt politiskt inkorrekt av någon anledning.

(mazken)


Svärmorslucka

Jag såg en veteranbil på vägen – kanske det var en modern i gammal stil. Men den hade svärmorslucka. Baktill – där normalt bagageluckan är – finns svärmorsluckan. Ett extra säte som liksom fälls ut och där svärmor (eller andra) kan sitta utan skydd för väder och vind. Var man stoppade svärmors bagage vet jag dock inte.

(mazken)


Tack vare

Jag har märkt att de allra flesta uteslutande använder sig av ”på grund av”. Tack vare är som det låter – positivt. På grund av är negativt.

Exempel 1: ”Tack vare medicinen blev jag frisk” – inte på grund av.

Exempel 2:”På grund av smittan blev jag sjuk” – inte tack vare.

(mazken)


Televisera

Ordet används nog mest av oss som växte upp med det som idag kallas för tablå-TV, alltså när TV-programmen sändes på förutbestämda tider.

Jag tycker att ordet fortfarande har relevans. ”Kommer matchen att televiseras?” ”Filmen går på bio nu, men jag tror att den kommer att televiseras snart”. När jag använder ordet idag reagerar ibland omgivningen med viss förvåning, vilket visar att det är på väg att försvinna ur språkbruket. Mina barn, uppväxta med Internet och streamingtjänster, skulle aldrig använda det.

(Bosse Freij)


Tillbringa 

Numera används tyvärr alltför ofta det svengelska ordet spendera både när det gäller tid och pengar. Att stålarna spenderas eller slösas gör mig inte så mycket, men sin tid ska man tillbringa på sommaren i trädgården, varför inte med en tillbringare saft på bordet. Använd tillbringa!

(Mats Klasson)


Tillförne

Tillförne (=tidigare)

Ex: Aldrig tillförne har jag varit med om att det snöat 1:a maj!

(Lars Ahlinder)


Tillryggalägga
Att röra sig framåt oavsett tillvägagångsätt eller fordon. Kan väl definieras som att lägga väg bakom ryggen. Används inte särskilt ofta numera, men jag hittar ingen synonym som har exakt samma betydelse. Ord som avverka (sträcka), avancera, färdas eller klara av, täcker bara delvis samma betydelse som tillryggalägga.

(Mats Klasson)


Tillstymmelse
Ett alltmer sällsynt ord i nutidssvenskan. Ordet används i nekande meningar och är synonymt med ”inte minsta tecken på” eller ”inte minsta antydan till”.  Ett exempel:
”I denna kaffekopp fanns inte tillstymmelse till socker eller grädde, kaffet var svart.”
Tillstymmelse har ett spännande ursprung (etymologi). Enligt Elof Hellquists etymologiska ordbok kommer det från ordet ”stumm” som betydde trästubbe, eller nedersta delen av något som man kapat av (stubb, stubbe). Och stumm kommer förstås i sin tur från ordet (träd)stam.

(Mats Klasson)


Tjusarlock

Sådana hör man aldrig talas om nu för tiden. En tjusarlock var en hårslinga som lite slarvigt föll ner över mannens panna. En tjusarlock ansågs lite charmigt och när de var på modet var de nog mer medvetet gjorda än de första slarviga. Den tecknade Stålmannen har en sådan, den är det enda (förutom glasögonen) som skiljer honom utseendemässigt från Clark Kent. Märkligt att ingen känner igen honom. Om folk har tjusarlock i pannan nu för tiden vet jag inte. I så fall heter det nog inte tjusarlock längre.

(mazken)


Tvivelsutan

Numera utkonkurrerat av ordet ”otvivelaktigt”. Synonymer är alltid av godo varför jag vill K-märka ”tvivelsutan”.

(mazken)


Täck

Många synonymer finns i ordlistorna, ändå är det sällan man hör ordet täck numera, kanske för att det mer eller mindre blivit politiskt inkorrekt att säga ”det täcka könet” om kvinnor. I och med detta tror jag att ordet är på väg att tyna bort eftersom det är i den bemärkelsen begreppet oftast använts de senaste decennierna. Jag tycker nog att man kan kalla någon för täck utan att kränka. Synonymer enligt språksajterna är: vacker, behaglig, söt, nätt, näpen, skön, fager, älsklig, bedårande, behagfull, idyllisk, intagande, vän.

(mazken)


Tämligen

Det var ett tag sedan jag hörde det ordet och jag är lite rädd att detta användbara ord är på väg bort ur svenskarnas ordförråd. Alla i min generation vet ju att betydelsen är likvärdig med ganska eller någorlunda. Ändå K-märker jag det nu med tanke på kommande generationer.

Exempel:

Och tupparna kacklar och lägger ägg
Så går det till nu för tiden
En geting har byggt sig ett bo i mitt skägg
Och själv är jag tämligen vriden
Ursäkta madam, det är synd och skam
Den visan är alldeles bak-och-fram

(Cornelis Vreeswijk)


Tönn

Jag kommer ihåg TÖNN från Lund på tidigt 60-tal. Som jag minns det var det ett snällare ord för att vara dum. Lite som fåntratt.

Typ: e du rent tönn i huet?

(Kjell Nilsson)


Uraktlåta

Detta gamla fina ord dök på fejjan häromdagen (tro det eller ej). Genast kände jag att jag vill slå ett slag för det. Synonymer är bl a: Försumma – Underlåta – Åsidosätta

(mazken)


Usling

En uslings handlande kan sägas vara lågt, ondskefullt och inte sällan kriminellt. Och vanligen är det inte av engångskaraktär, utan uslingen har så att säga beteendet i blodet.

Ordet försvann med biografens matinéskurk. I scenen där hela vidden av skurkens planerade skurkstreck går upp för filmhjälten väste han i mungipan: Din usling!

Dagens samhälle får sin beskärda del av hemska brott. Men ordet usling hörs inte längre i nyhetsrapporteringen.

(Bosse Freij)


Vardande

Något som är i vardande är något som är på väg att bli till – något som håller på att skapas. Jag tycker nog att man hör ordet alltför sällan varför jag i detta nu K-märker det.

Exempel: Min nästa roman är i vardande.

(mazken)


Varjehanda

Ordet behöver knappast någon förklaring, men det är sällan man hör det nu för tiden varför det bör K-märkas innan det tappas bort helt.

(Maude)


Vederhäftig

Jag känner mig föranledd att K-märka ordet vederhäftig då jag för några dagar sedan såg det stavas med ä. Den okunnige kan då lätt få för sig att det betyder något som har att göra med häftigt väder – storm eller liknande – varpå ordet kan få helt fel betydelse om detta sprids. Vederhäftig betyder helt sonika välunderrättad, kunnig, förtroendeingivande, pålitlig, tillförlitlig, saklig, sanningsenlig, ansvarsfull, ansvarsmedveten, auktoritär, äkta, ärlig, förtroendeväckande, gedigen, insiktsfull, klok, övertygande, sannfärdig, seriös, solid, trovärd, trovärdig etc.

Förledet veder- betyder egentligen mot- eller åter- och slutledet -häftig har ingenting med häftighet att göra, snarade häfta som i fästa. Man förstår bättre om man jämför med ordet ovedersägligen som kan förklaras med synonymen oemotsagd.

(mazken)


Vigulant

Synonymer är alltid av godo. Betydelsen är rörlig, vig, agil, smidig. Ordet vigulant kan numer anse sig K-märkt.

(Maude)


Vuxit

Jag har vuxit upp i Stockholm. Idag säger nog de allra flesta växt upp. För mig låter det detta lite slarvigt då jag anser att ordet vuxit är intimt förknippat med ordet vuxen. En växt gror i myllan.

(mazken)


Vän [vä:n]

Då menar jag inte [vänn] utan [vä:n] med långt ä. I synonymlistan hittar vi ord som vacker, söt, fager, skön, älsklig, ljuv, huld eller täck. Sällan hör man numera någon kallas för vän, men jag tycker ändå att ordet har en alldeles egen nyans och bör K-märkas.

(mazken)


Åkarbrasa
Det här ordet används knappast på slottet, i direktionsrum eller i väluppvärmda våningar. Det används av de stackare som är ute i verkligheten och fryser. Det ska ha uppkommit när hästvagnarnas åkare satt och väntade på att t ex en passagerare skulle komma tillbaks och färden kunde återupptas, kanske en kall och blåsig vinterdag, när ingen värmande brasa fanns i närheten. Man sträcker ut armarna och slår ihop dem runt överkroppen upprepade gånger, samtidigt som man kanske knäböjer eller hoppar. Allt i syfte att snabbt få upp kroppsvärmen när man fryser.

(Mats Klasson)


Ämabel

Det känns som ordet är mer eller mindre bortglömt och för den som inte vet kan jag berätta ett det betyder ungefär behaglig, vänlig, angenäm att umgås med, förbindlig eller charmerande. Jag anser ordet vara ämabelt nog att nyttjas.

(mazken)


Ämbar

Idag används hellre ord som hink, balja, skål, bytta el.dyl. Jag anser ämbar vara ett vackert, användbart och övergripande ord som bör K-märkas.

(mazken)


Ännaklämd
Ett dialektalt ord från skånskan som betyder angelägen. Men visst känns ännaklämd ännu mer i kroppen, än angelägen som ligger på en intellektuellare nivå. Ett ord som tar fysisk form och blir synligt, helt enkelt.

(Mats Klasson)


Änne

En synonym till ordet panna. Exemplet är skriver av Gustaf Fröding: Det borde varit stjärnor att smycka ditt änne/som länkar och spänne/och stråldiadem om ditt hår.

(mazken)


Ölägga

”Ölägg nu inte allt på en gång”, kunde min mormor säga när hon gav mig en peng.

Vi är tillbaka i 1960-talets Skåne, när en peng kunde räcka till flera inköp.

Tyvärr har ordet idag allt mer börjat försvinna ur språkbruket.

Visserligen finns spendera, förslösa, göra slut på.

Men nog har ölägga en alldeles egen charm?

(Bosse Freij)


Överlakan

Ett begrepp som glömts bort. Den unga generationen tittar undrande på ordet. Underlakan vet man vad det är, det övre kallas ju påslakan. Kanske de sett ett överlakan i tron att det egentligen är en underlakan då det inte är en påse. Även jag finner påslakanet vara en bättre uppfinning, men visst fanns det en charm med överlakanet som ofta broderats med ägarens initialer och veks snyggt över täckets översta del. Men kanske det egentligen är det övre sänglinnet i sig som bör K-märkas…

(mazken)

58 kommentarer till K-märkta ord 15/11

  • mazken  säger:

    Jag använder nog ordet tillbringa ibland. Tillbringare använder jag dock inte lika ofta.

    • Mats Klasson  säger:

      Du njuter kanske hellre av drycker som inte passar så bra i tillbringare. :-)

    • anna  säger:

      Kollijox, ögonaböj och spillkum. Är de månne bekanta?

      • mazken  säger:

        Mejla mig gärna dessa och skriv en förklaring till dem så bygger vi på listan med ord :-) mazken@kafe-k.se

  • Ethel  säger:

    Geschwint använde min mormor flitigt (hon dog i början av 1970-talet). Gjorde att jag under mitt liv använt det ofta. Både för att det påminner mig om mormor och för att jag gillar ordet.

  • mazken  säger:

    Fuffens – det använder jag nog ofta, men då i en lindrigare bemärkelsen som du pekar på. Kul att lära sig något nytt. Men jag häller med om att vänsterprassel är lite sött ;-) Men eftersom jag ju är ogift eller ens sambo så kan det kanske knapps ens ses som något fuffens eller ens vänsterprassel – bara prassel…

  • Raffael Otte  säger:

    https://www.youtube.com/watch?v=imJyvplyOLQ FUFFENS. Laleh använder ordet i sin lat om sin storebror….

    • Ethel  säger:

      Kul, Raffael!

  • Raffael Otte  säger:

    Pa Tyska är ”geschwind”(skrivit med en ”d”) ett poetiskt ord (lite gammalmodig idag, men det finns detta ord i sagor eller dikter) som betyder ”snabb” eller ”hastig”

    • mazken  säger:

      Intressant med ett D på slutet. Man lär så länge man lever. Det är väl helt enkelt en försvenskad böjning av ordet – för med T har det alltid varit i svenskan ;-)

      • Mats Klasson  säger:

        Det är väl samma fenomen som pojknamnet Gerd (t ex Gerd Müller), som på svenska killar blir Gert. D i slutet på ord i tyska uttalas som T, helt enkelt. Gerd på svenska (som uttalas med D på slutet) blir ju ett flicknamn.

  • mazken  säger:

    Mats! Påminner ordet bums småskitarna om ordet luffare? Hur tänker de då? Är det månne något skånskt som jag inte förstår…?

    • Mats Klasson  säger:

      De tänker förstås på det engelska ordet ”bum” (som förutom luffare kan betyda rumpa).

  • Birgitta Österlund  säger:

    ..tycker om… utbytt av …tänker om…
    ”Vad tycker du om det?” Är för mig en stor skillnad i betydelse mot ”Vad tänker du om det? Kanske är jag ensam om den tanken, men reagerar vid varje intervju.

    • mazken  säger:

      Självklart är det skillnad. Båda frågorna är ju relevanta beroende på vad utfrågaren undrar över ;-)

    • Ethel  säger:

      Håller med dig Birgitta. Dessutom blir det vanligare och vanligare att istället för att fråga tycker eller tänker OM något, fråga ”vad tänker eller tycker du KRING det. Reagerar jag på :-).

  • mazken  säger:

    Angående ”honom”. Dessutom är det ju så grammatiskt galet att det skär i kroppen när man hör det. Då bör de ju även säga ” ge den till jag”…

  • Raffael Otte  säger:

    Angående ”desto” . Det finns många ord på Svenska och på Tyska (eller även på Engelska !!) som är nästan liksom eller har samma rötter. Oftast även när något Svensk ord är olika som Tyska det finns något annat äldre ord för samma saken som är nästan liksom med Tyska. ”Äldre” är ett bra exempel. Säga man ”gammlare” på Svenska ? Jag vet inte just nu om man gör så.

    Ordet ”gammal” är säkert ett Svensk ord. Kanske det kom till Tyskland under 30 ar kriget ?? För vi har en ord pa Tyska som heter: ”vergammelt”. Pa Svenska skulle det vara ”rutten” (som ”rotten” pa Engelska). Betydningen är klart, när mat har blivit väldig ”gammal” är den ”rutten”. Vad som heter ”gammal” på Svenska, heter ”alt” på Tyska. Gamla Stan = ”Die alte Stadt” eller egentligen bara ”Die Altstadt”. Men nu syns det som om det finns en ord pa Svenska som säkert har sina rötter i Tyska orden ”alt” , nämligen när man säger ”äldre”. I Tyskland säger man ”alt – älter -am ältesten”.

    Och ”desto” är ett ord som finns liksom i Tyskland. Je früher du kommst, desto (eller um so) besser” När jag började lära mig Svenska blev jag helt fascinerad av hur nära Svenska, Tyska och Engelska hänger ihop :)

    • mazken  säger:

      På svenska säger man gammal – äldre – äldst.

  • Raffael Otte  säger:

    jag undrar vilka rötter ordet ”gammal” har ?

    • mazken  säger:

      Troligtvis från det germaska ordet gam – som lär betyda vinter. Någon har levat si eller så många vintrar,

  • Raffael Otte  säger:

    citationstecken heter Anführungszeichen på Tyska

    • mazken  säger:

      Ja – det är väl samma ord som det svenska anföringstecken ;-)

  • Mats Klasson  säger:

    De tre senaste ”övergiventeknikorden” framkallar (oops, ett annat gammalt ord från mörkrummet) en del minnen och associationer hos mig. Bildrör: När vi i början av 70-talet skaffade vår allra första färg-TV var den minst sagt lite känslig. Hade TVn blivit varm efter flera timmars tittande och man stängde av den, fick man inte sätta på den igen förrän den svalnat för då gick bildröret sönder. Nummerskiva: Sketchen med Hasse Alfredson var ju den där han predikade ”ettans princip”, men om han inte hade valt ettan så var andravalet nian, mest för att när man slog nian på nummerskivan fick han sin allra längsta resa med fingret tillbaks. Skrivmaskinen: När datorerna tagit över och skrivmaskinerna först försvann kunde man då och då läsa/höra historien om det storögda barnet som aldrig förr sett en skrivmaskin och som då yttrade: ”Wow, ett tangentbord som printar direkt!”

  • Ingegärd Sundell  säger:

    Eftersom vi är inne på Frödings dikt ”ett gammalt bergtroll”, vill jag lägga till ”båta”. Trollet säger på slutet ”men lite lär det väl båta”, dvs ”hjälpa”. Ni har kanske redan haft det.
    Jag har tonsatt den dikten och brukar sjunga den ibland, men ingen under 60 år förstår ordet ”båta”.

    • Mats Klasson  säger:

      Nej, det ordet finns inte med i listan. ”Båta” använder väl också Viktor Rydberg i sin klassiska dikt ”Tomten”, om jag inte minns fel.

    • Erik Olsson  säger:

      ”Tjuren är ilsken, min skjorta är röd
      Den hänger på hornen i trasor
      Här BÅTAR föga att klaga min nöd
      Nej – här stunda nattliga fasor”.

      Evert Taube, Vals på Ängön

      • Mats Klasson  säger:

        Tack Erik för roliga och intressanta infall på några av våra K-märkta ord.

  • Bosse Freij  säger:

    Vilka härliga ord, rolig läsning! Många av dem förtjänar att höras oftare. Liksom näsvis, petimeter och skruffs (om ett eller flera små odefinierbara föremål). Vad gäller nipper associerar det till nippertippa, som man heller inte hör särskilt ofta. Vad gäller nipper eller krimskrams, så minns jag från förr att äldre släktingar på landet benämnde detta som ”pycke”. ”Mycke pycke i den där lådan!” kunde de säga. När jag hör ordet tillbringare tänker jag alltid på en formulering ur en polisrapport, förhoppningsvis sann: ”Den misstänkte var en tillbringare av sin tid framför TV:n.”

    • Mats Klasson  säger:

      Ordet ”pycke” användes i min barndom i ordet ”legepycke”, som ungefär betydde ”leksaker i litet format”. Tillbringaren framför TV:n var fyndig och kul.

  • Ethel  säger:

    Lite kuriosa:

    Petimeter kommer från franskans ”petit maitre” som ju betyder liten mästare.

    mvh Ethel

    • Mats Klasson  säger:

      Intressant, Ethel.

    • mazken  säger:

      Tack för petimeterinformationen Ethel. Jag älskar när jag får sådana saker förklarade för mig. Det sätter liksom saker i sitt sammanhang och ger ordet dess slutliga nyans. Guldstjärna till dig.

      • Ethel  säger:

        Åh tack mazken!

  • Bosse  säger:

    Tillbringare. Enligt uppgift förekom ordet i en polisrapport i följande mening: ’Den misstänkte var en tillbringare av sin tid framför TV:n.’

  • mazken  säger:

    Mats Klasson. Jag tror nog att brandgult har samma nyans(er) som orange…

  • Mats Klasson  säger:

    ”Rar” är väl ett ord som glidit i betydelse, från ”sällsynt” och ”ovanlig” till ”snäll” och ”söt”. Även om det fortfarande används i den ursprungliga betydelsen när det gäller växterna. – ”På grund av” tycker jag används i neutrala sammanhang, som ett konstaterande av faktiska orsakssamband (som ibland kan vara negativa, men inte alltid). ”Tack vare” används bara i positiva sammanhang, precis som du säger.

    • mazken  säger:

      Enligt mig är ”på grund av” alltid negativt. Vill man vara neutral finns begreppet ”beroende av”…

  • Mats Klasson  säger:

    ”Enkannerligen” har jag möjligen hört någon gång, men ”smärst” har jag nog aldrig hört. Alltså goda skäl att K-märka båda orden. – Heter det då ”få, färre, färst”?

    • mazken  säger:

      Har inte hittat några belägg för det – men jag har tänkt tanken

    • mazken  säger:

      Frågan är vad Värre – värst heter i sin grundform – ar det illa?

      • Mats Klasson  säger:

        ”Illa” är nog gott nog i detta sammanhang.;-)

      • Erik Olsson  säger:

        Tror att det heter Ve – Värre – Värst.

        Som i Ve och fasa.

  • Ethel  säger:

    Knickedick använder min man mycket. Han är från Lund. Kan det vara mer förekommande i Skåne? Roligt ord, men förstås lite elakt.

  • Mats Klasson  säger:

    Hur jag än gräver i minnet kan jag inte komma ihåg att vi hade någon pennförlängare när vi gick i småskolan. Antingen var vi på landsbygdsskolorna så fattiga att vi fick nöja oss med att använda pennstumparna som de var, eller var vi så rika att helt enkelt fick en ny blyertspenna när den gamla blev för kort. Vet inte vilket. :-)

  • Mats Klasson  säger:

    När farmor misstänkte att man frös, sa hon alltid: ”Ta på gensaren!” :-)

    • mazken  säger:

      Då jag själv aldrig tidigare hört ordet Gensare så slog jag upp det och Wikipedia förklarar det så här: ”En gensare (uttal med hårt g, av engelskans Guernsey shirt, ’tröja tillverkad på ön Guernsey i Engelska kanalen’) är en tjock, stickad tröja i ylle som dras över huvudet. Gensaren var från början en fiskartröja som användes på Guernsey. Omkring första världskrigets början blev den något av mode, och användes av idrottsmän och barn.”

      • Mats Klasson  säger:

        Intressant mazken, kul att veta var ordet och tröjan kommer från.

  • Erik Olsson  säger:

    Bums även kopplat till att få avsked, bli sparkad.

    ”Arbetar Sven fortfarande på X-bolaget?”
    ”Nej, han fick bumsen i somras, han misskötte sig.”

  • Erik Olsson  säger:

    Goddagspilt besläktat med Ledighetskommittén. Ironisk/nedsättande benämning, dels på en grupp anställda som inte gör ”Många knop”, dels benämning på A-laget som sitter och dricker öl/njuter av tillvaron på allmän plats.

  • Erik Olsson  säger:

    Sex oxar jag hade i ok
    För min plog.
    Dom trivdes så TÄMLIGT
    Och drogo bra nog.
    Jag sålde dom en efter en
    Siså där.
    Med gott öls hjälp
    Jag sorgen bär.

    Ulf Lundell: Och gott öl kom

  • Majlis Olsson  säger:

    När jag var liten i Perstorp i Nordvästra Skåne så sa vi slattikor till gummiskorna för det endast är en sula och band mellan stortå och långtån. En badsko typ.

    • Mats Klasson  säger:

      Intressant, Majlis. Förmodar att slattikor även i ditt exempel hade något ljudhärmande över sig.

  • mazken  säger:

    Usling kan väl även betyda ”stackare”. Det vill säga någon som har det illa ställt – uselt helt enkelt. En fattig sate som det är värt att tycka synd om…

  • mazken  säger:

    Som jag förstår av inläggen på FB så är grina ett ord som används olika beroende på var i landet man befinner sig. Intressant att vi menade gråta medan skåningarna menade skratta/flina. Verkliga motsatser trots att nog skratt och gråt egentligen ligger nära varandra.

  • Mats Klasson  säger:

    Ja, i det sydligaste landskapet sade vi istället ”gräda” eller ”grimasera illa”. Grinade gjorde vi bara när vi var glada.:-)

  • mazken  säger:

    Knatting: Mats, det är det som vi i Stockholm på det glada sjuttiotalet kallade för en halv böj, åtminstone om den var av märket Explorer.
    https://www.youtube.com/watch?v=0VTpaliZIZg

  • Mats Klasson  säger:

    Angående plåt:
    Det var ju synd att de inte kunde plåta när Bellman tog sig en plåt.

Lämna en replik Stäng svar

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>