K-intervju 2014 – Mats Klasson

Det svenska språket

Ditt intresse för svenska språket, har du haft det alltid eller kom det t.ex i tonåren? (Anita)
Det har funnits så länge jag kan minnas. Långt innan jag började skolan frågade jag ideligen mamma om olika bokstäver och ord. Hon svarade så pass bra att jag lärde mig läsa redan när jag var 5 år. I den åldern skrev jag t o m min första egna saga (med blyerts på bakplåtspapper och med pärmarna av tårtkartong, som tejpades ihop, i format 10×6 cm ungefär) med egna teckningar till, om en orm och en tiger. Den skrevs alltså för mer än 50 år sen. Har den fortfarande kvar, om än lite trasig och gulnad.  Som synes stavade jag som en kråka, men jag har bättrat mig. Jag hade heller inte lärt mig objektsformen honom och jag använde det talspråkliga ”dom” både i subjekt- och objektsform. För övrigt är det väl hyfsat skrivet av en 5-åring.  För fullständig förståelse av berättelsen bör tilläggas att ormen hittades uppslingrad i ett träd och att ormens bostad var ett litet hål i marken. Gömme är det samma som kurragömma. Däremot framgår det inte av teckningen vem av dem som ville ha saft. Det är fortfarande ett litet mysterium. Kanske kunde jag identifiera mig med båda två, och mig själv, när jag skrev ”Jag. vill. ha. saft.” Lägg förresten märke till den nyskapande interpunktionen i min saga.

En tiger och en orm,
En beretelse av Mats.
Sid 1. Första. gången. dom. träffas.
Sid 2. Dom. lekte. gömme.
Sid 3. Nu. går. tigern. och. letar.
Sid 4. Jag. har. hittat. han.
Sid 5. Jag. vill. ha. saft.
Sid 6. Nu. dricker. dom. saft.
Sid 7. Nu. går. dom. på. promenad.
Sid 8. Ormen. kom. och. tänka. på. att. tigern. kunde. följa. med. ormen. hem.
Sid 9. Tigern. sa. att. han. fick. inte. plats.
Sid 10. Dom. gick. hem. till. tigern. Där. fick. dom. plats. båda. två.
SLUT

K-intervju2014_MatsKlasson1

Hur yttrar sig ditt intresse? (Paisley)
Är något av en språkpedant och har ett gott språkgehör. När jag hör eller läser att språket används felaktigt eller på ett nytt sätt som jag anser sämre, eller på ett sätt som helt uppenbart beror på bristande kunnighet och språkkänsla, gör det ont i mina språköron. Tycker annars generellt att det är oerhört spännande med språkfrågor och hur språket förändrats genom åren. På grund av bristande tid har jag länge inte kunnat läsa så mycket som jag skulle vilja, men har nu funnit en rutin där jag nästan dagligen helt enkelt tar mig minst en halvtimme-timmes tid, där jag läser böcker. Skriver också en del. Dels journalistiskt i artiklar och reportage på Kafé K, men också mer litterärt. Tycker det är stimulerande att bolla med orden och leka med språket. Att hitta på nya ord och ordsammansättningar är särskilt roligt.

När fick vi ett enhetligt skriftspråk? (Skånske Arne)
Jag förmodar att du med ”vi” menar svenskspråkiga i Sverige. Redan på 1200-talet fanns delvis ett enhetligt riksspråk som främst kom i uttryck i lagarna. Den välkända Västgötalagen, som är den första kända skriften på svenska med latinska bokstäver, är från denna tid. Men vi ska ju heller inte glömma runstenarna som funnits tidigare, men då användes ju runor (runtecknen).  De kyrkliga skrifter som fanns var först främst på latin. Först i samband med reformationen på 1500-talet då protestanterna bröt sig loss från den katolska kyrkan kom svenska språket in i de religiösa skrifterna. Gustav Vasas bibel (som kom i två omgångar på 1520- respektive 1540-talet) är kanske det främsta exemplet på detta.

Jag har hört att svenska är ett av världens svåraste språk att lära sig, stämmer det? (Skånske Arne)
Som förstaspråk är alla språk precis lika lätta att lära sig. För så gott som varje liten unge lär ju sig sitt modersmål ungefär lika snabbt, oavsett vilket språket är. Men jag utgår från att du menar som andra- eller tredjespråk. Man kan inte säga att något språk är svårare att lära sig jämfört med något annat, av det enkla skälet, att det beror på vilket modersmål (förstaspråk) eleven har. För en dansk är svenska betydligt lättare att lära sig än t ex finska. För en estländare (med estniska som förstaspråk) är det gissningvis lättare att lära sig finska än svenska. Förutom språkliga släktskap finns ju också olika egenheter, grammatik och uttal som kan vara svårt att lära sig, särskilt om dessa egenheter är unika för svenskan. Jag kan t ex förstå om de olika stavningarna av sje-ljudet (och även uttalet av det) kan vålla synnerliga problem att lära sig för en person som inte har svenska som modersmål.

Vilket tycker du är mest intressant , själva skrivandet eller grammatik? (Anita)
Skrivandet (och läsandet) är roligast. Den svenska grammatiken har vi som har svenska som förstaspråk mer eller mindre i ryggmärgen. Man liksom känner att något låter fel, om grammatiken inte stämmer, åtminstone om språkkänslan är någorlunda normal. Användandet av språket är ju då man inte bara får praktisera grammatiken, utan också använda sin uppfinningsförmåga och kreativitet.

Själv tycker jag att nyord kommer in väldigt fort i ordlistor. Borde man inte vänta lite längre för att se om det sätter sig eller om det bara är ett kortvarigt modeord? (mazken)
Kan nog hålla med om det. Men det är en svår avvägning det där. Man vill å ena sidan hålla ordlistor och ordböcker så moderna och användningsbara som möjligt i nutid, men riskerar då att det slinker med några ord som snart blir omoderna. Det är dock svårt att sia, särskilt om framtiden. Ett typiskt exempel på ordböcker som nästan blir omoderna innan de går i tryck är slangordböcker.

Nyord/låneord har ju alltid varit en viktig del av språkets utveckling. Men finns det några bortglömda ”gammelord” som du anser mer värda att bevara än andra? (mazken)
Jag har många ord och uttryck, speciellt sådana jag använde på 60-talet – om man nu kan kalla sådana för ”gammelord” – som jag skulle vilja K-märka. Ofta är det ord som numera fått vedervärdiga svenskelska motsvarigheter, eller ord som böjs och används på ett helt annat sätt. Men det kan också vara ord på saker, företeelser och begrepp som inte längre finns eller som används mycket mindre numera. Här några av dessa gamla favoriter. Tillbringa (enligt mig tillbringar man tid och spenderar på sin höjd pengar – hade det varit möjligt skulle jag tillbringa pengar också, men då har man kanske svårt att bli förstådd – man spenderar aldrig tid) och det nära besläktade substantivet Tillbringare. Idrottare (istället för det hemska svengelska ordet atleter som får mig att tänka på tynglyftare och kulstötare). Numera verkar heller ingen Bo längre, de bara lever…… i sina hus och lägenheter. Jag vill försvara Bo och ge mer boende åt folket. Sin (istället för deras som på senare tid har börjat användas felaktigt). Bums (ett ord som försvann för rätt längesen, dvs i betydelsen ”med det samma” (som förresten också nästan försvunnit) eller ”genast”). Honom och Henne (istället för han och hon som nu även används i objektsform allt oftare). Slattikor (fortfarande har jag inte hört någon annan än min farmor använda ordet). Brydd (ett ord min mormor ofta använde). På tal om farmor och mormor, så hade farmor en farstu medan mormor hade en tambur, trots att de såg ungefär likadana ut…. Begripa hellre än förstå. Hässja (borde bevaras även om själva hässjorna inte finns). Ju i kombination med Desto (istället för det allt frekventare ju-ju:andet). Lemonad. Blev för några år sen medveten om att ordet var utrotningshotat när min far på en fest bad min systerdotter hämta ”en lemonad till”. Hon som endast använt ordet ”läsk” hela sitt korta liv, såg ut som ett frågetecken. Mobil (dvs i betydelsen rörligt konstverk som hänger i taket). Skrivmaskin. Hackelsemaskin. Självbindare. Spiskammare. Skafferi. Sisare (ett gammalt ord som betyder sax; lägg märke till likheten med engelskans ”pair of scissors”) Bilstall (ett ord som helt öppet visar skarven mellan det hästdragna och motorburna). Men det finns säkert fler favoritord och -uttryck, sådana som jag inte kommer på just nu.

Kunde inte låta bli att plocka upp mitt språkinstrument och spela upp för att ge de gamla orden en svängom, i ett försök att hålla dem vid liv, ännu ett stycke tid:

Gammelordens gårdagsorddans
Jag är lite brydd,
undrar om de unga begriper det här?

En atlet är lyftare, stötare, brottare.
De övriga är helt enkelt idrottare.

Hässjorna hade hö på svankiga ryggar.
Hästarna för slåttermaskinen skyggar.

Ju fler självbindare, desto snabbare skörd.
Varje skördetröska hade sin hackelsemaskin.
Deras muskedundrande var värre än skrivmaskinens.

Ormar får bo i små hål(or).
Nils Ferlin var en inneboende som levde fattigt.
Jag är ytterst boende, som aldrig fattat det här med ”lever”.
Hans tak var en annan människas golv.
Mitt tak är himlen, för jag är en grå liten fågel.
Tigrar har också hyfsat rymliga bostäder.

Trollen tryckte i tamburen.
Slattikorna stod i farstun.

Tillbringaren tillbringade sin mesta tid i skafferiet.
I spiskammaren hängde bruna, kletiga flugfångare,
som flugorna förvillades att fästa sig vid.

Fästmannens och fästmöns förhållande förundrar oss.
Hon är mer mån om honom än han om henne,
fast han är både för finnig och fånig för henne.

Bums klipps mobilen till med sisaren.
Mobilen hängs i trådar i taket.
Den dinglar bara, ringer inte alls.

Så dansade nu orden i slattikor från förr,
innanför farstuns och tamburens dörr.
Svettiga efter dansen svalkar de sig med varsin lemonad.
Begrips?!

K-intervju2014_MatsKlasson2

Hur ser du på den allmänna förflackningen av det svenska språket som förekommer? Går den att göra någonting åt? Bör man göra någonting åt den? (Andersson)
Förändringen av ett språk är nog oundvikligt och i vissa fall helt nödvändigt. Nödvändigt för att språket måste spegla den föränderliga verkligheten och vara användbart, men också för att det vore trist om ett språk stagnerade. Däremot kan det ibland förändras till det sämre. Varför ta in en massa svengelska ord när det redan finns utmärkta och användbara svenska. Särskrivningen är ett annat stort irritationsmoment. Det tyder på en bristande språkkänsla i kombination med ett alltför stort intag av engelska. Det ser inte bara obildat ut (det verkar som om den svenskspråkiga skrivande befolkningens andel av 7- och 8-åringar ökat lavinartat de senaste åren), det försvårar också kommunikationen eftersom betydelser ändras eller blir otydliga. Även själva irritationen gör att man redan från början får ett negativt intryck av den som särskrivit. För att sammanfatta, så får vi finna oss i språkliga förändringar, men genom språkvård och språkkunnighet kan man förhoppningsvis styra förändringen i en positiv riktning så att språket blir rikare och mer användbart, utan att svenskan blir en engelsk dialekt t ex.

Svenska, norska och danska är lika. Känner du till ord, som låter lika, men som har annorlunda betydelse? Ord som kan missförstås? (Raffael Otte)
Som skåning känner jag främst till danskan, men det finns säkert liknande exempel i norskan. Har också hört att ord som stavas och uttalas på samma sätt i danska och norska har två olika betydelser i de båda språken. Rolig är ett kul ord, som på danska betyder lugn. Springa på danska är det samma som hoppa på svenska. Det danska krydsild är ingen inlagd sill som man kan äta, utan ”krysseld”, dvs korseld på korrekt svenska. Snor på svenska är sånt som kommer från näsan. Snor på danska är ett snöre. Det som kommer ur danskarnas näsor heter snot. Det danska frokost, är alls inte frukost som man skulle kunna tro, utan lunch. Men det är ju ingen ordning på svenskan heller. Middag, som förr åts mitt på dagen, äts ju numera på kvällen. Det gör att kvällsmaten förskjutits till senare och den inkräktar nästan på nattamaten. Den danska frukosten benämns morgenmad. Vi känner från Danmark till det landgångsliknande smørrebrødet, men en vanlig smörgås kallas sandwich i Danmark….

Tyska språket har under historien gått igenom en stor utveckling. På medeltiden förvandlade sig tyska från gammal högtyska (Althochdeutsch) till medelhögtyska och sedan till det språk vi talar nuförtiden. Finns det en sådan utveckling i svenska också? Vet du någonting om det ? Kunde du kanske även förklara med hjälp av några exempelord, hur det skedde? (Raffael Otte)
Nej, det finns ingen sådan utveckling av svenskan. Däremot hade de flesta skandinaver (svenskar, danskar, norrmän och islänningar) under vikingatiden ett nästan enhetligt språk, med små geografiska variationer. Det språk idag som ligger närmast detta urskandinaviska språk är isländskan. Men med tiden blev skillnaderna större och svenskan, danskan och norskan blev egna språk.

Vilken av de svenska dialekterna är vackrast? (Andersson)
De flesta dialekter har väl sin tjusning, tycker jag. Jag faller främst för varje dialekts särprägel och också det faktum att den speglar landsdelen där dialekten talas, människorna som bor där och hur dialekten historiskt har växt fram och förändrats genom århundrandena. Men det är så subjektiv att man inte kan svara objektivt på din fråga. Det beror också på vad man menar med vackert och vilket  skönhetsideal man har. Personligen tycker jag alla de svenska dialekterna är av godo. Dels kan man lättare placera den dialekttalande i geografin, dels är det kul att jämföra skillnader och likheter mellan de olika dialekterna, vilket ökar ens kunnighet om språket rent allmänt. Det ger också en fördjupning av svenskan och man hittar intressanta samband och influenser både utifrån och mellan dialekter. Dialekterna gör det svenska språket rikare. Jag är glad att den likriktning mot den s k rikssvenskan som pågick i Sverige på 50- och 60-talen, där t ex en nyhetsuppläsare som talade skånska var en otänkbarhet, till slut avbröts. Mångfald framför enfald.

Har du några tips om hur man kan förbättra sin svenska? (Paisley)
Att läsa många böcker som är skrivna på bra svenska, både facklitteratur och skönlitteratur i olika genrer, är nyttigt. Det ger en bra överblick över hur svenskan ser ut och ger förhoppningsvis en ökad känsla för språket. Dessutom utökar man sitt förråd av ord och uttryck, vilket gör det egna språket rikare. Att själv skriva och försöka formulera sig är också ett bra sätt. Man behöver inte nödvändigtvis publicera det man skrivit. Att skriva dagbok, skriva poesi eller födelsedagsverser, eller försöka sig på sina memoarer, om än bara för egen del och sin byrålåda, är bra sätt att hålla sitt språk i form. Korsord främjar säkert också den språkliga kreativiteten och uppfinningsrikedomen, även om jag själv inte löser korsord med någon regelbundenhet. Ytterligare ett sätt att förbättra sin svenska är att fungera som tolk eller lärare till en person som inte har svenska som modersmål. Det ger en ny infallsvinkel på svenskan, när den jämförs med ett annat språk. Det kan man lära sig mycket av.

Mats Klasson

2 kommentarer till K-intervju 2014 – Mats Klasson

  • Bosse Freij  säger:

    Jätteintressanta synpunkter och roliga infallsvinklar! Förflackningen av språket, inte minst på nätet där särskrivningar snart är legio, har jag ibland försökt motverka som själv utnämnd språk polis.

    • Mats Klasson  säger:

      Språkpolis menar du väl? :-D

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>