Julkrönika 2022: En galen jul

En galen jul
Minnen, önskedrömmar och fria fantasier stöts och blandas i en skånsksenapsmortel för att krydda julen 2022.

Allt sedan oktobermarknaden har Stortomten och Lilltomten förberett julklapparna. På marknaden införskaffades ett fåtal saker, som t ex en kasperdocka med tygkropp och gummihuvud, en halvstor leksaksbil i plåt som målats i skarpa färger och med riktiga gummihjul. Kasperdockan är luktlös men leksaksbilen luktar plåt och gummi.

Stortomten och Lilltomten tältar på logen från oktober fram till jul. En lekhage med galler som vikts ihop till en trekant och ställts med en spets uppåt har blivit tält för de båda tomtarna. Med presenning över och med filtar och kuddar i blir det en mysig och trivsam boning.
Ett fåtal av julklapparna innehåller saker, men de flesta är tankar, förhoppningar, fantasier, drömmar som ju är betydligt större än saker. När paketen slagits in förvaras de först på logen, men när julen närmar sig hängs de upp i trådar i nya stallet, bredvid logen, där korna står. Värmen från korna tinar upp julklapparna och håller dem varma till julafton. Ännu längre bort, i den gamla stallen, står hästen Pärla och i stiorna skriker nassarna allt högre. De har blivit för många för att det ska vara trivsamt i stallet. Särskilt Pärla vantrivs med dem. Nu har nassarna, vars intelligens inte är särskilt hög, blivit så många att de kräver att få komma in i huset och sitta med vid julbordet för att få äta julskinka. Människorna försöker förklara för nassarna att julskinkan är nassekött och att de i så fall kommer att äta upp sig själva. De ser förundrade ut men jag tror inte de begriper innebörden, för de är som sagt inte särskilt smarta, kloka eller kunniga.
Så de får snällt bli kvar i stiorna, precis som Pärla står i sin spilta och korna i sina bås. Korna får extra kraftfoder och väldoftande hö till jul och Pärla får en extra havrekärve. Nassarna får grismat.
Korna har dessutom förmånen att från en gammal radioapparat få lyssna på intressanta och lärorika radioföredrag, och till jul även avnjuta julmusiken.

Redan i slutet av november kommer Joel och Klara med sitt propellerplan förstås. Under flygplanet hänger en jättelik trattformad sil full med pudersnö. Tack vare flygplanets vibrationer sprids pudersnön i ett tunt, tunt täcke över marken. Skulle det bli stopp i silen, hostar Joel högt och Klara rycker i ett av de rep silen är upphängd i, så börjar den pudra igen.
För de stora snöflingorna och djupsnön räcker inte Joel och Klaras plan, för då krävs kraftigare doningar och mängder. Leverans av den snön kommer från annat håll.

Första advent sätter mamma alltid upp den brandgula julstjärnan i det stora fönstret mot landsvägen. Det är liksom startskottet på julförberedelserna.

Vi hade inget kylskåp i min barndom utan ett rum vi kallade spisskammaren. Spisskammaren var ett vanligt rum där man inte hade någon värme påslagen och som fungerade som skafferi. I spisskammaren finns mycket mat på hyllorna och hängande i taket. Dessutom en jättestor frysbox i ena hörnet.
I början av december spelar farmor Alma och grannfrun Ines lutfisktennis i spisskammaren. Som racketar torkade lutfiskar, som bollar ägg.
Om tennisflickorna använder råa ägg, kan det bli en kletig match. De vill aldrig ha några åskådare och de avslöjar aldrig vem som vann. Lägger man örat till spisskammardörren kan man dock höra matchen direkt.

Lutningen av den torkade lutfisken börjar den 9 december, först blötläggs den i vatten och sen i lut. Till slut blötläggs den åter i vatten som byts varje dag i fem-sex dygn innan fisken kan kokas.

Morfar och mormor står på Floens is vid billstallen vid ett torgstånd.
Morfar säljer granar och granris. Mormor säljer risgrynsgröt och tomtebröd (till kaffet). Hon står och rör i en stor gryta som puttrar på svag värme.

Jag snör på mina bandyrör och sätter på de ljusblå skridskoskenskydden i trä för att promenera bort mot Floen, ungefär sextio meter från huset. Framme vid isen tar jag av skydden och skrinnar ut. Unnar mig ett antal rundor runt torgståndet innan jag närmar mig mormor och morfar. Framför torgståndet ligger granris för att man inte ska halka.
För första gången har mormor fått följa med morfar på torghandeln. Förr fick hon alltid stanna hemma på gården och sköta djuren.
-Vem sköter djuren nu då? frågar jag morfar.
-De tre barnen är så pass stora att de klarar av det.
-Skulle det hända något särskilt har Vångamöllaren lovat att hjälpa till, tillägger mormor.
Sen får jag en liten tallrik risgrynsgröt att smaka på och värma mig med.

Pappa väcker oss barn på lillejulaftonsmorgonen med repliken:
-Det snöar, det snöar.
Han var alltid en aning barnsligare än oss barn, när det gällde glädjen över snöfallet.

Mamma är fullt upptagen i köket med julmaten. Överhoppsmat som sill i olika inläggningar, sillsallat, rödbetssallad och Janssons frestelse. Men också ätbar och god mat som brunkål (den enda julrätt jag måste äta till jul för att det ska kännas som jul, allt annat kan jag undvara, men brunkålen måste jag ha), skinka, köttbullar, lax, kokta ägg (som köps av Albins Agda eftersom vi inte har höns; vi hade hönor fram tills murare Linderos murade upp det nya stallet, mellan logen och det gamla stallet), grovbröd, den runda julosten med sitt röda omslag, lutfisk med senapssås och skånsk senap, samt risgrynsgröt (med kanelstänger i) och ibland saftsås till.

Även mellanmålsjuldelikatesser som hasselnötter, valnötter, fikon, dadlar, knäck, apelsiner, vinteräpplen, struvor (som farmor bakat med egna struvjärn), pepparkakor – både som hårda hjärtan och i den mjukare varianten, har serverats fram på de mindre borden.

När jag tänker efter har jag inget minne av att vi fick vare sig glögg eller lussebullar i min tidiga barndom. Så glöggflaskan och lussebullarna med russin och saffran får ni klara er utan.

Även i julveckan kom det leveranser, precis som övriga veckor.
På tisdagen hade fiskabilen kommit med sån där överhoppsmat, dvs sill i olika former.

På torsdagen hade bagaren kommit med vörtbrödet, grovbrödet och kavringen.

Årets lillejulafton infaller på en fredag, och på fredagar kom alltid drickabilen. Med julmusten, julölen, svagdrickat, lemonadflaskorna och det färglösa vichyvattnet.

Pappa köper julgranen av morfar för 150 kr. Samma julgran som han själv sålt till morfar från egen skog för 125 kr. Men då får han lite granris att lägga framför trappan till reducerat pris, samt den enastående servicen att få låna en kälke att dra hem julgranen på, de drygt sextio meterna från Floen till huset. Den kälke med ratt som jag aldrig fick i 5-årspresent 1963.

På lillejulaftons kväll får vi barn med tindrande ögon vara med och klä granen. Elektrisk seriekopplad ljusslinga, där man kunde släcka alla ljusen genom att försiktigt skruva loss en av lamporna. Glittergirlanger, girlanger med små svenska flaggor, stora flaggor monterade på en ståltråd som man stack i grangrenen, hemmagjorda hjärtan av glansigt papper, änglahår, smällkarameller, kulor (som man kunde spegla sig i) i rött, grönt och silver.
I toppen antingen en stjärna eller en kupolformad dekoration.
På själva julaftonen tillåts vi, under noggrannt överinseende, hänga några tomtebloss i granen och tända på. Sen gnistrar de i någon minut ungefär.

Fastrarna kommer med sina gubbar på julafton till oss. De har ännu inga barn.

Morbröderna kommer med sina käringar och/eller barn på juldagen till mormor och morfar.

Farbror Bertils familj kommer till farmors på annandagen för lutfisken och ris à la maltan.

För att återvända till julaftonskvällen blev det ett förskräckligt stim och stoj vid julklappsutdelningen förstås. När alla paket var öppnade låg på golvet i ett hav av askar, omslagspapper, leksaker, nyttoföremål, klädesplagg, sällskapsspel, vintersportsutrustningar av olika slag, chokladaskar, karamellpåsar. Också ett och annat barn som gömt sig under julklappspappret hittades.
De vuxna samlade ihop innehållet från sina egna paket till små högar. Barnen lekte oorganiserat med sina nya leksaker men tröttnade snart. Kanske behövdes det läsas igenom någon bruksanvisning, kanske hade förväntningarna varit större än den verkliga leksaken kunde motsvara osv.
När de vuxna sade till barnen att hjälpa till att samla ihop alla tomma askar och julklappspapper och lägga allt detta i ett hörn i köket, väcktes hos barnen en ny, tämligen oväntad kreativitet. De började slå in de tomma askarna igen med julklappspappret.
De fick låna lite tejp och några snören så att paketen höll ihop.
När alla åter såg ut som oöppnade julklappar, öppnades paketen på nytt, nu med ihopfantiserat innehåll och spontana kommentarer till detta. Sen slogs paketen in igen och så höll det på resten av kvällen. Det var längesen barnen hade haft så roligt, med tomma julklappspaket. Deras stackars leksaker stod övergivna i det stora rummet.

Detta var verkligen en galen jul.

Mats Klasson