Var i hela världen ligger Fänneslunda?
Enkelt uttryckt; mellan Borås och Ulricehamn.
Historien bakom denna visfestival?
Någon eller några som brinner för den svenska visan och hittar en sagolikt vacker plats att vara på.
Något som är unikt för Fänneslunda Visfestival?
Liten, intim och familjär.
Har du varit här tidigare?
Nej, det var första gången för mig.
Visfestival. Hur hög var vishaltsprocenten? Eller med andra ord, hur mycket plats för andra genrer fanns det i Fänneslunda?
Mellan tummen och armbågen 20 % americana och 80 % visa.
Christina Kjellsson?
Det finns ingen som Christina Kjellsson, humoristisk, underfundig och fullständigt närvarande med uttrycksfulla humoristiska texter som förvandlar vardagliga händelser till regnbågsskimrande poesi.
Ola Aurell?
Nybliven far och numera också upphovsman till Pappa är poet.
Sanna Carlstedt?
Humoristisk och full i fan.
Kim Stranne? Peter Lundblad?
Tyvärr såg jag inte Kim och Peter Lundblads spelningar, eftersom jag bara stannade en dag. Kim var där på fredagen och gjort ett kort inhopp på Sannas spelning, så lite Kim på scen fick jag se i alla fall. Jag ser fram mot hans kommande skiva.
Övriga artister?
I samarbete med Uppsala visfestival anordnar Fänneslunda tävlingen Visupp, som ger unga artister möjlighet att spela inför publik.
Hur fungerade samspelet mellan artister och publik generellt och specifikt?
Tyvärr skrämde regnet bort en stor del av publiken när de oetablerade artisterna spelade på utescenen tidigt på kvällen. Inomhusscenen i lada är så härlig som en visscen kan bli, speciell miljö och närhet mellan scen och publik.
Lyckligast?
Sanna Carlstedt som blev årets Jailbird Singers-stipendiat.
Högst? Takhöjden i ladan.
Lägst? Molnen på himlen.
Minst? Sanna Carlstedts största fan.
Blåast? Åsarna på andra sidan sjön.
Grönast? Vallen ner mot sjön.
Rödast? Klockstapeln vid kyrkoruinen.
Jordgubbigast?
Restaurangtält med servering av rätter baserade på lokala råvaror med eller utan jordgubbar går alltid hem.
Spetsigast? Nosen på Sanna Carlstedts hund.
Snabbast? Sanna Carlstedts hund.
Vackrast?
”Alla vackra människor”, för att citera Christina Kjellsson. Hennes sång om barnet i den finlandssvenska familjen ger mig gåshud. Orden ”på andra sidan vattnet ligger Finland” rymmer flera generationers vemod och längtan. Fågeltavlorna på väggarna. Det krävs känsla för att fånga en fågels själ.
Traditionellast?
Tolkningar av Taube av Ingmarie Romell och Ann-Catrine Persson.
Modernast?
Peter Faxvall har äntligen släppt sin platta på riktigt. Han kompade Sanna Carlstedt och gjorde en inofficiell och bejublad extrakonsert utanför det ordinarie programmet.
Lugnast?
Att åka hem och inte sova i tält på ett fält.
Mjukast?
Ola Aurells katt. Man kan göra många saker med den.
Viktigast? Att vara där.
Vitsigast? Ola Aurell.
Visigast? Tobbe ”Hundringen” Ljunglöf gjorde ett traditionellt trubadurprogram baserat på underfundiga texter och eget material. Jag har fått en del omistliga insikter om hur ett dyrbart rödvin egentligen ser på tillvaron.
Visast? Christina Kjellsson
I programmet under rubriken ”Lilla Restaurangscenen – Festibaren” står det ”Nu händer allt det som ni inte trodde skulle hända”. Vad hände? Och vad hände när ungarna lagt sig?
Barnen ville inte gå och lägga sig, så det hände inte så mycket, spelningarna, improviserat och oannonserat. Ola Aurell tog mod till sig och spelade sin insiktsfulla skildring av den svenska landsbygden Landet, som går ungefär så här ”det finns en del av landet som man lämnar om man kan det och den delen kallas landet”.
Nyfiken: Mats Klasson
Ögonvittne & öronvittne samt fotograf: Paisley
Låter som en festival i min anda ;-)