Intervju med Rick Titrö

Ågatan 38, Linköping den 6 november 2013


November till trots är uteserveringen på baren Ågatan 38 fullsatt redan tidigt på kvällen. Ett par pelare av brunt tegel skapar rumskänsla i förhållande till gågatan. Inomhus står ett tjugotal bord uppställda i vinkel runt den generöst tilltagna bardisken. Fondväggen längst in i lokalen skimrar i grönt och silver. Cylinderformade lampor, varav några klädda med imiterat gräs, sprider ett behagligt ljus. Publiken är blandad, både till ålder och utseende. Stamgäster känns lika välkomna som nykomlingar. Det trivsamma bakgrundssorlet fyller luften. Stämningen känns som hämtad från en härlig amerikansk feel-goodkomedi. En av gästerna kallar stället ”mitt eget trivsamma pilsnercafé” och liknar det vid baren i TV-serien Cheers. Varje onsdag erbjuds livemusik med lokala artister. Just den här onsdagen har kvällens artist Rick Titrö dock rest ifrån Gamleby utanför Västervik. Innan Rick Titrös spelning träffas vi för en pratstund.

Rick berättar att han fyller 25 i februari. Han kommer ursprungligen från Skåne och går för närvarande andra året på Visskolan i Västervik. Namnet Rick Titrö är ett artistnamn som härstammar från högstadietiden och punkbandet Förortsbarn. Inspirerad av bl a Kal P Dal, Dag Vags slagverkare Per Cussion och Uschs basist Irre Terad hittade han på olika artistnamn till medlemmarna i bandet.
-Katta Strof fick det klart bästa namnet, men hon var inte med så länge, säger han med ett leende.

Efter att ha gått estetisk musik på gymnasiet bestämde han sig för att inte gå några fler renodlade musikutbildningar.
-Musikutbildningen på gymnasiet handlade mycket om spelteknik, säger han. Visst är det viktigt, men känslan får inte försvinna. Speltekniken är ett verktyg för att få fram känslan och budskapet. Den får inte bli överordnad känslan.

Han var inte heller särskilt sugen på att arbeta hederligt. Istället började han läsa Scenproduktion på Malmö Högskola, ett treårigt program som innefattar ljud- och ljusteknik, scenografi, produktion och allt annat som har med scen att göra förutom själva framförandet.

Nuförtiden går Rick andra året på Visskolan i Västervik. Visskolan ser inte speltekniken som ett självändamål utan som ett verktyg för att förmedla det man vill förmedla. Första året är undervisningen inriktad på ensemblespel, låtskrivning, branschföring och vistolkning. Man behöver inte skriva egna låtar, men många gör det. Omkring 1/3 av eleverna på visskolan fortsätter andra året som är mer självständigt. Eleverna har tillgång till lärarstöd och ska kunna arbeta som frilansmusiker under studietiden. Jämfört med visskolan på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv så anses utbildningen i Västervik vara mer utåtriktad då eleverna bl a får göra fler konserter. Spelningar på Visarkivet i Västervik är t ex ett återkommande evenemang. Rick har också startat en visklubb, som fått det tvetydiga och Kjell Höglundska namnet Hotell Intim, på Stadshotellet i Västervik. Tanken är att varje kväll ska ge utrymme både för oetablerade och välkända artister.

-Det kan ofta vara svårt för okända artister att få ordentliga spelningar, konstaterar Rick. För en bokare är det ofta enklast att arbeta med artister man redan har i sitt kontaktnät och även säkrast ur ren ekonomisk synvinkel eftersom man har ett hum om hur stor publik artisten drar. I och med att könsmaktsordningen även finns inom musikbranschen blir det ofta också ganska gubbigt.

För att marknadsföra sig själv och sitt artisteri är han aktiv på sociala medier. Han håller kontakt med sin publik via Facebook och lägger ut videoklipp från spelningar på Youtube. Det är ett sätt att visa vad man håller på med utan att ha en stor marknadsföringsapparat bakom sig. Genom att vara kompis med sin publik och ha direktkontakt med den undviker han att det bildas en hierarki där kulturen reduceras till underhållning istället för folkbildning och kommunikation. Ibland lägger han ut utkast till sångtexter på facebook för att få respons på dem och på så sätt få dem ännu bättre. Nyskrivna Du behöver nån som värmer dig i natt är en text som han delat på facebook.

 

När vinden blåser in från norr
Och graderna kryper mot noll

När just ingenting utom halsen är torr

Och när inget längre spelar någon roll

[…]

 Och du vaknar mitt i natten av att kudden är våt
Det var den värsta mardröm du nånsin haft
Och sen somnar du om i en lugnande gråt
Att du behöver nån som värmer dig i natt

Och du vaknar nästa morgon lika tungsint och svag
Men trots att allt känns dystert och svart
Så vet du nånstans att våren kommer en dag
Men du behöver nån som värmer dig i natt

 Rick har sina egna musikaliska rötter i punken, som han upptäckte på högstadiet, och har lyssnat mycket på skandinavisk musik, bl a en hel del danskt, eftersom hans pappa kommer från Danmark. Texterna har stor betydelse i hans lyssnande.

-Vad som är visa är en definitionsfråga, säger han. En del tänker bara på Taube när de hör ordet visa, men egentligen är all textbaserad musik visa. Visa är visa även om det kanske inte låter så. Winnerbäck, Thåström, Laleh, Timbuktu, Håkan Hellström. Oavsett arrangemang och melodier är det visa ändå.

Den moderna visan uppkom i början av 1960-talet som ett avståndstagande mot att visan satts på piedestal i finrummet. Den hade omvandlats till någon slags finkultur när visan egentligen är något helt annat, folkets kultur. Bellman var egentligen punk. Punk är egentligen ingen genre, utan mer en inställning och en attityd, snarare än ett sound. Punk är gör-det-själv och strunta i etablissemanget.

All textbaserad musik kräver en lyssnande publik. Hur visans framtid ser ut är svårt att svara på. Det har alltid funnits människor som har något att säga och vill förmedla det. Musik är ett sätt att få fram ett budskap. Sång och gitarr är en av de enklaste och mest direkta sätten att göra det på. Om det spelas i radio eller inte beror mycket på hur farligt det kan ses som. Kommersiell media är mer intresserad av att sälja tvättmedel än av folkbildning, samtidigt som Public Service följer med i trenden för att inte hamna utanför. Det är bara de största som syns i TV, sådant som är tillräckligt ofarligt för att visas på bästa sändningstid. Men oavsett om det uppmärksammas av media eller inte finns det lika fullt för det. All musik upplevs oftast bäst med direktkontakt. Live, men även digitalt. Dessutom finns det ett egenvärde med fysiska skivor. Man kan exempelvis granska texter, läsa vem som spelar vad och njuta av den grafiska formgivningen.

När Rick gick på mellanstadiet började han göra egna sånger. Han skriver  ofta samhällskritiskt och texter om människor som kommit i skymundan och varvar humor och svartsynthet.

-En trubadur i ordets egentliga bemärkelse, det vill säga någon som skriver egna låtar och kommenterar samtiden. När folk väl lyssnar på en ska man ha något att säga. Vad det handlar om kan kvitta, det kan vara samhällskritiskt, filosofiskt, psykologiskt eller naturvetenskapligt. Att sprida glädje kan nog också vara att säga något men kulturens uppgift är inte bara att sprida glädje, utan även att medvetandegöra och trösta. I mina egna sånger vill jag inte vara alltför självutlämnande. När texterna ligger för nära mina innersta känslor ljuger jag hellre ihop en del samtidigt. Man vågar nog vara som ärligast när man ljuger. Det är också ett sätt att vara personlig utan att vara privat.

I sitt textskapande inspireras han bl a av Loke Nyberg och Roger Karlsson. Han vill gärna ha långa, ordtäta textrader och använda inrim. De flesta sångerna skriver han klart ganska snabbt, för att de inte ska bli liggande. Krogvisa för vit kränkt man tog dock lite längre tid att skriva och handlade till slut om något helt annat än vad den ursprungligen var tänkt att handla om. Inspirationen från texterna kommer från allt möjligt. Den kan komma från vardagen och sådant han tänker på. Han kan ha hört någon rolig fras eller fastnat för något i en låttext, bok eller film. Under sina spelningar framför han i huvudsak eget material. Av kvällens 18 planerade låtar är 16 egna. Låg är en Winnerbäck-cover och En sorts väntan är skriven av Roger Karlsson.

Rick har försörjt sig som gatumusikant på järnvägsstationen i Lund. Ett par artister brukade turas om och dela på passen. De flesta blir glada av att musikerna står där och ägarna till stationsbyggnaden tycker att musikernas närvaro är positiv. En del kommer fram och vill snacka och önska låtar. Trasiga människor behöver berätta om sina liv. Ibland får han ta en paus i sången, spela gitarr och bara snacka med någon som kommer förbi. De flesta som vill prata brukar vänta tills han tar paus mellan två låtar. Vid ett tillfälle fick han en lapp med texten ”Såna som du gör världen till en gladare plats! /En medmänniska”. Han har skrivit en låt om det.

-Att spela som gatumusikant innebär att föra ut kultur till folks vardag, menar Rick, Alla går inte på konserter eller har möjlighet att göra det och genom gatukulturen utökas även deras kulturella kapital.

Rick har inga egentliga planer på vad han ska göra efter visskolan. Dyker det inte upp något som drar honom någon annanstans kommer han dock förmodligen att flytta tillbaks till Malmö. Målsättningen är att kunna försörja sig på bokade spelningar, istället för att spela flera timmar i sträck som gatumusikant.

-Jag vill kunna leva på musiken och ja, jag har ju har gjort det förut, när jag jobbat som gatumusikant. Men att stå och skrika i flera timmar för att överrösta tågen som går förbi är ganska slitsamt i längden.

I sången Hollywood möter Rick en äldre kvinna på bussen. Hon berättar för honom att hon kommer från Hollywood. Han undrar om han sett någon av hennes filmer, men det visar sig att hon växt upp i de gamla trähusbarackerna i Östra Sorgenfri. Kvarteren kallades Hollywood och barnen från de mer välbeställda familjerna i grannskapetvar förbjudna att leka med ungarna i Hollywoods kåkar.

Och så slog det mig att det inte hänt så mycket sedan dess
Att det bara har bytt namn och uttryck, skepnad och adress
För Hollywood har blitt Rosengård, Gula Faran är Sevedsplan
Och det är samma dåliga människor i samma gamla stad

Sången Laglös är delvis självbiografisk, delvis symbolisk. Rick förlorade sitt pass och var en tid utan legitimation och identitetshandling. Han säger själv att den kan tolkas på olika sätt och att den är diffus, men tydlig.

Jag smyger runt på nätterna utan anletsdrag och namn
Jag flyger över slätterna med hela världen i min famn
Jag spatserar över kullarna, jag har inte någon klass
Jag passerar alla tullarna, utan ID-kort och pass
En bastard bland alla andra, en främling, allas vän
En nomad som aldrig stannar men som alltid hittar hem
Jag är laglös

Innan hans spelning börjar visar han mig texten till Festival (En verkstadsarbetares dagdrömmeri). Den är för lång för att spela. Texten omfattar tre A4-sidor. 13 festivaler och 43 artister nämns. Holmön, Fänneslunda, Urkult, Peace & Love, Staffan Hellstrand, Eldkvarn, Perssons Pack, Asta Kask, Coca Carola, Loke Nyberg, Thåström, Demian, Säkert, Stefan Sundström, Syster Sol, Branschen…

-Det är någon slags drömfestival, säger han, när jag pekar på textrader som skildrar visscenens välbevarade hemligheter.

För vad gör det när vi har varann och en trevlig kväll
och du kysser mig till toner av Christina Kjellsson och Ola Aurell

och det som fler varit med om

Och du var vacker impulsiv och du var på fyllan
När du kysste mig till tonerna av Håkan Hellström och Bob Dylan

 

Rick Titrö

Munspel och gitarr. En ung man i jeans och handtryckt T-shirt. Empati och medmänsklighet. Texter som betyder något. En spelning – ett människomöte.  En låtlista där redan titlarna har mycket att säga Eufaniens hymn och nationalsång,  Ett långfinger i luften åt allt etablissemang, Livet före detta, Förortsbarn, Hollywood, Nu väljer vi med fötterna igen, Krogvisa för vit kränkt man, Laglös,  Jag bjuder hela laget, Du behöver nån som värmer dig i natt, Så där som jag har lett dig förr, Härligt lulliga, Människan börjar minnas människan igen, Jag blir äcklad av människor som du,  Låg  (Winnerbäck), Minnen av en chans, En sorts väntan (Roger Karlsson), Bar Clochard… En generös bar med tända ljus på väggarna. Ett smeksamt novembermörker fyllt av allvar och mänsklig värme.

Paisley

1 kommentar till Intervju med Rick Titrö

  • Mats Klasson  säger:

    Som vanligt tar du med bara dina ord nästan med oss till ort och ställe, Paisley. Ett fint porträtt av Rick Titrö som verkar ha mycket mening och ett stort hjärta i sina låtar. En artist som verkligen använder musikverktyget till något meningsfullt.

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>