Om Anna Ihlis album Avskedet 1864-2018
Jag tillhör den gamla generationen som tycker om att ha skivan (CD eller vinyl) när det är musik jag tycker mycket om. Nu verkar det dessutom som om jag fått en ny favorit. Jag såg på Kulturnytt att en tjej som jag aldrig tidigare hört talas om hade tonsatt och spelat in ett album med texter av Erik Axel Karlfeldt – en poet som gått lite utanför min radar. På TV fick man höra ungefär fem sekunder av en låt och det klickade genast. Jag anlitade snabbt google för att få veta mer, men egentligen räckte de där få sekunderna på Kulturnytt. Jag beställde den fysiska skivan på nätet och nu har jag lyssnat och läst noga och ingående.
Det är otroligt känslosamma texter som Anna Ihlis framför med en närhet som känns äkta och sann. Till och med Stefan Sundström (som medverkar på ett spår) låter för ovanlighetens skull riktigt bra. Trots att texterna är mer än hundra år gamla och musiken (och arr.) alldeles ny, så känns det ändå som att essensen är fångad på ett sätt som skulle glädja även den gamle Erik Axel. Annas röst är naken, klockren och utstrålar den sårbarhet som genomsyrar texterna. Jag är mycket imponerad och glad att jag råkade se på Kulturnytt just den dagen som inslaget fanns med. Jag ser ju att hon givit ut skivor redan tidigare, så det kommer nog bli fler inköp vartefter.
mazken
Lämna en replik