Gäst med G på K: Rick Titrö

gastg
Onsdagen den 1 februari 2017

”Jag vill inte vara med i en klubb som släpper in en sån som mig”
Jaha… Då var det februari 2017. Denna ödesdigra månad då det kommer att avgöras ifall just jag kommer att bli en riktig rockstjärna eller inte. Jag hoppas inte. Som alla vet dör ju alla rockstjärnor vid just 27 års ålder och den 25 februari slutar jag vara 27 år.

Det är visserligen en gedigen skara medlemmar i den där klubben. Robert Johnson, Brian Jones, Jimi Hendrix, Janis Joplin, Jim Morrison, Kurt Cobain och Amy Winehouse. Bara för att nämna några. Även Kal P Dal skulle kunna räknas in i den skaran. Han dog visserligen 10 dagar innan han skulle fylla 36 år men frågade man honom hur gammal han var svarade han alltid att han var mellan 19 och 36 år. Och vilken siffra är det som är precis mitt emellan 19 och 36? Jo, 27.

Jag har dock hittills klarat av att överleva en massa saker som skulle kunna ha lett till en för tidig död så varför skulle jag inte överleva det här? Som den där gången när jag inledde hela mitt liv med att vira navelsträngen några varv runt halsen. Eller som den gången när jag vid tre års ålder försökte putta ut en båt från bryggan men föll istället ner i vattnet och var nära på att drunkna innan min mamma hittade mig. Eller för att inte tala om den där gången när jag som sjuåring var väldigt sjuk under en lång period och hade svårt att andas ordentligt. Mina lungor var lite lata och även om de var tillräckligt stora tog de inte in tillräckligt med luft. När det var som allra värst var jag sängliggande och det räckte att gå på toaletten för att jag skulle bli andfådd. Mitt hår ramlade av till följd av att hårsäckarna inte fick tillräckligt med syre.
Jag hade provat en massa olika astmamediciner och andningsövningar utan resultat när en okonventionell läkare plötsligt fick den briljanta idén att jag skulle börja spela ett blåsinstrument, helst saxofon. Som den duktiga och lydiga samhällsmedborgare jag alltid har varit lydde jag läkarens ordinationer. Andningen kom igång ordentligt igen och håret kom tillbaka. Med råge. Det var alltså musiken som räddade mig. Rent fysiskt. Varför skulle det då vara den som tar kål på mig redan vid 27 års ålder?

Tvärtom har jag kommit fram till att det kanske inte alls är jag som dör när jag är 27 år. Det är alla andra som gör det. Det snackas om att 2016 varit ett dåligt år med många som dött. Det är dock inte årets fel utan mitt. Josefin Nilsson, George Martin, Merle Haggard, Svartenbrandt, Lasse Flinckman, The Artist Formerly Known As Prince, Olle Ljungström, Freddie Wadling, Muhammad Ali, Leif Nylén, Thorbjörn Fälldin, CH Hermansson, Toots Thielemans, Dario Fo, Trille, Bobby Vee, Leonard Cohen, Åke Cato, Jacques Werup, Fidel Castro, Sven Zetterberg, Rick Parfitt, George Michael, Carrie Fisher, Debbie Reynolds, Peter Sarstedt och Siewert Öholm. Bara för att nämna några.
Särskilt Leonard Cohen är definitivt mitt fel. För några år sedan skrev jag en parodi på hans monsterhit Hallelujah som i min version heter Härligt lulliga. När jag spelade i Linköping i november hade jag först inte tänkt att spela den. Men flera personer i publiken frågade efter den så till slut fick jag ge mig och tog den som extranummer. När jag vaknade på morgonen därpå läste jag att han var död.

Om jag nu överlever ytterligare en födelsedag, innebär det då att jag aldrig kommer att bli en riktig rockstjärna? Blev Ritchie Valens, Buddy Holly, Tupac och Sid Vicious aldrig några riktiga rockstjärnor för att de inte ens blev så gamla? Kommer Owe Thörnqvist aldrig att bli en riktig rockstjärna heller? Jag vet inte. För säkerhets skull tänker jag att man kan fylla 27 år hur många gånger man vill. Själv tänker jag fylla 27 kanske en 60-70 gånger. Jag är inte död än, det bara luktar så.

Rick Titrö
ricktitro_fotojohanlindenFoto: Johan Lindén (C)

Rick Titrö far land och rike runt och luftar sina låtar med jämna mellanrum. De behöver få lite luft då och då. Någon slags modern visa med grunden i punken skulle man kunna säga. Debutalbumet Serenader längs Ensamhetens Boulevard släpptes sommaren 2014 och nu är han i full färd med nästa album som går under arbetsnamnet Laglös.

 

Tidigare Gäst med G på K  i mars 2014: Anna-Karin Mattsson
Tidigare Gäst med G på K  i maj 2014: Oskar Rickardsson
Tidigare Gäst med G på K  i juni 2014: Viktoria Johansson
Tidigare Gäst med G på K  i juli 2014: Elin Englund
Tidigare Gäst med G på K  i september 2014: Bosse Freij
Tidigare Gäst med G på K  i oktober 2014: Molnmannen
Tidigare Gäst med G på K  i december 2016: Lina Arvidsson

Tidigare Gäster med G på K mellan 2009 och 2013 hittar ni HÄR.

2 kommentarer till Gäst med G på K: Rick Titrö

  • Ethel  säger:

    Så bra!

  • Mats Klasson  säger:

    Tack för att du ville vara vår gäst i februari, Rick. Kul att läsa och så fick vi en liten minikonsert också.

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>