Fikets Sommarveranda 2019 – mazken

Fikets Sommarverandas egen signatur, Verandavyn.

sommarmazken

Klicka på rubrikerna för att höra låtarna

signatur1

Hej alla glada lyssnare (och läsare) av mitt sommarprogram. Självklart börjar jag detta med den traditionsenliga signaturmelodin. Nu har vi ju i och för sig fått en egen signatur så jag länkar även till den förstås. Men nu måste jag fundera ordentligt på resten. Sommarprogrammet på radion har ju genomgått vissa förändringar genom årens lopp. Nu för tiden verkar alla som sommarpratare ha ett livsöde utöver det ordinära att förtälja. Själv minns jag sommarprogrammen från barn- och ungdomen och då var det mer lustfyllt att lyssna – vad jag minns i alla fall. Särskilt såg jag ju fram emot Thorstens Ehrenmarks kåserier som återkom varje år 1963-1984. Jag minns hur jag redan som liten skit låg i hängmattan och lyssnade på sommarpratarna – jag har för mig att de på den tiden fick hålla på i två timmar – i P3 dessutom. Nu lever sommarprogrammen en tynande tillvaro i ettan. Ja, jag vet! Det är inte svårt att skruva på radion så att rätt kanal kommer in. Förresten – har folk radioapparater nu för tiden? Kanske man lyssnar via mobilen eller datorn. Jag har en transistorradio – med batterier. Den kan även drivas via solcellen på ovansidan, men det fungerar inte så bra när det är mulet. Jag föredrar dock den när jag ska lyssna på sommarprogrammen eftersom jag helst lämnar mobilen annorstädes under denna ritual – jag vill nämligen inte bli störd just då. Jag får helt enkelt se till att jag har nya batterier hemma. Men nu tillbaka till ämnet – jag har i alla fall ingen remarkabel eller traumatisk berättelse att delge er. Ni får helt enkelt stå ut med ett gammalt klassiskt sommarprogram – förhoppningsvis i Tage Danielssons eller Ehrenmarks anda. Det var ju ändå Tages idé från början.

Jag tänkte försöka delge er lite somrig musik utan att bli allt för ”gulligullig”, vilket annars är lätt hänt. Vi börjar väl helt enkelt där min barndoms somrar inleddes – vid skolavslutningen i Adolf Fredriks kyrka (dock halvseklet senare än då jag själv var med). Jag avslutade mitt vårprogram 2015 med samma låt – dock inte i samma tappning.

Blomstertiden

Sommaren hinner ju knappt börja förrän det är dags för midsommar – eller sommarsolståndet. Som uppmärksamma följare av mina skriverier kanske erinrar sig, så firar jag ju midsommar just vid sommarsolståndet eftersom det är då som det egentligen är midsommar. För mig är detta den viktigaste helgen i världen eftersom den inte är religiös till ursprunget. Inte kristligt religiös i alla fall. Att sedan kyrkan försökt kidnappa högtiden genom att förlägga Johanns Döparens dag just i samma veva är ju knappast mitt problem. Förr kanske man såg solen som en gud och ville fira när han/hon var i sin högsta punkt – låter rimligare än en fantasy skriven av folk vi inte ens vet vilka de var.

Jag tänker tillbaka på min barndoms midsomrar och kommer med fasa ihåg hur föräldrarna försökte få en att delta i dansen runt stången. Minnet härrör säkerligen ifrån den tid när pojkar blev lite för stora för småbarnsligheter och jag minns hur pinsamt jag tyckte detta ”folknöje” var. Därför tvingade jag själv aldrig mina barn till detta – visst fick de dansa när om de ville, men det var kanske vanligare när de var riktigt små. Nu för tiden firar jag min midsommar tillsammans med självsamheten och då styr jag ju själv mina göranden.

midsommar

Förra sommaren var ju osedvanligt varm och det var svårt att finna svalka utan att behöva åka till sjön. Därför byggde jag mig en liten veranda i det hörn på ena sidan huset där solen lyser som mest. Tanken var att på så sätt kunna göra ett skuggande tak över det hela – ett tak som även skulle ge skydd för regnet om det nu äntligen kom. Då jag inte ville minska ljusinsläppet i fönstret så valde jag att göra taket i transparent plast – ni vet ett sånt där som ser ut som korrugerad plåt, men av plast. Om den osedvanligt varma sommaren berodde på växthuseffekten eller inte – det får andra svara på. Men på min lilla veranda berodde den i alla fall på just detta tak. Oftare fick jag istället sitta under äppelträdet som gav bra skugga. Där fläktade det dessutom lite mer än invid husväggen. Nu finns det ju andra sätt att svalka sig på och jag gjorde helt sonika så att jag gick in i duschen (med kläder på) och spolade kallvatten på kroppshyddan. Då klarade jag mig nästan en hel timme utan vidare vatten – om det inte varit för alla dessa flugor. Jag tror det måste slagits rekord i flugpopulationen sommaren 2018. De var små, många, djäkligt irriterande och fruktansvärt envisa med att sitta på bara kroppsdelar – speciellt om man just duschat kallvatten på sig. Men så hade de väl ingen egen dusch de små liven. Men jag lärde mig i alla fall något nytt förra sommaren – om flugsmällor. Ni känner väl alla till de där gamla hederliga flug- och myggdräparna som har ett handtag av ståltråd och en flugplattardel av plast. Två sådana äger jag, men jag vill ha många, minst en i varje rum – helst en inom räckhåll var jag än befinner mig. Det finns (fanns) även fungerade dylika som är (var) helt tillverkade i slagtålig Hammarplast – dessa äger jag tre av. Men sedan har jag förvärvat verktyg för insektsdräpande av varierande kvalitet. Det är ingen ände på industridesignernas fantasi när det gäller utformningen – kanske en del är attraktiva rent visuellt – andra inte – men en sak har de dock gemensamt: De är värdelösa att slå flugor med. Antingen är det för dålig schwung i skaftet eller så är själva mördardelen för bräcklig och spricker efter två slag. Men så i slutet av sommaren fann jag äntligen en sort som var (nästan) som de ursprungliga. Jag köpte genast ett helt gäng. I år lär jag sannerligen kunna kallas Flugornas Herre.

förbannat

Sommaren innebär ju också att nästan alla ska ha semester – samtidigt. Kanske att begreppet ”industrisemester” börjar gå ur tiden så smått – ändå verkar alla vilja ta merparten av semesterveckorna i juli. Sverige stänger! I mina trakter där varje stad går under konceptet ”sommarstad” fylls vägar och städer av turister och sommargäster. Jag som vant mig vid att det är tyst och stilla även i Västervik och Vimmerby blir varje sommar lika irriterad på att det är så mycket bilar och folk när jag ska till stan för att handla. Normalt kallar jag två bilar i rondellen för trafikstockning – men nu är det till och med kö ibland. Ett år gjorde jag misstaget att åka till den stora matbutiken dagen före midsommarafton – det gör jag aldrig om. Alla kassor var öppna och ändå ringlade sig köerna genom, i princip, hela butiken. Det tog 40 minuter att komma fram – suck. Men det ändå tur att turister och sommargäster kommer. Risken är annars att städerna går helt i konkurs – jag tror de baserar sin årsbudget mycket på sommarens pengaregn. Hade vi inte turister och sommargäster så skulle nog utbudet vara sämre, så även vi bofasta drar ju nytta av dessa tillfälliga besökare.

Vi hade ju själv sommarställe när jag var liten och det är jag tacksam för. På den tiden var ju ofta mammorna hemmafruar och vi for till stugan så fort sommarlovet började. Många mammor satt nog ensamma med sina barn i små stugor i skogsbrynen eller på öarna eftersom papporna arbetade. Semestern var ju heller inte lika lång och många pappor passade nog på att leva ett fritt gräsänklingsliv i staden när familjen var ivägskickad. Vi hade inte så långt till landet – ca 6 mil – och pappa kom nästan varje kväll. Så var det väl inte för alla – kanske frun fick se make och barnen sin pappa ett par tre veckor som mest. Somliga inte ens det – en del karlar är ju så ”viktiga” att de inte ”har tid” med familjen.

sommarö

Många människor reser längre bort än till sommaröar och stugor just under sommaren. Speciellt om sommaren inte blir fylld av den hetta och sol som tydligen är ett måste. Var och en är ju fri att göra som den vill. Men i min skalle är sommaren den bästa tiden i vårt vackra land – oavsett väder. Om jag ville resa till värmen och solen skulle jag göra det under den värsta tiden på året – mitt i den slaskigaste eller kallaste vintern. Även en regnig sommar är bättre än snöslask och nollgradigt. På min nya veranda kan jag ju dessutom sitta och se på blixtarna, lyssna på åskans muller och fascineras över spöregnets mäktighet som smattrar på taket. Men kanske folk egentligen inte reser till solen. Kanske försöker de fly från något istället – från sig själva. Eller är det så enkelt att det blivit ett ”måste” att resa. Man har ju hört om att semestrarna är så fyllda av måsten för många. Egentligen ska väl semestern istället vara fri från just måsten. Men att plötsligt umgås med sina nära och kära dygnet runt i veckor kanske inte alltid är så okomplicerat som det låter. Det finns ju en anledning till varför Göta Kanal kallas skilsmässodiket. Ändå får man ju hoppas att folk får mer tid över till det som annars inte hinns med – kärlek, omsorg och dagliga möten av spänning och nyförälskelse. Men nog är det mycket som vill hinnas med på de där fem veckorna och det finns alltid risk för både stress och besvikelse. Man planerar så mycket och vill så väl – om det sedan inte riktigt blir som man drömt, så är det nog lätt att irritation uppstår. Själv har jag slutat planera för länge sedan – jag tar dagen som den kommer och eftersom jag nu dessutom dragit mig tillbaka från arbetslivet behöver jag ju heller inte ha bråttom.

sommarmåsten

Förra sommaren brann det ju osedvanligt mycket som väl alla minns. Även vi fick en del av brandens förödelser även om det var lite i jämförelse med det stor bränder som härjade i riket och annorstädes. Men det kom ett larm via sms att det brann i skogen vid bonden längst bort på vägen så det var bara att klä sig oömt och bege sig av. Jag hade hört åskan och sett skenet av blixtarna och just denna sommar var man lite extra orolig varje gång det brakade lös och nu hade det alltså hänt. I skogsbrynet bortom själva gården stod två brandbilar och de professionella brandmännen gjorde upp planer för släckningsarbetet. Nej – de skulle inte nå fram med slangarna härifrån. De skulle få köra runt till Hultserum och försöka från det hållet istället. Vi amatörer gick in i skogen för att ta oss fram till elden. Först såg jag ingen eld, kände heller ingen brandrök, men ju längre vi kom desto mer uppenbart blev det att någonstans brann det. Lukten var omisskännlig och snart började det svida i ögonen. Väl framme så kommenderades vi ut på strategiska ställen, vi bröt oss ruskor av småbjörkar och med dessa primitiva verktyg började vi den ojämna kampen. Trots att det inte brann där jag först stod så kom det rök ur jorden som om jag stått på en vulkan – det brann under markytan och jag stampade och sparkade förtvivlat i mossa och torv. Snart kom dock brandslangarna och vi hjälptes åt att bära kopplingar och annat för att omringa elden. Somliga som var modigare än jag, gav sig in med ruskor och slangar in i själva lågorna och jag hade svårt att överblicka brandens storlek och farlighet. Brandmännen däremot hade snart bilden klar för sig och hade dessutom en plan. Ja, det var sannerligen ingen rolig uppgift, men när så helikopterns kom och började vattenbomba så sa en av brandmännen till mig att nu skulle det lösa sig. Han såg mina tårade ögon, han hörde min rökhosta och kommenderade mig att återvända hem.

Så fick det bli och jag var nog bra tacksam över brandmännens professionalitet och kunskap. De fick släckt allt – själv kunde jag inte släppa tanken på brandens kraft och på de frivilliga som gick ur askan in i elden – och de gjorde det med flit.

askan

Nej – bränder är ingen höjdare. Trevligare sommaraktiviteter finns att sysselsätta sig med. Hela naturen doftar av liv, då och då går jag ut för att bara njuta av tystnadens ljud och stillhetens rörelse. Nu är det ju kanske inte så stilla som det ger sken av – överallt växer det och livscykeln fullbordas, men det går för långsamt för att ögat ska uppfatta det. Men från en dag till nästa kan nya blommor slå ut – bin, humlor, fjärilar och andra nyttiga djur ha ett sjå att hinna med allt. Myrstackens synbara kaos är mer ordnad än man kan uppfatta – små fåglar flyger idogt med föda till sin holkar och bon – katten ligger i försåt i häcken vid grannens fågelbord – vatten skyndar sig porlande i små rännilar ner mot gölen där grodynglen snart inte är yngel mer. Nere vid den lilla sjön sätter jag mig på en stubbe och iakttar speglingarna av granskogen som liksom rör sig stilla i den lilla krusning som uppstått på vattenytan. Ingen prinsessa Tuvstarr syns på andra sidan, men jag kan känna hennes närvaro. Näcken varken ser eller hör jag heller, men hans rosor lyser i den svarta tjärnens vatten. Ute på vattnet dansar älvorna stilla till skogens egen symfoni.

näcken

Sommaren går så fort för den ängslige. Oron kan lätt ta överhanden – oron för att hösten ska bryta sig in och få oss att leta fram raggsockor och långkalsonger. Lars Göransson (den forne trubaduren) skrev att han gärna ville spara doften som uppstår just när det börjar sluta regna. Att kunna spara den i ett herbarium för sommarens höjdpunkter. Som tur är har jag minnet någorlunda intakt så jag i alla fall kan erinra mig de där speciella stunderna och dofterna.

endag

Ibland kan ett oplanerat möte bli något alldeles utöver det vanliga. Så var det för honom en sensommar för X antal år sedan. Han hade fått möjlighet att i två veckor låna en liten stuga ute på en skärgårdsö ca tre timmars båtfärd ut från Stockholm. Där skötte han sig själv och gjorde inte mer än han behövde. Ibland gick han till lanthandeln för att proviantera. Av sin granne i staden hade han fått med sig en tvåliters petflaska med hembränt så han skulle kunna göra en drink eller en grogg när andan föll på. Den smakade tyvärr så fruktansvärt illa att finkelsmaken inte ens gick att dölja med mycket Coca-Cola. Men lanthandeln tillhandahöll även systembolagsleveranser och dessutom fanns det på ön en krog så han behövde inte svälta varken på mat eller dryck. Men även om han tycker mest om lugnet och det egna sällskapet med en bok under näsan så är han också förtjust i att sitta på en krog och betrakta människor. Han behöver prompt inte gå på lokal med någon annan – särskilt inte när det som här serverades ute på verandan, vilken låg som en brygga ut i vattnet. Här kunde han även iaktta de få båtar som kom och gick – det var ju som sagt i slutet på sommaren. Detta gjorde även att krogen hade färre gäster än under högsäsongen. Redan vid sitt första besök på detta etablissemang fick han syn på henne – han vet bättre än att försöka flirta med servitriser – men hans blick kunde knappt slita sig från denna uppenbarelse. Hon var alldeles fräknig och somrig, kort och smärt – han tycker hon är något av det vackraste han någonsin sett. Hon såg honom inte där han satt i lite skymundan och glodde. Hon hade istället sin uppmärksamhet riktad mot det långbord som hon för kvällen serverade vid. Det var ett sällskap på kanske tio personer och i övrigt fanns det bara några strökunder. Han kände sig nog lite dum där han satt som uppslukad av ett skogsrå och till slut tog han sitt förnuft till fånga och gick tillbaka till stugan.

Givetvis återkom han nästa kväll och nu valde han ett annat bord – det var dessutom mycket färre gäster och nog hade han tur – rätt servitris kom för att ta upp beställningen. Något mycket sällsynt hände. De fick ögonkontakt och jordklotet slutade att snurra. Ingen sa något alls men hon log så det skälvde långt in i hans själ.

De nätter som följde efter att krogen stängt gick de krokiga stigar utmed vattnet eller i skogen – ofta med armarna om varandra. De talade aldrig om sina tidigare liv – heller inte om framtiden. De bara vilade i varandras värme och de kysstes.

Sommaren tog dock slut och krogen stängde för säsongen. Hon reste med båten till staden en dag innan han och sedan varken sågs eller hördes de av något mer. Sådana sommarnätter minns han.

mötet

Tack för ordet

/mazken

5 kommentarer till Fikets Sommarveranda 2019 – mazken

  • Mats Klasson  säger:

    Ett varierat sommarverandeprogram om traditioner och brott mot traditioner. Både roligt och intressant att läsa. Musikvalen var dessutom helt i min smak. Extra kul för lyssnaren att liksom få öppna de små musikpaketen utan att alls veta vad det är man kommer att få lyssna på. Ehrenmark var för mig också en favorit, men jag hade främst två olika sommarprogamslyssningsplatser, hos mormor och morfar där programmet strömmade ur transistorn som mormor fick på sin 50-årsdag 1967. Eller sitter jag på mitt rum, med lånad transistor från köket. Till sist en reflektion om flugorna. Flugsmällarna av ståltråd och plast minns jag mycket väl. Tror aldrig jag använt någon helt i plast. Numera håller jag fönstren stängt så mycket det går under sommaren, då hålls både flugor och värme ute. På 60-talet hade vi i skafferiet (som var ett helt rum) flera klibbiga flugfångare hängandes. I skafferiet fanns även en frysbox, men vi hade inget kylskåp, så dessa flugfångare var nödvändiga. Tack för att du med ditt program fångade mitt intresse!

    • mazken  säger:

      Roligt att höra Mats. Ser fram emot kommande sommarvistelse på Fikets sommarveranda.

  • Raffael Otte  säger:

    När jag lyssnade på ”Den blomstertid nu kommer” en helt underbar melodi, kom jag plötslig ihåg av en Tysk vaggvisa, som kanske inte är samma låt, men är ändå lite liknande. Här kommer den: https://www.youtube.com/watch?v=nIhBaJ3QC5I ,

    Barbro Hörbergs Sommarö är en cover-version av en låt sjugit av franska chanson sångerska Barbara (Monique Sert). Barbro upptäckte hennes later i Paris och gjorde nagra översättningar till Svenska. Sommarö heter ”Göttingen” i orginalet, en lat Barbara skrev för att uttrycka hennes kärlek till den liten men välkänd universitetsstaden Göttingen i Norra Tyskland, lite söderut fran Hannover. (Jag studerade och bodde där en visst (härlig) tid. Att Barbara hade skrivit en hyllning till Göttingen gjorde henne älskad i Göttingen själv förstårs, hon var en av de stora chansonhjälter från Frankrike.

    Barbro Hörberg tog melodien och gjorde en helt ny text för den, som nu handlar om en sommarö….. Här Barbro Hörbergs Wikipedia och Barbaras lat Göttingen i original….
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Barbro_H%C3%B6rberg Barbara – Göttingen https://www.youtube.com/watch?v=t0sNy1xOhRc Barbara även skrev en Tysk översättning senare, eftersom låten hade blivit en sånt succe i Tyskland https://www.youtube.com/watch?v=gM3UC_TmQgo

  • Raffael Otte  säger:

    Askan, Näcken och En Dag är inte tillgänglig här i Tyskland tyvärr :/ :(

Lämna en replik Stäng svar

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>