Fikets Sommarveranda 2019 – Christian Ottosson

Vill du höra (och se) signaturen Verandavyn, spela upp videon ovan.


sommarChristianOttosson

Den 28 juni 2019

1992, 500 år efter Columbus landsteg i dagens Västindien och råkade ”upptäcka” Amerika reste jag själv över Atlanten. Jag hade min sista tenta för året och skulle åka nästan direkt efter eftertentafesten. Tåg från Lund till Malmö och Flygbåtarna vidare till Kastrup. Redan där var det nära på att sluta. Båten närmar sig kajen i Malmö men kaptenen lyckas inte stoppa den i tid så den kör rätt in i kajen och fastnar med fören. Det kändes inte så bra. En timme senare kom en ny båt, men tidsmarginalen var för snäv så jag missade flyget. Första gången på Kastrup och flyget hade gått, men jag hade tur, redan nästa dag fanns det plats på ett nytt flyg så jag missade endast en dag på min resa. Och då kom jag med både Flygbåten och flyget. Kastrup till Helsingfors, för vidare flyg till USA. På Helsingfors flygplats ville jag gärna ha en finsk stämpel i passet och frågade en tjänsteman om det gick att ordna, det gjorde det sa han, om jag bara gav honom mitt pass. En stämpel ville jag ha så självklart fick han passet och så gick han iväg. Då slog det mig att jag kanske inte skulle få tillbaks det och att min resa kanske skulle sluta i Helsingfors. Nu visade det sig att han var en bra man och kom snart tillbaks med passet med en finsk stämpel! Nu kunde jag resa vidare.

FS_28juni_Christian Ottosson01_New York_600
New York

En lång flygning senare landade jag på JFK och skulle bara gå igenom passpolisen innan jag tog bussen in till stan, men då måste man uppge en uppehållsadress. Nä, en sådan hade jag inte upplyste jag tjänstemannen om. Då var jag tvungen att lämna kön och gå tillbaks igen. Resan kunde ha slutat där om jag inte kom på att jag ju skulle hälsa på en fd klasskamrat i södern och den adressen skrev jag på pappret och vips var jag inne. Jag hittade bussen och snart såg jag skyskraporna, bilarna, människorna och New York.

Theme from New York New York – Frank Sinatra

Två dagar var planerade i staden. Såklart var det för lite, men FN hann jag se. Och Hard Rock Café, och så letade jag upp svenska generalkonsulatet och åkte hiss med dåvarande svenske generalkonsulen Arne Thorén. Det var lite spännande. När jag väl vilat upp mig under de två dagarna i New York letade jag upp den stora, sjuvåningar höga bussterminalen och Greyhoundbussen som skulle ta mig vidare ut i USA med första stop i Raleigh, North Carolina. Väl där träffade jag min fd klasskamrat och familjen hon bodde hos.

Vi åkte till universitetet där hon pluggade och sen till en popcornaffär med ett par tusen olika smaker. Det var svårt att välja, men det blev smörsmak och nån krydda. Till kvällen blev det grillning med familjen och det var spännande mycket mat och så får man inte säga nej när man blir bjuden. Tyvärr fanns det ingen plats hos familjen att sova den natten så jag blev skjutsad till där jag skulle sova första natten, YMCA!

YMCA – Village People

Dagen efter tog vi det ganska lugnt innan det var dags för baseball. Inget jag varken förr eller senare tittat på. Vi åkte i två bilar, jag i den första. Efter halva vägen var det en körkortskontroll. Vi kom igenom men den andra bilen såg vi inte till, utan vi vände och föraren, pappan i familjen, parkerade och skulle gå och kolla. Då dök en polisbil upp som stannade vid vår bil. En stor polis gick ur och närmade sig vår bil, tog handen till pistolen i hölstret och undrade vad som hänt. Vi förklarade och pappan kom tillbaks och allt var frid och fröjd, men innan det löste sig var det ganska läskigt. Nåväl, vi tog oss fram till matchen.
Jag förstod inte riktigt hur spelet fungerade, men en tioårig kille förklarade reglerna för mig. Då blev det lite mer intressant. När de slog homerun brölade en mekanisk tjur och alla i publiken blev helgalna. Minns inte riktigt hur matchen slutade men det var kul att se hur det fungerade. Efteråt åt vi friterade potatatisskal. Skumt.
Dagen efter var det dags att åka till Florida.

Kokomo – The Beach Boys

Efter en natt i bussen blir det en dags stopp i Jacksonville i norra Florida. En ganska tråkig stad, men lite spännande testande av amerikansk mat hittade jag till Jacksonvilles historiska museum. Ganska intressant men framförallt minns jag Den alldeles äkta Brio-järnvägen som symboliserade kommunikationen som genomsyrat staden.

När kvällen närmade sig var det åter dags att kliva ombord på en Greyhoundbuss. Destination Miami och Miami Beach!

Conga – Gloria Estefan

Ny morgon och ny stad. Under väntan på att bagaget skulle anlända träffade jag två tjejer från Eskilstuna. De skulle också stanna några dagar så vi kom överens om att hitta nånstans att bo. Det blev ett hostelrum med två våningssängar i Art Deco-distriktet i Miami Beach. Nu skulle vi kolla vad som fanns här. Första utflykten blev till Miami Sea Aquarium, delfinshow och andra vattendjur. Nästa dag var det dags för stranden och jag skulle nog köpt lite solskyddsfaktor för det var midsommar. Men helt ok stränder.
FS_28juni_Christian Ottosson02_Miami Beach_600
Miami Beach

 

FS_28juni_Christian Ottosson03_Everglades_600
Everglades

 

Solen tog alldeles för bra, det fattade jag redan innan men märkte det alltför väl på natten, men jag var ju och reste så det var bara att bita ihop. Nu var det dags för en trip ut i the Everglades för att titta på alligatorer. Helt galet kändes det att sätta sig i en air boat med en stor propeller ovan jord som förde oss längre och längre in i träsket. Hade man ramlat av hade man antingen blivit uppäten eller bara blivit helt vilse. Oavsett var det spännande när de stora monstren på en fyra meter smaskade i sig av marshmallowsbitarna som kaptenen slängde överbord. Gapen var enorma. Jag kan ju säga att man inte hade händerna utanför relingen. Det var skönt att komma iland och äta lite på kvällen.

See you later, alligator – Bill Haley & The Comets

På morgonen bar det norrut igen. På hostlet beskrev de vilka två stadsbussar vi skulle åka för att hitta till greyhound stationen. Vi klev på den första bussen och lämnade stranden bakom oss. Efter ett tag frågade föraren vart vi var på väg. Vi förklarade för honom men då sa han att han inte tänkte släppa av oss där vi ville. Vi blev nog både lite rädda och förvånade. Så stannade chauffören till vid en hållplats och började tuta, mer konstigheter alltså. Vi såg då en kvinna med ett litet barn komma springande.
-Min fru! sa chauffören och förklarade vidare att det inte var en säker hållplats för oss att gå av på men han skulle fixa det så när det inte var så många kvar på bussen längre stannade han vid en telefonkiosk och beordrade alla av bussen, han ringde taxi och så väntade vi alla utanför bussen tills den kom och körde oss säkert till rätt ställe. De områden vi åkte igenom var ganska ruffiga med brinnande bilvrak och uteliggare under varje viadukt. Busschauffören visste vad han gjorde när han hjälpte oss.

Vi tog farväl av varandra när vi var framme vid busstationen, de skulle till Orlando men jag skulle upp till New Orleans, en av de stora målen för resan. Jag mellanlandade i Clearwater under dagen, där träffade jag på en man som hade en norsk barnflicka så jag fick en norsk barnsångbok av honom innan jag åkte vidare genom södern.

Basin street blues – Sidney Bechet

FS_28juni_Christian Ottosson04_New Orleans_600
New Orleans

 

Det var mäktigt att åka igenom och se träsken, havet och Mississippi innan jag var framme. Jag hittade snabbt ett hostel, the India House, checkade in och gick ner i allrummet för att se Wimbledon på tv. Knappt hade jag satt mig förrän ett gäng australiensare presenterade sig och undrade om jag ville ha lite öl för de skulle handla. Visst ville jag det. En bra förfest innan vi tog oss in till French Quarters. Snabbt hittade vi till Pat O’Brien’s, en av de större barerna. Jag undrade om de hade Guinness där, men det fanns inte så istället blev det Budweiser och specialdrinken Hurricane, detta var innan orkanen Katrina så namnet var väl inte så laddat. Det var bra drag. Under de följande dagarna var det ungefär samma visa, start på Vandrarhemmet och fortsättning på nån lokal på stan. Efter ett par dagar kallade en bartender mig till sig och höll upp en flaska kall Guinness.
-For you sir! sa han. Hur kände han igen mig?

FS_28juni_Christian Ottosson05_Preservation Hall New Orleans_600
Preservation Hall

Förutom en del olika saker att dricka så bjöd ju såklart New Orleans på en hel del musik också. I var och varannan lokal var det några som spelade, och de spelade bra, klart bäst var husbandet på Preservation Hall.

Ice Cream – Preservation Hall Jazz Band, live 1992

Efter en vecka började jag bli rastlös, och jag hade ju vandrat gatorna som vandrades av Danny Fisher och Maxie Fields så det var dags att åka vidare, jag tog bussen, men innan jag anlände till till Memphis var jag tvungen att göra en, hm, liten avstickare till Dallas. Det blev bara ett besök över dagen, men då hann jag med det viktigaste, ett besök på the 6th floor där en av skyttarna låg och även bakom planket där det andra skottet avlossades ifrån. En rejäl stek och inköp av en Stetsonhatt på Wild Bills Western Ware och sen till ett annat av de viktigaste målen för resan, JRs sista kontor i orginalserien. Jag tog fram mitt nyinköpta munspel och spelade öppnings stroferna till Oh when the saints.

Oh when the saints go marching in – Bourbon Street Jazzband

Jag tror jag hann se kafét där Bobby och Cliff satt när se försökte hitta Pak innan jag klev på bussen igen för en ny nattresa. Denna gång till Memphis.

Jag anlände tidigt på morgonen och gick ner till Beale Street. Där träffade jag på en gatustädare som påstod sig känna mannen som skrev Blue Suede Shoes, och det var inte Carl Perkins sa han. Jaja, han hade tjänstgjort vid amerikanska ambassaden i Stockholm i sin ungdom och kunde faktiskt beskriva lite hur det såg ut där så det var nog inte tagit helt ur luften.

FS_28juni_Christian Ottosson06_Sun Studios Memphis_600
Sun Studios, Memphis

Första besöket var på 706 Union Avenue, alltså Sun Studios inspelningsstudio. Där så mycket av Rock and rollen-startade. Det kändes lite högtidligt att titta in i studion där Elvis sjungit in sin första singel.

Thats allright mama – Elvis Presley

Lite spännande mat blev det på nåt hak på Beale Street innan det var dags att få sova, för dagen efter skulle jag hem till The King!

Graceland! Det var här Elvis bodde. Det kändes stort. Inte huset direkt, men att det var hans hus. På den tiden var det en äldre släkting som bodde på övervåningen så det var inte bara ett museum, men det var det ju ändå på nåt sätt. Av rummen är det såklart the jungle room som etsat sig fast i minnet. Rummet som Elvis själv ritade och använde som inspelningsstudio. Mitt över vägen var det stora utställningslokaler och även hans två flygplan var öppna för besökare. En film om Elvis liv gick i en biograf och när den vuxna delen av tittarna började storgråta när de visade journalfilmer från hans död gick det upp för mig hur STOR han var. Det var faktiskt lite svårt att ta in. Men det fanns ingen tid för eftertanke, jag hade fortfarande några städer till jag skulle besöka så efter Elvisinspirerad kvällsmat var det dags att åka till Philadelphia, via ett kort kort stopp i Nashville

The river – Garth Brooks

FS_28juni_Christian Ottosson07_Carl Milles Wilmington Delaware_600
Carl Milles-monument i Wilmington, Delaware

 

Så hade jag då landat i staden där USA grundades och dess första huvudstad. Såklart gick jag och tittade på Independence Hall och Liberty Bell, men det kändes snarare som kulisser än riktigt historiska landmärken, jag hittade även den gamla svenska kyrkan där en byst av John Hanson fanns. Svenskättlingen som ledde den första kontinentalkongressen. Efter denna historiska utflykt, som även innehöll ett besök på ett gammalt krigsfartyg var det dags, ännu en gång, att åka vidare, nu till mer svenska historiska områden, Wilmington i Delaware. Här anlände skeppet Calmare Nyckel 1638 när kolonin Nya Sverige grundades. På platsen för landstigningen fanns en park med ett monument som invigdes 1938 av prins Bertil. När detta var beskådat var det dags att ta tåget till Washington DC.

Take the A train – Duke Ellington

Washington är rejält annorlunda gentemot New York eller Philadelphia. Folkmängden i själva staden är i samma storleksordning som Göteborgs, dessutom skapades staden mitt inne i ett träsk i slutet på 1700-talet. Från ingenting till huvudstad i en av världens största demokratier.

FS_28juni_Christian Ottosson08_Vita Huset WashingtonDC & CO_600
Vita huset, Washington D C

 

Jag hittade ett bra boende nära de klassiska byggnaderna. Första dagen gjorde jag ett guidat besök på National archives. Där fick jag veta att detta är det äldsta nationella arkivet i världen, fast då kunde jag inte hålla mig utan sa att det svenska Riksarkivet grundades långt innan USA ens fanns, den blicken jag fick av guiden var utstrålade inte glädje direkt. National Museum of American History hann jag och min japanske hostelkompis också med den dagen, men det stora skulle hända dagen efter, besök i Vita Huset! Det var riktigt tungt att besöka och tänka att de flesta av USA:s presidenter bott och styrt landet härifrån. Tyvärr var George Bush inte hemma så honom kunde jag inte prata med.

FS_28juni_Christian Ottosson09_Capitolium & CO_600
Kapitolium, Washington D C

 

Innan vi kom fram till Kapitolium gjorde vi en avstickare till National Air & Space museum med Spirit of Saint Louis, en replika på den första månlandaren och en specialutställning om Star Trek! Nästa stopp var Kapitolium, en imponerande byggnad där kongressen möts och jobbar. En intensiv dag var till ända och nästa dag skulle USA fylla år.

Star spangled banner – Lee Greenwood

4 juli! Nationaldag och fest. Morgon-tv visade bilder från the Mall som var full med folk som kastade frisbee, sprang, spelade volleyboll och så såg jag ett tält med en STOR svensk flagga. Den tog jag riktning på och begav mig mot the Mall. Vilket folkliv och myller! Snart hittade jag flaggan och jag tror de som bodde i tältet var de enda som inte var aktiva, där låg nämligen fyra svenskar och sov ruset av sig, det kändes sååå svenskt!

Nu skulle firandet fortsätta med en dramatical reading of the declaration of independence och ett historiskt återskapande av ett slag från frihetskriget. The first Virginia Company presenterades och alla hurrade, sen presenterades motståndarna The Royal Scots, då hurrade bara jag och de arga blickarna samlades. Kompanierna gick ut på gatan och krigade. Efteråt pratade jag med skottarna och de blev glada att nån uppskattade dem. Nu var det dags att gå på teater, Ford Theater, som endast finns för att visa upp var Lincoln blev skjuten. På kvällen var det ett rejält fyrverkeri som höll på i över en halvtimme.

FS_28juni_Christian Ottosson10_Lincoln-monumentet_600
Lincolnmonumentet

 

 

De följande dagarna besöktes Lincolnmonumentet, FBIs högkvarter, några fler museer och Washington-monumentet. Tack och lov var resan snart slut, det började bli tröttande. Den sista resan med Greyhound till JFK, flyg hem med lite förseningar, tåg till Helsingör och färja till Helsingborg. Väl där saknade jag pengar till bussen till Örkelljunga så jag var tvungen att ringa hem och be pappa att hämta mig. Kändes liite snopet att inte klara sig ända fram, men det var skönt att bli hämtad. Resan var slut och massor med minnen att bearbeta var inhämtade!

Christian Ottosson

1 kommentar till Fikets Sommarveranda 2019 – Christian Ottosson

  • Mats Klasson  säger:

    Ditt resereportage från -92 inspirerade mig till att se över några av alla de andra svenska Amerikaresenärerna genom tiderna.
    Christian slapp sjösjukan när han följde efter Christofer.
    Han flög högt över Santa Maria, och långt efter.

    Femtio stjärnor på en solkig, mångbetvättad polkagrisflagga, där ränderna bleknat.
    Till landet som mången svensk besökt, både före och efter Ottosson.

    Almqvist lämnade efter sig sina svenska krusbär och procentare.
    Charles, själaflygaren med svenska rötter, flög härifrån till Paris.
    Edvard, som besjöng Charles, gjorde också sin Amerikaresa. En gåsapåg i indianskrud, något malplacerad.
    Gävlesonen Joel organiserade arbetarna, arkebuserades, besjöngs av Baez.

    En Borg som kappsimmade med Tarzan.
    En Borg som aldrig intog Forest Hill.
    En kvartett med två stora A:n och två B:n som vunnit australiensiska mästerskapen kom också till Amerika. De båda B:na planterade en duvemålsk astrakan på amerikansk mark, långt efter Moberg, men den trivdes inte där.
    Vilhelm åt istället frukterna från Kristinas första äpplaträd.
    En Birgit som dansade balett.
    En Birgit som med sina höga C:n imponerade på New York, på Metropolitan.

    Mentor Mauritz, stumfilmaren, gjorde Amerika stumt av beundran när han kom med Greta, gestalterskan av drottning Kristina.
    Ingmar som skickade Harriet för att hämta hem Oscar.
    Ingrid som skickades iväg till Italien.
    Ingvar som skickade sitt småländska möblemang i platta paket.
    Lasse smugglade in en hallströmsk hund, utan att ha haft den i karantän.

    Hägg hastade över svart kolstybb, för några gröna dollars skull.
    Högern hos Ingo knockade Floyd, åtminstone var tredje gång.
    Tre röster med mikrofon under näsan rapporterade från Minnesota, Colorado Springs och Cape Kennedy: Sven, Lennart och Arne.

    Lindgrens långa strumpor stockade sig på Amerikas bibliotek.
    Den svenska synden kom sommarsoliga Ulla och Monika med.
    Tommys team grävde efter guld, bärgade brons.

    Skifs skyndade sig både dit och hem.
    En mix av Halmstad och Östra Ljungby blandades på en bar i Tylösand. Drinken dracks under namnet Joyride i Billboardbastun. ”Svalkande” löd omdömet.
    Robyns röst ryker, bildar ett rökmoln över ranch och redindianreservat. Moln som sen släpper sina droppar över den torraste Dry Martinin och färgstarkaste fjäderfaunan.

    Christian, full av förväntan före, lommatom på busspengar efter.

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>