Ethel (s)kallar: Om antingen/eller och både och

ethel-skallar-bild_med-text1_600

Om antingen/eller och både och

Den här gången handlar det om mat. Varför denna ständigt ensidiga, för dagen ovillkorliga, slutsats om nyttiga visavi onyttiga livsmedel? Hur tänker forskare? Måste de alltid visa forskningsresultat som visar antingen för eller emot? Kan det inte var både och? Eller gör vetenskapen så för att vi enkla människor inte kan ta in mer än ett sakförhållande i taget?

Jag såg ett teveprogram om mat och hälsa. Medicin med Mosley. Det hör till saken att Michael Mosley är både läkare och journalist. Följande ville man utvärdera: Vilket av följande fyra alternativ är den bästa metoden för viktnedgång?

– Första gruppen fick äta mindre, inte mer än en knytnäves storlek på fatet

– Andra gruppen fick äta mjölktillskott

– Tredje gruppen fick öka sitt dagliga antal steg

– Fjärde gruppen fick göra sit ups

Framför allt ville man fastställa vilken förfarande som var det bästa för att sänka fettandelen kring magen.
Vad? Jag förstår inte. Det vet säkert de allra flesta att det aldrig är ett endaste skäl som avgör om vi går ner i vikt. Flera oberoende eller för all del närbesläktade företeelser samverkar. Den kunskapen är inte alls särskilt färsk att en förändring i livsstil är det som krävs för att gå ner i vikt. Om det ska hålla på sikt. Hela livsstilen i förvandling. Kost i kombination med motion. Bara göra sit ups? Och gå ner i vikt? Det kan inte bli många hekto. Tappa kilon genom att äta mjölktillskott? Skojar de? Klart att första gruppen vann. Men höll det i längden? Antagligen inte. Är Mosley verkligen läkare eller gör han bara dåliga publikfriande teveprogram?

Jag läste en presentation av en artikel på nätet. Den basunerade ut att avokado inte längre var nyttigt. Jag som avokadoälskare började förstås ivrigt läsa. Eller inte ivrigt, utan med en viss oro. Sen kom det. Man hade upptäckt ett problem. Forskare från University of Cambridge hade observerat att vissa personer var känsliga för det goda kolesterolet och fick ökad risk för kranskärlssjukdomar. Det handlade om en mutation som var ganska ovanlig. En på 1700 hade den. Lite synd att då att ge intryck av att den skulle vara farlig för alla.
Samma sak har det varit under hela mitt liv vad gäller livsmedel. Forskningen går ut och menar att än det ena, än det andra, inte längre är bra för dig och kan resultera i diverse sjukdomar. Bara för att vid ett senare tillfälle ändra sig. Det verkar inte finnas något svårare här i världen än att entydigt svara på frågan om det är ett stort no no eller yes yes om det vi stoppar i oss. Varför är det så himla svårt? När jag var ung skulle man undvika fett. Det var direkt livshotande. Alla som ville banta skulle undvika olja och smör lika mycket som man helst håller distans till någon som har en smittsam sjukdom. Om nödvändigheten att kombinera bättre mat med motion var det ingen som pratade. Inte antingen eller utan både och. Så visade det sig för inte så länge sen att det är bra för oss. Fett var superbra! Speciellt olivolja. Importen av oljan måste ha stigit avsevärt. Hade man inte kunskap om olika slags fetter och dess egenskaper förrän det blev inne att kunna allt om Omega hit eller dit, om omättat fett, enkelomättat fett och om fleromättat fett? Att fett är livsviktigt för vår hälsa? Jag häpnar.

Salt som länge varit förbjudet för vissa. Speciellt om man hade högt blodtryck. Om du var i riskzonen för hjärt- och kärlsjukdomar; näst intill inget salt alls i sådana fall. Men … salt är nödvändigt. Du ska äta salt. Salt är bra för dig. Forskare vid Exeter University har funnit att mindre salt kost istället kan ha samband med för tidig död om patienten redan hade hjärtproblem. Och enligt en belgisk studie riskerade de som åt kost med mindre saltinnehåll att få större problem med hjärtat än de som åt salt, både de som åt normalt med mängder och de som åt mycket salt. Hur länge gäller den slutsatsen?

Den gången när Socialstyrelsen gick ut med en rekommendation om att alla skulle äta sex till åtta skivor bröd om dagen; varför sa man inte samtidigt hur viktigt det var vilken sorts bröd man åt? Det är ju som bekant rätt stor skillnad på vitt luftigt formbröd och riktigt bastant surdegsbröd. Nu har det visat sig att det inte var Socialstyrelsen som påstod det utan Brödinstitutet. Alltså reklam. Men det var det ingen som visste, eller berättade, när det begav sig. Och kanske inte så många som känner till det idag heller.

Sen skulle vi absolut börja köpa ekologisk mat. Det var det bästa, även om det var jättedyrt. Vi måste tänka på miljön. Ju. Alla hade naturligtvis inte råd. Det blev orättvist. Bara de välbärgade kunde värna om naturen. Vi andra fick skämmas. Sen visade det sig att ekologisk mat inte behövde vara det bästa för miljön. Jag hörde Marit Paulsen berätta att det inte alls räddar världen utan att det var mycket viktigare att vi slutade att slänga så mycket fullt ätduglig mat. Det sa hon redan 2009. Men det är först nu som det pratas om det allmänt. Att det är så många av oss som inte vet hur man ska göra för att avgöra om maten har blivit dålig eller fortfarande går att äta. Bäst före datumet är det som gäller istället för egna ögon, egen mun och näsa. Sen har Paulsen förstås fått mothugg vad gäller miljöpåverkan. Men i vilket fall som helst hade hon rätt i att flertalet av oss slänger bra mat helt utan eftertanke.

En sista övning som man verkligen kan ha dubier om, om man vill prova. Kan det vara sant? Ja, det är sant. Enda gången hittills där jag får medge att det varken var både och eller antingen eller. Det var min mans tes. Ett test. Går det att leva på en purjolöksdiet och i så fall hur mycket måste man äta? Min man kollade i en förteckning över vad diverse grönsaker innehöll i form av vitaminer, mineraler, fett etc. Han kom fram till att för att få i sig allt en individ är i behov av måste man äta 10 kg per dag. Bara 10 kg?! Icke desto mindre ett faktum. Blott purjolök går att leva på. Q.E.D. Är det någon mer än jag som blir en aning illamående vid tanken?

Jag har gett upp. Nu för tiden äter jag helt enkelt det jag tycker om. En salig och osalig mix av allt möjligt. Jag äter fett, socker, salt och dricker vin. Jag njuter och mår bra. Dessutom rör jag på mig med jämna mellanrum. Tricket, tror jag, är att blanda friskt och lagom mycket. Lagom. Det ordet gillar jag.

 

Ethel Hedström

3 kommentarer till Ethel (s)kallar: Om antingen/eller och både och

  • Mats Klasson  säger:

    Jag gör som du, äter det jag gillar, och försöker göra det med måtta. :-)

  • Ethel  säger:

    Det mår vi säkert bäst av, en diet med gott och blandat. Tack för din kommentar!

  • Kjell Nilsson  säger:

    Bra skrivet. Man måste lita på sig själv. Vad det än gäller. Annars är man lost!
    Ge knoppen och kroppen en chans! Är det gott? Känns det bra? Ok då kör vi!
    mvh
    Kjell Nilsson

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>