Ethel (s)kallar: Hur vi fungerar eller inte fungerar i grupp

ethel-skallar-bild_med-text1_600

Hur vi fungerar eller inte fungerar i grupp

Visst är det intressant att fundera över de roller vi tilldelas i olika sociala grupper? Vissa tänker nog att de aktivt väljer sin roll och gillar den. De vill inte ändra på något, allt är precis som det ska. Andra förbannar sin plats som de tilldelats i hierarkin.

Under många år har jag grubblat på ett gruppfenomen som jag, utan att förstå varför, ofta fått finna mig i. Nämligen hur ledigt och lätt den ”starkaste” personen i en samling människor tar hela utrymmet. Dominerar. Hela tiden. Vi andra får förmånen att lyssna …

Jag menar att det har att göra med vilken roll jag fick från början. Möjligtvis är skälen till detta två samverkande; löst baserade meningar om hur de övriga i gruppen tycker att jag är funtad och hur jag faktiskt beter mig (den sida av mig själv som jag visar). Rollen, när den väl är bestämd, sitter som berget. Har jag ”otur” får jag samma roll överallt. Privat liksom på arbetet. Med ”otur” menar jag naturligtvis; förutsatt att jag inte trivs med min plats i hackordningen. Så var det för mig under många år. Jag upplevde det som om ingen lyssnade. Samma överallt. Jag avskydde det, men hade inte förmåga att göra något åt saken. Om jag yttrade mig gjorde jag det snabbt, snubblade på orden. Bara för att jag visste att jag när som helst skulle bli jag avbruten. För det mesta var jag tyst.

Jag frågar mig varför var det så här …
På ett av mina jobb. Vi fikade tillsammans, hela avdelningen, varje dag. En av mina kollegor hade huvudrollen. Det var hon som fick bestämma diskussionen för dagen. Det var hon som hade tolkningsföreträde. Det var hon som berättade om tingens ordning för oss andra. Det var alltid hon som fick vara först med den senaste nyheten. Jag var fullständigt maktlös. Enda makten jag hade, som jag också använde då och då när jag inte orkade mer. Jag reste mig helt enkelt upp från bordet och stegade iväg till mitt rum och slog igen dörren. Hårt. Hur produktivt var det? Inte särskilt. Jag vet inte ens om någon märkte att jag försvann.

… när det istället kan vara så här?
När min man åkte på klassfest. Klasskamraterna från grundskolan hade jubileum. De bänkade sig runt ett stort bord och omgående hände det. Den person som alltid gjorde sin röst hörd i skolan, satte igång med att hålla låda även nu. Det hör till saken att det här fenomenet var något som jag och min make hade diskuterat en längre tid. Nu infann sig rätta tidpunkten för honom att prova vår nya idé. Vid en kort paus som uppstod i mannens föreläsning, han kanske behövde hämta andan, passade han på, tog till orda och sa:
-Jag har en idé. Vore det inte roligt om vi gick laget runt? Alla får i tur och ordning berätta om sina liv. Viktiga händelser eller vad som helst. Något oviktigt om ni vill.
Så blev det och efteråt kom många fram till min man och tackade. Alla tyckte att kvällen hade varit rolig och väldigt givande.
Varför? Lätt att förstå. Alla hade fått ta plats. Alla hade fått vara den som de andra lyssnade på en stund.

Under de senaste åren har min man och jag alltid föreslagit att vi ska gå laget runt när vi har gäster. Vi beslutar oss i förväg för ett tema för kvällen och förstås, den som inte vill behöver inte. Men det har hittills aldrig hänt att någon inte velat prata. Vi har upptäckt att samtalen alltid blir mer personliga, intressantare att lyssna på. Ytliga konversationer, trista monologer försvinner. Istället bidrar våra olika berättelser till fler samtalsämnen, vi associerar och spinner vidare. Vi lär känna varandra på ett djupare plan.
Och det kan väl aldrig vara fel?

 

Ethel Hedström

5 kommentarer till Ethel (s)kallar: Hur vi fungerar eller inte fungerar i grupp

  • Pernilla  säger:

    Vilken bra idé för middagsbjudningar!!! Ska försöka införa detta. Tack Ethel!

  • Annica Hedström Svensson  säger:

    Mycket intressant.

  • Birgitta Österlund  säger:

    Mycket intressant. Har själv noterat samma fenomen. Börjar i skolan och fortsätter genom livet. Man bör inte alltid tolka det negativt, kan vara en osäkerhet hos den som ” pratar” likväl för den som ”lyssnar” utan att avbryta.

  • Ethel  säger:

    Tack för er respons! Kul Pernilla!

  • Mats Klasson  säger:

    Verkligen en slags hiearki som är värd att slås sönder med en jämlik, demokratisk fördelning av ord och utrymme.

Lämna en replik Stäng svar

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>