En bild – en berättelse, 2 november 2019

ebeb_raffael-otte_11-januari-2017

Det här är Cornelis Vreeswijks grav på Katarina kyrkogård i Stockholm, i december 2016. Inte bara Cornelis grav, utan också min skugga som faller över gravstenen. Jag tog bilden till dig Mats som en personlig hyllning till Cornelis.

Cornelis sjöng en fin version av Carl Michaël Bellmans Fredmans Epistel No. 81, Märk hur vår skugga.

Märk Movitz mon frere,
inom ett mörker sig sluta.

Bellman och Movitz står vid en grav. Cornelis står med ena foten i graven när han sjunger den här live 1986. Han har cancer, levern är skadad. Livet har varit framgångsrikt men också svårt, fattigt ibland och fullt av smärtor. Nu finns hans gravsten här på Katarina kyrkogård, i närheten av Gösta Ekmans och Anna Lindhs, och även Tomas Tranströmers och Michael Nyqvists. Tycker han om deras sällskap? Ingen aning. Han ville bli begravd på Maria Magdalena kyrkogård, kanske för att sova sin sista sömn tillsammans med Evert Taube. Varför det blev inte så? Vet inte. Kanske någon av er kan berätta om det?

Jag är ju bara turist, precis som Cornelis en Sverigeälskare, från en stad (Bremen i nordvästra Tyskland) som inte ligger alls så långt ifrån Ijmuiden i Holland, där Cornelis föddes. En turist som har fått upptäcka Cornelis fina låtar och fått läsa Klas Gustafsons underbara bok om Cornelis bluesliv (tusen tack Mats, en underbar biografi).

Och så stod jag där. Min skugga föll över Cornelis vackra, enkla gravsten belyst av Katarina kyrkas sken. I kyrkan övade en grupp livliga barn och vuxna inför en julkonsert.
Cornelis har lämnat sitt jordiska liv, men blir fortfarande älskad, åtminstone i Stockholm. När han dog tog alla lustiga lag med vänner och lyssnare slut. Vi är alla ”torstiga”, livets flaska ser ut att vara tom. Jag tror inte att han sover sin sista sömn under stenen. Det är bara ett minnesmärke för oss, vänner, turister, fans.

Jag tror att allt som finns är en gudomlig deg. Våra drömmar blir till kex, olika sorters kex, olika drömmar. Till slut blir vi gudomlig deg igen. Degen är gjord av medvetande, av här-nu-het. Så säger människor som har gjort djupare andliga erfarenheter. Vi ikläder oss olika dräkter på en teaterscen. Vi uppfinner alla möjliga roller. Blir vi medvetna, går det upp för oss att det som händer på scenen bara är dröm, livet är en dröm, döden är en dröm, det existerar varken i tid eller rum. Bara medvetenheten existerar. Medvetenheten fördjupar sig. Om vi blir medvetna i biosalongen, förstår vi att vi inte är med i filmen, vi bara sitter framför duken, vi dör inte bara för att hjälten i filmen dör. Människor som Jesus och Buddha rekommenderar oss att vara medvetna i allt. Jesus säger: De som är medvetna (som tror på mig) dör inte, de får evigt liv.

Allt passerar förbi, utom medvetenheten som är bortom ord och tankar. Utan medvetenheten är livet bara en hopplös blues och Karon vinkar från sin brusande älv. Vi kommer alla att förstå det förr eller senare.

Cornelis ligger inte där. Min far ligger inte i sin grav, de är en del av mig, de lever när jag tänker på dem, och jag uppskattar allt som de har lämnat efter sig. De finns i den gudomliga degen och väntar på att bli något sött och gott i nästa liv igen. De bor i min själ nu, i allt jag gör, känner säkert min kärlek. Tror de tycker om när jag placerar ett kärleksfullt ljus på graven.

 


Grav som gräns
Mellan mörker och mörker,
i livets korta, blixtrande ljus,
syns våra skuggor,
ett kort ögonblick

Fast minnena var ljusa och livliga,
utstrålar de som gått före oss,
nu samma lugn och ro,
som de som kommer efter oss

Den unga ännu okunniga framtiden,
upplyser oss i ryggen
Den upptagna nutiden kastar sin skugga
över dåtid och minnen

Som en hund i koppel,
drivs vi av förväntningar, drömmar och strävan,
att nosa på livets löv,
både de multnade och de färggranna

Snart blir vi trötta,
söker vår boning,
sörplar oss otörstiga,
äter oss mätta,
innan vi utmattade
strax somnar in


 

Foto, text och skugga: Raffael Otte
Dikt: Mats Klasson

 

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>