Dödens schabloner

– improvisation på ett svart tema, med kulörta variationer

Efter en lång tids rikedom har den rike insomnat.
Efter en tämligen kort tids kvävning,
orsakad av fylla och utsvävning.
Efter en mycket kort sekunds olycka har den olycklige avlidit.
Ögonblickligen.
Efter en lång tids sugande på ramarna,
har den fattige gett upp, sett upp
mot himlen och önskat sig dit.

Det var som igår.
Hennes bana var svår.
Modern vakade vid hennes bår.
I år blir ingen vår.
Sibyllorna spår, pengarna rår.
Det är en sjukdom som går.
Ur skrymslen och vrår.
Vart hon än går, han stilla står.
Människan blev hundra år.

I det stillastående vattnet klår kloret baktus.
Efter sjunkningen,
konstaterades drunkningen.
Han efterlämnade fru, två barn,
samt en hel uppsättning kläder i simhallsskåpet,
knappt använda. Badbyxorna önskar sörja i fred.

Hans bil gick inte att rädda.
Hans liv gick heller inte att rädda.
Hans var modig han.
Hans fru Liv var den rädda.
För att inte gå i fördärv,
fick hon änkans skärv
En liten bit av den stora krukan,
badkrukan
Han doppade bara tån i Atlantkanten
Dök i djupet gjorde däremot tanten

Mumie kallas den,
som lägger ifrån sig de inre organen i kärl,
klär sig i bindande lindor,
och sover ut ordentligt,
tills ringklockan ringer.

Begravningsgästerna var illa klädda.
Låt oss inte dö illa klädda.
Hela och rena under.
Mirakel och under,
lyckliga stunder.
Den oftast sedda, den sällan sedda, den illa sedda.

Gud Fader leker marionett med änglarna,
trådarna trasslar sig fanimig…
Gudrun Fager leker tafatt med keruberna,
pågarna drillar som Manneken….

Gudrun födde på film
Hon blev full, föll omkull
Hon gjorde sig fri med fi
Smockade manschauvinisten
Knockade kapitalisten

Gudrun blir knappast mull, snarare aska,
där gick en maska och hennes mask,
dödsmasken modell Charles Douze

För henne som väljer jorden som sista vila,
skola maskarna finna,
att hon var ganska skön om benen,
tillika om barm och om hals.
Halsbandet knäckte nacken,
och ströp syret.
Luften var annars klar, släktingarna bar.
Skyarna klara, änglarna bara, så skulle det vara.

Gudrun skyr inga medel, skyr heller inte elden
Hon leasar glöd från skärselden
Hon tuggar bröd från pizzaugnen

En pizzabagare bor i staden,
bakar calzone, bakar hawaii, bakar Vesuvius,
försakar Pompeji.

I Pompeji stannade tiden, mitt i striden
Pompeji låg inte i Ligurien
Taube var en klurig en,
han lever än
Han går på torget med ögonen dubbla,
utan att snubbla
Han lutar sig på terrassen,
i den bästa stassen

I sin ungdom flydde han Vinga
Svävade till Stockholm och Klara
Vilande första natten mot Bellmans bringa
Småningom skulptrisen i Jakob fick svara
-Ja, ja, ja, Evert, jag kommer.

Somliga ställen ligger man lik,
förbi lit de parade
Särskilt om man varit mycket rik,
vilken stillsam charad

Den kristna kapitalisten har ett helvete.
Ebba sliter i tvättstugan, än har hon inte överlåtit till Ebbe.
Kvinnans plats i hus och hem, i källare och i stuga.
Ebba svettas i tvättstugan, varmt och fuktigt som i Satans bastu
Ebba tvättar pengar och kameler, som tumlas runt, runt, runt
tills pengarna blivit tillräckligt vita,
och kamelerna krympt sig små, mycket små, mycket små,
nålsögehöga.
Doften på sköljmedlet är allmoserosens,
då doftar också samvetet någorlunda rent.
Med lite tur och mutor kanske det inte går åt helvete, för Ebba och Ebbe.

Dödens schabloner_tvättlinan600

Dödsrunan ristades först på futharkiska,
senare trycktes den i tidningsspalter
Vikingar hyllades av sönerna i sten,
Tycho Brahe ligger inte begravd på Ven
Rädd för kejsaren i Prag vågade han inte kissa
Blåsan sprack och han dog elva dagar senare
Dödrunan kallas nekrolog,
men minnesruna eller minnesord låter bättre.
Minnet lever kvar, så länge någon minns, kom det ihåg!

En skeppssättning är ett slags grav
Ales båt låg i Kåseberga,
i österlenska trakter öste Österling ord ur den
Några av dem hamnar i min skopa,
skvalpar ihop med mina egna
Runt skeppet glittrar skummet
tusenårigt och tusenmila,
tiden hälsar artigt på rummet,
här lägger vi oss och somnar
eftervärlden fäller sin dom
över stentung ålderdom,
lärkan slår i alla våra somrar

Gamle Anders skrev sent i livet
dikten Hippies i San Francisco,
badande i Stilla havet

Bröderna i Nangijala,
leker nudda inte golvet
med alla barnen.
Astrid sitter på lindegrenen, för alltid upphöjd över marken.

När kistan är i jorden,
uttalar prästen orden:
-Nu ska vi också ha något i kistan.
Prästen leder festen.

Smaka på livets ”mella”:
Vila vid denna källa
Låt lungorna svälla,
sommartiden ställa
Låt döden dö, eller åtminstone ta sig en lur
Låt livet leka, eller i alla fall flyga ur sin bur
Ta en cykeltur!

 

Mats Klasson

1 kommentar till Dödens schabloner

  • Mats Klasson  säger:

    Jag har ofta slagits av hur ömfött det tassats på tå kring döden. Särskilt i tidningar och etermedia. Där används ofta schabloner och standarduttryck, som t ex ”efter en längre tids sjukdom”, ”sörjes närmast av”, ”hen blev så och så många år gammal”. Det sistnämnda brukade länge avsluta så gott som alla meddelanden om död i media. Intressant nog har ett par nya uttryck lyckats tränga sig in bland dessa schabloner på sistone. Vet inte varför, varför just dessa eller hur det gick till. Det är ”de anhöriga önskar sörja i fred” och framför allt (om det rör sig om ett olycksfall eller ett hastigt och oväntat dödsfall): ”hens liv gick inte att rädda”.
    I texten ”Dödens schabloner” tog jag mig friheten att skoja med och böja de här annars så styva schablonerna. Kanske som ett sätt att finta bort döden, åtminstone för en stund. Någorlunda allmänbildade personer kan säkert hitta många av mina inspirationskällor som jag lånat av och lekt med i texten: Ferlin, Taube, Hasse & Tage, Povel Ramel, Robert Broberg, Olle Adolphson, Beppe Wolgers, Anders Österling, Astrid Lindgren, bibeln, ett veckoblad, Bellman, Schyman, kristdumokraterna, runor, Tutanchamon, studentspex, Ingmar Bergman, Lennart Hellsing, Strindberg och kanske några till.

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>