En exposé över en visskatt
eller
Med näsan i skivsamlingen
Med anledning av att det idag är Cornelisdagen och att det nu är 70 år sedan Cornelis Vreeswijk som tolvåring kom till Sverige och Ekerö skulle jag vilja titta tillbaka på hans musikaliska gärning så här 32 år efter hans allt för tidiga frånfälle. Kalla det en exposé om ni vill – själv kallar jag det en betraktelse över min skivsamling. Om hans far inte hade bestämt sig för att flytta till det kalla landet i norr så hade ingen av hans visor funnits och Sverige hade varit en musikskatt fattigare. Men hur ska jag då välja musik? Ja, se det är en grannlaga uppgift – nästan omöjlig faktiskt. Nu gjorde jag så att jag valde en – bara en (1) – låt från varje album – samlingsskivorna undantagna. Ändå blev listan lång och kommer ta tid att lyssna igenom. Samtidigt ville jag inte välja de mest populära och mest kända sångerna – det finns så många andra guldkorn ur arkivet. Både egenskrivet och tolkningar. Men jag vill börja med den första inspelningen han någonsin gjorde. Ljudkvaliteten kanske inte är så bra, men för er som inte hört den förr kan det ändå vara av intresse.
Kverulanten finns på en EP som (har jag för mig) spelades in på Gröna Lund. Där finns även på b-sidan Häst på taket William. För att fylla ut speltiden på varje sida finns här även delar av Lillsysterns undulat är död och Tomtebloss.
Det första egna albumet kom efter det att Fred Åkerström upptäckt Cornelis visor och presenterat honom som sin nya låtskrivare för Anders Burman – hans skivproducent. Burman tyckte dock att Cornelis var en alldeles för speciell artist för att bara skriva låtar åt andra och lät således Cornelis sjunga själv. Låten jag valt är Perfect time killer – kanske mer aktuell idag än någonsin. Albumet Ballader och oförskämdheter kom ut 1964.
Perfect time killer – Ballader och oförskämdheter
Året därpå kom LP:n Visor och oförskämdheter – liveinspelningar från den bejublande turnén tillsammans med Fred och Ann-Louise Hanson. Det mest kända spåren från den plattan är väl Brev från kolonien och I natt jag drömde (som Hep Stars redan gjort känd). Jag har dock valt en sång som de tre sjunger tillsammans eftersom den är sällan spelad.
Elin och herremannen – Visor och oförskämdheter
Samma år – 1965 – kom Cornelis andra soloplatta med klassiker som Grimasch om morgonen, Sportiga Marie och Lasse liten blues. Från denna LP har jag istället valt visan Ballad om cencuren som jag tycker är en typisk vreeswijks skapelse.
Ballad om censuren – Ballader och grimascher
Cornelis kritiker påstod att han inte kunde sjunga och det berodde väl mest på att han sjöng mer ”oborstat” än dåtidens mer polerade vissångare såsom Anders Börje och Sven-Bertil. Men när man lyssnar på denna duett från plattan Grimascher och telegram (1966) så märker varje människa vilken härlig stämsång han bjuder på där i andra stämman bakom Ann-Louise Hanson.
Medborgarinnan Agda Gustavssons lott – Grimascher och telegram
1968 så kom då skivan Tio vackra visor och personliga Person. Här hittar vi bland annat Deirdres samba som Sylvia Vrethammar hade en stor framgång med, men även en av de allra mest tolkade visor av mäster Cees – Somliga går med trasiga skor. En personlig favorit från denna LP är Veronica som ju även Marie Fredriksson har gjort en härlig variant av.
Veronica – Tio vackra visor och personliga Person
Det var ju populärt att spela in skivor där man tolkade andra visdiktare och den första som Cornelis tog sig an var Evert Taube. När jag valde bland låtarna kunde jag inte låta bli att välja en av de mest spelade eftersom jag anser att Sjuttonde balladen är det bästa Evert någonsin diktat ihop. Det är ”så mycket Cornelis” det kan bli och jag vet att de flesta tror att han skrivit den själv. Jag hade även velat välja Dansen på Sunnanö, men jag hade lovat mig själv att bara välja en från varje album. För övrigt har visan jag valde fått sitt namn just för att den var den 17:de balladen i en visbok som gavs ut. I andraupplagan plockades den bort eftersom den inte ansågs tillräckligt salongsfähig. Censur igen. Plattan kom 1969.
Sjuttonde balladen – Cornelis sjunger Taube
Cornelis fick ta skit för det mesta han gjorde och pressen älskade att skriva om hans omoraliska leverne. Givetvis fick han mycket kritik för att ha poserat naken – endast iklädd en gitarr – på taubeplattan. När dubbelalbumet Poem, ballader och lite blues kom (1970) upprepade han således detta genom att på konvolutets mittuppslag posera likadant – dessutom med hela musikerskaran bakom sig lika nakna med bara notställen döljande de privataste delarna. De som trott att Cees bara var en vissångare som skrev ”små fräcka visor som damerna förströr” fick nu för första gången även ta del at hans rent poetiska sida genom de poem som medföljde mellan visorna. Det mest uppmärksammade spåret på denna dubbel-LP är nog ändå hans fantastiska tolkning av Frödings Ett gammalt bergatroll. Men jag har valt en annan låt.
Generalens visa – Poem, ballader och lite blues
Fred Åkerström hade två år tidigare släppt sin första bellmanskiva, men han var inte än känd som den store bellmanstolkare han senare blev. Cornelis ville dock även han göra sina tolkningar av 1700-talsskalden och skivan fick namnet Spring mot Ulla, spring (1971). Självklart gjorde Cornelis på sitt eget sätt och lika självklart blev det succé. Redan på den förra skivan hade Cornelis gjort Märk hur vår skugga och givetvis fanns den med även här. Fredmans epistel 71 har jag dock valt som ett bra exempel på Cornelis finstämda sida. Det är troligt att denna epistel, liksom ep 80 och 82, är inspirerad av umgänget med Helena Quiding på hennes sommarställe Heleneberg (Lilla Skuggan) i trakten av Fiskartorpet (allt enligt Thord Lindé).
1972 gavs plattan Cornelis Live ut. Men inspelningen är gjord redan 1965 under en konsert i Göteborg. Anders Burman hittade den och ville göra en platta av det hela – så blev det också. Låten Dekadans finns med på någon annan platta också, men denna tycker jag är den bästa.
Lars Forssell kanske inte är mest känd som diktare av vistexter, men vaskar man så finner man många godbitar och det var väl detta som Cornelis gjorde år 1972. På albumet Visor, svarta och röda passade Cornelis på att presentera en egen upptäckt också. En ung Monica Törnell fick medverka i en av låtarna – Jenny Jansson. Låten jag valt – Desertören – finns med varianter på texten annorstädes, men denna forssellska översättning är min favorit. Originaltext av Boris Vian och musik av Vian och Harold B. Berg
Desertören – Visor, svarta och röda
Skivan I stället för vykort (1973) har en underfundig titel tycker jag. Om det är en omedveten särskrivning eller om det menas att det i vykortsstället hittas dessa visor – det vet jag inte. Men jag har klurat en del på detta. Hur som helst anser jag att detta är en av Cornelis starkaste LP-skivor. Texterna är vassa och välriktade som skäktor på ett armborst. Musiken är medryckande och holländaren själv verkar fylld av musikantglädje. Plattan är utgiven av den nybildade Yrkestrubadurernas förening (YTF) som i princip alla vissångare var med i för att slippa slava under stora skivbolags kontrakt. Här skulle jag gärna valt många låtar, men jag får hålla mig till reglerna – men ni kan ju lyssna på hela plattan om vill på Spotify – jag valde den skäkta som avfyras från det översta facket i stället – Till Sara Lidman.
Till Sara Lidman – I stället för vykort
Samma år som den förra LP:n, gavs Linneas fina visor ut. Till skillnad från de vassa vykorten tycker jag denna är mer en hyllning till kärleken och sensualiteten. Visst finns det skärpa i eggen även här, men det bestående intrycket blir ändå en annan sida av skalden – en mjukare. Linneas morgonpsalm är en av de vackraste kärleksvisor jag vet. Precis så skulle jag själv velat kunna sätta ord på känslan.
Linneas morgonpsalm – Linneas fina visor
På denna platta – Getinghonung från 1974 – får vi höra Monica Z sjunga om att ”törk se i röva me rosor” på värmländska samtidigt som Cornelis för första gången sjunger på holländska. Inte illa! Mitt val har dock fallit på Getinghonung à la Berzelli som jag tycker är en underbar låt från den tid då socialism inte var en svordom.
Getinghonung à la Berzelli – Getinghonung
Visa vid Nybroviken från plattan Narrgnistor och transkriptioner (1976) var troligtvis en av Cornelis egna favoriter eftersom han ofta och gärna sjöng den på sina livespelningar – ända in i det sista. Men det finns även mycket annat att lyssna på. Cornelis ger på plattan utlopp för sin poetiska sida, men det finns nog något för alla skulle jag tro.
Visa vid Nybroviken – Narrgnistor och transkriptioner
Jag har fått för mig att Cornelis andra bellmansskiva är lite bortglömd. Jag vet inte varför – visvågen var fortfarande stark år 1977 och tolkningarna är finstämda och personliga – Ulf G Åhslund sätter givetvis sin prägel på albumet genom sitt härliga gitarrspel. Skivan spelades in med bara Ulfs gitarr och Cornelis röst på Franska värdshuset på Djurgården. På 1700-talet var döden ständigt närvarande och det märker man i Fredmans femtioandra epistel.
Epistel 52. Til Movitz när hans Fästmö dog – Movitz! Movitz!
Givetvis skulle även Victor Jara tolkas och det blev av 1978. Cornelis talade flera språk varav spanska var ett. Men att översätta Jaras dikter var kanske inte alltid så lätt, men Cornelis gjorde väl som han brukade. Han gjorde på sitt sätt. Men låten La Diuca blev honom bevisligen övermäktig – som han själv informerar om i inledningen.
La Diuca – Cornelis sjunger Victor Jara
1978 kom även Narrgnistor 2 ut. Här finns en av mina absoluta favoriter. Om det ska spelas musik på min begravning (om nu någon nu bemödar sig att gräva ett hål på tre famnar) så är Fredrik Åkares morgonpsalm ett måste. På den här plattan låter Cornelis rätt matt i rösten och jag misstänker att han gick igenom en av sina sämre perioder – det fanns ju mycket missbruk av både alkohol och annat. Trots detta så lyckades skalden producera musik i samma takt som alltid.
Fredrik Åkares morgonpsalm – Narrgnistor 2
Nej, inte låg Cornelis på latsidan direkt. Tredje plattan som utkom 1978 var dessutom en dubbel-LP. Trots denna produktivitet så sjönk inte kvaliteten på något sätt. Plattan Felicias svenska suite bygger till stora delar på Aksel Sandemoses roman Varulven och det är nog en fördel om man läst boken innan man lyssnar på texterna eftersom det annars kan bli lite oförståeligt. Cornelis gick ofta klädd i en stor väst med fickor. I fickorna hade han alltid tre böcker och den ena var alltid just Varulven. Vilka de andra två var vet jag dock inte. Men det finns många bra låtar på denna LP och jag väljer idag just sången Varulven.
Varulven – Felicias svenska suite
1979 kom så albumet Vildhallon ut, ur vilket jag valt visan Billet D’Amour till J.M. Med J.M. menas Jeanne Moreau – den franska artist som sjöng originalet ”som en siren”. I original heter sången Le Tourbillon och är skriven av Serge Rezvani, men Cornelis gjorde en svensk översättning som han tillägnade till den franska sångerskan. Bonuslänk:
Billet D’Amour Till J.M. (Le Tourbillon) – Vildhallon
Två separata plattor med inspelningar från en livespelning i Montmartre 1978 kom ut året efter (1979). Eftersom det ändå är två separata album tillåter jag mig att välja en låt från varje LP.
På volym 1 hittar vi bland annat en dansk visa som Cornelis översatte – Sången om Britt av Trille-Kedda Madsen.
Sången om Britt – Cornelis Live, Montmatre-Köpenhamn Vol 1
På den andra skivan blir det lite svårt att kringgå den så omtalade ”transvetitskandalen” som kvällspressen älskade att göra extra feta rubriker kring. Vad går väl upp mot en kändis som viftar med kniv och gör skandal. Enligt Cornelis är detta den enda av hans visor som är dokumenterat självbiografisk – allt annat brukade han referera till som ”litterär fiktion”.
Balladen om hur Don Quijotte gick på en blåsning – Cornelis Live, Montmartre-Köpenhamn Vol 2
Jazz har väl aldrig varit min favorit – ändå köpte jag Jazz Incorporated – det var ju ändå Cornelis. Inte så konstigt i och för sig att han gjorde en jazzplatta eftersom han ofta hade jazzmusikanter med sig att kompa, Denna skiva kom år 1980 och härifrån har jag valt Balladen om den beväpnade tiggaren – en visa som finns inspelad även på andra album.
Balladen om den beväpnade tiggaren – Jazz incorporated
LP:n Bananer – bland annat… kom också 1980 och är en ganska politisk historia. Sverige hade ju sedan -76 en borgerlig regering och budskapet var klart riktat mot denna. Här har Cornelis sällskap av Conny Söderlund och Owe Gustavsson – en ny konstellation som jag tycker fungerar väldigt bra och som varade ett tag. Även här hade jag lite svårt att välja låt och var länge inne på The Bananrepubliken sång men fastnade ändå till slut för När det brinner i lögnfabriken.
När det brinner i lögnfabriken – Bananer – bland annat…
Lite otippat gav sig sedan vår skald på den finska visskatten i och med LP:n En spjutkastares visor. Huruvida Cornelis själv var bevandrad i finska språket vet jag inte, men de svenska texterna är i alla fall skrivna av honom själv – kanske han fick hjälp att förstå textens innehåll. Konstas fina vals är i original skriven av Konsta Jylhä (musik) och finsk text av Jukka Virtanen. En glädjefylld hyllning till en musikant.
Konstas fina vals – En spjutkastares visor
Inte lika otippat men ändå rätt överraskande (för mig) var att Cornelis 1981 gav ut två album med tolkningar av Povel Ramel. När jag första gången såg skivorna tänkte jag att de lika gärna kunnat heta Baronen och socialisten – men så var det alltså inte. Men jag förstår att Cornelis uppskattade Povels ordekvilibristik – särskilt tydligt kommer Cornelis förmåga att förmedla text fram i låten Sorglösa brunn. Diktionen är fantastisk och ger texten nya dimensioner som gått mig förbi tidigare.
Sorglösa brunn – Alla har vi varit små
Från den andra Povel-plattan väljer jag Torstigste bröder som är en underbar pastisch eller hommage (kanske parodi) till Bellman. Men här hittar man ju också The Gräsänkling blues som är som klippt och skuren för den holländske kulturarbetaren.
Torstigste bröder – The gräsänkling blues
1982 kom plattan Hommager & Pamfletter som jag anser vara en väldigt vreeswijksk skiva. Enligt medborgare Vreeswijk är det den andra ”luckan” i en ”triptyk” kallad Polaren Pärs Pamfletter där den första luckan består av Bananer – bland annat… Sista luckan var också den menad att komma ut 1982, och skulle bli en snäll och vacker skiva. Så vitt jag förstår färdigställdes aldrig triptyken. Den låt jag valt är i alla fall långt ifrån snäll. Pamflett No 62 är en giftig moralkaka som jag bara älskar.
Pamflett No 62 (ta en moralkaka till) – Hommager & pamfletter
Nu blev det tyst på skivfronten längre än någonsin tidigare och inte förrän 1985 kom Mannen som älskade träd – orsaken till uppehållet kan vi i denna exposé lämna därhän. Men kanske var det därför som man passade på att ge ut en samlingsplatta innan denna LP kom. Även här hade jag gärna valt mer än en låt, men till slut valde jag ändå Vals för Dubrovnik – en alltför sällan spelat Blues.
Blues för Dubrovnik – Mannen som älskade träd
Titeln på nästa album skvallrar om att Cornelis insåg att resan började närma sig sitt slut. I elfte timmen kom ut 1986 och innehåller mest nyinspelningar av redan utgivna alster. Men det fanns en ny visa – Rörande vindriktningen – som är skriven på melodin till den gamla Sinclairvisan. Samma melodi använde Bellman till Fredmans sång No 5 (b) där det målas upp en scen vid den Elyseiska stranden. Cornelis scenlägger inledningen till floden Lethe – givetvis en medveten koppling.
Rörande vindriktningen – I elfte timmen
Allt har tyvärr sin ände och 1987 kom Cornelis Vreeswijks sista album ut. Till Fatumeh, rapport från de osaligas ängder är även det en titel som skvallrar om avsked. Detta är i mitt tycke en mörk skiva. Här väljer även jag att ta adjö precis som skalden som aldrig blev svensk medborgare tar farväl av oss alla så väl som till Ann-Katrin.
Ann-Katrin farväl – Till Fatumeh
Det finns en samlad spellista på Spotify som innehåller samtliga 30 valda låtar ovan. Titeln på spellistan är Cornelis – en hommage signerad mazken
Däremot finns Kverulanten endast på Youtube.
Mellanord och låtval av Börje mazken Wennerström
Intressant och roligt att läsa om din stora Cornelisskivsamling och svårigheterna att välja ut låtar från den. Själv har jag på sin höjd ett par samlings-cds och kanske något annat album dessutom. Därför var det verkligen givande att få lyssna till flera av de mindre kända låtarna av medborgare Vreeswijk. Lite överraskad att han lyckas så bra med Povel Ramels pastischer som ju annars är så ramelska. Kanske vore idé att skaffa det där dubbelalbumet. Att han gjort en hommage till Jan Johansson var också en nyhet för mig. Generellt gillar jag mest den poetiske Cornelis, men visst finns det pärlor även bland hans samhällssatiriska sånger.
Eftersom alla låtarna (utom hans tivoliinspelade förstlingsverk från Gröna Lund) fanns på Spotify var det som upplagt att göra en Spotifyspellista att bara njuta av. Men ur denna rika produktion kan var och en göra sin egen Cornelisspellista, helt efter behov och humör.