Christina Kjellsson

Kulturhuset i Jönköping, den 17 oktober 2014.
Kulturhuset i Jönköping ligger inrymt i de gamla industrilokalerna som tidigare inrymde en tändsticksfabrik. Byggnaderna räddades från rivning och förvandlades till kulturhus efter en husockupation i början av 1980-talet. Järnvägen skiljer området från Vätterstranden. De låga tegelbyggnaderna ger lä och skyddar från vindarna från sjön. Två parallella gågator slingrar sig fram genom området. I fastigheterna finns restauranger och caféer, en butik med KRAV-märkt sortiment, dans- och repetitionslokaler. Invändigt är kulturhusets väggar täckta av väggmålningar och gamla konsertaffischer. Svartvita foton som skildrar husockupationen hänger bakom spräckt skyddsglas. Utanför bokcaféet finns tidningsställ med tidningarna Flamman och Arbetaren. Anslag varnar för att Kulturhuset är nedläggningshotat. Christina Kjellsson uppträder på den kombinerade biograf- och teaterlokalen.

christinakjellssonjonkoping1

Det är Riksförbundet Attentions lokalavdelning i Jönköping som arrangerar trubadurkvällen. Föreningen är en rikstäckande intresseorganisation för personer med  neuropsykiatriska funktionshinder (NPF), deras anhöriga och yrkesverksamma inom området. Under oktober uppmärksammas ADHD speciellt. I hela landet har föreningen omkring 13500 medlemmar.

Christina Kjellsson är född 1962. Ursprungligen kommer hon från Jämtland. Numera bor hon i Göteborg. Hon är musikterapeut och undervisar bl a på visskolorna i Västervik och Kungälv. 2008 gav hon ut boken Rim och Reson – att skriva vistexter.  Romanen Solknepet kom ut 2013 på Kabusa förlag. Christina själv säger att boken om den 6-åriga Mirjam handlar om hundar, humor och hembränt och en annan tid, en annan plats, en annan utsatthet. Kritikerna kallar den en mästerlig skildring ur barnperspektiv. Som vissångerska har hon en nästintill unik språkkänsla och en förmåga att skildra hundar på ett sätt som skapar hund- och hemlängtan, trots att man är på konsert och rimligtvis borde ha det riktigt bra.

christinakjellssonjonkoping2

Christina börjar med att presentera sig:
”Christina heter jag och jag är ofarlig”, säger hon och konstaterar att NPF betyder Neuropsykiatriska Förutsättningar,  för snabb och exklusiv ordbehandling. Publiken kan vara lugn. Alla hennes låtar går i ADHD. Senare berättar hon att hon har en häpnadsväckande ojämn begåvningsprofil. Hon kan packa en flyttbil, men inte lägga ett pussel. Det skulle möjligen vara ett sådant för två-åringar där bitarna har handtag.

Ligger kvar inleder. Det är en oefterhärmlig Christina Kjellsson-text, där hon utforskar begreppen gå och ligga kvar. Motsatserna möter varann i själva rörelsen. Det finns de som går på natten och dom som går på dan. Christina själv ligger kvar, som en reflekterande protest, mot hets och prestationsångest. Det finns dom som går och drömmer om att gå nån annanstans.

Barndomen och uppväxten i Jämtland skildras i Grön Turban. Hon förlorar sin oskuld till en flickcykel med klistermärken på. Farmor bor i ett litet hus med man och fyra barn. Armarna går som vingar på en väderkvarn och hon bär en grön turban och längtar hela livet efter att få flytta till en lägenhet i stan. Farfar röker vita Prince och har röda ideal. Han vänder sig mot Jehovas Vittnens löften om evigt liv. När han dör vill han ligga still. I en annan sång möter hon minnen när hon städar ur en byrå. Redan när man drar ut den översta lådan blir man sittande. Minnena far förbi, ömsint skildrade och varsamt hanterade av Christinas penna. I sången far en flicka i kostym, en rocklåt på kassett och en klargrön Kadett förbi och hon minns den första älskarinnan i en hemlig liten stad. I sången finns en rädsla och en övergång och en syster mot en undergång som ingen ville se.

”En del klär i kläder. Andra ser ut som någon kastat kläderna på dem. Ska man köpa byxor blottas hela ens personlighet i provrummet”, säger Christina i mellansnacket inför en av låtarna, och fortsätter med att hon är en blandning av Marimekko och Helly Hansen. Det finkulturella som antyder god smak och kännedom om finsk design och det praktiskt jordnära, vedhuggningskläderna, landsbygdsfracken som ofta bär spår av olja, jord, svett och djurblod.

I skildringen av en allahelgonamiddag visar hon att hon gör skäl för epitetet ”Sveriges Leonard Cohen”. Du reste dig och gick mitt i en mening fast ditt språk var korrekt. I luften hänger kommatecknet kvar, fast månen inte längre är i ny. Ett öppet slut kan vara perfekt, saknar dig med all respekt, konstaterar Christina med vemod i rösten.

I sången Finland skildras arbetskraftsinvandringen från Finland till Sverige på 1960-talet ur ett barns perspektiv. Familjen slår sig ner i Borås och jobbar inom teko-industrin. Föräldrarna festar hårt och längtar hem. Neonskylten på Eiserfabrikens tak fungerar som John Blund för flickan. När den tänds är det dags att sova. På andra sidan Viskan ser flickan ett stort vitt hus med tillhörande ladugård. Hon vet att på andra sidan vattnet ligger Finland och i Finland är pappa glad. Mamma säger så och mamma brukar inte ljuga, fast hon dricker Vino Tinto (flickan läser på flaskan) och säger att det vinet heter duga. Flickan får höra att hon är född i Finland. I Christina Kjellssons text blir ån en symbol för rotlöshet och vemodig längtan, hos människor som bytt tröstlösheten i efterkrigstidens Finland mot främlingskap i svenska industristäder. Hon ber publiken sjunga med i refrängen ”Hyvää Soumi” blunda och ta den där tonarten ni inte riktigt törs. I ord och handling skapar hon ett fullständigt förtroende mellan sig själv och publiken.

Cirkus skildrar en lindansares fall så mjukt och omtänksamt att det känns som man är nära en älskad människa, någon man lärt känna med tillit och förtroende. Cirkusen fortsätter stilla som en bön. På cirkusen finns inga avsågade tanter och ingen ängslan efteråt och skulle lindansaren falla skulle någon ta emot. Vi kan alla komma som vi är, befriade från brustna illusioner. Den cirkusen är den finaste som getts.

Mellan Ebba Grön och Kent spelas som extranummer på begäran från publiken. Göteborgs unga revolutionärer börjar plugga, köper insatslägenhet i det segregerade Majorna och gör karriär. Kvällen slutar på krogen med Vackra människor.

 

Var kommer alla vackra människor ifrån
och varför får man ingen med sig hem?

Paisley

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>