Kategori Gäst med G på K

Tisdagen den 1 juli 2014

Som så ofta förr slog vi oss ner på den där stenen. Du längst upp, jag längre ner, precis så mina tår nådde vattenytan. Jag tror att du tittade på mig men jag kan inte vara säker. Kan inte därför att jag vägrade titta på dig. Jag vågade inte.

Du kastade en sten i vattnet. Kanske för att du var uttråkad, kanske för att bryta tystnaden. Jag tittade på ringarna på vattenytan, på stenen som sjönk. Lika hjälplös som den där stenen, lika hjälplös var vår situation. Det var vad jag tänkte då.

Två månader tidigare hade du berättat vad du gjort...

Söndagen den 1 juni 2014

Tack Paus!

Jag var någon, en sångerska i ett band och en duktig sångpedagog som planerade sina lektioner långt över vad som var rimligt. Jag var den vars självförtroende dippade om ingen visade mig intresse på krogen. En högpresterande person som fick ångest om jag inte överpresterade.

Så kom en dipp, en utmattning, en depression. Jag kraschlandade rejält och TACK gode Gud för det. För även om det var en av de största utmaningarna i mitt liv så fick jag just precis det jag saknat, jag fick LANDA. Min kropp behövde en paus och tog den.

Bort från kr...

Torsdagen den 1 maj 2014

Dagar då livet inte kan stå emot

De allra flesta har någon koppling till döden. Hela tiden är hjärtat ute för en sista strid. Rovfågeln cirkulerar över det hela tiden. Ett hjärta är ändligt innanför kroppen men oändligt utanför. Det kommer att kastas mellan människor och väggar samt stånga sig blodigt, livlöst i den allra sista kampen. Kanske kommer livet upplevas som längre ifall en samtidigt bär någon annans hjärta i sitt bröst. Ett livsförlopp kan vara ett sjukdomsförlopp. Livet kan vara en klump i halsen, ett stenrös som tynger ner armarna, tankarna, bröstet...

Lördagen den 1 mars 2014

Svek

 
Jag glömde hur glädjen kändes. Mitt hjärta var krossat. Inuti mig blev det vinter. Mörkret var den tryggaste platsen. Svek … gör så ont.

På en sekund var allt kaos.

Där trygghet förut bodde, bodde nu kaos.

Ibland ruskade ilskan om mig. Gav mig en sådan kraft att göra något, att jag efteråt stannade upp, såg på det jag gjort och undrade om det verkligen var jag som hade gjort det där. Kraftlösheten sköljde över mig efteråt.

Ilskan; sorgens och de miljoner tårarnas täckmantel. Ilskan som gjorde att jag inte föll  samman, inte riktigt än...

Lördagen den 1 juni 2013

Att vänta ut gryningen

 Det är alltid som mörkast före gryningen, sägs det. Jag har funderat en del på det när det är svårt. Kanske har det blivit ett ordspråk för att folk ska hålla ut? Stå ut. Tänka att det blir snart ljusare. För till slut kan det ju inte bli mörkare. Svartare. Tyngre. Någon gång måste det ju vända. Och då börjar man uppskatta det lilla i livet. Och det lilla livet. Kanske är det så att det lilla livet egentligen är det stora livet?

Var glad åt det lilla så får du många glädjeämnen. Ett till ordspråk...