Kategori Foto

Har alltid fascinerats av att gå runt på kyrkogårdar. Det är rofyllt, men man tas också tillbaks till en dåtid där man hör röster och berättelser. En dåtid som var allt annat än tyst. På gravstenarna får man ledtrådar till denna dåtid som gör att man kan blanda minnen, hörsägen, berättelser och egna fantasier så att man kommer tillbaks till tider och människor som sedan länge är borta.

Jag kommer särskilt ihåg en vandring på min barndomskyrkogård för mer än tio år sen tillsammans med mamma och min yngsta syster...

Mormor

Hon tillhörde en generation där kvinnorna var hemmafruar.
Ständigt gick hon klädd i det som på den tiden kallades städrock.
Hon gjorde som hemmafruar gör.
Hon donade i hemmet med allt upptänkligt.
Jag minns när mormor och morfar köpt en ny matta.
En kostsam.
En blå.
Solen sken in genom fönstren i vardagsrummet.
Mormor la gamla dagstidningar på mattan där solen lyste in.
Så den inte blektes.
Hon var rädd om sitt hem.
Morfar kom hem från jobbet till lunchen.
Eller om det kallades middagsmålet på den tiden.
Då var alltid maten klar.
Jag tror inte mormor åt då.
Till kv...

Minnet av min barndomsfamiljs första bil. Vi bodde i Malmö under fyra år under andra hälften av 1950-talet. Jag minns att vi flyttade dit tidigt i maj. Vi som kom från Mälardalen betraktade de skånska barnen med stor förvåning. De lekte ute … utan långstrumpor, i kortbyxor och i kortärmat. Så varmt var det. Vi trodde att det skulle vara likadant varje vår, men så blev det inte.
Mina föräldrar tyckte mycket om att promenera och vistas ute på fritiden. Frostavallen blev en favorit. På fotot kan man se att våren har anlänt...

Är det en naturlag att prata krämpor på promenader med andra 60-plussare?
Förhoppningsvis inte – men i inledningen kan det vara svårt att undvika.
Våren 2020 gick Rogge, Classe och jag – kompisar sedan 45 år tillbaka – på Landborgspromenad.

Själv besvärades jag av en efterhängsen hälta på grund av en krånglande hälsena. Classe hade skadat axeln och berättade att han regelbundet gick till sjukgymnast. Jag berättade om mina besök hos min sjukgymnast. Rogge var utan krämpor för tillfället, men de första 20 minuterna gick åt till att prata hälsa och åkommor.

I år sk...

Vad jag vill berätta för er idag hände den trettonde december 2019, senaste gången jag var i Stockholm hittills. Det regnade nästan hela tiden – mer eller mindre – men det störde mig inte alls. Jag fick vara i min hemliga hemstad igen, åtminstone några värdefulla dagar och jag njöt av varje sekund, verkligen. Hur skulle det väl vara att se ”min” Vitabergsparken igen. Jag vandrade långsamt upp från Malmgårdsvägen. Känslan för mig är lite som om man inte har träffat människor man älskar på länge – idag – är man äntligen på väg till deras dörr igen.
Allt är fortfaran...