Brännström, Johansson, Carlstedt

Palatset, Linköping 3 maj 2014
Nicklas Brännström från Linköping inleder med egna kompositioner för elbas. Det intuitivt oförutsägbara möter det teknisk skickliga och manar till ett innerligt lyssnande baserat på koncentrerad närvaro på ett sätt som påminner om Marconi Union, inspelningen som sägs vara världens mest avslappnande ljud. Förhållningssättet är meditativt. Lugnet sprider sig. Tankebilderna föds ur framförandet och stiger upp ur kompositionernas titlar och leder till en storhet bortom orden. When the rainbow paints the sky with hope. Intergalactic flowers. Let the forest hide you.

nicklasbrannstrom
Nicklas Brännström

Pubtrubaduren Christer Johansson, ”världens bäste Chrille”, uppträder efter Brännström. På Palatset spelar han eget material för människor som älskar det han gör, dem han kallar sina hjältar och hjältinnor och konstaterar ”jag gav er sånger, men ni gav mig så mycket mer”. Han inleder med Scenen är din och konstaterar att han aldrig ville bli som far och mor bestämt. Din egen vilja var stark. En dag så vänder vinden. Hindren är passerade. Scenen är din, vare sig det handlar om att stå på scenen och göra det man älskar, eller att mogna och växa upp. ”När du vaknar igen, ska du veta att morgonen gryr för dig”. Drömmarna lever och de finns alltid där. Kärleken är ständigt närvarande, oavsett om det handlar om passion med erotiska undertoner, eller omsorgen om de egna barnen. Han berör uppväxten i Örebro och kallar staden sin andra hemstad och minns sångframträdanden på roliga timmen i femte klass och blöta skolavslutningar från tonårstiden. Hans spelning blir som en film från USA, baserad på en känsla som är sann och äkta.

christerjohansson
Christer Johansson

Sanna Carlstedt kompas av Roffe Alm på dragspel och Daniel Berg på elbas. Det är Sanna från första stund, en lustfylld närvaro med fräcka skämt, dråpliga historier om uppkäftiga ungar och omtanke om de utsatta, hångel och sex, bara för att det är så kul.  Låtarna från skivan som släpptes tidigare under våren får stå tillbaka för älskade Sanna-klassiker, som Vågor rullar in, Varför har almar svarta stammar, allsångsvänliga Sa Jon, en dramatisk historia från förr framförd med hjälp av ett nästintill oändligt antal nonsensrim.
-I Stockholm vräktes 658 barn förra året, konstaterar Sanna. Men vad gör det när vi har fått små sessor. Vi betalar bröllop, men vi får inte gå på dem. I sången Vackra människor heter det:

Många vackra människor bor under en gran,
jag har aldrig sett någon vacker människa på Stureplan.

sannacarlstedt_mfl
Sanna Carlstedt kompad av Roffe Alm och Daniel Berg

Sanna är påtagligt entusiastisk över att vara tillbaka i Östergötland.
-När östgötar blir fulla blir det så brett. Det låter som vitvalar sjunger. Östgötar kan inte säga R. Man ska be en östgöte säga ’rök heroin i Västerviks ruin’. Björn Afzelius starka Balladen om K skär sönder hjärtat. Utsattheten är total. En ung kvinna lämnar hembygden för storstan. Med sig har hon sitt oäkta barn och minnet av en man som svikit och försvunnit. Hon hamnar i en förortslägenhet på sjunde våningen och börjar dricka för att stå ut. ”Jag är inte sjuk, jag är inte sjuk, jag är bara så oändligt trött”. Publiken är där i K:s förtvivlan och hopplöshet. Svarta tulpaner, en kärlekssång till ett ”pissarlse”, avslutar. Enligt Sanna kommer han från Linköping. Han kan finnas i lokalen eller inte.

Det har varit en lyckad kväll med livemusik och glada människor och en innerlig intimitet mellan scen och publik. Den familjära stämningen gör att man längtar tillbaks och vill ha mer och mer och mer.

Paisley

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>