Musik
Album
Centralmassivet – Thåström (Rickard Miletic)
Den långa vägen hem – Magnus Carlson (Anita)
Däggdjur – Säkert! (Mats Klasson)
In search of better days – Incognito (Roger Bengtsson)
Los Angeles – Franska Trion (Gunnar Källström)
Sleep well beast – The National (Oskar Rickardsson)
Album singer-songwriting
Secrets – Sofie Livebrant
Undercurrent – Sarah Jarosz
A kind revolution – Paul Weller (Raffael Otte)
Album instrumentalt & folkmusik
Fiddle & accordion conversations – Lisas
Piano solos – Martin Hederos
Svalan – Maria Kalniemi & Eero Grundström (Raffael Otte)
Album live
Vi var där – Lars Winnerbäck (Raffael Otte)
Artist/Grupp
Franska Trion (Mats Klasson)
Incognito (Roger Bengtsson)
The National (Oskar Rickardsson)
Thåström (Rickard Miletic)
Tomas Andersson Wij (Anita)
Låt
Bluesen i Malmö – Thåström (Rickard Miletic)
Echoes of Utopia – Incognito (Roger Bengtsson)
Famna jorden – Lisa Ekdahl (Mats Klasson)
Fredmans epistel No 47 – Angående Mollbergs återkomst til Sterbhuset på Krogen Wismar. (mazken)
Harry Belafonte – Franska Trion (Gunnar Källström)
Moln – Menke (Oskar Rickardsson)
När solen färgar juninatten , Tomas Andersson Wij tolkar Sven Ingvars i Så mycket bättre i hyllningsavsnittet till Sven-Erik Magnusson. (Anita)
Shape of you – Ed Sheeran
Vilken bra låt och videon njuter jag av. Jag slipper avklädda tjejer och påklädda blingiga machos. Däremot får jag se en tuff tjej och en normalt funtad kille. Dessutom är videon dramatisk och lite rolig på slutet. (Ethel Hedström)
Vänd dig om – Sofie Livebrant
Take another turn – Sarah Jarosz
She moves with the fayre – Paul Weller
Vita bergens klockor – Lisa Ekdahl
Blowing in the wind – Sousou Cissoko (Raffael Otte)
Konsert/Festival
Gretafestivalen i Tollered. (Gunnar Källström)
Lisa Ekdahl på påskafton i Kalmar, på första raden. (Mats Klasson)
Page i Stockholm. (Oskar Rickardsson)
Sousou Cissoko och Laleh på Skansen, Stockholm (Raffael Otte)
Thåström på Cirkus. (Rickard Miletic)
Positiv överraskning
Bianca (Gunnar Källström)
Danko Jones live på iNTiMAN i Västerås. (Rickard Miletic)
Måla hela världen, en ny cd med Olle Ljungström. Vem visste det fanns material till en ny postum cd!? (Anita)
Rebecka Törnqvists senaste album, Home secretary (Mats Klasson)
Trion I’m With Her (Watkins, Jarosz, O’Donovan) (Raffael Otte)
Vita Bergens låt Tänd ljusen. (Oskar Rickardsson)
Zara Larsson – So good (Roger Bengtsson)
Comeback
När alla vägar leder hem – Lisa Ekdahl
Första albumet på svenska på över tio år. (Mats Klasson)
Personligaste album
Los Angeles – Franska Trion (Mats Klasson)
Tyngsta album
Centralmassivet – Thåström (Mats Klasson)
Musikvideo
Little lies – I’m With Her (Raffael Otte)
Läsning (bok, tidningsartikel, dikt, dokument, dagbok etc)
Bok
En trilogi av mazken som inte liknar något annat jag läst. Dimman, Staden och Vänskapen ägnade jag stor del av sommaren och hösten åt att läsa. Recenserade alla tre på Kafé K. (Mats Klasson)
Ett litet liv av Hanya Yanagihara.
När jag läst sista meningen och slog ihop boken undrade jag hur jag någonsin skulle kunna läsa något lika bra. Kändes omöjligt. (Ethel Hedström)
Jag har också levat! – en brevväxling mellan Astrid Lindgren och Louise Hartung
I min trädgård vill jag vara Karin av Elizabeth Svalin Gunnarsson
Och fågeln flög fritt för att uppsöka sin bur – Brev och bilder Carl Larsson Lars Lerin (Raffael Otte)
Jag håller på att läsa Koka björn av Mikael Niemi. Boken gavs ut i september och utspelar sig i Pajala i mitten av 1800-talet. I centrum för handlingen står väckelsepredikanten Lars Levi Laestadius (som har levt i verkligheten). Efter ett par månaders läsning har jag kommit till sidan 141, så det är för tidigt att avge en full recension. Hittills har handlingen mest stått och stampat. Visst kan boken fortfarande ta sig och blomma ut till något stort. Men tyvärr tvivlar jag. Det känns precis som det brukar göra när jag läser en Niemi som inte heter Populärmusik från Vittula, hans lysande debutroman från år 2000. Jag älskar den boken, med dess blandning av vilda skrönor, frustande berättarglädje och norrländskt vemod. Men efter succédebuten har författaren inte riktigt fått till det. Varje ny bok har känts lovande i anslaget. Det rika språket finns stundtals kvar, även i Koka björn. Men det lyfter inte. Eller är kanske jag, och andra med mig, alltför kritiska? Det här är ett av problemen med framgångsrikt konstnärligt skapande: publiken förväntar sig mer av samma sort som tidigare, och helst lite bättre. Paul McCartney, som ju haft en lång och hyfsat framgångsrik musikkarriär efter The Beatles, har berättat om fenomenet: ”Det spelade ingen roll vad jag gjorde. Folk sa alltid: ’Din nya skiva är bra, Paul. Inte lika bra som det ni gjorde i Beatles, men helt okej.’ ” Jag är rädd att Mikael Niemi kanske någonstans känner likadant. (Bosse Freij)
Mannen utan ansikte – Masha Gessen
Svenskarna och deras fäder – Karin Bojs & Peter Sjölund (Roger Bengtsson)
Mest biografier, ingen särskild favorit just nu. (Anita)
Tiden är inte än av Elin Boardy. (Gunnar Källström)
Torde nog bli Sara Lövestams roman Tillbaka till henne. Ett par skor. En trälinjal. Ett par stålbågade glasögon. En silverbrosch.
Jag hörde henne på radio just efter det att jag läst boken. En överintelligent ung tjej som ändå verkade helt normal – boken är oväntad och fängslande på ett märkligt sätt. (mazken)
Väggen av Marlen Haushofer var en omtumlande läsupplevelse. En klassiker som alla borde läsa. (Oskar Rickardsson)
Tidningsartikel
Den försvunne förloraren – Offside (Roger Bengtsson)
Här måste jag nog ändå bli lite egotrippad och säga att det är VästerviksPostens artikel om undertecknad. (mazken)
TV & Film & Scen
TV-program
Bonde söker fru (Oskar Rickardsson)
Veckans brott – mest för GW:s räkning faktiskt.
Det sitter i väggarna – alltid roligt med lite historia.
Vår tid är nu – veckans TV-tittande med dottern (mazken)
Det får bli Det sitter i väggarna, precis som förra året. En TV-serie som både har historia med personliga perspektiv och som bevarar gammalt hantverk av olika slag. Den välgjorda TV-serien Vår tid är nu, om en familj i restaurangbranschen i framtidstrons och efterkrigstidens Stockholm. (Mats Klasson)
En fransk serie om fransk underrättelsetjänst. Så himla spännande och trovärdigt! Världens bästa spionserie sa Kjell Häglund här. (Ethel Hedström)
Jordskott (Gunnar Källström)
Simma lugnt, Larry. Skapad och skriven av Larry David som spelar huvudrollen som sig själv. Larry David är också en av skaparna av Seinfeld, som jag verkligen gillar och ibland kollar in repriser av. Men Simma lugnt, Larry har jag bara tidigare sett något enstaka avsnitt av. Den nya säsongen, nr 9, har jag under hösten följt med stor behållning. Längden, 35 minuter eller mer, passar bättre än Seinfelds och andra sitcoms standardiserade 22-minutersavsnitt. Här tillåts handlingen att ta ut svängarna mer, de sociala övertrampen bli fler och humortrådarna skruvas hårdare. Det är också kul att se kavalkaden av mer eller mindre kända personer som medverkar, en del i rollerna som sig själva, till exempel en grånad Ted Danson, mest känd från Skål. (Bosse Freij)
Film
Lion
Den 5-årige indiske pojken Saroo hamnar av misstag på ett tåg till Calcutta, hundratals mil från hem och familj. Efter en tid som gatubarn hamnar han på barnhem och blir till sist adopterad av ett australiskt par. 25 år senare återvänder han till Indien … En film som berör. (Ethel Hedström)
Den norska thrillern Thelma. (Oskar Rickardsson)
The Square (Gunnar Källström)
Vad döljer du för mig (Perfetti sconosciuti) (Roger Bengtsson)
Scenföreställning
Henrik Schyffert – Var inte rädda (Roger Bengtsson)
Mauritz Tistelös Osynliga bibliotek i Taiwan (Gunnar Källström)
Konstupplevelse
Blev klar med en helarmstatuering i februari. (Rickard Miletic)
Carl Larsson (Raffael Otte)
I somras besökte vi Portugal. Lissabons centrala delar var charmigt slitna med många konstfulla utsmyckningar på byggnaderna. Den här t.ex. (Ethel Hedström)
Pixlapiren i Helsingborg som jag följt tack vare konstnären Anders ”Jösse” Jönssons rapporter därifrån. Inte omöjligt att det blir ett besök när jag har vägarna förbi. (Mats Klasson)
Rineke Dijkstra – Louisiana Museum of modern art (Roger Bengtsson)
Slas förortsbild (som jag fick i 50-årspresent) (Gunnar Källström)
Personlig händelse
Att jag betalade det sista av CSN-lånet. (Oskar Rickardsson)
Att jag efter drygt 38 år slutade med förvärvsarbetet. (Mats Klasson)
Bytte jobb ännu en gång, den första mars. Tillbaka till arbetsplatsen jag fick på jobb på då jag flyttade till Västerås. Trivs som fisken i vattnet. Gjorde ett IQ-test och uppnådde tillräcklig nivå för att ha chans att försöka bli medlem i MENSA. Hoppade dock över inträdestestet, då det varken skulle gynna mig eller någon annan, om det skulle gå vägen. (Rickard Miletic)
Fick diagnosen Diabetes 2 och det gav mig en väckarklocka att man ska gå till doktorn så fort man märker att något inte är som det ska vara. (Anita)
Mina böcker publicerades och började sälja lite smått – roligt med alla kommentarer från folk. (mazken)
Romandebut Säg att du älskar mig, tre gånger (Gunnar Källström)
Resa
Den här sommaren blev det bara några dagar i Stockholm, men med många olika upplevelser där, tillsammans med Raffael som alltid är så entusiastisk och därför ett inspirerande resesällskap. (Mats Klasson)
Dubrovnik, Kroatiens pärla. Jag var där en långhelg i maj. Det blev förstås en promenad på Dubrovniks berömda ringmur. Muren sträcker sig 1940 meter och är upp till 25 meter hög. Mot inlandet är muren 4-6 meter bred och mot Adriatiska havet 2-3 meter. Vyn är känd från TV-serien Games of Thrones, som delvis är inspelad här. Något som märks i den äldre delen, där man inte behöver gå långt för att hitta en ny souvenirbutik som säljer GOT-prylar. I gamla stadens trånga gränder börjar det numera bli så trångt under högsäsong att det finns förslag att ransonera hur många turister som får släppas in. Sidogatorna domineras av små trevliga caféer och restauranger, där borden ofta står uppdukade på ömse sidor, så att man får bana sig fram i mitten. Den gamla regeln att välja restaurang efter hur mycket folk som frekventerar den gäller även här. Mycket folk = bra ställe. Men här gick vi på en nit. Restaurangen vi valde verkade förtroendeingivande, full av gäster. Vi slog oss ner vid tomt bord på ena sidan. Ja, det fanns gott om tomma bord på denna sida, medan alla bord vid motsatta sidan var fulla. Inte förrän vi hunnit beställa insåg vi sammanhanget: det var två OLIKA restauranger. Vi var de enda gästerna på vår restaurang. Och när maten kom in förstod vi varför. Men trots detta, och trots horder av turistande japaner med smattrande kameror, så var Dubrovnik absolut värt besöket! (Bosse Freij)
New York för att träffa vänner jag inte sett på 20 år. (Gunnar Källström)
Nördlingen, Bayern (Roger Bengtsson)
Resan gick till en liten villaidyll utanför Deje i Värmland – en sällsam resa då jag helt förlitade mig till GPS:en och fick färdas på grusvägar som jag aldrig annars skulle ha fått se. (mazken)
Resan till Stockholm med min vän Helena. (Oskar Rickardsson)
Sverige i somras med underbare Mats Klasson. (Raffael Otte)
Åkte ner till Skåne efter fem års frånvaro. (Rickard Miletic)
Återkommer till semesterresan i Portugal i somras. En ny upplevelse för oss och en positiv sådan. Sympatiska människor som hade tålamod med oss när vi försökte oss på en stapplande fras på portugisiska. Det märks att Portugal inte är något slit- och slängsamhälle. Här en gammal skylt som visar ett övergångsställe vid en skola. (Ethel Hedström)
Naturupplevelse
Furusund i Stockholms skärgård. Här som Astrid Lindgren och hennes familj tillbringade så många somrar. Vi tog oss upp på en höjd och hade picnic vid Furusunds väderkvarn, med en strålande utsikt över vattnet. (Mats Klasson)
Hela naturens årstidsskiftningar på nära håll nu när jag bott ett år permanent i Småland mitt i klorofyllen. (mazken)
Hovs hallar under höststormen i oktober. (Roger Bengtsson)
Kalmars södra udde, med ett otroligt rikt fågelliv. (Rickard Miletic)
Krockade med en älg hemma i Tollered under en höstpromenad. (Gunnar Källström)
Ovanligt stark STORM i min by i Tyskland, den 14 december 2017. (Raffael Otte)
Vandringarna i Delsjöområdet och i skogen norr om Jonsered. Fantastiskt vackert. (Oskar Rickardsson)
Sportupplevelse
Burnleys höstsäsong. Sedan Tipsextras dagar har jag följt engelsk fotboll, med Burnley FC som favoritlag. Det här är verkligen inte någon av de stora klubbarna; det är långt mellan troféerna, men jag tycker det är roligare att hålla på en underdog än på något av de större lagen från London, Liverpool och Manchester. Inför den här säsongen var Burnley som vanligt tippade som nedstigningskandidat, eller i bästa fall mittenlag. Dock har Lancashireklubben i de snygga vinröda matchställen överraskat alla förstå-sig-påare och parkerar i skrivande stund på 6:e plats. Ett ramstarkt försvar har hållit nollan i 9 matcher hittills, och hela laget har uppvisat en imponerande never-say-die-mentalitet. När jag läser hur experterna försöker förklara framgången, så associerar jag till vad jag minns att en av de lärde från Lund sa i TV-programmet Fråga Lund (och då menar jag 60-talsversionen, i min barndom). Någon expert skulle beskriva hur humlan kunde flyga. ”Egentligen ska det inte gå”, förklarade professorn i TV-rutan, ”humlan väger för mycket i förhållande till vingarnas storlek och bärförmåga. Men det vet inte humlan om, och därför flyger den ändå!” Lite samma sak är det med Burnley i år; de vet inte om att de egentligen inte är så bra som tabellen visar, så de bara spelar på. Ett sånt lag måste man bara gilla! (Bosse Freij)
Charlotte Kallas start på säsongen 2017-2018 – först kör hon ifrån Marit Björgen i backen. Nästa vecka gör hon samma med Heidi Weng – Heja Sverige. (mazken)
Jag är lite av en idrottsnörd vad gäller Friidrott och Längdskidåkning. Vill jag absolut aldrig missa. Om direktsändningen inte passar in tidsmässigt, ser jag på SVT Play efteråt. Jag undviker noga att av misstag se hur det gick. Inte alltid det funkar förstås. Det har hänt att jag har tagit upp mobilen för att ringa och så har resultatet stått och lyst mig rakt i ögonen från någon nyhetssajt. VM i Friidrott i somras var högtidsstunder för mig och nu ser jag fram emot Vinter-OS i februari 2018 i Pyeongchang i Sydkorea. (Ethel Hedström)
I slutet av sommaren gjorde jag en längre cykeltur i barndomstrakter. Som tur är hade jag kameran med, så jag kunde hämta andan då och då. (Mats Klasson)
När Sverige vann över Italien i fotboll. (Gunnar Källström)
Sverige-Italien, där Sverige vann med 1-0. (Rickard Miletic)
Wildparkstadion i Karlsruhe var som en tidsresa till 1973. En idrottsantik pärla sorgligt utrotningshotad i tider av loger, slipsar och biljettpriser på 2800 kronor. Karlsruhe SC var riktigt usla och åkte ner i den tyska tredjedivisionen. Kanske kan det rädda Wildparkstadion i ytterligare några år. (Roger Bengtsson)
Person
De som fyller upp hjärtat, mer och mer. (Oskar Rickardsson)
Mats Klasson (Raffael Otte)
Min familj. (Anita)
Mormor Agnes som den 15 maj skulle ha fyllt 100 år om hon levat. (Mats Klasson)
Många fina möten. (Gunnar Källström)
Tarana Burke och Alyssa Milano (Roger Bengtsson)
Victor Hugo Lopez, en god vän som hastigt gick bort. (Rickard Miletic)
Plats
Här nu. (Raffael Otte)
Jonsered. (Oskar Rickardsson)
Obere brücke i Bamberg, Tyskland (Roger Bengtsson)
Skånes sydkust och framförallt Smygehuk. Återvände dit efter trettifyra år. (Rickard Miletic)
Åmåls stadskärna med Johannas kök slog mig med häpnad. (Gunnar Källström)
Mitt eget bästa foto
Det blev nog årets porträtt av barnbarnen. (mazken)
Efter en hopplöst svag säsong fick Förslövs IF försöka kvala sig kvar i division 5. I ett dubbelmöte med Bunkeflo FF kom det definitiva avgörandet 20 minuter från slutet på Bjärevallen i Förslöv. Hemmalagets forward Dan Martinsen revs ner i boxen. Två sekunder efter att bilden är tagen så pekade domaren på straffpunkten. Förslöv satte straffen, vann dubbelmötet och lever kvar i femman. En fotbollssäsong är nästan 10 månader lång. Jag lyckades fånga den exakta sekund när hela Förslövs säsong kom att definieras. (Roger Bengtsson)
Spårvagn (Oskar Rickardsson)
På ett biltak två röda rosor som vi skulle sätta på mormors grav, på hennes 100-årsdag den 15 maj. (Mats Klasson)
Ett foto av månen (taget på vårt lantställe en sommarnatt 2017) (Ethel Hedström)
Svårt att säga, har ju gjort så många 2017. (Raffael Otte)
Teknik
Jag fortfarande har ingen aning om teknik. (Raffael Otte)
Jag har en liten, liten aning om teknik, men varför smälla ihop all teknik i en liten platt sak som man knappt kan se? Jag vill ha en telefon med riktig lur, en tung kamera att hålla i handen, en dator på skrivbordet, en TV i andra rummet kopplad till en DVD-spelare och en SVHS-spelare. Samt en skivspelare för vinylerna (även om den är sönder sen ett tag). Ingen mobil? frågar någon. Det enda som mobilen kan, som inte de ovan nämnda apparaterna redan kan är att skicka SMS. Ok då, för SMS:ens skull, men bara en enkel en, svarar jag. (Mats Klasson)
Sorg
Att det aldrig kan lyfta för Rögle BK. (Roger Bengtsson)
Att kära människor blir gamla och jag hoppas att jag får ha dem med mig så länge som möjligt. (Raffael Otte)
En god vän gick bort i juni. (Rickard Miletic)
Hela året har präglats av en stor sorg, på något sätt. (Oskar Rickardsson)
Min far dog. (Gunnar Källström)
Sven-Erik Magnusson dog i mars, en favoritsångare i Sven-Ingvars som jag lyssnat på sedan jag var en liten flicka . Man vet att ingen lever för alltid men svårt att greppa ändå på något sätt. (Anita)
Glädje
All kärlek som ramlar på. (Gunnar Källström)
Att jag fortfarande inte är för sjuk även om jag är ingen frisk människa. Att min svenska – ett språk jag älskar – långsamt blir bättre och bättre (men ni får ha en leende i ansikte förstås) (Raffael Otte)
Att jag nu äntligen efter pensioneringen kan göra allt i min egen takt. Men det kommer att ta tid att begripa att jag inte behöver gå till fabriken imorgon, eller övermorgon, eller nästa dag eller nästa dag… (Mats Klasson)
Att inte Sven-Ingvars dog med Sven-Erik Magnusson utan ”lever vidare” med hans son Oscar vid mikrofonen. / Att min son inte gav upp utan fick mig till slut att gå till doktorn! (Anita)
De som stannar kvar, som fyller livet med trygghet. (Oskar Rickardsson)
Jag njuter av att vara pensionär. Jag latar mig verkligen inte. Jo, ibland. Kanske ofta, förresten. Jag skriver skönlitterära texter varje dag. En sysselsättning som jag har längtat efter när jag var upptagen med att jobba åt någon annan och som jag nu med gott samvete kan gräva ner mig i på dagarna. När jag vill, om jag vill och så mycket jag önskar. Dessutom äter jag goda egenhändigt lagade luncher här hemma och rör på mig genom att löpträna och gå på gympa. Perfekt. (Ethel Hedström)
Mycket. Omöjligt att plocka någon enskildhet. (Roger Bengtsson)
Nytt jobb. (Rickard Miletic)
Något som jag tror blir verklighet 2018
Elbilens genomslag. (Gunnar Källström)
Frid på jord (mer hopp än tro kanske, men Tage Danielsson och kanske du och jag ger inte upp hoppet….) (Raffael Otte)
Jag håller tummarna för att mitt första bokmanus (som jag började på 2009 och som jag har skrivit på med vissa kortare och längre uppehåll sen dess) blir en publicerad bok. En roman om relationer där jag tar utgångspunkt från händelser i min egen släkt. Berättelsen utspelar sig under åren 1923 – 1970 och huvudpersoner är tre kvinnor ur tre olika generationer. (Ethel Hedström)
SM-guld i bandy för VSK, på Studenternas. (Rickard Miletic)
Sverige når kvartsfinal i fotbolls-VM. (Roger Bengtsson)
Tyvärr kanske det är att världens tredje atombomb kommer fällas – men jag vill hellre tro att det är fel. (mazken)
Epokslut
Fem stora kulturpersonligheter dog under 2017 och efter sig stängdes större eller mindre dörrar och ingångar till gångna epoker i svenskt kulturliv. Gösta Ekman (dog i april) och Hasse Alfredson (i september) smällde igen Svenska Ord-dörren, på vilken det förstås stod ”Ajö!”. Michael Nyqvist (i juni) drog igen sin logedörr alldeles oväntat. Janne ”Loffe” Carlsson (i augusti) som gett oss så mycket liv i luckan, lät den luckan smälla igen. Framför Rikard Wolff (i november) gick scenens svarta ridå ner, belyst i månskensljus, medan man hörde både hans och Piafs röster sakta tona ut där bakom. (Mats Klasson)
Podd
Så funkar det – SR P1 (Roger Bengtsson)
Tyvärr bortgångna
Tom Petty, Walter Becker (Steely Dan), Rikard Wolff, Hasse Alfredson (Raffael Otte)
Årets favorit i repris
TV-serien Ett resande teatersällskap – titta på Öppet arkiv, Georg Rydeberg i toppform. (mazken)
Lämna en replik